Ny start av "ökat kärleksmedvetande" från 14 februari? Är det dags för ett nytt steg av "Age of Aquarius" nu?

Nu på lördag - Alla Hjärtans Dag - sägs det komma in vissa astrologiska influenser som ska främja relationer och mänsklig gemenskap på många sätt. Vi fick ett utskick om detta nyligen.
Och det i Vattumannens period, som vi just nu befinner oss i. Samtidigt som vi också, även astronomiskt, nyligen gått in i en ny större zodiakperiod som är ett nytt stort varv med början i Vattumannen.

Jag är positiv till astrologi i sig, även om jag också kan se en del begränsningar i hur den används ibland av vissa astrologer. ibland säger man saker med en sådan kavat bestämdhet, att man tror dessa är utsända av Herren själv.
Så är det förstås inte. Vi är alla utsända av Herren. Och vi behöver verkligen lyssna på vårt eget sunda förnuft. och känna in vad som "talar i hjärtat" hos oss.

Vissa astrologer, vi känner några sådana, kan använda denna konst mer intuitivt och psykologiskt, vilket ger en helt annan rymd åt en tolkning. Det sägs också finnas en djupare astrologi, själens astrologi, som läses på ett annat sätt, där ascendenten är tongivande i första hand.

Hur som helst - den här texten var ändå trevlig och positiv, och hade en kul koppling till den gamla musikalen Hair. Jag minns filmen och jag känner igen känslan från 60- och 70-talen. Visst, det var en hel del negativa sidor, men också fantastisk energi, handlingskraft, förnyelse, hopp, längtan, avspändhet, öppenhet...
Ibland frågar vi oss; var tog alla "hippies" vägen, var tog den andan vägen?

Det är inte dit vi ska igen, som jag ser det, en ny hippievåg. Men gärna lite mer värme, att tänka på vår nästa. Att kunna vara mer i varat, mötet, kontakten med livet, sig själv och andra. Öka vår kärleksförmåga, se till det bästa hos varann.

“Månen i Vågen i det sjunde huset förstärker relationer som är skapade i harmoni och god vilja, relationer som står för samarbete för det högsta goda och för villkorslös kärlek.”
Och en rad andra mer eller mindre obskyra astro-specialiteter (om man inte är insatt förstås, det är faktiskt ganska intressant). Och dessa nya förstärkta steg ska ske med början – den 14 februari (yippiiiii!)

Oavsett om vi nu vill tro på dessa astro-försök i en sådan stor skala (för det är vanskligt att ställa horoskop för hela mänskligheten, eller hela planeten, vad jag förstått), så är det trevligt med dessa positiva tankar kring fortsatt ny kollektiv “födelse”, in i det nya. Den är här, och den fortsätter.
Att detta inte är Vattumannens större zodiakperiod som nu inleds, vet nog de flesta. Den startade redan vid andra världskrigets slut, 1945. Det ska också finnas en exakt datering på detta, enligt den mer djupgående astrologin.
 
Hur som helst “The age of Aquarius” har bara börjat....och vi är med i den! Och det kan bara bli bättre och bättre!  

YesMan - med hjärtat

YesMan har ni kanske sett. En härligt rolig film med Jim Carey. Vi såg den redan vid nyår nångång. Faktiskt mycket skojig- Vi kanske skrattade mest i salongen (?) där väldigt många ungdomar hade infunnit sig. Alla hade märkliga små trånga mössor på sig, neddragna över öronen... och verkade allvarliga. Men de kanske skrattade inombords? Hoppas det.

Jim Carey har vuxit till sig. Såg en kort intervju med honom på nätet där han berättade om att han gått i terapi och fått mer stadga och säkerhet i sig själv. Skönt. Det märks. Borta är (i alla fall nästan helt o hållet) de ansträngande grimaserna och hysteriska utloppen för nervös energi. Han blir faktiskt bara bättre och bättre tycker jag.

Zooey Deschanel är också mycket bra här som Careys motspelerska. Hon har något annorlunda över sig i den amerikanska skådespelerischablonen. Lite våghalsig, oförstörd, samtidigt ganska nära barnet, öm.

yesMan...att våga ta fram lite mer "säga ja"... men också (som man fint och pedagogiskt påpekar i slutet av filmen, jag gillar det!); det är bara när det stämmer i ens eget hjärta som man verkligen kan och vill säga ja.

Nu är våren på gång....

Imorse såg vi två pigga ekorrar i vår fina ek här ute. Först kom en av dem för att nosa efter mat, kanske. Slängde ut några färska brödbitar. Det gillade den, satt på bakbenen och åt. Sedan kom kompisen. De sprang runt i eken, yohooo!
(vår 2009)

Nyfiken på SoulCoaching? Alternativ till psykofarmaka kan vara ´medveten utveckling´ - !

Är du intresserad så kan du läsa senaste numret av tidningen Leva som är ute nu (nr 2/09). (De har t o m x-pris på just detta nr.)
Där är jag med i en intervju som handlar om hur det finns olika mer själsliga, djupgående former av coaching.

Artikelförfattaren hade från början en väldigt bra och viktig inledning till denna serie artiklar, som sedan tyvärr togs bort, antagligen av redaktionen (?).
Hon skrev att detta ämne skulle spegla hur det finns praktiska alternativ för människor som genomgår kriser och svårigheter, men inte vill ta det som kallas för "mediciner". Dessa nervlugnande medel som blivit alltmer populärt att skriva ut, ofta på slentrian, ger dels ofta svåra biverkningar.
Dels tycks själva växandet och "budskapet" i krisen undvikas. Flera läkare och andra har berättat om hur det alltför överdrivna användandet av dessa preparat, leder till ökad ohälsa.

Tyvärr har psykvården (återigen?) blivit mer förråad och också kemiskt beroende av dessa preparat som ofta bidrar till hemskt svåra bieffekter och svårigheter att vänja sig av med.
Det sägs att över en miljon människor i Sverige tar dessa medel just nu. Det låter orimligt många, men kan säkert stämma med några felprocent upp eller ner.
Idag klassas depression och även nedstämdhet som "sjukdomar", vilket måste anses som helt felaktigt.

Att människor i olika lägen genomgår "tyngd" och då upplever "depression" av olika slag, ibland av mycket allvarligt slag, även t ex panikångest m fl andra yttringar, måste inte vara destruktivt. Vi kan se detta som en del av livet, att vi ibland både behöver och också kan se det goda i att gå igenom kriser.

Ofta tycks en riktigt djup del inom oss vilja frigöra sig, något som våra yttre vanor och kontrollerande bekvämlighetstankar, speciellt i denna ofta självupptagna tid, kan reagera emot. Vårt motstånd att utvecklas efter en större helhet inom oss kan också bidra till att vi kämpar emot förändring, inte vill se och följa en större rörelse. Ibland verkar det som vi därför också tvingas in i kriser, som en helandeprocess egentligen.

Detta kan förstås vara mycket svårt att se i stunden, Och det blir inte lättare om vi mer eller mindre "tvingas" (eller övertalas, som "den enda vägen") ta nervlugnande medel av en läkare. Istället skulle dagens psykiatriska och överlag vår moderna läkarvård kunna se nya möjligheter och lära sig mer om människans större bakgrund och alternativa behandlingsvägar.


Tre utgångspunkter som sammanfattar en mer nyorienterande syn på hur dessa idag väldigt vanligt förekommande tillstånd kan behandlas på ett mer hälsosamt sätt, både psykiskt och fysiskt.
Jag har jobbat med detta och studerat det på olika sätt sedan 1979 och tycker mig vara fullkomligt övertygad om det goda i dessa mer omfattande perspektiv:

• Reaktioner och tillstånd av kris och "tryck" (depression) kan oftast förstås i ett större perspektiv, både i människans egen historia och hennes nuläge, men också i ett större själsligt perspektiv.

• Terapi av olika slag (eller mer djupgående coaching), gärna med ett större helhetsfokus, möjlighet till ett äkta möte och mer praktiska behandlingsformer, kan ge ökat stöd, ny insikt och konkret förlösning.

• Att samhällets värderingar och vårdens bestämmande norm för vad som anses "normalt" också påverkar. Det påverkar läkarna, det påverkar den hjälpsökande. Ofta stängs båda parter in i en för begränsad form, som leder till mindre konstruktiva utvecklingsmöjligheter.
Idag har vi en ganska låg tröskel för att människor ska bedömas och hanteras som "psykiskt instabila" eller klassas som sjukdomsfall. Synen på människans sunda och naturliga utvecklingsmöjligheter i en större helhetsprocess bör istället förstärkas.

Detta behöver förändras och det kommer också att förändras.

Och lite om mig själv och mitt arbete...

Jag har arbetat med människor sedan 1984 i olika former av utveckling.
Jag hade redan i tonåren intresserat mig för och upplevt mycket kring hur våra relationer och vårt inre liv är livsnödvändiga byggstenar.
Jag verkade en hel del inom det kulturella området i tonåren, ofta också med en politisk kraft för en ny, mer rättvis värld. Att bidra till att minska förtryck, att öka friheten (och detta behov verkar gälla fortfarande för stora delar av mänskligheten, om än på olika sätt).

Jag reste en del i några år, framförallt i Europa och på längre resor i USA och Mexico. Skrev bl a om poeter och kärnkraftsmotståndare i USA. Som 20-åring kom jag sedan att jobba som journalist inom Uppsalapressen med betoning på musik och kultur, men också olika slags intervjuer.
Jag flyttade till Stockholm. Det hektiska ungdomliga utelivet fortsatte ett tag till. Samtidigt ägnade jag mig helhjärtat åt poesin, men också konst och musik. Jag skrev mycket och fick nästan en diktsamling publicerad på ett stort svenskt förlag, men insåg till sist efter flera vändor, att det var inte riktigt min väg.

Jag genomgick samtidigt flera starka inre uppvaknanden. De hade börjat redan under slutet av 70-talet och fortsatte med en helt ny kraft under 80-talet. De inträffade helt spontant.
Även om jag var en "sökare" i betydelsen av att jag sökte livsmening och läste mycket, hade jag ingen speciell religiös dragning. Jag upplevde mig själv som del av en större helhet, även om jag inte hade ord för det då.
Under dessa år förändrades min livssyn. Jag kom på plats alltmer i en större verklighet som jag hade anat fanns, men inte förstod var så omfattande. Och ändå var det bara som en början. Jag lade om många vanor; slutade dricka alkohol, slutade röka och började äta vegetariskt. Inte på grund av hälsoskäl (även om jag insåg det förkastliga med cigaretter). Inte på grund av moral. Utan för att min kropp och mitt sinne förändrades så drastiskt, kroppen och energisystemet sade helt enkelt "nej".

Jag började skriva böcker 1988, hålla kurser och föredrag 1990. Jag mötte min blivande fru 1991 och fick uppleva en väldig kärleksförening på många plan. Det resulterade också i att våra barn anlände i tät följd, och Nina hade också ett barn med sig.
Det resulterade också i boken Kärlekens befriare, som handlar en hel del om "själsliga relationer". Sammanlagt har jag skrivit cirka nio böcker (varav fyra med min fru). Vi har också gett ut en del andra böcker genom vårt förlag under 90-talet.

Jag ledde kurser och föredrag över hela Sverige under fem-sex år under 90-talet. Jag startade en själslig konsultationsmetod. Vi arbetade också senare med chefer och personalgrupper, bl a på Botkyrka Kommun i flera år.
Jag kom senare att grunda SoulWork-konceptet, bland annat som en utbildning, som för samman många olika erfarenheter och kunskaper.
Basen i detta arbete har alltid varit min egen energiomvandling och inre vägledning. Basen är också där många av oss deltar "uppdrag jorden"; dvs att all verksamhet har i sin förlängning som syfte att bidra till vår planets utveckling.

Jag tror att vi genom att koppla samman vår inre medvetenhet med vår yttre handling kan förverkliga både små och stora drömmar. Vi kan alla bidra. Därför är den "ironiska inställningen" i västvärlden (den narcissistiska plågan, som en avdankad, modern grimas) inte konstruktiv.
Att "låtsas" att inte bry sig om något, är ute nu. Det kan lika gärna gälla som ett slags försvar för att undvika känna mer inom sig själv.
Humor är en helt annan sak. Att kunna skratta med andra och åt sig själv, den mänskliga litenheten. Stor humor görs ofta med ett stort hjärta.

Jag ser att vår värld och hela mänskligheten tar helt nya steg i vår tid.
Det som kallas "en andlig revolution" håller på att spridas överallt. Denna medvetenhet handlar ointe om en specifik tro, inte om "new age" så som begreppet blivit urvattnat med tiden. Det handlar om hur människan kan växa och frigöra sig från det som inte är konstruktivt, både inom sig men också i samhället. Hur vi kan förändra världen genom att vi också förändrar oss själva, genom att öka samverkan och tillit, genom att förnya oss i vår energi och skapa mer liv i de mänskliga sammanhangen.

Även om mycket kan se mörkt eller dunkelt ut i denna värld, finns det hela tiden en god utveckling i ett större perspektiv, som genomstrålar alla de yttre skeendena.

Vi är på väg in i en ny tid.

Lite om bakgrunden till denna blogg

Tanken på en blogg har inte funnits med så länge. Däremot har vårt nyhetsbrev från Herkules funnits med länge, under sju år nu. Många människor tycks läsa det och återkommer då och då till dess betydelse, vilket jag är glad och tacksam för.
På det sättet är denna sida ett mer aktualiserat forum för nyhetsbrevet, en sorts naturlig utveckling, kan man se det som. Herkules Nyhetsbrev kommer fortsätta, som ju vänder sig till många som följer våra kurser och utbildningar och gärna tar del av lite mer djuplodande perspektiv på mänsklig och själslig utveckling. Många som kanske inte heller är så intresserade av bloggläsande (?). Kanske nyh-brevets täta utgivning kommer förändras, jag får se hur det blir.
Denna lilla bloggsida kanske kan ge lite stöd och eftertanke, uppmuntran och några nya perspektiv också till fler läsare, det är min tanke i alla fall.

Här några innehållspunkter som jag tror mig återkomma till då och då:

• Samhällsfrågor av olika slag. Mentalvården är ett sådant område som ligger mig varmt om hjärtat, men överhuvudtaget vården där olika hälsoalternativ skulle kunna betyda mycket om de fick mer utrymme. Detta gäller även en expanderad psykisk förståelse och en mer praktisk human inriktning.

• Frågor kring personlig utveckling; terapi, psykologi, hälsa, hur vi kan använda vårt tänkande och kännande på nya sätt. Hur dessa synsätt genom att kombineras med människans större natur, vår själsliga grund, också kan bli mer effektiva, mer fördjupande, mer förnyande för fler människor.

• Frågor om världsutvecklingen och samhället.
Den senaste urladdningen från Israels sida gentemot palestinier och också direkt mot FN och andra neutrala, humanitära krafter i Gaza (januari 2009), spär på den gamla konflikten och är en aktuell fråga i tiden.
Detta vittnar också om att en ny fas inleds i världen kring denna fråga, som ofta också hör ihop med olika ofta till synes konstruerade polariseringar som verkar utnyttjas för att skapa mer övervakning och negativa effekter för alla människor oavsett tro eller ras. Tanken om mänskligheten som en enhet behöver fortsätta utvecklas och stärkas...