Att känna sig "dålig" fastän man är så bra - gör upp med "skulden", öka själsinkopplingen!

Här några utvalda stycken från en längre artikel jag skrev i början av 2000-talet, som jag nu uppdaterat en del.

Det här är både intressanta och matnyttiga tankebanor. Det handlar om hur vi kan förändra våra inställningar, känslor och tankar, genom att öka vår själsliga medvetenhet, genom att förstå mer vilka vi egentligen är i vårt inre.

Det är ingen helt lätt uppgift, men många idag bearbetar sina personliga liv på detta sätt. Man frågar sig vad som leder till utveckling, om det är rätt att trycka ner sig själv, att ha skuld för olika saker osv. När detta sker enbart på ett mer materiellt plan, dvs att vi vill kasta av oss mönster och ok för att få mer vinning i våra liv, då kan det lätt bli lite obalans eller tokigt. När vi därför tar in de mer djupgående själsliga värdena och dessutom också kanske kan praktisera dessa genom inre kontakt med vårt större medvetande, då blir det mer konstruktivt och också mer bärkraftigt på längre sikt.

Den här artikeln kan du läsa i sin helhet på min andra sida, Solar Wisdom. (Klicka kommer du dit direkt).


"VARFÖR KÄNNA SIG “DÅLIG” NÄR MAN EGENTLIGEN ÄR SÅ “HIMLA BRA”?!

Perspektiv på mänskliga psykiska mönster och hur dessa kan omvandlas med själslig psykologi/terapi och SoulWork-metoden.

Den här artikeln beskriver olika psykiska mekanismer, framförallt “skuldens börda”. Detta i ett sammanhang av större själslig grund där känslo- och reaktionsmönster kan lösas med ökad medvetenhet.
”Själslig” här ska ses som en högre medvetenhet som alla människor har med sig helt naturligt, även om kontakten behöver väckas upp och utvecklas i en rad steg. SoulWork-metoden är ett sätt att skapa denna ökade kontakt, tillsammans med den personliga integreringen. På så sätt ger också SoulWork möjligheten av att utgöra en utökad psykologi/terapiform.

Att använda skuld som en “avledningsmanöver” för vår sanna utveckling kan ofta lätt spåras i vår sociala och mänskliga bakgrund som lätt gör att vi trycker ner oss själva. Vi tror oss vara “dåliga” fastän vi egentligen inte gjort något “fel”. Vi känner oss dåliga för att vi tror oss sakna egenskaper eller kraft att leva så som vi vill. Vi kanske blir ”använda” av andra människor som använder sitt ego för att trycka ner andra och tar på oss ”skuld” istället för att stå upp för vår rätt.
Varför inte stärka vårt eget inre, följa den autentiska tonen inom oss, och sluta med att känna oss som “offer”?

Även inom den traditionella psykologin och psykoterapin börjar man få upp ögonen för det “friska” och rikta intresse mot vad det är som egentligen skapar välmående snarare än “älta eländet”.
Detta synsätt är en av många infallsvinklar som inleder en själslig psykologi. Att se och uppmuntra det friska i människan, är att börja bejaka det själsliga.

Ett exempel som tar flera steg vidare är metoden SoulWork där vi kombinerar det terapeutiska med andliga perspektiv på ett väldigt praktiskt sätt. Där ser man själskontakt och närvaro som ett direkt läkande och förverkligande för människan. Detta utan att ”trosformen” (religion eller andra former) behöver vara den drivande kraften, utan snarast som ett direkt upplevande och en kontinuerlig förändringsprocess.


Många människor känner sig mer eller mindre värdelösa inom sig själva.
De kan känna sig dåliga som människor, eller dåliga i sitt yrkesliv, dåliga i sina relationer, mot sin familj osv. Många, kanske speciellt kvinnor, dras med ett konstant “dåligt samvete” när det gäller de egna barnen.
Detta “samvete” ska man lyssna på i vissa lägen. Det kan vara viktigt att höra om man ska ändra sina rutiner och skapa mer balans i sitt familjeliv t ex. Samtidigt är det förödande att styras av skuld, då den hotar att ödelägga vår självkänsla och vår livskraft.

Därav följer att vissa typer av ”samvete” snarast är en social konstruktion, och egentligen inte från vårt eget inre. Skuld, medveten eller oftast omedveten, yttrar sig som osäkerhet. Eller tvärtom, som ett kompenserat självförtroende. Man kompenserar för det som man upplever saknas och överdriver, blir osann, bullrig, överdriven. Eller förtryckande gentemot andra, för att ”tvinga dem” att tro på denna falska bild. Det kan låta långsökt kanske, men det är faktiskt inte så ovanligt.

Att “känna sig dålig” är därför inte samma sak som att “må dåligt”, även om tillstånden kan likna varann. “Må dåligt” är något pågående, kan vara en del av en läkande process, som vi kan uppmärksamma och på så sätt förstå tillståndet.
Där har vi möjlighet att bli mer medvetna.
Att “känna sig dålig” är egentligen svårare, därför det ikläder sig oftast mer karaktären av undvikande och att inte kunna eller vilja ta mer direkt ansvar. Många lägger också över sitt ”dåliga mående” på andra. Endera genom projektioner, som skapar deras ”illamående” och därmed ofta reflekterar det, så att de ändå på sätt och vis tvingas möta detta inom sig. Eller genom att skuldbelägga sig själva, och tappa kraft, gå in i ”offerrollen”.
(Text vidare i artikeln)


Vi jämför gärna med andra och tycker oss se att de har något vi själva tror oss sakna, som vi gärna skulle vilja ha. Många av oss projicerar vår saknad på det yttre, på tingen omkring oss. Det sker ofta i form av prestige, av statussaker, att känna att man får tillhöra genom att använda symboler som är tecken på framgång och materiellt värde. Men det kan lika gärna vara andra värden, egenskaper, möjligheter, relationer, närhet.
Vi kan se här, att samma sak gäller när vi betraktar våra medmänniskor. Vi önskar gärna ha deras egenskaper, deras lugn, deras energi, deras framåtanda, deras tålamod. Vi tycker oss vara sämre, ofta därför att vi tror oss vara utan det vi ser att andra har. “Varför är jag inte sån?!” frågar vi oss upprört självanklagande och samtidigt bedjande martyriskt.
Den mer konstruktiva frågan vore: “Varför tar jag inte mina behov på allvar och ser vad jag kan göra för att utveckla de här egenskaperna hos mig själv? Om jag nu saknar det här så mycket, vad behöver jag då för att kunna bli sån själv?!”

Detta är ingen omöjlighet att skapa. Detta kan vara ett ämne för meditation eller strukturerat tänkande där dessa kvaliteter eller egenskaper frammålas inom personens medvetenhet. Också viktigt är det att känna detta, leva sig in i detta tillstånd, inte bara ”se” som något yttre, avlägset. Upplev det direkt inom dig, i ditt hjärta, i det pågående medvetandet. Därmed används den mänskliga känslo- eller begärsfunktionen, men medvetet och med ett större syfte.


Att bära på osynligt dåligt självförtroende – när livsenergin inte når sitt ”syftesflöde”
Att känna sig “dålig” eller ”utan värde” kan vara tillstånd människor bär på ofta utan att reflektera över det närmare. Många människor märker det först vid en kris eller vid en behandling, t ex i terapi eller genom annan utveckling, t ex en själslig eller andlig typ av kontakt. De flesta kör på “så länge det håller” och hoppas ingen ska ”märka” att de bär på dåligt självförtroende.

Många människor (t ex inom “kändisskapet”, artister, filmstjärnor osv) kan man läsa om och jag har ibland även stött på det hos klienter, att de tror att de snart ska bli “avslöjade”, gjorda till åtlöje. Detta därför de egentligen ser sig själva som så misslyckade, att de egentligen inte kan utöva det de gör.

Men det intressanta är att oftast (så gott som alltid) gör de det de kan väldigt bra. Detta visar på hur människor ofta använder “en omvänd kraft”. Det sker en omvänd formulering av personens uttryck. Man vill göra något bra, man gör också något bra, men man ser det inte själv eller kan inte ta emot att andra uppskattar det.
Man straffar sig själv genom att klanka ner på sig själv genom att vara rädd, orolig. Man straffar sig genom att bära på ”skuld”, kanske helt omedvetet.

Man kanske på detta sätt fyller ut något inom sig där det finns ett tomrum. Istället för att möta tomrummet och verkligen gå ”till botten” med dessa konstruktioner, dessa mönster och deras kärna, cirklar personligheten runt dessa. Det skapar ofta ”tyngd” helt enkelt därför dessa tankeformer drar ner energin. Den sanna, genuina livsimpulsen, som egentligen genomströmmar alla människor från en större livskälla (själen m fl olika benämningar), fastnar i gamla hjulspår, kan man säga. Energin, som övergår i mer personlig kraft, ”centrifugerar” inte riktigt som den ska.


Olika mönster av skuld
Människor använder ofta olika former av skuldkomplex för att omedvetet hålla sig tillbaks. Genom att “ha skuld” skapar det lägre jaget (oftast känslokomplexet) en legitimitet för oss att inte gå vidare i vår utveckling, inte ta ansvar för vår inre kraft, vår inre vilja.
Det är vårt undermedvetna, det förflutnas ouppklarade “lagringar” i våra energifält/vårt psyke/vår personlighet, som påverkar och styr oss.
Genom att namnge skulden och se hur familje- och/eller gruppmönstret fungerar med sina förtryckande, repressiva punkter och band, kan individen på sikt återerövra sin egen frihet.

Många depressiva mönster handlar om att vi omedvetet inte vågar ta ställning för vår helhet. Inte kan eller vågar ta ställning för vår inre kraft, det som vi inom SoulWork kallar vår ”jag-punkt” (som vissa mer helhetsinriktade psykologiska utvecklingsformer kan kalla t ex ”självet”).
Jaget och dess odödliga länk med själen är egentligen vår grund, vår lösning på alla våra problem. När vi kan aktivera och medvetandegöra dels vår egen jag-kontakt, och därmed också vår egen inre och högre själskontakt, hittar vi ett nytt fokus. Det sker ofta spontant. Detta innebär samtidigt en ständig träning, att bli medveten och skapa en allt mer varaktig kontakt.

(Hela artikeln kan läsas här)

© Mikael Matthis, aug 2001. Uppdat. feb 2008, juli 2009. "



© CMM, Nya Tiden juli 2009.

Ögonblick av frid och frihet, på vägen i bilen...

På vägen hem igår i bilen; Plötsligt är det som att himlen öppnas.
Inte på något dramatiskt sätt, utan snarare som "uppifrån", inuti medvetandet. Väldigt milt, lugnt.

Det är som en annan nivå av medvetande plötsligt finns i mitt vardagsmedvetande. Jag kör fortfarande bilen, jag pratar med min fru. Jag ser allting omkring mig, vägen, hus, vatten, andra bilar, och himlen. Samtidigt är det som att jag ser eller känner hur en del av mig är förenad med en annan nivå av en högre medvetandenivå. Det är kanske inte väldigt högt upp (för det kan ju vara på så många olika sätt, och det här är en "typ" av många)
Det är olika förnimmelser av lugn, glädje, frid, kontinuitet som plötsligt finns där, helt utan ansträngning, helt av sig självt.

Jag förnimmer en kontakt med en bild med människor från en annan tid. Men de finns samtidigt här just nu.
Det är helt naturligt. Inget jag "försvinner" upp i, mer bara blir delaktig med. Som en ström av kommunikation utan ord.
Det är så vackert, fridfullt. Det handlar inte om ett "tidigare liv" som tar plats på det där uppöppnande sättet. Inget drama, inga känslor, ingen frigörelse. Mer som en inkoppling och ett slags varande.

Jag ser eller förnimmer också mig själv i en rad olika situationer, mer som direkta upplevelser bakåt i tiden, som pojke, men också som yngre man. Ögonblick då jag i mig själv varit i kontakt med "det stora", utan någon anledning egentligen.

Det finns där hela tiden - kontakten, de högre nivåerna, "världar inuti världar". Det är inget väldigt märkligt i sig, men det kan förstås upplevas som enormt omruskande när det sker plötsligt och med starkare energi.
Den här gången var det så milt, så stillsamt, mer som en liten påminnelse kanske...


© CMM, Nya Tiden juli 2009.

Ditt livsfält är större... - Etern överför ordlös information. Del 2

Detta är del 2 om etern. Läs gärna del 1 här först. Två delar till följer.
Vill du läsa artikeln i sin helhet finns den på sidan "Själens visdom".


Del 2.

"Exempel med Familjekonstellationer – etern överför ordlös information

Egentligen befinner vi oss oavbrutet i en kontakt med ett större rum där människors känslor och tankar påverkar varandra, påverkar alltså även fysisk materia.
Ett konkret exempel på det är den uppmärksammade tyske psykoterapeuten Bert Hellingers framgångsrika arbete med människors olika problem och lidande genom att mer konkret bearbeta familjemönster. Han kallar sin metod "Orders of love". Den bygger på systemteoretisk grund.
Hellinger har funnit att människor kan befria sig från sina destruktiva låsningar och mönster, men också människor med både fysiska och psykiska sjukdomar kan bättring, genom denna metod. Genom att rent konkret ställa upp sina familjekonstellationer i grupp eller enskilt skapas läkande i flera generationsled, vilket påverkar nuet på ett befriande sätt.

En grund för denna tanke och metodik har jag förstått är etern. Det är genom etermaterien dessa band löper som kan "rätas ut". De baseras på känslomateria, men har också byggts genom etern. Därav människor beskrivning överlag av känslor, att de kan "stänga inne" eller att en person kan uppleva sig som "sitta fast" i något. Det man sitter fast i är de gamla tankeformernas strukturer, dels i auran, men också genom etertrådarna som inte kunnat följa med i utvecklingen, utan "förstelnat".
Detta är samtidigt en sorts illusion. Etermaterien stelnar egentligen inte i sig, utan det är människans (eller människornas, i relationer) missförstånd och tankeformer kring detta som skapar detta, ofta omedvetet.
Metoden familjekonstellationer tycks i många fall kunna genom ett ökat "själsligt flöde" - kvaliteter av kärlek, försoning, insikt - skapa medvetenhet och därmed genuin förnyelse för en människa. Det tycks vara tankeformerna som egentligen påverkas och integreras, som därmed i sin tur skapar ökat eterflöde ("frihet").

Ett frapperande moment är hur de medverkande i en fysisk familjekonstellation (i en grupp) som gestaltar klientens familj exakt känner vad respektive person har problem med. Problemen blir på så sätt väldigt tydliga och kan frigöra smärtsamma minnen och känslor på ett ofta väldigt lätt sätt.
Jag har arbetat med metoden sedan år 2000 nu och har om igen sett hur metoden frigör läkande och klargörande på olika sätt i många olika fallsituationer.
Hellinger och hans medarbetare, många psykologer och psykiatriker, säger sig inte veta vad det beror på att metoden fungerar så som den gör. Hellinger beskriver dock den ”själsliga kraften” som avgörande där kärlek och försoning fungerar som två grundläggande frigörande krafter. Han säger sig också vara ett instrument för ett större helande. (Love´s Hidden symmetri. What makes love work in relationships. Hellinger. Zeig, Tucker & Co 1998.)

Enligt min erfarenhet är det uppenbart och inte så svårt att förstå. När vi arbetat med energier under en längre tid, blir det möjligt att se och uppleva hur förlösning sker också på olika energiplan. Vi delar energin i livsrummet och kan därför egentligen uppfatta och förstå allt som finns där, bara vi kopplar in och vill använda fler "sensorer" inom oss, dvs fler kanaler (eller frekvenser) av vår medvetenhet.

Eterenergin bär också denna gemensamma medvetenhet. Därav att då vi ser (tar in genom ögonen) eller fysiskt har kontakt med en människa, kan inhämta en större information om denne på olika nivåer. Detta gäller även föremål eller en plats. Vi kan ”läsa av” och förstå mer av denna människa eller plats eller detta ting, genom att koppla oss samman med etern, som därmed också förmedlar intryck och lagrad information.

Det är inget mystiskt eller ”mediumistiskt” i sig, även om det kan användas så också, Då sker det ofta med inkoppling till det s k ”astrala fältet” (emotionalvärlden) med stora risker att misstolka eller lägga in sina egna eller andras tankeformer och ta dem för objektiv ”sanning”. Det jag menar här är en fokusering på och utveckling av etermedvetenhet, kopplad till en mer mental förståelse.
Etern är grunden för telepatiskt arbete.


© Mikael Matthis Stockholm 2000. Uppdaterad feb 2004, juli 2009. "



© CMM. Nya Tiden, juli 2009.

Om barn och (den nya tidens) andlighet. Del 1

Tar upp Nina Matthis artikel här som skrevs 2008 om barn. Fick impulsen när jag såg att en person tagit upp denna artikel på en chattsida på nätet (där artikeln också finns med sedan tidigare). Läste lite av den igen och tänkte att den här kan fler behöva få ta del av.

Dels för att den är väldigt bra i sig. Dels för att ämnet alltid är aktuellt kring barn, barnens rättigheter, hur vi vuxna bemöter barn och hur vi kan lära av dem. Dels för att området kring förståelse för människan överlag och därmed barnet utvecklas snabbt. Här kommer många nya perspektiv in kring så kallade "nya tidens barn". Detta tar Nina upp på ett väldigt sunt, avklarnat sätt, att det inte handlar om att upphöja vissa barn t ex eller överdramatisera barns "andlighet" osv.

Det här är en lång artikel så du kan klicka på länken här (även längst ner) och få upp hela artikeln (som ligger på vår hemsida www.herkules.nu Under "Soul Word"/ "Artiklar" i menyn finns fler artiklar att läsa om du vill).

Jag har gjort ett utdrag här i två delar. Här följer en första del:


"Om barn och (den nya tidens) andlighet

Länge har jag tänkt att skriva något om barn och om den nya tidens andlighet, men dragit mig för det eftersom det har tagit emot att skriva om ”de andliga barnen”, när alla barn är andliga då alla människor har en själ och ett högre medvetande. Det är så lätt att det blir missförstånd. Och det finns en sundhet i att låta barnen få vara ifred från våra ”vuxentankar” om dem. Det finns så mycket tankar redan, om vad som är rätt och bra för barnen. Tankar som förändras efter fem, tio år eller tjugo år och som kan verka nästan skrattretande när de nya tankarna har etablerats och framstår som självklara. Det är så lätt att ha tankar om vad som är bra för barnen, eftersom de knappast säger emot. De är intresserade av helt andra saker än teorier om ”deras bästa” – att ”bara vara” till exempel, det som många vuxna går på kurs för att lyckas med.

Att skriva om barn och andlighet har som sagt sina risker. Vad är egentligen andlighet? Några kan tro att det har med religion att göra. Några kan tro att det har med medialitet att göra. Några kan få för sig att ”andliga barn” är mer intressanta än ”vanliga barn” och börjar att utveckla förödande klassificeringar.

Några värnar om ”de andliga barnen” med ett emotionellt patos, som om de vore synd om dem på något sätt. Några av dessa pratar mest om sitt eget inre barn, som inte fick tillräckligt med respons i barndomen. Barnfrågor kan uppröra oss väldigt då vi alla har ett litet barn inom oss, helt enkelt för att vi alla en gång har varit barn. Det är bland annat därför som det kan vara en sådan balansgång att skriva om barn. Det berör oss ofta så starkt, att vi har svårt att samtidigt vara klarsynta.

Om vi återgår till frågan om vad andlighet egentligen är, så skulle mitt första svar vara; överfysisk verklighet. Andlighet kan beskrivas som verkligheten, på det vis att det finns överfysiska verkligheter som vi inte kan se eller ta på, men som ändå existerar. På så sätt finns det inget ”mystiskt” med andlighet. Det är en verklighet av en mycket fin, för oss osynlig materia, som inga vetenskapliga instrument ännu kan registrera. Den andliga verkligheten kan vi endast uppfatta inom oss, genom upplevelser och erfarenheter av den.

Men andlighet är också utveckling, att allt mer bli det som vi potentiellt är. I vår kärna finns den visdom, den villkorslösa kärlek och det enhetsmedvetande som är universellt och som är vår födslorätt att upptäcka. Andlighet handlar om att bli det vi egentligen är, långsamt och grundligt, genom våra upplevelser och erfarenheter.
Vi är alla andliga varelser eftersom vi hela tiden utvecklas och allt mer avtäcker vår ”gudomliga natur”. Det enda som egentligen skiljer oss åt är hur gamla vi är som själar, alltså hur mycket erfarenheter som vi hittills har förvärvat och vaskat fram livsförståelse ur. Detta innebär att vi inte bara föds en enda gång utan att vår egen själ har ett ”födslodatum” årtusenden tillbaka, och att vi om och om igen ”får en kropp” att göra dessa nödvändiga livserfarenheter med.
Din själ och min själ har inte samma födelsedag. Alla själar har sitt eget datum för sin tillblivelse. Allt annat är sig annars mycket likt; vi återföds vid vissa tidpunkter, blir barn på nytt, växer upp och gör nya erfarenheter, lämnar vår kropp igen och förbereder oss för ett nytt jordeliv. Vi vandrar alla mot vår egen fullkomning – att stegvis bli vår universella, gudomliga natur. (Text fortsätter i artikeln)


Att börja med sig själv

Om vi som vuxna vill hjälpa barnen att utveckla sitt medvetande, får vi lov att börja med oss själva. Det viktigaste är inte vad du säger till ett barn utan vad du själv ser och upplever hos barnet.
Om du själv utvecklar din egen andlighet eller snarare din egen medvetenhet, så kan du inte undgå att stimulera dessa kvaliteter hos barnen omkring dig – bara genom din närvaro.

Barnen ”blir” det som du uppfattar och ser hos dem. Så din egen medvetenhet kommer ofrånkomligen att påverka dem. Din egen inre förståelse och ditt allt mer befriade jag, kommer att stimulera barnens förståelse och få dem att känna sig mer fria. Det är på sätt och vis en fråga om energi. Din egen ”energi” av ökat medvetande skapar ett medvetandefält hos dig, som barnen omedvetet ”plockar upp” och införlivar i sitt eget medvetandefält.

Ju mer du befriar dig själv från gamla, begränsande tankeformer och expanderar din kärlek och din medvetenhet, desto friare och lugnare blir barnen i din närhet. Därför kommer den här texten inte bara att handla om barn. Den kommer även att vidröra sådant som stimulerar din egen inneboende visdom. Om du vill hjälpa barnen, måste du också hjälpa dig själv.
Det här skriver jag utan betänkligheter, därför att vi lever i en tid när människors medvetande expanderar i rekordfart och det finns ingenting att ”vänta på” eller ”skjuta upp” vad gäller detta område. Denna tid bjuder också in många ”gamla själar” till att födas och växa upp som barn, för att möjligheterna till ytterligare medvetandeväxt är så gynnsamma. Hur ska vi då göra för att på bästa sätt välkomna dessa barn? blir den naturliga frågan. Först och främst, som jag ser det, att öka vår egen kärlek och medvetenhet.
(Text fortsätter i artikeln)


Att stödja barnen

När vi själva inser att vi ”är ljus”, eller snarare att vår innersta kärna består av ett kosmiskt ljus som kan förlösas och befria oss från begränsande medvetandenivåer, blir hela livet oerhört rikt och intressant. Det ger också perspektiv på vad som är viktigt i livet. Livets mening blir uppenbar för oss; som människans oavbrutna medvetandeutveckling. Vi förstår att vår egen utvecklingen hör ihop med den stora, kosmiska utvecklingen, och att den för oss allt närmre vårt gudomliga ursprung där vi är ett med allt utan att förlora vår egen individualitet.

Vi blir till sist medvetna medhjälpare till den stora, kosmiska plan, som utvecklar liv. För varje utvecklingssteg befriar vi oss allt mer och ingår i Det Stora Samarbetet som pågår på högre nivåer av utveckling. Nivåer som vi ännu inte vet mycket om, men som vi blir allt mer förtrogna med ju mer vårt medvetande expanderar. Vår allt mer utvecklade kärlek gör bekantskapen med dessa nivåer möjlig, för utan villkorslös kärlek kan vi inte hantera den större informationen och kunskapen. Vi kanske skulle missbruka dessa kunskaper om vi fortfarande styrdes av vårt personliga ego. Så alltså hålls vissa dörrar stängda tills vår inre nyckel passar till ”det kosmiska låset”. Det är vår medvetandeutveckling som är nyckeln. Det är den utvecklingen som gör det möjligt att följa den erbjudna vägen till vårt gudomliga och verkliga jag.

Vad har då detta att göra med barnen, kanske du undrar. Allt, skulle jag vilja säga. Barnen är inte en isolerad grupp minimänniskor utan de ingår i den stora kosmiska utvecklingen, precis som alla människor gör. Ett barn har relativt nyligen satt sin fot på jorden. Men inte för första gången. Och inte för sista gången heller.
Barnet är här för att vidga sin medvetenhet, så mycket det bara kan. Beroende på barnets själsliga ålder och på de uppgifter det har planerat att ta itu med under sin jordevandring denna gång, har det vissa existentiella mål för sin nuvarande existens. Dessa mål är förstås olika från barn till barn, från människa till människa. Men alla barn har, som jag ser det, rätt att få veta mer om sin egen själsnatur.

I den här tiden, då det återföds många högt utvecklade barn eller vad man enklare kallar för ”gamla själar”, är denna rättighet kanske ännu mer väsentlig än tidigare. Om vi som vuxna kan återspegla deras djupa visdom, kan deras utveckling gå betydligt fortare och lättare. Det innebär inte att vi börjar att undervisa dem om allt som själva har förstått.
Vi har inte rätt att pracka på barnen ”våra sanningar”. Det har redan religiösa fantaster gjort i historien, och vissa naturvetenskapliga fantaster fortsätter i samma anda och säger ”sanningar” till barnen, som de inte får ifrågasätta utan att verka dumma.
Men vi har alla möjlighet att väcka barnens fantasi, att fråga dem vad de tror och upplever utan att korrigera deras svar. Vi kan som vuxna lyssna på barnen med den djupaste respekt, för vi vet inte vem som sitter framför oss – kanske är det en själ som är tiotusentals år äldre än vi själva, en liten flicka vars livsförståelse ännu så länge bara lyser och gnistrar i hennes ögon. Flickan vet förmodligen inte om sin kunskap, men ju mer meningsfulla frågor vi ställer desto lättare kan hon upptäcka sig själv.
(Text fortsätter i artikeln)

Det viktigaste vi kan göra är att stärka barnens självtillit. Det handlar mindre om att berömma dem när de gör vissa saker som vi uppskattar, och mera om att vi på djupet öppnar oss för deras inneboende kvaliteter och att vi uppmärksammar dem. Självtilliten hos barnen ökar när vi riktar vår energi mot dem. Vi gör det inte på grund av att vi vill ha vissa bestämda resultat av dem; att de ska vara duktiga på fotbollsmatchen eller för att vi förhör dem på skolläxan. Det sistnämnda är förstås också bra. Men den energi jag talar om här, innehåller den kärlek och öppenhet som man riktar mot någon man verkligen uppskattar – inte för att den personen presterar något som faller oss i smaken, utan för att vi förnimmer dess obegränsade väsen.
Vi släpper alla föreställningar om vad ett barn ”är”, och öppnar oss villkorslöst för den person som vi har framför oss. Vi släpper vår roll som ”uppfostrare”, så mycket som vi förmår, och låter vår kärlek och respekt ”lyfta” barnet till att känna kärlek och respekt för sitt eget jag. Vi stödjer barnet med vår energi, ansträngningslöst, till att upptäcka och lita till sig själv.
(Text fortsätter i artikeln)


Att inspirera barnen

(Text fortsätter i artikeln)


Det är vi vuxna som efter decennier av social anpassning, har glömt vår egen andlighet och som kan återuppliva vår andliga grund. Vi kan inte göra barnen till något som vi själva inte är. Vi kan inte förvänta oss att barnen skall ha empati, om vi själva är fyllda av konflikter. Vi kan inte ”uppfostra” barn i andliga värden om de inte ser att dessa värden är naturliga hos oss vuxna. Vi kan inte forma barnen till något, som vi själva inte förmår att vara.
Barn är inga degklumpar som vi kan knåda till efter våra egna behov, även om våra föresatser är ”upphöjda och goda”. Barnen reflekterar oss själva. Den insikten är grunden för vår samvaro med barnen, och för alla våra goda försatser. Vi kan inte skapa ”paradiset på jorden” med våra teorier.

Om vi som vuxna vill förändra världen måste vi förvandla oss själva. Efter egna inre energiomvandlingar kommer vi att märka att ingenting utanför oss själva behöver ”knådas till” över huvud taget. Önskvärda förändringar sker automatiskt, när vi förlöser vårt eget ljus. Så om du vill göra barnen en tjänst i deras utveckling, se då din egen, inre utveckling, som nyckeln till barnens utveckling. Men låt också din egen ökade förståelse ta plats i din samvaro med barnen, så att du inte gömmer undan ditt ”nya jag”. Ditt ökade medvetande är som näring för alla omkring dig; andlig näring, som alla människor växer av.


Medan du tar hand om din egen inre utveckling, står livet inte stilla. Du kanske har egna barn eller arbetar med barn, och vill förstås deras bästa på alla vis. Som jag ser det, är det mest väsentliga vi vuxna kan göra att stärka barnens självtillit. Självtilliten är grunden till deras egen själskontakt. Det är självtilliten som gör att barnen lyssnar till sitt inre och får kontakt med sitt eviga själv.
Om ett barn är alltför upptagen med rädslan för att göra fel eller tror att all viktig information kommer utifrån, försvagas den inre kontakten – det som själskontakten vilar på. Om det uppfostras till att tro att de vuxna alltid har rätt, även när det känns fel för barnet, börjar barnet att tvivla på sin egen intuition – direktkontakten med sin högre medvetenhet. Självtillit uppstår när barnet får utrymme att expandera både fysiskt och psykiskt.

Den fysiska expansionen innebär exempelvis att det får utrymme till fri lek. Att det får fysiskt utrymme att vara för sig själv med sina tankar. Att det får använda alla sina sinnen när det upptäcker den fysiska världen. Den psykiska expansionen innebär bland annat att barnet får förtroendet av de vuxna, att klara av saker efter eget förstånd. Att det slipper vara rädd för arga vuxna. Att närvaron och kontakten med vuxna är stimulerande, bejakande och har sin egen tid.

Att barnets känslor blir bekräftade av vuxna. Att det får spegla sin egen kärlek i sin omgivning. Dessa expansioner gör att barnet automatiskt ”släpper ut” sin aura – sitt eteriska livs- och förnimmelsefält. Detta innebär också att den inre kontakten förblir ostörd, att barnet med större lätthet kan uppleva ”sitt eviga jag” och stärkas av sina redan förvärvade kvaliteter. Det ökar i sin tur barnets livsaptit och koncentrationsförmåga, och gör att det lättare kan urskilja och uppmärksamma den information som det verkligen växer av.

(Fortsättn del 2 här på bloggen) Hela artikeln kan läsas här.

© Nina Matthis, dec 2008


(Om du vill maila till Nina Matthis angående ämnet barn och andlighet, skriv till: nina.ma@comhem.se)

Sprid goda tankens energi till vår planets vattenliv - 25 juli

Fick denna anmodan från en person i vårt nätverk om att fira och sprida goda tankar för allt vatten under en dag, nu den 25 juli. Det är Masaru Emoto som vill uppmuntra alla att ta del av denna världsmeditation.


"Dr Masaru Emoto är en internationellt erkänd japansk forskare. Han har en examen i humaniora och vetenskap från Yokohama Municipal University och är Doctor of Alternative Medicine vid Open International University. Hans revolutionerande forskning kring vatten har väckt stor uppmärksamhet världen över.

Masaru Emoto lyckades med konststycket att visa med sina vattenkristallbilder vad sensitiva människor redan vet och homeopater har använt sig av sedan länge: vattnet har förmågan att ta upp information - redan en tanke, ett ord eller en känsla tas upp av vattnet och förändrar dess energi och kvalitet.

Dr Emotos viktigaste uppgift - som han ger all sin kraft för - är att hela vatten, människor och jorden.
Hans unika vattenkristallbilder bevisar att vi själva har möjligheten att påverka och förbättra vår livskvalitet och balansera vårt välbefinnande på många olika sätt.

“Will you join us to say "I love you" and "Thank you" to all the water on Planet Earth and fill it with the highest vibration (HADO) of Love and Thanks that we can possibly experience?
Please join us to send our Love and Thanks to all the water in our physical body that has been sustaining and nurturing our lives on this planet. 70% of our body is made of water. We owe so much our health to the water in our body.
Then, let us send our Love and Thanks to all the water on Planet Earth. 70% of the surface of the Earth is occupied by water. The environment on planet Earth is maintained by the water circulating in various forms. If it had not been for water, life would not have been created on planet Earth. "

Själen skapar utveckling genom energiinkoppling - etern är länken. Del 4

Detta är utdrag ur en artikel som jag skrev för länge sedan om olika perspektiv på etern ("fysisk livskraft" m m), som jag nu uppdaterat en del.
Här har jag delat upp men också förkortat artikeln i fyra olika delar, där alla fått olika rubriker i denna följd.
Alla delar finner du här: Del 1, del 2, del 3, del 4

Vill du läsa artikeln i sin helhet finns den som länkat dokument längst ner i del 1, också på sidan "Själens visdom".

Del 4.
Hur vi kan förstå och använda våra energifält och de läkande energierna mer medvetet i vårt liv.

Själen löser problem genom energier
Den direkta kontakten med själen tar form genom energier. Själskontakt i sin medvetandeform uttrycks genom upplevelser och kvaliteter av intuition, kärlek, frid, givande, enhet, ökad livskraft m fl. Den kontakten leder i sin tur till förnyelse och omvandling av det mer personliga medvetandet. Information, kunskap (som på sikt verkar genom "visdom" som en högre energi), intuition kring denna process och försteålse av den sker också genom olika typer av kommunikation med högre livsnivåer inom människan (själsmedvetandet). Det kan t ex ske genom bilder, symboler, idéer, insikter, abstrakt förståelse.
Energierna är det som skapar nya vägar för utveckling inom hela vårt mänskliga system, på olika nivåer. Vår förmåga att uppfatta och använda oss av t ex mer kärlek är en effekt av detta. Mer “flyt” (termen flow, egentligen ökad närvaro), förståelse, gemenskap etc.

Energierna går in i människans energifält, in i hennes medvetande som fälten består av. Energierna kan också gå in i den fysiska kroppen, först den eteriska och sedan den fasta fysiska kroppen.
Att vi alla har mycket spänningar, hinder och blockeringar är känt vad gäller vår fasta fysiska kropp. Men att de spänningar vi talar om som känslomässiga spänningar och mentala spänningar och blockeringar även kan finnas i våra energifält är inte lika uppmärksammat, om ens något.

Problemens natur är inte enbart känslomässiga eller mentala, som en abstraktion. De har sin konkreta, materiella form i fälten och även den fysiska kroppen (med grund i eterhöljet).
Förbindelsen med själens energier kan ta form på alla nivåer; fysiskt, känslomässigt och mentalt, ofta i olika kombinationer. Själsförbindelsen skapar ny balans, där tidigare obalans existerade. Balansen skapar förutsättningar för nya livsformer, ökad medvetenhet, att en mer omfattande hälsa och utveckling kan ta plats i våra liv.


En annan viktig insikt handlar om att människans personlighet vid en viss punkt börjar förändras i sin grund och inte längre fungerar på samma sätt som tidigare. Känslo- och tankesystemet börjar ändras till sin grund.
Känslor och tankar tycks allt mer utgå från en källa som är bortom den personliga känslo- och tankenaturen i sig. En omvandling i människans energibyggnad sker allt mer konkret, även fysiskt.

Olika behov av att omvandla personlighetens uppbyggnad, dess olika sidor, blir därför i ett större sammanhang metodens mål (terapin, behandlingen, vägledningen etc).
Lösningen på våra problem – livsproblem, relationsproblem och hälsoproblem m m - sker genom att vi får en större förståelse. En metod, en terapeut eller en konsult, kan vara ett redskap, en möjlighet, en sorts kanal för en mer omfattande energi att ta form igenom. ofta låser sig människan vid formen och tror därför att en metod,en lära, en "guru" osv sitter inne med "nycklarna". Man identifierar sig med denna tro och denna form, medan det egentligen är så att vi lär i en större gemenskap över dessa gränser.

Vi lär egentligen genom allt mer utvecklade kollektiva former. Först genom olika stadier inom vår egen mänsklighet, men än mer av de som gått vidare till högre nivåer av utveckling. Där är vår egen högre medvetenhet ett centrum för "det formlösa", mer universella lärandet. Som inte behöver en metod (eller många) för att fästa oss vid det vi kan tro är "den enda vägen".
Denna insikt och att utöva denna rent praktiskt, upplöser alla former av separation (därmed alla konflikter kring vad som är "rätt och fel" vad gäller val av väg, trosformer, religioner osv)

Söker man en djupare förändring och en mer djup kontakt, tycks en mer direkt själskontakt behövas - inom människan själv. Det innebär att energin förankras och upplevs direkt av personen själv, annars blir det mer en enbart känslomässig eller intellektuell stimulans. Det är detta som är innebörden av den uråldriga andliga sentensen ”Att bli ett med vägen”.
Den djupare effekten av mer varaktig förändring i grunden hos människan kan energiförloppet ge. Energierna renar, men banar också väg för förnyelse. Detta i sin tur aktiverar och ”föder fram” den högre medvetenheten som finns i de högre nivåerna inom människan själv.

Därför är det intressant att se hur det egentligen bara är den ökade medvetenheten som kan lösa problem.
Ökad medvetenhet innebär att fler medvetandenivåer kopplas samman och att den högre medvetandenivån kan uttrycka sig genom de lägre vardagliga nivåerna
På sikt blir de tidigare “invanda” nivåerna av medvetenhet utbytta.
Det är det som är mänsklig utveckling.

Denna ökade medvetenhet kan utvecklas att omfatta allt fler mänskliga uttrycksformer på ett permanent sätt. Detta innebär då att vi lärt oss något, att vi behärskar något, att vi kan använda något mer praktiskt i våra liv. Annars är det önskemål, goda tankar, ideal, idéer.

Hela detta perspektiv kan också praktiseras mer konkret och läras ut för att användas t ex inom terapi, hälsobehandling, överlag en allmängiltig viktig kunskap som många kan ha nytta av som arbetar med människor och deras utveckling på ett eller annat sätt. Detta återfinns också som moment, både praktiskt och teoretiskt, i SoulWork träningen, som vi arbetar med kontinuerligt.


© CMM, Nya Tiden 2009

Ditt livsfält är större än du tror - etern ger dig nytt livsrum. Del 1

Detta är utdrag ur en artikel som jag skrev för länge sedan om olika perspektiv på etern ("fysisk livskraft" m m), som jag nu uppdaterat en del.
Här har jag delat upp men också förkortat artikeln i fyra olika delar, där alla fått olika rubriker i denna följd.

Vill du läsa artikeln i sin helhet finns den på sidan "Själens visdom" (länk längst ner här kommer också).

Det finns förstås många fler perspektiv på etern än detta material. Här framför jag framförallt perspektiv som gäller vår mänskliga medvetandeutveckling och tillhörande perspektiv på hälsa, både fysiskt och psykiskt.
Det övergripande temat här är: Hur vi kan förstå och använda våra energifält och de läkande energierna mer medvetet i vårt liv.
Ett annat stort viktigt perspektiv vad gäller etern som en utökad energikälla, är inom området fysisk energi för tekniska lösningar, ibland så kallad "fri energi". Detta är något jag eventuellt återkommer till längre fram.

Del 1.


I alla tider har människan haft tillgång till olika lösningar på sina hälso- och utvecklingsproblem. I äldre civilisationer har det funnits kunskaper som under lång tid varit dolda eller okända för vår moderna tid. Från det området har idag så kallade alternativa och andliga behandlingsformer och utvecklingsmöjligheter sprungit fram igen, ofta parade med modern, holistisk psykologi, medicin och forskning inom biologi, fysik och kemi.
Samtidigt har en tidlös kunskap legat till grund för alla tiders framsteg och djupare kunskap. Denna mer omfattande kunskap är på väg att öppnas upp på ett helt nytt sätt i vår tid.

Enklare former av denna kunskap når uttryck i vår tid genom holistisk terapi, hälsometoder, kroppsbehandlingar, meditation och avspänning, mental träning, naturmedicin och andra behandlingsformer. Mycket av detta är på väg in i vården och företagsvärlden, och används allt mer av människor som komplement på olika sätt med goda resultat.
Undersökningar visar att i USA görs 660 miljoner besök hos alternativa vårdformer medan 385 miljoner besök sker hos vanlig läkare. (DN 22/3 2000) Det är siffror som säger en del om människors val.


Etern länken mellan människans världar och högre världar
Det som ofta förenar dessa metoder är en utökad syn på människans energisystem. Att vi inte enbart använder oss av en fysisk kropp, en fysisk hjärna, utan också av andra medvetandenivåer med tillhörande energifält.
Dessa nivåer är inte alltid så tydligt formulerade hos olika metoder. Många känner kanske vagt till att det är så, men vet ofta inte hur det fungerar mer konkret.
Det finns en exakt vetenskap om detta, som jag inte ska gå in på här i detalj. Det jag vill fästa uppmärksamhet på, är det som förenar dessa nivåer och metoder. Det är inte något abstrakt, avlägset, utan något väldigt närliggande. Dessa nivåer finns i våra egna energifält, runt omkring vår fysiska kropp, men också i den. Eterhöljet är länken.

Eterhöljet förbinder vår fasta fysiska kropp och vår medvetenhet i denna (hjärnan och de fysiska organen) med våra dels mänskliga världar, dels högre världar. De mänskliga världarna skapar en nedtransformerad "personlig form" (personligheten) som utgör vårt tänkande och kännande. Dessa funktioner verkar genom så kallade ”höljen”, som alltså också har en egen form och materia.
Dessa i sin tur har olika nivåer av medvetenhet, högre och lägre. Ju mer en människa utvecklar sin medvetenhet, desto högre nivåer kopplar hon in i sina respektive höljen. Detta leder också till att hon får tillgång till allt högre medvetandenivåer i högre kollektiva världar över människans egna.

Detta är ingen fantasi, utan en uråldrig kunskap som miljontals människor känner till och sammanstrålar kring, på olika sätt. Vi använder dessa redskap varje dag, men de flesta gör det omedvetet. (Läs vidare i artikeln)



Bakgrund eterhöljet (energikroppen)
Det är eterhöljets balans och kraft som avgör den fasta fysiska kroppens hälsotillstånd.
Eterhöljet är den del av våra energifält som egentligen genomsyrar den fasta fysiska kroppen.
Den skapar möjligheten för den fysiska organismen att fungera med högre medvetandenivåer och därmed uppnå allt större mått av hälsa och utveckling.

Det gäller både rent fysiskt, men även psykiskt och själsligt, t ex vad gäller förvärvandet av egenskaper och deras praktiska användning i vardagen.
Eterhöljet är grundförutsättningen för fysiskt liv. Eterhöljet är därför också mediet för alla våra tankar, känslor, men också högre energier, t ex allt mer omfattande kärlek.

Eterhöljet existerar alltså inte bara som en ytterligare “kropp” utanpå den fysiska organismen. Eterhöljet - även kallad eterkroppen, eterfältet, vitalkroppen etc - genomtränger hela den fysiska kroppens struktur, även organ och skelett, och utgör den fysiska kroppens medvetande och energitillförsel ända in på atomär nivå.
Därför kan man säga att den direkta förbindelsen mellan själ och kropp, som man talar så mycket om i många sammanhang idag, existerar latent, och aktiveras mer och mer medvetet i kroppen genom energikroppen.
Samtidigt är det inte bara etern i sig, utan framförallt högre former av materia, i form av medvetenhet (ljus) och energi, som kan ta plats genom människans högre utveckling, även rent fysiskt.

Genom att aktivera medvetenheten i energikroppen kan man förstå det direkta sambandet som existerar mellan olika medvetandenivåer. Därmed kan man också använda sig av en förhöjd nivå av hälsa, kunskap och utveckling. Det gäller dels för den fysiska kroppens tillstånd i sig, men ännu mer remarkabelt, för den psykiska hälsan och livsförmågan. Genom en renad och förhöjd frekvens i energikroppen, ökar också energierna som tillförs energikroppen från högre nivåer.


Ökad hälsa inte bara genom motion och nyttig mat
Idag finns många metoder under utveckling som indirekt betonar eterisk stimulans och förbättring, t ex genom motion, massage, andning, kost etc. Även olika former av kosthållning och det moderna begreppet “smart foods” är kopplade till ökandet av eterenergin eller livskraften. Dessa former av hälsoutveckling är mycket värdefulla och förebygger sjukdom och psykisk obalans. All motion och kosthållning, vald efter sin egen människotyp och sina behov, är mycket välgörande på alla sätt.

Ändå får man förstå att dessa hälsometoder inte skapar ökad medvetenhet i sig. Det måste individen skapa själv, på andra sätt. Det sker främst genom inkoppling av andra medvetandenivåer; genom meditation, egenskapsutveckling och användning av kärleksenergin (att inse enheten i allt och verka med den).
Det sker genom att leva mer öppet, utveckla sina relationer, prioritera utrymme och tid för själslig balans och harmoni. Däremot underlättar sådana metoder, t ex fysiska behandlingsformer, livsenergiflödet i kroppen. Därmed kan individen lättare och mer effektivt tillgodogöra sig kunskaper och olika typer av högre energier. Det förutsätter förstås att individen känner till den möjligheten och önskar utvecklas mer.

Hela artikeln finner du här.

© Mikael Matthis Stockholm 2000. Uppdaterad feb 2004, juli 2009.

• Mycket bra sammanfattning om eterhöljet, etermedvetenhet m m i en större omfattning, ges i boken ”Eterhöljet” av Lars Adelskogh. (Den boken har dock inte använts till denna artikel, kom ut senare). Även ”Telepati och Eterkroppen” av Alice Bailey. "


© CMM. Nya Tiden, juli 2009.

Mötet med någon okänd - det oväntade som vill säga dig något

Vem möter du på stan? Vem sitter du mittemot på tunnelbanan eller bredvid på bussen? Vem ser dig, som du inte ser?
Och tvärtom, alla som du ser, men som inte vet om att de är sedda.

Ibland kanske vi fångas av en blick eller en viss utstrålning. Vi vet kanske inte alltid varför, det är bara något som sker, som en kontakt. Ibland kan kontakten vara ett mer "mänskligt begär", som en stark känsla, en längtan, en sexuell laddning hos personen. Ibland ser människor häpna ut, för något har berört, som de inte vet vad det är. De ser upp, snabbt in i ögonen, någon som finns där ett ögonblick. Sedan vidare i mängden.

Ibland kan det vara mer av bara glädje, kärlek, ett slags igenkännande fastän man aldrig förr har mötts. Man kan tala i denna närhet. Eller ibland, bara se in i någons ögon en längre stund, helt i tystnad, bara ett gemensamt leende (har faktiskt hänt ett antal gånger helt spontant).
Och ibland kan det vara med ett mer direkt medvetet uttal. Någon som kommer fram till dig som för fram något. eller som du börjar prata med som sedan säger något helt utanför den traditionella "repertoaren".
Det kanske är helt omedvetet, men det kan också vara en medvetenhet, ett "budskap".
En avsikt, ett meddelande, en hälsning genom tidens och alla trubbigheternas brus.

Då och då händer det mig att jag möter människor och bara vilar i mötet, även om det är på en tunnelbana eller på ett café. Det är inte så ofta nu, mer när jag var yngre. Det har kanske med tiden att göra. Både den egna tiden, som yngre när man är mer öppen och sökande. Men också hur världen förändras i stort. Det har blivit lite tuffare klimat, snabbare.
Det hindrar dock inte att dessa möten sker, helt av sig själva. Helt enkelt därför det finns en koppling där, en energi.

Ibland sker detta med människor som du aldrig skulle kunnat drömma om att du har något gemensamt med eller som du kanske undviker. Som yngre hade jag flera perioder då jag mötte många alla möjliga slags udda människor, uteliggare, alkoholister, psykfall (sade de själva, om de nu var det?), original, konstnärer, rymdresenärer, och fullt vanliga människor som ändå var ovanliga. Flera av dessa kunde säga saker som i stunden och även efteråt sade mig något mer än bara själva orden. Ibland var det mer som "koder".

Framförallt kan vi alltid lära av energin i våra möten. Vad händer inom oss, vad händer med energin? Går den upp eller ner?
Ibland tycks vi möta människor som omedvetet får säga eller visa oss saker som vi kan ha nytta av, som kan fungera som en mindre eller större språngbräda över till ett annat slags tänkande, eller en helt annan energifrekvens. Detta även om personen är en uteliggare. Kanske speciellt då, för vi har inga såna förväntningar då.

En god vän till mig som också gått vår SoulWork träning, berättade att hon mötte en man på bussen. Han började tala med henne, helt spontant. Han berättade att han hade inre syner, märkliga saker, och att han hade varit inlagd på psyket för att få "hjälp". De hade kallat detta för en psykos och gett honom nervlugnande, som läkarvården gör i så gott som alla fall, även vid minsta nedstämhet eller oro.
Men hans syner, färger och geometriska former som han såg, försvann inte. Han sökte då upp kyrkan istället. Där förstod man inte vad han sade, och kunde inte hjälpa honom heller. Men jag tror min vän kunde hjälpa honom, i alla fall i stunden kanske, för hon lyssnade och sade att han var inte sjuk. Hon förstod att han upplevde något slags inre eller själsligt genombrott. Kanske möter hon honom igen längre fram på bussen?

En annan vän mötte en kvinna på tunnelbanan som började prata med henne om en vacker blomma hon hade med sig, som heter "Kristi Korsblomma", även Passionsblomma. Ett märkligt namn på en blomma. Men också ovanligt bli tilltalad av någon som börjar tala om en sådan växt, hux flux. Damen med växten frågade om min vän ville ha en blomma, och att hon kunde komma hem till henne nästa dag. Det gjorde min vän också. Det blev ett fint möte.
Jag frågade henne efteråt om hon märkte något speciellt, vad som hände inom henne, vad som blev utbytt på andra nivåer? Något hade hänt, men hon visste inte riktigt.

Se vad som händer i din vardag.
Vad söker du? Vem möter du?


© CMM. Nya Tiden, juli 2009.

Kräftans energiperiod (juli 2009) - att lysa upp och omvandla formen

Vi befinner oss i zodiak- och energiperioden Kräftan.
Detta tecken står framförallt för att "ta form", men också att "lysa upp formen". Det finns alltså en minst sagt dubbel betydelse av detta teckens energier och deras påverkan på människan.

Kräftan står för "det omedvetna" på vissa sätt (Månen på lägre stadier, Neptunus på högre) och därmed också det kollektiva.
Överlag är detta kopplingar som ska ses i förhållande till formaspekten, den som "inkarnerat" i formen. Och hur denna form kan belysas, av ljus, av högre medvetenhet. Detta leder till "själens uppvaknande" i formen. Dvs att högre nivåer och olika typer av "ljusmateria" aktiveras i de mänskliga höljena. Den finns redan här, men behöver medvetandegöras och sättas i omlopp.
Detta påverkar och förnyar på sikt hela människans liv, men också världen i stort i ett vidare perspektiv. Ju fler människor som omvandlar och förhöjer sina höljens innehåll, men också på sikt deras materieformer, sprider ett högre ljus i världen. Detta är en essential innebörd av "ljusbärare".

Med tanke på det jag tagit upp senaste tiden kring Michael Jackson, kan detta ses som ett ypperligt exempel för Kräftans påverkan i det omedvetna kollektiva. Det är dels en belysning (eller "upplysning" om än begränsad) av det omedvetna kollektiva. Det är dels en skildring av det kollektivas reaktionsmönster, i både negativ och positiv bemärkelse.
Det är intressant, tänk på det!


Som alltid när det gäller dessa högre energiinflytanden (som alltså inte har med astrologiska tolkningar att göra i sig vad gäller personliga horoskop) beror det på var individen befinner sig i sin utveckling hur hon kan ta emot, uppfatta och tillämpa dessa energier.
För de flesta är dessa uttryck helt okända, inte minst i periodernas olika energiinflytanden. Samtidigt är det alltfler människor som kan börja uppmärksamma och använda sig av dessa energier, som hela tiden skapar möjligheter till förnyad utveckling.
Det är energier som genomströmmar vårt solsystem och påverkar vår planet, men på helt olika nivåer. Beroende på var vi själva är i vår själsliga utveckling kan vi ta emot energierna olika, och också tillämpa dem olika.



Här följer ett utdrag från Herkules Nyhetsbrev, som i flera år tagit upp de olika zodiakperiodernas inflytande. Detta även i mer subjektiva speglingar av energiaspekterna. Det här är ett sammandrag av flera texter där jag också lagt till och dragit ifrån en del:

"Kräftan symboliserar med sitt skal en mycket omfattande process i vår själsliga utveckling, nämligen att “ta form”. Kräftan står esoteriskt för “fysisk inkarnation”. Detta tecken är, enligt den tidlösa visdomen, en av de bakomliggande impulser som skapar själens (och därmed människans) nedstigande i den fasta fysiska materien.
Kanske är det därför jag fått uppleva en nyckelmening återkomma under denna period (2007): “Börja om”. Vi får ständigt börja om i vårt byggande av vår medvetenhet, i vår förståelse av livet, oss själva, det högre syftet.
Vi får börja om i formen i vissa perioder, när “allt” faller ihop omkring oss eller inom oss. Det är den gamla formen och dess materia, som släpper taget. Men vi bygger också vidare på det vi tidigare lärt. På så sätt bevaras essensen i formen, men det är en högre form av materia (t ex genom etern, högre etrar), som vi får tillgång till.

På vår andliga väg blir detta inflytande viktigt för oss då det markerar eller skapar ”återfödelse i anden”, viktiga steg inte in i materien utan snarare in i ”anden”.
Väduren står för den första begynnande viljeimpulsen till liv, som sedan följs av Kräftans förening av ande och materia, som i sin tur skapar ökat jag-medvetande på sikt i Lejonet, som förankras och ges andlig näring i den efterföljande Jungfrun, då “Kristusbarnet” föds i hjärtat, eller varje själsgnista inom atomen börjar lysa upp.

Kanske vi kan se Kräftans energi som en “hemlighetsfull” impuls, för den utspelar sig på ett så kollektivt plan. Dels för mänsklighetens form, dels som uttryck för den så kallade “massan”.
I den mycket omfattande och intressanta boken "Esoterisk Astrologi” (av Alice Bailey) relaterar Tibetanen Kräftan till två bibeluttryck som symboler för dessa stora impulser. Dels “Anden rörde sig över vattnet”, dels “Anden blåste liv i människan”.

Dessa ord berättar något mycket intressant. Som foster ligger vi i vatten, innan vi föds rent fysiskt. Och jordens liv föddes ur vatten för många miljarder år sedan. Därför relaterar detta vattentecken till en skapandeprocess, som dels använder vattnet som ett medium för liv, dels symbolen av nedstigande, födande, frambringande i formen. Men vattnet i sig är inte livsimpulsen, utan tydligen ett slags medium.

Detta gäller också i vårt medvetande där våra känslor är förenat med vattenelementet, men utan att utgöra hela vårt medvetande, eller ens livsimpulsen till vårt medvetande. Kräftans så kallade “esoteriske härskare”, dvs den planet som främst förmedlar dessa energier i vårt solsystem, men ofta dolt bakom en annan planet eller himlakropp, är Neptunus, som ju också brukar kallas för “Havets gud” eller härskare. Neptunus brukar associeras med de olika skapandekonsterna och påverkar det emotionella livet inom mänskligheten med sin specifika kärleksenergi. Neptunus återkommer senare i Vattumannen på en kollektiv nivå, som är mycket viktig i vår tid för att rena, läka och upphöja hela det emotionella fältet hos mänskligheten, men också hos hela planeten.

Traditionellt sett sägs Kräftan styras av Månen, vilket stämmer för den mer personlighetsorienterade människan. Samtidigt är det intressant att se kopplingen här mellan Neptunus och Månen.
Detta har att göra med förhöjandet och omvandlandet av en äldre (tyngre) materia som vi använder fortfarande som vårt emotionalhölje (“astralkropp”) och även andra höljens materieslag på lägre nivåer. Denna materia har sin grund i en svunnen tid med Månen som en helt annan utgångspunkt än vad vi kan förstå. Detta handlar om ett äldre solsystem och en äldre livsimpuls.
Det är därför det är så viktigt att vi genom själsinflytandets högre energier, skapar inkopplingen som leder till de högre planetinflytandena i vårt solssystem, och sedan till de mer direkt inflödet av zodiakenergierna i sig.


Kräftans symbol med dess två rörelser (en “sexa” och en “nia”) som tycks vilja visa på ett möte, en förening, tangerar yin och yang-symbolen, det manliga och kvinnliga, ljus och mörker etc. Denna förenande impuls tycks vilja berätta något bortanför dualiteterna, bortanför det vi kallar “själ och kropp”; livsimpulsens innersta väsen. "


Jag kanske återkommer till detta område strax.


© CMM. Nya Tiden, juli 2009.

Att "öppna hjärtat" i det mänskliga kollektivet - Michael Jackson och prinsessan Diana, exempel på "större verksamma öden"

Tar man del av diskussionerna kring Michael Jacksons liv och öde är det blandad kompott, förstås. Flera journalister har ändå haft ett något större perspektiv, och med större menar jag här att man ser lite djupare psykologiskt. Det är nog samtidigt svårt att se ett eventuellt större, bakomliggande andligt perspektiv kring dessa händelser. Detta gäller även de som diskuterar i andliga sammanhang, på chatt t ex.

Jag har tagit upp detta ämne flera gänger här på bloggen under senare tid. Jag vill inte låta "tjatig", men tydligen är det något som fångar mitt intresse. Och världens.
Hur detta också kan hänga samman med och på sitt sätt spegla de energier som är verksamma på ett mer omfattande kollektivt plan under denna period, återkommer jag förmodligen till strax i ett annat inlägg.

"Andlighet" är förstås så mycket mer än bara själva den "traditionella" innebörden så att säga. "Andlighet" tycks innebära överlag "utveckling". Att utvecklas, att ta nya steg där man är i sitt liv. Men också att ge, att "tjäna".
Hur man tjänar är förstås upp till en själv. Men det kan också vara ett slags "öde", som ibland överskrider den egna personen. Dvs personen själv är inte alltid helt medveten om hur de omständigheter och livsförlopp ska ta plats, t ex som barn, eller i olika skeden i livet.

Och vem är det? Ja, ibland kan vi faktiskt ha en större medvetenhet med oss redan som barn eller som ungdomar, som gör att vi kanske på något sätt anar eller ibland även vet vilket livsområde i stora drag vi kommer vända oss emot, var vi kommer verka, vårt "dharma".
Detta är också intressant att studera i förhållande till familjen som personen föds in i. Ibland får personen hjälp av sin familj på ett mer direkt, konkret sätt att följa med i samma eller liknande "tankeform" som redan är etablerad. Ibland vänder sig personen bort från denna familjeform och gör något helt annorlunda, vilket också kan vara "meningen".

Hela denna tanke kring "öde", som en själslig impuls som redan finns med oss som nyfödda barn, är en gammal visdom kring själens (solängelns) och vår egen högre medvetenhets närvaro och inflytande. Egentligen att vårt ursprung har redan en sorts "plan", även om vi inte alltid förstår eller kan se detta själva i vår fysiska, inkarnerade form.
Detta har uttrycks i olika former t ex av neo-platonikerna, som talade om människans "daimon", som en länk mellan själen och människans vardagsjag. Detta tog senare i vår tid jungianen James Hillman fasta på och fortsatte denna idétradition, men i en mer psykologisk context. (Mina läsare av nyhetsbrevet känner nog igen dessa tankebanor, och jag får kanske anledning återkomma till dem igen i detta forum)

Överlag handlar det förstås om hur vi kan vara lyhörda för vårt "större jag", vår sanna naturs impulser. Men jag tror att även om vi inte är det - och hur många är det mer medvetet? - ett fåtal - så påverkar detta högre inflytande oss en hel del.
Detta samtidigt som människan har sin fria vilja. Detta tycks vara den mest krävande men också kanske mest lärorika vägen, att lära genom sitt eget lidande (misstag = erfarenheter).

I vår tid handlar det väldigt mycket om hur vi kan frigöra oss från olika hindrande tankeformer, som påverkar vårt högre, mer genuina tänkande. Och därmed också påverkar vårt förnimmande överlag av vad som är sant eller verkligt, och därmed också våra liv.

Inom begreppet "andlighet" ryms många illusioner i människans värld, det vet alla som studerat en aning av hur religioner påverkat människor under de senaste tvåtusen åren. Det har varit grymhet, egoism, förtryck osv.
Detta hindrar dock inte att religioner kunnat ge mycket gott till människor också. Människor behöver förebilder. Människor behöver mål, på alla nivåer.
(Bild från The Bonnie Blues)

Därför bör man inte helt sonika "ta bort" religion eller andlighet, som vissa intressen idag alltmer högljutt och bombastiskt uttrycker. Dessa intressen, som t ex den udda och kvasiintellektuella organisationen "Humanisterna" tycks företräda, tror sig kunna leka "gud" på sitt eget sätt. Detta är inte sann humanism på något sätt.
Man behöver respektera alla människors tro, så länge denna inte skadar andra eller inkräktar på deras fria vilja. Man får också skilja mellan religion, andlighet, dessas otaliga olika trosformer, och på utövarna själva.

Det vore ungefär samma sak, att säga att det är felaktigt, destruktivt eller fördummande, att tro att Michael Jackson gjorde något gott genom sina handlingar som artist. Och därför försöka förbjuda eller förhåna eller "omvända" dessa "troende" till en annan, sekulariserad tro. Kanske t ex att tvingas lyssna bara på det gamla "hederliga" musikbolaget ABBA?
Detta anses förstås helt orimligt.
Lika orimligt är det att att klanka ner på olika etablerade institutioner ifråga om deras trosförkunnelse och utövande inom den personliga sfären. En annan sak vore att ta upp de frågor som alltid är viktiga, om religionen har rätt att utövas som maktmedel, men det är en annan sak.

Därför handlar andlighet heller inte bara om att läsa andliga böcker eller att kunna mycket om andlighet i sig. Detta blir ju också på ett ofta teoretiskt plan. Här kan en del väldigt duktiga, seriösa och ambitiösa människor också ibland uppvisa ett stelbent tänkande och gammeldags fasthållande, även inom högre mänskliga tolkningar och traditioner.
Det är heller inte som en del inom new-age framhäver sig, genom snabba metoder eller medier som tror sig "veta allt".

I fallet med MJ och också många andra stora artisters verk och deras ofta dramatiska lidande eller plötsliga bortgång, verkar dessa prövningar men också själva det kollektiva engagemanget, men också frigörandet, ha en stor betydelse, som jag pekat på i tidigare inlägg här.
Detta används ofta också från högre livsnivåer för att frigöra kärlek, frigöra känslor, det man ibland kallar för att "öppna hjärtat".

"Det öppna hjärtat" är förstås så mycket mer än att sörja en död idol. "Det öppna hjärtat" är en stegvis process av själslig, högre andlig utveckling.
Men för många människor på en kollektiv, omedvetet nivå, kan detta ändå ha stor betydelse.
Det kan bidra och gör det också ofta rent konkret, till att "öppna hjärtat".

Ett liknande exempel var för ett antal år sedan Prinsessan Dianas märkliga, också våldsamma död. Hon var en stor förebild för miljontals människor, också för hela det brittiska "imperiet".
Man kan kalla det gammeldags, att benämna England som ett "imperium" och det är naturligtvis sant, det tillhör det förgångna. Samtidigt på andliga energinivåer och också i kollektiva bestämningar, har detta land och dess inflytande under de senaste tusen åren, haft en enormt viktig roll i världen.
Diana spelade i denna form en mycket viktig roll. Hon bröt upp en rad gamla konventioner. Hon vägrade låta sig frysas ut av det traditionella kungahusets maktmedel. Hon hade också en tydlig mission i att näranog lyckas bidra till ökad försteålse och förening mellan det arabiska och västerländska genom sin kärlek till sin blivande man, som även han dödades. Hon spred framförallt mycket kärlek, välvilja och enhet där hon trädde fram, ofta i sammanhang för barn eller människor som hade det svårt.
Hon var på många sätt en "vanlig tjej", om än med en rik bakgrund, som fick en speciell position. Hon tycktes fylla ut ett slags "öde" som gick förbi hennes egna person.

Detta öde, på gott och ont, men i slutändan också med en enorm impact på det kollektiva. Frigörandet av det känsloburna dramat, och därigenom effekterna av det "öppna hjärtat", medkänslan, den kollektiva vågen av enhet och kärlek, blev överväldigande tydligt här.
Och likadant ser vi nu med Michael Jackson.

Att "öppna hjärtan" är andlighet i full verkan, i världen, i praktiken.


@ CMM, Nya Tiden, juli 2009

Själens kärlek - vägen till ett större och friare nu. Aldrig mera "vilse i pannkakan"

Apropå det jag skrivit om här nyligen; föreställningar kring den egna personen i förhållande till det kollektiva. Och hur vi kan frigöra oss från det bindande, negativa kollektiva. Och därmed stärka vårt eget, genuina jag (som på sikt leder till mer omfattande själskontakt). Som också leder till att vi bidrar till frigörandet av det kollektiva i sig!


Här vill jag ta upp några rader från en annan "blogg", som kallas "Soul Word" och som återfinns på vår hemsida www.herkules.nu
Nina Matthis skriver där:

"Det är väldigt populärt att säga, att man ska älska sig själv. Det finns till och med ett talesätt som säger, att man inte kan älska någon annan förrän man älskar sig själv. Men jag har lagt märke till, att vi ofta slänger ur oss de där orden utan att tänka efter vad de verkligen innebär. Man kan faktiskt undra: Vem älskar sig själv hela tiden? Är det egentligen möjligt att göra det? Eller är det bara tomma ord?

För vem älskar sig själv från morgon till kväll, när självbilden hela tiden förändras? Ibland till det bättre, ibland till det sämre, så som personligheten väljer att uppfatta det. Det är väl snarare så, att självkärleken kastas hit och dit, under en enda dag (eller en enda timme), och ofta dimper ner i betydligt lägre känslor än kärlek.
Personligheten har en fallenhet för att värdera allt den ser, för att på så vis skapa sig själv. Något är bra och något annat är dåligt. Något är vackert och något annat är fult. Någon är snäll och någon annan är dum. Något är rätt och något annat är fel. Något är lyckat och något annat är misslyckat. Och någonstans bland dessa flyktiga motsatser, hoppas egot på att hitta sig själv.

Personlighetens syn är dualistisk. Det innebär att den är sysselsatt med att dela upp världen omkring sig i motsatser. Men inte bara det – den har även fullt upp med att värdera sig själv. Ingenting undkommer de värderingar, som det lägre sinnet målar upp.
När vi ser oss själva som lyckade är gärna självkärleken där. Men när vi ser oss själva som misslyckade, vart tar självkärleken vägen då?

En bestående självkärlek tycks bli en önskedröm, så länge som vi identifierar oss med personligheten. När vi tror på våra värderingar, som om de vore sanningen själv, går vi helt enkelt ”vilse i pannkakan”. Vi tappar bort oss själva – den vi verkligen är. Vi hör inget annat än våra förvillade tankar. Vi ser inget annat än våra förvillade tankar. Och alla dessa tankar bekräftar sig själva oavbrutet, eftersom de inte vet om något annat än sin begränsade värld.
Det är en sorts dröm som varar tills vi upplever Närvaron och vaknar upp.

I den stunden får vi en glimt av själens kärlek. Det är en annan sorts kärlek än den kärlek som skiftar och styckar upp världen i delar. Det är en kärlek som inte bryr sig om jämförelser och värderingar, eftersom den är något helt annat och mycket större än det.

Läs vidare på "Soul Word",www.herkules.nu