God fortsättning! Stenbocksenergin en speciell glädje i kristalliseringen.

Hoppas alla haft en skön, vederkvickande jul!
Och nu är vi snart inne i det nya året, 2011.

För mig och familjen har det varit väldigt lugnt och skönt. Mkt samvaro och mkt mys med filmtittande.
Också en del fina stunder med arbete i mellandagarna.
Tack för de underbara tulpanerna som en person kom med! Bara en sån sak är ju otroligt att få, dels som överraskning, dels i den här kalla tiden, ett tjog röda vårtulpaner!

Också tidigare runt juldagarna en förundran över den här energin, som varit ganska "hård", fastän vi firat jul.
Då menar jag inte i form av känslor eller på ngt personligt plan. Utan på det opersonliga övergripande.
Du kanske märkt av det själv, att det varit ganska tryckande, kanske för vissa "grävande" eller påstötande effekter av denna energi.
Inget fel med det, allt har sin rytm. och detta är förstås en del av Stenbocks-energin denna period (21 dec-21 jan cirka).

I Stenbocken prövas många av våra innehåll, känslor och tankeformer. Det beror på att denna energi skapar en kristalliserande effekt.
Det betyder att det som är "gammalt", dvs på olika nivåer mer eller mindre klart, tappar sin kraft i dessa former. Men också att den mänskliga personligheten, det "lägre jaget" eller "egot" kan streta emot enormt mkt i denna förändring, med Stenbocksinflytandet.
För här handlar det om mkt envishet och identifikation med "bevarandet". Tills dessa former verkligen sprängs och då kan det nya livet flöda in. Och då sker det också med ett stort andligt innehåll.
Det här kan ju vara processer som pågår ett helt liv för vissa. Och också hur det tar sig uttryck i det kollektiva.

Detta samtidigt som just denna period också inneburit en Merkurius retrograd.
Denna effekt har hållit på nästan hela tidigare december, men nu senaste dagarna börjat släppa sin inåtvända effekt. Du kanske har märkt det, det är en helt annan lätthet, glädje och direkthet, upplever jag iaf.

Under en sån Merk retro-fas kan det trassla med olika kommunikationer, både fysiskt, tekniskt och mellan människor. Se bara på alla förseningar och svårigheter i trafiken, inte minst med flyget, men också tågen, över julen. Detta är Merkurius retro, men dessutom i Stenbockens period (även om Merk själv är i Skytten f. t).

Stenbocken med sin vilja till struktur, att hålla och styra formen (på en rad sätt o nivåer), kan vara en utmaning. Struktur behöver vi alla då och då, det är självklart.
Men det kan bli ganska ansträngande att leva upp till t ex "samhällets strukturer" (tidsandan, det kollektivas riktmärken) och dess krav på sociala regler. Eller det förflutnas påverkan med omedvetna "krav". Eller inom vardagen, att följa en alltför stelbent hållning som inte släpper fram lek, lust, spontanitet.
Detta uttryck i Stenb kan också slå över i maktproblem. Man strukturerar och håller greppet så mkt om den materiella, men också känslomässiga utvecklingen, att den blir felriktad.

När det gäller samhället och världen är det många illusioner och nivåer som vi ser braka igenom nu. Väldiga förändringar inom maktens sätt att hantera det fysiska och mänskliga livet. Där mkt av de lägre begären satts i första hand.
Detta är Plutos effekt i Stenbocken bland annat, som kommer fortsätta många år framöver nu. Detta är förstås en väldig rening egentligen. Och som många människor genomgått o fortfarande genomgår, att rena sitt personliga ego.

Samtidigt är denna Stenb-energi väldigt intressant, för den komprimerar så mkt. Det sker kanske främst genom och i tanken, förstärkning av intellektet (eller om vi har möjlighet till det högre mentala). Och där får man se upp en del om man har denna energi med sig mer dominerande i sitt horoskop, att detta inte får övertag, för då kan den bli en märklig kyla eller en svårighet att relatera till andra (återigen kristalliseringen, som kan missförstås o missbrukas).
Men också att denna energi föder fram hjärtat. Det har iaf jag upplevt senaste dagarna, ett speciellt ljus av både varm och samtidigt mer diamant-aktig kärleksenergi. Mkt medkänsla, glädje och delaktighet finns också i denna inkoppling.
Det är en Kristus-energi, det är helt klart.

Men i ett större perspektiv tar detta form genom viljeaspekten, den "kommande Kristus", med en högre aspekt som ges ut till hela mänskligheten.
Det är den vi ser ta plats alltmer, både som river ner det gamla och som samtidigt ger inkoppling till "livets vatten", den större kärleken.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Pekar Robbie Williams ut nya flygsätt? Kroppen genom Bhodi-trädet, Jesus utan kors.

En annan av Robbie Williams egna låtar, framförallt texten här, och förstås sången som är suverän.
Klart existentiell, med många bottnar.
Robbie Williams som nu senaste åren alltmer influerats av ett andligt uppvaknande, något han berättat om en del i Skavlan vad jag minns. Detta tog plats främst genom rymdkontakt.

Här i två versioner.

Den första videon mer officiell. Det traditionella kulturarvet och den moderna västerländska erans ohållbarhet, kanske stundande kollaps (?), symboliserad av en flygplanskyrkogård. Robbie W dansar på kropparna, det gamla sättet att flyga, tänker jag (kolla paralleller i texten)

Den andra (längre ned), mer levande, med den otroligt skicklige estradörens roll i fokus med sin publik, avspänd, i kontakt med värme (och samtidigt balanserande på sin inre spända lina, ögonen).



God gave me the sunshine
Then showed me my lifeline
I was told it was all mine
Then I got laid on a leyline
What a day, What a day...
And your Jesus really died for me
Then Jesus really tried for me

U.K. in entropy
I feel like it's * me
Wanna feed off the energy
Love livin' like a deity
One a day, One day
And your Jesus really died for me
I guess Jesus really tried for me

Bodies in the bodhi tree
Bodies making chemistry
Bodies are my family
Bodies in the way of me
Bodies in the cemetery
And that's the way it's gonna be

All we've ever wanted
Is to look good naked
Hope that someone can take it
God save me rejection
From my reflection
I want perfection

Praying for the rapture
Cause it's strange and gettin stranger
And everything's contagious
It's a modern middle ages
All day, every day
And if Jesus really died for me
Then Jesus really tried for me.




© CMM Nya Tiden, dec 2010

Att utvecklas är också att bidra till att upplösa glamour och omvandla illusion.

Att vi kan rikta vårt medvetande - välja tankar och känslor som följer en mer konstruktiv livshållning - blir alltmer uppmärksammat idag.
En del kallar det för att vi kan "välja lyckan", vilket är egentligen bara ett exempel bland många andra mål (både inre och yttre) vi kan uppnå på detta sätt. Andra förkastar hela företeelsen och frustar att det är "falskspel" och "oansvarigt att lura människor" att få dem tro att de skulle kunna styra sin egen verklighet. (se tidigare inlägget)

(Tidigare utlagda tankebanor på Nya Tiden som tangerar detta omr: Vårt inre utvecklingsarbete gynnar demokrati och framåtskridande (del 1) - Del 2 - Bidrag till världens utveckling genom dina goda tankar

Ja, så där är det ju hela tiden, dessa olika åsikter kämpar om luftherravälde. Många starka, bångstyriga röster och ettriga tonfall. Många av dem kanske också bottnar i egna svårigheter att uppleva "lyckan", på sitt eget sätt?
Och, kanske det viktigaste, att nå insikten att det går att transformera det som hindrar människan, att ta mer plats på ett sunt, bejakande sätt. Att läka sina gamla sår och omvandla sitt mörker.
Det belyste jag en del av i förra inlägget, hur skådisen Pia Johansson tog upp att jo, man kan faktiskt gå igenom saker inom sig själv. Möta svåra känslor och ta hand om dem.
Och på så sätt nå nya nivåer av insikt och försoning. Som tycks leda till lycka.

Och detta även om det ofta tar sin tid.
Och att det inte finns "garantier" att nå en sorts "permanent lycka". Som jag skrev tidigare, lycka kan vara som jag ser det, att få utvecklas. Att växa.
Och det är en ständig process, det ska gudarna veta (som det brukar sägas) Och det vet de förstås. För alla på högre utvecklingsnivåer har gått igenom lägre stadier.

Vi måste därför hela tiden bestämma själva. Förnuftigt är att undersöka själv. Och att bli mer medveten, inte minst om att man som människa kan välja.

Det märkliga, och kanske också intressanta, är att många som är emot dessa tankebanor av nytänkande, självtänkande och expanderat tänkande (och överlag som det tycks "inre utveckling" hos människor), kan i dessa sammanhang gärna anbefalla en till synes allmängiltig omedelbar kunskap som bevis för sina åsikter. Det sker allt som oftast genom att man hänvisar väldigt löst till ord som "forskning, naturvetenskapliga rön, sunt förnuft", men också ofta som ett slags "moraliskt ansvar" osv.
Dessa förs fram på ett retoriskt plan som därmed ska legitimera att sakfrågan strider mot någon sorts självskriven "lag". Medan det i själva fallet är subjektiva åsikter, som i bästa fall också kan ha någon teoretisk grund.


Därmed inte sagt att man bör bejaka detta till övertro vad gäller "tankekraft" och hur vi kan använda vårt medvetande för att skapa, framförallt vad gäller i det materiella. Inte heller att spela över i desperata försök att frammana lycka på bekonstnad av att vara äkta och sann.
Men det som verkar alltmer tydligt och självklart tycker jag, är att människan kan påverka sitt sinnelag. Dvs påverka sina känslor, men också sitt tänkande. Detta för att helt enkelt må bättre, både psykiskt och fysiskt. Men också för att kunna bidra mer till en harmonisk omgivning.
Det tycks också belagt, enligt min egen erfarenhet och otaliga andras, att vårt tänkande och kännande, också påverkar vår framtid. Detta sker inte alltid så omedelbart, men än tydligt på sikt.

Som jag beskrivit tidigare och som vi jobbar med en hel del på våra kurser, i SoulWork-träningen och i enskilda behandlingar, så är detta en praktisk kunskap. Alla kan kanske inte lära sig denna kunskap, eftersom det behövs en viss egen motivation. En sorts grundläggande insikt kring behov och förståelse för den mänskliga inre naturen. Men många kan och framförallt vill ta till sig dessa praktiska redskap, och det är mycket glädjande.

Som jag nämnt många ggr förut återspeglar detta (på olika nivåer av applicerande och medvetenhet) hur vi egentligen kontaktar högre nivåer av livsinnehåll genom högre frekvenser. Varje nivå har i sin tur en koppling till högre energi, som därmed förmedlar ett ökat livsinnehåll. Som sagt , inte alltid direkt, men med tiden så.

Förnuftigt är dock att se igenom vad som är social anpassning - rädsla (lägre känslobaserad information) - intellektuella analyser (oftast baserade på andras åsikter, därmed lägre mental aktivitet).
Lösningen är att (bland annat, finns säkert flera utgångspunkter) reflektera och analysera men på ett mer omfattande sätt än enbart "akademiskt". Ett sätt att kringå detta ofta egentligen hindrande tankesätt är att se på sig själv, uppleva sina egna reaktioner mer objektivt. Också att mer aktivt gå igenom omedvetet material i sin egen person och lösa upp gamla hinder. Dvs utmönstra hindrande känslomönster som felaktigt kan ange att vi "vet" eller reagera genom att slå ifrån sig (försvar).

Ett ytterligare sätt att använda sin mer sanna, givande inre inkoppling är genom att träna och öka sin intuition, själslig energi, högre helhetsbaserad förståelse. Men också att öka tillgången av empiriska fakta, dvs det vi upplever och prövar oss fram till genom vår egen erfarenhet.
På så sätt - vilket förstås är en ganska omfattande läroprocess - kan vi lära oss att urskilja vad som är "glamour" och illusion". Det gäller både inom oss själva, som uppstått i vårt förflutna som vi fortsätter reagera på. Men också det som härstammar från det kollektiva, oftast blinda inflytande från omgivning och världen.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Samtal i rutan om olika vägar till lycka (och icke-lycka)

En intressant illustration av dessa tankebanor (som jag tagit upp en del här på Nya tiden) kring människans möjliga tankekraft och förmågor att själv påverka sitt liv och leva "lycklig", kunde man ta del av i programmet "Annas eviga" (SVT, 8 dec 2010).

Sedan beror det förstås på hur man vill definiera "lycka". Kanske att leva mer "harmoniskt", "utvecklande", "givande", "kärleksfullt" och säkert många andra kvaliteter.
"Lycka" kanske inte är något statiskt mål i sig, utan en process av växande - så tänker jag iaf. Och lyckans "substans" sas tycks vara ytterst elusiv (gäckande).
Jag såg snuttar av programmet medan min fru tittade på hela, jag gjorde lite annat mellan varven. Hann ändå få en bra bild av dessa helt olika temperament och tydligt olika uttryck.

Jag vet inte hur väl programidén går fram i sig, om det beror på intervjutekniken eller valet av gäster, som gör att upplägget kan kännas lite traditionellt i sin samtalsform. När jag tittat då och då har det känts, trots den säkert goda viljan till det nära personliga greppet, lite för tillrättalagt, lite för "putsat" engagerat.
Om man vill att det ska skapas mer "evighet" genom dessa inslag - och det är en bra tanke tycker jag och som programmets namn vill antyda, får man förmoda - så får nog redaktionen ändå kanske våga sig ut lite mer på okänt vatten?

I detta avsnitt fanns ändå lite mer stuns, tydlighet och också ett intressant, spännande och aktuellt ämne.
Programmet lyfte mycket tack vare Pia Johansson, som med sin rättframma glädje och nyfikenhet, tog ut svängarna. Samtidigt gjorde hon det på ett lyhört och engagerat sätt, så det inte kändes som någon "roll" (som skådisar ibland lägger sig till med).

Bakgrunden är alltså följande till detta "kammarspel" (i en akt):
Skådespelaren Pia Johansson presenterades med att hon "valt lyckan", som hon sade det själv också. Och detta, som programledaren säger, "...trots att hon haft mkt svårigheter i sitt liv." Hon vill också bland annat träffa ngn att dela sin kärlek med. Hmm, att vara lycklig skulle alltså vara i ett slags motsatsförhållande till svåra erfarenheter? Nej, menar Pia senare i samtalet, tvärtom.

Författaren Carina Rydberg, som sägs vara "borrande och sökande" tycker att "lycka är överskattat" och att det är "ett hån att påstå att alla skulle kunna välja lyckan". Rydberg känd från sina "avslöjande, mörka och tunga romaner" - som jag aldrig känt någon dragning till - har utvecklat sin vad jag förstår ganska mörka livssyn med stort engagemang ändå.

Filosofen Bengt Brynte har skrivit böcker om detta ämne och anses tydligen vara "experten". För som så ofta i detta program vad jag kunnat se, och överlag i liknande tv-former, så ska det ofta vara någon "skolad" person som med lite trött eftertänksamhet och en aura av sträv, självupprättad expertis-pondus, ska fälla de "riktiga" kommentarerna och försöka vägleda de tydligen förmodat förvirrade tittarna genom detta "moras" av subjektiva upplevelser och kanske nya tankar.

Jag påstår förstås inte att denne filosof skulle haft dessa avsikter i programmet, iaf inte medvetet. Kanske inte heller från programdirektionens sida. Men något aningen ansträngt och lite ängsligt är det i hela detta slags tv-koncept generellt sett.
Roligare vore väl att låta människor mötas mer fritt som människor, utan "expertroller" som egentligen inte säger så mycket. Släpp taget lite och låt det blommiga blomma och de udda människorna få vara udda (om de nu är det).


Men vad hände då i programmet? Jag ska inte recensera hur de olika personerna förmådde uttrycka sina åsikter i sig. De gav alla en klar vinkling där de själva befann sig (även om det förstås finns andra perspektiv också).
Jag upplevde som sagt Pia Johanssons inlägg som spännande, mycket därför det kändes så genuint. Att få höra en så rättfram och samtidigt personligt förankrad åsikt kring detta område, kändes befriande!
Jag tycker också att generellt sett var det uppfriskade och positivt att höra hur en människa bejakar sin inre potential och överlag den mänskliga utvecklingen på sitt eget sätt. Sedan kan man förstås ha olika tankar om hur man kan skapa denna goda utveckling, men det är en annan fråga (som heller inte blev så belyst i det här sammanhanget vad jag minns).

Att kunna välja sin "lycka" - hur man nu vill definiera det - tycks ju bottna till stor del i att kunna känna sig själv mer, acceptera de svårigheter man möter och får tampas med. Inte att välja bort svårigheter, som vissa vill få det till i dessa sammanhang. Utan som man kan genomkorsa och omvandla och lära av.
Där tycker jag Pia hade en mycket värdefull poäng hur hon beskrev att man själv kan gå igenom dessa "mörka moln" och släppa taget om det gamla. Där blir förstås lyckan högst konkret.

Programmet Annas eviga kan ses på SVT Play t o m 7 jan 2011.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

God Jul alla snöälskare

Oj, vilket snöfall idag!
Och det på all snö som redan kommit.
Alla som tjatat om fin julstämning borde väl vara helt nöjda nu - ?! Snön fortsätter vräka ner, men inne är det skönt, tack för all värme!

Vi var ute och skottade i flera timmar på eftermiddagen. Sonen var uppe på garagetaket och rensade bort, annars var det risk för att det kunde rasa in, som för flera grannar förra året. Och då trodde vi ju aldrig det skulle bli så här igen, och det redan i november och december!

Och detta trots att vi kände oss risiga imorse. Virus kan ofta bearbetas genom rörelse, har jag märkt. Idag blev det inte så lite rörelse heller, jag var helt genomsvettig efteråt. Nu blir det träningsvärk imorgon. Men faktiskt riktigt skönt.

God Jul! (inte dags än, men ändå)


© CMM Nya Tiden, dec 2010

Utveckla dig själv, öka din själskontakt, och ge vidare till världen: SoulWork.

Våren 2011, mer exakt lö 29 januari 2011, så startar vi det nya året med en ny, fantastisk SoulWork-grupp, livsträningen för dig som är redo att ta nya viktiga steg i ditt liv.

I denna träning får du kombinera ditt själsliga uppvaknande och din högre energiinkoppling med att belysa och omvandla gamla, hindrande mönster som du kanske bär med dig fortfarande.
Som alltid under dessa omtyckta utbildningar går vi djupt, men på ett kärleksfullt, respektfullt och mjukt sätt. Vi lyssnar till din energinivå där du är, och med varsam hand stöttas du i din process hur du kan förverkliga din inre verklighet. Detta sker mycket genom din egen själsinkoppling.

Vad detta innebär för just dig, är som en resa, i ditt eget inre av uppöppnande. Man vet aldrig exakt innan hur denna resa ska ta form. Vi kan dock garantera att du här får en av ditt livs chanser att förverkliga dina inre möjligheter, där du är.
Din vision, dina mål och din längtan efter mer inre kontakt och förnyelse i världen.
Det är något som sker i en levande process, genom den speciella energin i SoulWork-metodiken. Genom gruppens kärlek och delade erfarenheter. Genom kursledarnas seende och helande guidning. Genom din ökande klarhet att ta din plats alltmer.

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen Nya Tiden (se t ex här), så är det viktigt tycker vi, att se och uppleva hur det vi gör för vår inre utveckling också påverkar de yttre förhållandena.
Dels att vi skapar våra liv för framtiden. Dels att vi påverkar vårt gemensamma nu, vår omgivning.
Genom att rena oss och släppa gamla former som stelnat, bidrar vi också till att världen förnyas.

Alla är vi sammanlänkade i en enhet. Alla är vi också delaktiga i planetens utveckling, som tar oss vidare. Vi har alla egentligen ett enda uppdrag; att ge av det vi kan till enheten, för alltings utveckling. Och för att ge, men också kunna ta emot utveckling själva, behöver vi också skapa inre fred och helande, och integrera vårt förflutna.
Vi försonas med det vi fått gå igenom, möter framtiden på ett nytt sätt med vårt inre stöd. Vi läker svårigheter och sår inom vår familj och släkt, och tar emot vår själsliga vägledning.

Läs mer om SoulWork-träningen våren 2011 (som är på ett år med en kursdag per månad, totalt 10 dagar) på Herkules hemsida eller kontakta oss omgående för mer info. Anmäl ditt intresse för denna kurs så snart du kan.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Enhetskraften som står bakom all genuin förändring och fritt växande, ökar stadigt i världen

Som jag skrev nyligen tycks Wikileaks omfattande påverkan vad gäller maktutövningen, påverka också det kollektiva medvetandet.
Det sker bland annat med krav på ökad öppenhet hos allt fler, men också att andra "whistleblowers" och organisationer med dessa medmänskliga mål, stärks och ökar sin verkan.

Och samtidigt är det också kanske ett annat led som har förstärkts? Dvs att de övergripande livskrafterna som egentligen står bakom dessa uttryck som en sorts "helhetens anda", når allt mer igenom de dimmor som länge ansatt mänskligheten.
Dessa gråa moln av missförstått syfte med livet och utvecklingen kanske nu långsamt - men samtidigt i egentligen väldigt högt tempo - håller på att lösas upp, kanske att förångas.

En ny tid är i antågande.

Kanske är det så, att dessa otaliga handlingar av försvar för mänskliga rättigheter, frihet och sant växande följer ett slags "kollektivt samvete". Man kan se det som ett djupt mänskligt medvetande kring rättigheter och sanning som tar sig uttryck hur svåra än oddsen är. Hur väl inarbetade och ingrodda tankeformerna kring "makten" i världen är, bryter sig vissa individers och gruppers aktioner ut och återspeglar därmed en expanderad verklighet.

Det är bland annat det jag tror alltfler människor brinner för idag; att vi egentligen vet att verkligheten vare sig tillåter eller mår bra av att i längden förminskas och stängas inne.

Mänskligheten vinner på att utöka sina perspektiv på vad som gäller i maktspelet. För det är det som sätter vissa yttre ramar för, men också påverkar de olika riktmärkena för vad som är "utveckling". Men egentligen bara på vissa nivåer, främst i det yttre. Den inre verkligheten är alltid intakt.
Kopplingarna till de energier och kvaliteter som egentligen ger människan svar på alla hennes frågor och behov, som stärker och egentligen föder hela hennes utveckling, är oreducerbara. De finns alltid där, hur mörkt det än ser ut i världen.
Och det är det som är det intressanta. Att hur mycket än denna mer snäva verklighetsbild säger sig kunna ha makten och styra människors liv och medvetanden, så är det ett falsarium.

Det är där den andliga utvecklingen hos människor är av yttersta vikt. Och vad innebär det, denna andlighet? Ja inte nödvändigtvis att tro på en religion, även om det kan var så också förstås. Men kanske ännu mer att tro på sig själv, tro på den inre kärnan som är gemensam för alla människor, oavsett kultur, nationell prägling, ideologi osv. Och som är "helig", dvs egentligen okränkbar, därför den är del av människans sanna ursprung och odödliga tillhörighet med en större verklighet.

Det är denna verklighet som står bakom alla goda förändringar i vår tid. Som vi upplever instinktivt bejakar och frammanar det goda inom människan. Som främjar samarbete, öppenhet, tillit och kunskap.

Detta är kärlek, detta är visdom.
Detta är uttryck för jordens framtid.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Whistleblowers - det kollektiva "samvetet". Helheten kan inte förminskas i längden.

Wikileaks har i sin globala uttrycksform införlivat samarbete med ett flertal stora världskända tidningar, t ex New York Times, The Guardian, Der Spiegel och många fler. På så sätt vill man förankra detta avslöjande arbete i flera led. Om man sedan har lyckats med detta såtillvida att det gett större autencitet och också legitimitet åt innehållet, är dubbelt. I folks ögon har detta nog skett till viss del, men i myndigheters och hos maktcentran verkar det tveksamt.

Äldre typ av etablerad massmedia har själva tidigare mer stelbent följt eller "tvingats" följa dolda maktagendor. Detta samtidigt som man försäkrar folk om att man som alltid ”rapporterar objektivt”.
Kanske börjar situationen nu förändras, som jag såg en journalist utbrista att "äntligen kan den seriösa undersökande journalistiken börja användas igen" (som det fanns fler exempel av under 60- och 70-talen).

Wikileaks sett som fenomen och ett uttryck för en egentligen folklig rättvisefråga, tycks också ha sina rötter i den oegennytta som "whistleblowers" verkar med (blåsa i visselpipan för att varna för felaktigheter i samhället). Dessa människors oftast helt fristående insatser, som ofta vågar satsa allt i sina egna liv (karriär, trygghet, ekonomi osv) på dessa avslöjanden, tycks ha fått ökat inflytande senaste decennierna. Dessa avslöjande personer har nog alltid funnits, men har med tiden kommit att få alltmer uppmärksamhet.

En sådan person är Daniel Ellsberg som avslöjade Vietnamkrigets dolda agenda (läs tidigare artikel här). Här kom fram hur de amerikanska politikerna (och de krafter som höll i piskan bakom kulisserna) förde amerikanska folket, och hela världen, bakom ljuset under Vietnamkrigets dagar.

En annan känd whistleblower var förstås "deep throat", som sägs ha varit en FBI-chef, Mark Felt, som gav vidare hemlighetsstämplat material till journalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein på Washington Post. Det handlade om Nixons smutsiga affärer med avlyssning, som ledde till Watergate-skandalen. (Som sedan också gjordes en väldigt bra film om, All the president´s men från 1976 med Robert Redford och Dustin Hoffman i huvudrollerna)


Det finns många andra att ta upp, men en person som skulle kunna bilda utgångspunkt för en film om hela detta kontroversiella, men också väldigt viktiga ämne, är f d FBI-översättaren Sibel Edmonds. Hon säger sig ha avslöjat hemligt material om de många frågetecknen (mörkläggningen säger många) av 9/11 och hur detta var kopplat till att starta kriget mot Irak och därmed också skapa mer övervakning och rädsla i världen överlag. Hon försökte ta upp dessa dokument med sina överordnade, vilket förnekades på en rad sätt. Hon blev istället avskedad och dömd till tystnad av en domstol.
Ändå har hon talat om just detta, men inom vissa ramar.

En artikel om henne på Sourze berättar: "American Civil Liberties Union som överser att staten inte kränker invånarnas rättigheter utnämnde år 2006 Sibel Edmonds till den mest tystade kvinnan i USA:s historia. Samma år tilldelades hon The PEN/Newman's Own First Amendment Award, ett pris till den som modigast kämpat för att upprätthålla den Amerikanska Författningens första tillägg för rättigheten att utöva sin yttrandefrihet.

I januari 2008 så publicerade The Times artikeln "For sale: West's deadly nuclear secrets" där Edmonds avslöjade hur tjänstemän inom USA sålde kärnvapenhemligheter till främmande makt. Edmonds sa att hon hade bevis för att en överordnad tjänsteman på Amerikanska Statsdepartementet betalades av turkiska agenter i Washington som sålde information till köpare på den svarta marknaden inklusive Pakistan. "Han hjälpte utländska krafter mot USA:s intressen genom att förse dem med hemligstämplad information, inte bara från statsdepartementet utan också från Pentagon, i utbyte mot pengar, befordran och politiska fördelar", berättade Edmonds. Hon hävdade vidare att FBI också samlade bevis mot höga tjänstemän inom Pentagon som hjälpte utländska agenter.

Edmonds berättade: "Vad jag fann var förödande. Medan FBI undersökte saken försökte flera delar av regeringen att dölja vad som pågick". Hennes uppgifter stöds av förre FBI-agenten John M Cole. "
Här kan man läsa artikeln i Source om Edmonds avslöjanden.
I en intervju i The Baltimore Chronicle (© 2004) kan man läsa mer om bakgrunden. Även på en av hennes egna sidor.

Ökad öppenhet skapas genom inkoppling av enhetens kraft.
"Den goda viljans" energi kan inte stoppas, för mänskligheten är för alltid en obruten del av denna verksamma livskraft.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Används svenska sexbrottsanklagelserna för att motverka Wikileaks? Och vad om Assanges roll som ny "makthavare"?

När det gäller de påstådda sexövergreppen av Wikileaks centralfigur Julian Assange som ska ha skett i Sverige tidigare i år, har nu rapporter i utländsk press visat fram mer bakomliggande material.
Vad som är sant eller falskt är svårt att bedöma, eftersom detta är olika versioner om vad som hänt. Assanges egen version är ännu inte hörd i någon form av domstol vad jag vet (om inte detta tagit plats i England på mer inofficiell basis).

Assange avvisar bestämt dessa anklagelser, bland annat i en intervju i TV 4 tidigare under hösten. (se här).
Här tar han också upp ett av de två tyngst vägande skälen till varför dessa anklagelser kan ha uppstått, att förhindra Wikileaks att skapa en bas i Sverige för sin verksamhet. Detta skulle ha kunnat möjliggjort en eventuell friare och säkrare hamn för organisationen i och med svensk lagstiftnings mer öppna regler.

Det är intressant att det mer detaljerade materialet kring sexanklagelserna inte blivit belyst i svensk nyhetsrapportering på något sätt vad jag kunnat se, utan att det sker genom utländska journalisters "undersökningar" (hur djupa de nu är vet jag dock inte).
Det är förstås en viktig sak att kunna säga nej i intima sex-relationer, självklart, och att detta nej ska respekteras. Men några övergrepp eller våldshandlingar verkar det inte handla om i det här fallet ändå. Man vet heller ännu inte vad som hänt mer exakt, men enligt utländska källor sägs att Assange vägrat använda kondom i ett fall av "övergreppen". Kvinnan sägs ändå gått ut för att köpa frukost åt dem båda nästa morgon och verkade alltså inte missbehandlad eller upprörd. Hon sägs också ha velat ha fortsatt kontakt med Assange efteråt.

I tidningen Daily Mail kan man ta del av en redovisning för vad som hänt på en nivå. I"Slatest"kan man läsa en kortare version.
Sedan vad som verkligen är sant vet man ännu inte. Artikeln i Daily Mail är från slutet av augusti, så den tycks inte heltäckande.

Hela den här historien är ju egentligen privat och gäller endast de inblandade. Därför känns det aningen osmakligt att alls belysa det, kan jag tycka. Men eftersom detta nu blivit offentligt och snarast verkar användas för olika syften, kan det vara viktigt för människor att veta mer hur det förhåller sig.
Jag tycker det är självklart att kvinnans rätt ska framhävas i olika mål. Jag är helt emot alla former av tvång och våld. Men frågan är om det också kan vara så att här har svenskt rättsväsende kommit ikläm? Kanske används någon sorts moralisk hävstång här för andra intressens påtryckningar? Eller i eget intresse, för att hindra eller motverka Wikileaks verksamhet i Sverige?
Det är inte säkert att det är så. Kanske är det som andra menar, att Assange själv är med i någon dubbel kampanj som andra intressen står bakom. Att vissa uppgifter eller områden inte får ingå i "avslöjandena". Det hela är ytterst svåröverblickbart.

I den här tiden, när händelse på händelse radas upp både i Sverige och runt om i världen som kastar ljus på olika maktförhållanden och lyser upp dem i deras alltmer groteska spänningsförhållanden, verkar det också vara bra att tänka efter minst två gånger innan man drar förhastade slutsatser.

Det finns också en del frågetecken kring Assanges gärning som vissa tagit upp. Hans arbete med Wikileaks tycks renodlat altruistiskt och har framfört många goda, belysande och avslöjande effekter som blivit så värdesatta. Ett viktigt exempel är avslöjandena om missbruk och övergrepp i Irak och Afghanistan.
Men i fallet med diplomatposten tycker jag det kan kännas onödigt publicera allt. Mycket är rent skvaller och egentligen ointressant och kanske också skadligt i vissa fall på mer personlig nivå.

Assange har också fått en hel del intern kritik tydligen för att själv bli en "maktfigur" och komma mer i centrum som person än organisationen. Det är kanske svårt att undvika med den rollbesättning man nu valt, men kan förstås vara en nackdel för arbetet i sig (dokumentären SVT2 12/12 10). Det har också lett till att flera nära medarbetare hoppar av och sägs idag öppna en egen verksamhet, Openleaks (också DN 9/12.10).

Som situationen är nu, hålls dock Assange fortfarande i arrest utan dom i London. Genom sexanklagelserna i Sverige har verksamheten för hans del och förmodligen också för Wikileaks del störts och motverkats starkt, vad dessa anklagelser än grundas på.
Assange berättar i intervjun med TV4, att de (Wikileaks) hade fått förhandsinformation om att någon sorts fälla var på väg att gillras. Informationen kom från en källa inom den australiensiska underrättelsetjänsten, då han hade varnats för olika presumtiva arrangerade hotbilder. Bl a hade det talats om användning av barnpornografi, dvs att på så sätt misstänkliggöra Assange.
Vad som gjorde att Assange å sin sida inte behöll byxorna på när han hade denna information verkar också i sin tur näranog obegripligt. Å andra sidan kanske det visar att han aldrig räknade med att hamna i en sådan här situation, för då hade han nog avstått från närmare kontakter överhuvudtaget.


Oavsett bakomliggande motiv och oavsett vad Assange är utsatt för, eller som han har utsatt kvinnorna för, verkar det orimligt att han ska dömas som en ”sexualförbrytare” på de här grunderna i förväg, något flera kolumnister i svenska tidningar försökt sig på i förra veckan.
Det är också högst tveksamt om brottsrubriceringarna håller för någon dom eller ens för utlämning till Sverige.
Jag har lite en känsla av att detta inte kommer bli klarlagt på lång tid, kanske aldrig. Situationen tycks mer ha skapats för att väcka ogillande mot Assange personligen, som därmed skadar Wikileaks arbete.

Kanske har vi på så sätt redan nått in i en ”ny tid”, även vad gäller de dolda agendorna och deras bakomliggande maktspel.
Kanske är det så att vissa av dessa aktörer, hur mäktiga de än kan verka vara, ändå tappar mark. Också därför spelar man nu ut varandra och på så sätt också vinner på att vissa dolda krafter blir avslöjade.

En sak verkar helt säker; Dessa avslöjanden är här för att fortsätta sin verkan. Genom Wikileaks, men också genom andra källor, privatpersoner och organisationer. Bara senaste tiden tycks flera andra avslöjande komma slag i slag, också från andra håll. Wikileaks har också på detta sätt förmodligen redan bidragit till ökad öppenhet i den kollektiva andan.



© CMM Nya tiden, dec 2010.

Ett bra fik vid Sveavägen i Sthlm

Ett tips om du är ute efter ett bra, prisvärt café/lunchställe är Café 60 på Sveavägen i Sthlm. Dit går jag gärna på lunchen då och då och tar en av deras maffiga, enorma mackor och en stor kopp te. Det är verkligen bra priser, och du får samtidigt alltid en liten juice och någon mandarin till.

Stället drivs i arabisk anda med högt tempo, glada röster, ganska hög musik ibland, ändå väldigt lagom stökigt och med en hemtrevlig stämning där. Mycket ungdomar, men också alla möjliga yrkesarbetande vid lunchtid.


© CMM, Nya Tiden dec 2010.

FN-organ för mänskliga rättigheter och det fria ordet stödjer Wikileaks

Det kommer hela tiden olika slags inlägg och rapporteringar om Wikileaks. Dels från organisationens arbete med avslöjanden, dels kring en av huvudpersonerna, Assange själv, dels om hur makthavarna reagerar och också i vissa fall direkt tycks vilja sabotera.

Precis just nu kom ett inlägg på ABC´(i Australien) nyhetssida i realttid om att FNs organ för mänskliga rättigheter försvarar Wikileaks ageranden vad gäller rättigheten till det fria ordet. Det är Frank La Rue som i FN har uppdraget att främja och skydda rätten till åsikts- och yttrandefrihet. Hans jobb går under beteckningen ”Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression”.

Här ett utdrag ur intervjun:

ELEANOR HALL: So do you think given that then that the US Government has any grounds to charge the WikiLeaks founder and to seek his extradition?

FRANK LA RUE: I don't think so. I think with the WikiLeaks founder there's two issues at stake. He supposedly is going to be extradited to Sweden for other types of crime not related at all to freedom of expression.

If that is the case I have nothing to say except that I wish that Sweden or any country where he will be tried give him the full guarantees of due process of law and a full possibility of defence.

But in reference to what has been published in WikiLeaks I think there is no criminal responsibility for being the medium. This is one of the big debates in internet and up to now the general doctrine is that there is no responsibility just to transfer information.

There is a responsibility in I would say in this case in two situations. One is that some statements can clearly be a threat to national security. And the second issue is the personal safety of individuals. Those are the cases that really have to be looked at.

But having said that just the fact that the information is embarrassing information to a government does not make it subject to be blocked or filtered or reprisals to the director/founder of the service. "

Läs vidare här på ABCs sida.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Första dokumentären om Wikileaks - nu på sönd 12/12 kl 20.00 SVT2

"Wikileaks - med läckan som vapen" har man valt att kalla denna tydligen första dokumentär gjord om bakgrunden till Wikileaks. Den kommer nu på söndag 12 december på SVT2 som ett "Dokument inifrån"-reportage.

Såhär skriver man på SVTs sida om filmen: "... den första dokumentären någonsin om Wikileaks födelse och uppgång. SVTs tv-team fick en unik möjlighet att följa arbetet bakom kulisserna och framväxten av den hemlighetsfulla organisationen Wikileaks. Wikileaks har nått världsberömmelse på rekordtid efter att ha genomfört historiens största avslöjanden av hemligstämplad information.

Världens kunskaper om allt från tortyr i Irakkriget till isländska bankers skumraskaffärer har ökat dramatiskt. Få känner dock till vad som driver Wikileaks, eller dess mystiske grundare - Julian Assange - mannen som ömsom hjälteförklaras och ömsom anklagas för allt från spioneri till våldtäkt. Vilka är människorna bakom Wikileaks och hur har deras unika resa gått till?

Det är en revolution, med en ny typ av rebeller. En informationsteknologisk gerilla utan nationell bas, som blivit en global maktfaktor på nolltid. Men vad få förstått är att släppen av hemliga amerikanska dokument bara är ett litet steg på vägen i en långsiktig politisk och ideologisk kamp. Wikileaks ambitioner är att hela världen ska förändras. Och det är information som är vapnet - inte gammaldags metoder med våld och död.

Tanken är att bekämpa allt hemlighetsmakeri från stat och näringsliv, för att dolt maktmissbruk och brottslighet ska upptäckas. Kampen förs från studentlägenheter, hotellrum, kaféer och serverhallar runt om i världen. Och striden är redan igång.
Dokument inifråns Jesper Huor och Bosse Lindquist följer utvecklingen från grundaren Assanges tonårs hackande in i militära stordatorer - ända in i nutiden - till den sista veckans offentliggörande av 260 000 explosiva amerikanska diplomatrapporter. På vägen berättas historien om hur Wikileaks lagt ut miljoner hemliga dokument på nätet och avslöjat allt från korrumperade afrikanska presidenter till fifflande schweiziska och isländska banker.

I programmet deltar Julian Assange och flera av organisationens viktigaste företrädare i de första djupare intervjuerna som gjorts. Dokumentären kan också för första gången visa i detalj den centrala roll två små länder i Europas norra utkant spelat och spelar - Sverige och Island.

Men Wikileaks hotas nu också av allt aggressivare attacker från kritiker och myndigheter i USA. Hot har formulerats om allt från att Assange ska kidnappas av en hemlig militärstyrka och åtalas för spionage till regelrätt avrättning. Även inom organisationen jäser missnöje. Dokumentären är en av de första i världen att berätta om Wikileaks splittring."

Sändningstider: Wikileaks - med läckan som vapen
SVT2 Söndag 12 dec 2010 kl 20.00
SVT1 Tisdag 14 dec 2010 kl 03.30


© CMM Nya Tiden, dec 2010

Malmöföretag stödjer donationer till Wikileaks. Storföretag har stoppats genom påverkan från amerikanska myndigheter

Situationen med Wikileaks intressanta, välmenande, men också för världens maktagendor ytterst provocerande, avslöjanden fortsätter trappas upp.
Nu senast igår följde kontra-attacker från "allierade" med Wikileaks, rapporterar nyhetsmedia om. Detta som svar på hur Wikileaks fortsätts förföljas och hindras också på nätet. Vilka som står bakom dessa nätattacker mot respektive mål, är oklart och de är förstås anonyma från båda håll.
Vad jag förstår är dessa "mot-attacker" inget som Wikileaks i sig står bakom.

Att donationer till Wikileaks nu har stoppats måste anses som en felaktighet. Så länge organisationen inte dömts för brott, borde ingen kunna hindra detta frivilliga flöde.
Att Paypal ändå har gjort det, också Visa och Mastercard förmodligen på samma grunder, bottnar tydligen i påpressningar från amerikanska myndigheter. Om detta rapporterar DN idag (9/12 10). Enligt DN/ Reuters sades följande av Paypals vice ordförande Osama Bedier på en konferens i Paris: "Den 27 november skrev utrikesdepartementet, USA:s regering i grund och botten, ett brev om att Wikileaks aktiviteter ansågs olagliga i USA och som ett resultat var vår policygrupp tvungna att ta beslutet att stänga av kontot".

Samtidigt berättar DN (här) att företaget Flattr i Malmö har meddelat att "så länge ingen är dömd för brott i samband med publiceringarna, kommer man att fortsätta sitt samarbete".
Den tjänst som Flattr erbjuder handlar om att vem som helst kan ge pengar till olika syften, men inte genom direkta donationer tydligen, utan genom att klicka på olika sociala frågor och ämnen. Det här är något helt nytt för mig så jag är inte insatt, utan den intresserade får själv undersöka saken på flattr.com


Överlag diskuteras mycket kring frågan rätt eller fel att Wikileaks gör som man gör. Men också rätt eller fel att amerikanska myndigheter och andra länders inblandning dels fördömer och hotar (med mord eller fängelse), dels hindrar Wikileaks verksamhet, innan något egentligen har klarlagts om någon skuldbörda.
Hela verksamheten bygger ju uppenbart på att ge utökad information till allmänheten, inte att försöka skapa olagligheter eller verka för omstörtande ideal.

Polariseringen är ändå tydlig. De som anser att Wikileaks frontfigur, nu arresterad i London, är en brottsling, tycks i många fall ha en tro på att rådande maktförhållanden i världen är av godo och rättvisa i sig. Att man inte ska lägga sig i utan låta allt rulla på som det är.

Kanske en mänskligt förståelig tanke på sitt sätt. Men mänskligheten utvecklas nu både starkt och snabbt. Och att ha det likadant med alla former av maktspel och dolda agendor verkar inte vara varken rätt sätt eller ha sin självklara roll längre. Vi ser fram emot en ny ordning där maktförhållandena sprids och sociala och medmänskliga värden återtar sin rättmätiga plats på ett mer förankrat och genomlyst plan.

Anklagelserna i sak är också, hur man än vrider och vänder på det, vaga och svåråtkomliga. Wikileaks har fortfarande inte begått något brott genom att publicera utläckt material.
Sedan kan diskuteras om det är rätt att läcka material överhuvudtaget. Om ingen gjorde detta tidigare i andra sammanhang skulle vi ha saknat många klargöranden och goda förändringar i historien, t ex Watergate eller Vietnamkriget.

Sexanklagelserna mot Julian Assange verkar också ha mycket lite på fötterna, vilket förstås återspeglades i de hattiga turerna fram och tillbaka tidigare under året från svenska myndigheters sida. Läs nästa inlägg om det.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Wikileaks brännheta fokus på maktfrågorna fortsätter. Vi deltar i ett uppsnabbat uppvaknande.

Händelserna med Wikileaks inflytande på maktelitens förehavanden fortsätter engagera och oroa. De traditionella maktformerna har skakats om i sina grundvalar.

Samtidigt har de raskt försökt skaka av sig första upprördheten att någon överhuvudtaget kan avslöja dessa oftast helt dolda förehavanden. Nu heter det istället, att det inte är en så stor sak egentligen. Och att inga intressen egentligen skadats, kunde man läsa i DN i fredags (3/12 10) från amerikanskt regeringshåll.

Överlag är mycket av det som avslöjats hittills genom Wikileaks de senaste dagarna kanske inte sådär väldigt explosivt "nytt", men likafullt enormt värdefullt. Dessa material ger nya möjligheter för människor av alla kategorier att få en början till inblick i vad som händer bakom "kulisserna".
Vi vet sedan tidigare att Sverige är extremt nära allierad med och tydligen beroende av amerikanska utbyten och tjänster, även om detta formellt sett hållits dolt. Vi vet att det spelar ingen roll om det är sossar eller moderater i stort som sköter dessa affärer från svensk sida, därför både höger och vänster anpassar sig till styrande makt.
Vi vet också att politikerna (inte alla, men många i styrande befattning) inte tänker på demokratin i första hand, tyvärr. De följer det de tror gynnar dels dem själva, dels de uppfattar är nödvändigt för att kunna spela med i maktspelet. Detta blir slutligen ett tvång.

Nu har vi senast de graverande uppgifterna att svenska departement, framförallt justitiedepartementet har valt att uttalat gå bakom ryggen på riksdagen i sina utbyten med "främmande makt" (USA). Detta gäller bistånd i att övervaka svenska medborgare och att förmedla uppgifter om dessa till amerikanska myndigheter, detta utan egentlig brottsmisstanke. (Dokument inifrån 5/12 2010)
Detta tycks ha pågått under lång tid, förmodligen även innan 9/11. Det är därför i sig inte heller sådär väldigt "nytt". Men det nya här är att detta har bekräftats och att det sker så utstuderat, så systematiskt och att man helt enkelt ser det som sin rätt att sköta saken på detta sätt. Och att man ändå förnekar det från regeringshåll.

Som fredsforskaren och professorn i säkerhetspolitik Wilhelm Agrell tog upp i tv-programmet, så vore det bättre och enklare för svenska myndigheter att klargöra sin egen roll gentemot främmande makt (usa) för att inte hamna i konfliktsituationer, framförallt i förhållande till svenska folket.
Jag tycker Agrell uttrycker det väl. Han betonar det förnuftiga i saken med att tro på och använda demokratins instrument. Dessa är dessutom redan lagstadgade.

Så det explosiva med Wikileaks altruistiska och folkligt stödjande avslöjanden visar det många anat och sett samband kring, som nu bekräftas mer svart på vitt. Detta är en av de mer uppseendeväckande effekterna.
En annan effekt är att få, om ens någon i en sådan global omfattning, har nått ut med så många avslöjanden. Och därmed med "budskapet", egentligen ett genomträngande ifrågasättande av detta sätt att sköta makten, eller att missbruka den.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Översättningsfel utslag av kulturell felprägling; barn föds inte som ´tomma blad´, säger Holly Hunter

Råkade se en intressant sak nu senast i Skavlan-programmet (19/11 2010).
Det avsnittet var ovanligt bra. Spännande gäster med bl a härliga Lill-Babs och sympatiske Petter från succéprogrammet i 4:an. Där var också trevligt distingerade diplomaten Jan Eliasson som verkar vara en vettig person. Och Holly Hunter inte minst förstås, som jag återkommer till strax.
Det var bra samtal, om än ganska lättsmält förstås. Temat kretsade kring hur hantera konfliktsituationer i världen, men också inom sig själv.

Inget direkt djupare existentiellt perspektiv, som man kunde använt sig av mer uttryckligen här. Men ändå vissa glimtar, som när Holly Hunter, känd amerikansk skådespelerska som jag tycker gjort många starka, levande och fina rollinsatser genom åren, knyter an till människans "odödliga jag", med sina egna ord. Jag ska strax belysa det avsnittet litet mer, speciellt denna översättningfadäs, vad den säger.
Men jag vill också bara nämna att detta är nog vad många önskar sig mer av i tv, film, möten och samtal i det massmediala forumet och överlag i samhället. Iaf gör jag det. Ett mer nära uttryck, där livsfrågorna, existensens villkor, kan få mer tydlig plats. Och hur vi kan ta hand om dessa behov mer öppet.

Holly Hunter, som tycks ha mycket existentiell närvaro, var alltså med på slutet av programmet. Och en av hennes meningar översattes helt tokigt. Och det är ju inget konstigt med det, det händer hela tiden att översättningen i tv är ganska si och så i olika program. Och det är ändå hyfsat ok, det är säkert svårt att få allt exakt. Och jag skulle inte bry mig om det alls i det här fallet, om det inte var för den blixtbelysning som tog plats där, som ju snarast är kulturellt och socialt intressant.

Man samtalar kring hur barn och ungdomar behöver ha sin tid i sina faser i livet. Att inte axla för mycket ansvar som vuxen för tidigt, t ex som att bli barnstjärna. Och att inte bli utbränd (som en norsk ungdomsstjärna som var där hade blivit).
Det Holly sade var: "Ett nyfött barn är det det är." Och fortsatte med att barnet HAR redan sin personlighet, sitt inre med sig vid födseln. Och säger vidare "Men jag tror att det finns en kärna i oss alla som förblir oförändrad".

Och översättaren översatte detta till: "Ett nyfött barn är ett oskrivet blad".
Vilket speglar den gamla kulturella missuppfattningen och därmed sociala betingningen, som fortsätter påverka den kollektiva felpräglingen. För vi föds ju inte som tomma blad.
Sedan om Locke (filosof som sägs ha myntat detta begrepp) verkligen menade så, är en annan fråga. Jag tror att det blev en ytterligare förskjutning där av syftet, att denna innebörd snarare missbrukades.

För visst är det så, att vårt genuina jag, vår inre kärna, är densamma. Vad vi än går igenom, hur svårt livets omständigheter och utmaningar än kan vara, så har vi vår kärna där ändå, som en gnistrande rubin. Eller kanske en lysande diamant, på sikt. Speciellt då vi börjar inse jagets ursprung och dess direkta koppling till vårt högre medvetande, själen.

Som tar plats allt mer inom oss, även rent fysiskt och konkret, med sitt lysande ljus, sin utsträckta kärlek, sin allomfattande vishet.


© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Fars dag och några tankar om den "manliga" och "kvinnliga" energin inom oss. Och lite om den lättade svenske kungen.

Fars dag - oj, vilken dag! Hade gått mig spårlöst förbi att den skulle firas på ngt sätt. Känns inte speciellt viktigt så. Men, det blev ett riktigt firande.

Vår dotter kom hem med vackra violettrosa blommor, mmm! Och sen åkte frun och sonen och handlade god sushi med bubbel (dock inte champagne, utan Pommac, mkt bättre) och glasstårta som efterrätt.
Vi hade en härlig middag och sen en riktig skratt- och myskväll med gamla avsnitt av Hey Baberiba, som gjorde såna underbara skojiga imitationer, bland annat av kungafamiljen som de flesta säkert minns (!).

Det kändes som det passade in bra det här med kungen också. Han var ju tydligen på sånt gott humör i Kina nyss, skrattade med journalisterna. Och inte ett ord om att Kina fortfarande är en av världens svåraste diktarurer. Det passar uppenbarligen inte in i denna märkliga försäljningsstrategi.

Också att kungen såg så lättad ut, noterade vi förvånat. Jag känner inte någon "moralisk indignation" över det som kommit fram senaste tiden i sig. Men vi trodde nog att kungen ändå tog sitt uppdrag för Sverige lite mer seriöst. Nu känns det ännu mer som en ganska förljugen situation. Hur ska förhållandet till svenska folket och denna symbolism, som kunde vara ärevördig och mer sant betydelsefull, upprätthållas trots denna urvattning och kanske till och med missbruk?
Frågan är om inte dessa händelser och överlag denna onaturliga situation - som en egentligen överspelad epok med sitt smussel och koketteri - leder alltmer mot en förnyelse nu?
Och kanske är det också så kungen och andra har önskat att det ska bli. Att denna "franska" kostymbal ska ta slut.

Denna tankebana är intressant på flera sätt - med "Fars dag" och den energi vi kan kalla för den "manliga polen". Hur den manliga kraften i samhället under lång tid var "ockuperad" eller missriktad. Inte så ofta av män själva, som vissa krafter i samhället vill få det till idag. Att liksom "hänga ut" män på ett generellt sätt som "förtryckare" osv. Utan mer frågan om hur den manliga kraften ska användas, både av män och kvinnor.
Jag tror många män i olika negativa maktpositioner gärna valt andra möjligheter. Men kanske det varit deras öde att utgöra denna kraft på ett sådant sätt där makt ofta missbrukas eller förskjuts från ett högre syfte.
Därmed inte sagt, att det måste alltid vara så. Eller att samhällets strukturer komma styras på det sättet för alltid.

Det är väl klart att kvinnor också dras in i denna virvel av maktmissbruk. Och då också bli mer "manliga" på det sättet.
Ändå tycks den kvinnliga polen inte ha samma intresse för maktuttrycket. Vilket också kan återspeglas i kvinnors behov i vardagen, överlag, att mer hämta hem sin kraft, sin "inre makt". Även om detta behöver ske på kvinnans egna villkor, dvs inte efterlikna den traditionella stereotypen av mannens sätt att "förverkliga sig" i världen genom karriär.


Tänker igen på hur vår värld har båda dessa poler, kvinnligt och manligt, och att denna dualitet egentligen inte är något "problem" som det tyvärr ändå ofta blir gestaltat i de förenklade samhällsdebatterna kring "könsdemokrati". Det handlar förstås inte om hur många kvinnor som kan sitta i styrelser, utan om att kvinnan behöver respektera sin egen energi - och den manliga polen i sig själv, och hos män. Annars blir det tyvärr lätt så att kvinnan blir bitter och försjunker i hämndbegär (precis som en man också kan göra). och detta gynnar varken henne själv eller kvinnlig frigörelse rent allmänt.

Fadern - som ibland kallas "den förlorade fadern" eller den "dolde Fadern"- syftar inte på de många fäder genom historien som inte kunnat fylla sin roll som fader, pappa, åt sina barn. Eller som inte kunnat ta sin plats som en "landsfader", en god, rättvis, sann, upphöjande regent, statsminister, ledare, chef, vad det nu kan vara för position, som man. (Även kvinnor kan förstås också ha dessa platser. Danska drottningen tycks vara ett gott exempel på detta.)
Det syftar på att den manliga energins andliga pol har blivit dold under längre tid.
Det är inte en manligt eller kvinnligt polariserad fråga, ingen social fråga, utan en energifråga, en livsfråga. Hur den högre aspekten av den andliga "makt"-energin som en genomlysande, omvandlande och uppbygglig kraft, ska kunna nå fram mer och ta sin rätta plats i det kollektiva mänskliga medvetandet och i världens utveckling.

Det är därför mannen behöver anknyta till sin "fadersenergi" inom sig - men också i världen (!) - för att bli mer hel som man. Detta är enklast att förstå på ett psykologiskt plan, dvs genom att hedra sin egen far, och de manliga förfäder han har. Han behöver hedra och respektera likväl sina kvinnliga energigestalter, sin mor och dennes förfäder. Men många män har tappat bort sin manliga pol, sin manliga förebild, i den här epoken i världen. Detta som jag nämnt flera gånger för att den manliga energin på dessa nivåer i formen ofta har missbrukats.

Detta psykiska perspektiv blir tydligt i flera metoder av inre utveckling, familjeterapier och på andra sociala sätt. En metod som kan hjälpa i många fall - både män och kvinnor i deras djupare identitet, deras kraft och förverkligande inifrån - är den befriande och kärlekslösande metoden Familjekonstellationer.
Här kan på ett enkelt, men effektivt och genomlysande sätt kontakt skapas mellan de olika polerna som behövs i olika situationer. Som i sin tur påverkar omgivningen, familjen, relationerna, välståndet, de goda frukterna.

Till sist handlar det förstås också om individen och dennes plats i sin större utveckling. Hur vi har kunnat tillgodogöra oss våra erfarenheter, utjämna vår skörd, inse och gott använda vår "själsliga ålder". Och därmed kunna befrukta våra insikter om vad som är viktigt i livet.
Att ge vidare av allt det vi kan ge, för helheten, för vår omgivning, vår familj, samhället.
Att växa alltmer medvetet, fritt, inifrån vårt genuina centrum.


© CMM Nya Tiden, nov 2010.

del 2; Den nya tidens tänkande gynnar god och utökad samhällsutveckling.

Den nya tiden är egentligen inget enkeltydigt begrepp, utan snarare ett brett, men ändå diffust folkligt förankrat uttryck för en förändring som tar plats inom alla möjliga mänskliga områden i vår tid.

(Del 1 kan du läsa här: Vårt inre utvecklingsarbete gynnar demokrati och framåtskridande...")

Det markerar egentligen ett slags uppvaknande inom människan, både som individ och som kollektiv, där man ser sig kunna använda fler nivåer av det mänskliga medvetandet än förr för positiva effekter.
Den nya tiden har blivit så missförstått och ofta också smutskastat som innebörd. Ibland med rätta (när människor utnyttjar detta på felaktiga grunder), men ofta orätt, pga rädsla, missförstånd, egoism.

En del uttryck inom det etablerade samhället tycks oroliga för att dessa nya metoder där man ofta kombinerar fri andlighet med terapi och praktiska metoder för växande, ska kunna vara "farliga" eller hotfulla på olika sätt.
Detta är ganska intressant på flera sätt. Dels därför det etablerade alltid gärna vill behålla sin makt, av personliga skäl (status, prestige, pengar osv). Dels pga av lojalitetsfrågor med olika styrande krafter. Dels därför man ofta tror sig ha en "objektiv" utgångspunkt att kunna bedöma helt och hållet "rätt", och det för alla människor över en kam.

Samhället, kanske speciellt i Sverige (?), vill skydda sina medborgare från faror. Det är förstås mkt fint och bra. Men det kan ju också bli väldigt överbeskyddande. Och kan också egentligen vara en maskerad maktfråga, där man snarast vill styra människors medvetande än ge de bästa redskapen och det bästa stödet för utveckling.
Det är därför sant genuina mänskliga växande former oftast hittar nya vägar än de traditionella.

Ser man på den traditionella vården finns enormt många goda möjligheter och effekter. Men också många problem och felaktigheter.
Några exempel är den stora mängden felbehandlingar inom både fysisk och psykisk vård. Också att den tekniska utvecklingen inom vården skapat många svårigheter vad gäller ekonomi, och därmed också med andra faktorer bidragit till att man inte kan ha så god personalbemanning som förr. Detta skapar stress för personalen, sämre vård i vissa fall, och kan bidra till ökad ohälsa överlag.

Andra problem är den ökande betoningen av kemisk läkemedelsbehandling, där alltfler fakta visar på hur läkemedelsbolagen styr denna riktning väldigt hårt i samhället. Och hur politiker och läkare tycks tvingas anpassa sig till detta, och/eller får egna fördelar av det.
Ett exempel nyligen är hur begreppet "pandemi" felaktigt överanvändes för en mer vanlig folklig influensa förra året (vintern 2009) och skapade näranog panikstämning i många länder världen över. Där hade WHO missbedömt eller av andra skäl gått med på vissa mäktiga läkemedelsbolags diktamen kring uppgifter som sedan visade sig inte stämma.
Här tycks många politiker vara handfallna och ha svårt acceptera att situationen kräver annorlunda inställning, fler kunskapsnivåer och ett bredare lyssnande till olika samhällsröster och vad folk överlag vill och känner.

Kanske det samtidigt skulle kunna gå att ändå öka samarbete och tillit mellan dessa olika "världar"?
Ja, kanske, om man ökar tolerans och öppenhet från olika etablerade samhällsinstanser, t ex socialstyrelsen, sjukvården, politikerna.

Kanske också att de som arbetar med och verkar för nytänkande idag (inom till synes otaliga olika fristående former förstås) också kan se sin tillhörighet mer med enheten vad gäller samhällets utveckling i större drag. Och kanske ha större självkänsla och tro på att man kan och också får påverka samtiden och världen genom att vara tydlig med sin röst.


© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Så mycket bättre - tv-underhållning i bästa form med mycket folklig kärlek

Tv-programmet på fyran Så mycket bättre med en rad folkkära artister som får tolka och uppträda med varandras låtar har verkligen en passande titel, iaf vad gäller i tv-sammanhang genre folklig underhållning.
Jag har bara sett litegrann av dessa men det är faktiskt ett ovanligt varmt och kul sång-lek-program. Inte minst för att det är spännande att höra hur alla gör respektive låtval till sitt eget genuina sound med röst, kropp och energi.

Så idag ägnade jag en stund av denna söndags eftermiddag åt att lyssna och titta på senaste programmet på play. Här ett exempel på en lustfylld, drivande version av coola Petters låt ”mikrofonkåt”. Har aldrig hört den förut och Petter är ingen jag lyssnar på alls, men han verkar mkt sympatisk som människa. Och Petra/September en glansfylld, säker artist, också en ny bekantskap för mig, med en spännande röst och stark, lite drömsk och samtidigt jordad energi.



Thomas di leva är verkligen bra ibland och hade förstås en hel del ”klassiker” som blev fina tolkningar i tydligen första programmet. Här med sin karakteristiska space-mundering och lite roliga rörelser gör han också en väldigt bra tolkning av Petters ”Min egen kärleksaffär”, suggestiv och levande.

Alla dessa artister; Plura med sin genuina skrovel-Eldkvarns-röst, Lasse Berghagen med sin kärleksfulla, folkvarma och inkännande stil, Lill-Babs som prövar sin egen form av rumba-rappning med sin mysgoa, härliga energi -
Och sist men inte minst Christer Sandelin och hans tolkning med Vinden har vänt. Han verkar vara en fin kille med mycket soul-känsla, också kanske någon som verkar ha ett stort slags sökande inom sig?

Vill du se flera klipp: http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre
Många finns också på Youtube, här t ex Di Leva som gör Lasse Berghagens ”Sträck ut din hand, mkt bra, och Lasse är så glad och överraskad att han ser salig ut!




© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Del 1: Vårt inre utvecklingsarbete gynnar demokrati och framåtskridande i vår värld

Bidrar vi till världens utveckling genom att själva utvecklas? Det är en viktig fråga, tycker jag.
Och mitt svar är, om igen, "Ja, absolut".

Många människor kan, av olika skäl, ha åsikten att det är mer eller mindre "egoistiskt" att utvecklas som människa.
Att man ägnar sig åt "navelskåderi". Att man inte bryr sig om världens problem. Att man "flyr" från "livets realiteter".
Dessa åsikter, som de faktiskt är snarare än självklara livsfundament, tycks grunda sig i ett allmänt hopkok av psykiska reaktioner snarare än en genomtänkt, förnuftig livssyn.
Man kan här spåra diffusa drag av att livet "skulle enbart vara nattsvart" och därför egentligen inget man kan eller bör förändra i sig själv. Eller att människan är en egoistisk varelse och därför måste sko sig på andra eller gå under.

Denna åsikt att det kan vara "farligt" eller oönskvärt att utvecklas kan uppstå i en rad olika sammanhang. Inte bara från t ex traditionellt politiskt aktiva håll där man förmodligen vill mena att tron på det egna partiet eller den specifika ideologin skulle vara "lösningen". En västerorienterad "trosbekännare" kanske påstår att "religion är opium för folket", på äldre manér från kinesisk eller rysk gammal kommunism. En högertroende vänder på det och säger att "tron på marknaden" är det som leder till frihet och välstånd.
Båda dessa synsätt är snävt materialistiska, dvs att den fysiska världens materia och dess synbara villkor skulle vara normgivande för människans utvecklingsmöjligheter.

Många intellektuella, akademiker eller kulturarbetare kan också tro sig ha funnit "sanningen" i att vara ständigt skeptiska. Och därför gärna vanhedrar eller misstror dem som berättar om egna andliga upplevelser eller ger exempel på hur man kan råda bot på sitt eget "mörker".
Sedan finns religiösa grupper av olika trosform som kan reagera och motsätta sig denna mer fria utvecklingsmöjlighet. Att man bör tro på deras sätt för att nå kontakt med "det gudomliga", annars är det inte gudskontakt utan något hemskt.
Och sist men inte minst förstås alla de som hyllar naturvetenskapen som en "gud", där det "mänskliga förnuftet" i sig skulle överlägset slå ut alla upplevelser, vittnesbörder och förekomster överlag av en mer omfattande verklighet än den enbart fasta fysiska formens realiteter.

Kanske detta ensidiga urval av vad som ska framstå som "verkligt" helt enkelt beror på att man inte prövat själv? Man har inte skapat någon referens till en egen erfarenhet ännu. Utan endast genom sitt intellekts urval av tidigare inhämtade teorier och sin psykiska bakgrunds prägling tas ett slags beslut. Ett beslut som ofta följer per automatik efter präglingen; bland annat barndom, social erfarenhet och tillhörighet, men också en rad andra bakomliggande orsaker, såsom de själsliga lagarnas påverkan.

Man "bestämmer" sig för en viss identitetsfålla. Dessa människor tror sig också ofta vara ojämförligt "bättre" än de som man rackar ner på eller kritiserar eller inte ens tar in möjligheten av vad deras budskap skulle kunna vara.
Det är den viktiga grundfrågan - att möte i erfarenhet tycks saknas. Och den kan alltid i alla fall nämnas, som ett första försök att återskapa någon viss sorts sund balans i diskussioner som kan uppstå, eller i fall av onyanserade och totalt missriktade och nedsvärtande angrepp.
Dessa kan också ofta vara styrda eller påverkade av obearbetade personliga svårigheter, olika former av missbruk eller destruktiva mönster, framförallt på omedveten nivå. Där kan ingå galopperande maktförhärligande av den egna självbilden.

En annan orsak kan vara att man drar otaliga metoder över en kam och inte har urskillning att se differenser eller nyanser. Många vet t ex inte vad "new age" eller nyandlighet eller inre sökande eller "alternativa utvecklingsmetoder" m fl andra termer egentligen innebär. De tror sig veta det eller beaktar att alla metoder som inte har en akademisk bas tillhör denna mycket lösa, egentligen icke existerande sett som homogen organisation, numer också något äldre begreppsform. Och därför ska "dömas" ut som "farliga" eller "oetiska" osv.
Det är egentligen hårresande hur en sådan debatt kan föras. Och frågan är om den alls förs på något seriöst sätt, utan snarare verkar det vara vissa individer som då och då reagerar genom sin påstådda maktposition, kastar ur sig någon "larmfackla", och sedan är det bra med det. Få verkar bry sig om detta.

Och så kan det nog också få vara, så länge. Samtidigt växer sig denna medvetenhet bara starkare hur som helst. Eftersom den inte ingår i ett styrt eller utprovat eller mänskligt organiserat "projekt". utan, som jag påpekat om igen, har sin grund i en mycket större rörelse av förändring som egentligen är planetär i sin grund. Och som har sin "kosmiska klocka" att falla tillbaka på i en större, bredare förståelse och kontakt.


Nu försöker jag skriva kortare inlägg och därför slutar jag här. Och jag har sagt vid andra tillfällen här på denna blogg, att "jag återkommer" kring ett ämne. Och så har jag inte gjort det. Vilket kan verka aningen förvirrande kanske. Men då har det ämnet så att säga tonat bort. Nu törs jag nog med tydlighet säga, att jag återkommer. För dessa andra stycken är redan klara.


© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Woody Allens senaste: Bitterljuv existentiell åktur i brett förvirrat persongalleri

Var precis och såg Woody Allens senaste film med min fru; "Du kommer att möta en lång mörk främling".


Woody Allen var för många år sedan, när jag kanske var lite mer mer engagerad i film, en långsam favorit. Jag såg honom inte som någon speciell stor filmskapare, men ändå väldigt synliggörande, och humoristisk förstås. Jag har alltid gillat hans lite trötta, psykologiska, men samtidigt så nerviga sökande efter något.
Sedan kom en rad filmer som jag inte engagerade mig i, flera som jag inte heller sett. Det här var dock en av de bättre av hans nyare filmer, som jag ser det.

Denna eftermiddag fick vi uppleva flera väldigt underbart dråpliga, existentiellt tokiga sekvenser som verkligen var så komiska. Var det nästan bara vi som skrattade i salongen då? Nja, några fler var det nog. Många kanske var mer tagna av allvaret bakom skrattet.
Det här är alltså ingen humorstänkare på det sättet. Snarare väldigt personlig, ofta varm och inkännande. Men också penetrerande undersökande och aningen osminkat direkt i den mänskliga karusellen av missriktade begär och misstolkade möjligheter.

Med denna brett upplagda skådespelarensamble (som så ofta i hans filmer) med många kända namn som Anthony Hopkins, Banderas, Naomi Watts och flera andra, så blir det förstås en extra tyngd åt historien.
Som så ofta är det de små rörelserna som tycks engagera och driva Allen i hans skapande. Där finns den ständiga "döden" med, det existentiella perspektivet. Frågan om vad som skapar mening är alltid närvarande.
De jazziga klarinettonerna bildar en lite avspänd distans till det stimmiga, också ytliga och ständigt rastlösa relationstänkande New-York, denna gång som på senare tid dock förlagt till ett trevligt London.

På flera sätt blir därför hans filmer ofta lite av pastischer, sedda från iakttagarens förbipasserande vinkel. Som deltagare i filmen bjuds man in att vara med i dessa förvirrade, men tänkvärda och aldrig bortslösade liv.


I denna film tycks den mer humoristiska ådran i klarseendet få växa till sig. Därmed också vissa livsfrågor. Temat av relationer som inte finner sin riktigt rätta plats från tidigare filmer återkommer här med större positiv tyngd.
Nästan alla gestalterna strävar efter någon förnyelse. De vill mer i sina liv. Och de vill ha det av någon annan, inte med den de är med i sitt liv.
Den enda som inte söker på detta sätt är den äldre kvinnan, härligt spelad av Gemma Jones. Hon blir lämnad av sin förmögne man (Anthony Hopkins, välspelande som alltid), som tycker att hon pratat tillräckligt om hans stigande ålder. Han vill erövra nya marker och det blir då förstås i form av en yngre kvinna, som ska få symbolisera det tidlösa, hos honom själv. Att detta välkända tema är en illusion vet de flesta. Men tydligen inte alla de män som efterlever denna dröm, om igen.

Den övergivna frun faller ner i en djup depression, tror sitt liv vara meningslöst. Men hittar en väg att stärka sig själv genom att finna stöd i ett mediums "budskap". Dessa är egentligen som positiva affirmationer eller kognitiva budskap av hur hon kan tro på sig själv, tro på sin framtid. De andra aktörerna i dramat, ser detta som humbug eller falsarier, som många människor uppfattar detta. Det kan förstås kännas överdrivet med dessa "spådomar" och kanske har de ingen verkan. Men, säger filmen och dess berättare, inte minst på slutet som en ihopsamlande kvintessens; detta kanske ändå fungerar. Och det bättre än vanliga mediciner för att läka och att tro - på sig själv och skapa sin framtid.
För, som kvinnan säger i en replik till sin dotter, att hon gått till otaliga "psykiatriker" (inte mer allmänna "terapeuter" som man slarvigt översatte texten med), och "de sitter bara där" och stirrar (ungefär) och tjänar stora pengar.

För det är den här kvinnan som ändå lyckas gå vidare i sin utveckling, som min fru skickligt påpekade. Medan de andra karaktärerna kastas ut i mycket olyckliga följder av sitt eget handlande där deras självcentrering och egoistiska sinnelag har fått styra för mycket, ofta på ett obehagligt omedvetet sätt.
Det är därför en i dessa sammanhang mer annorlunda, knappast "meningslös" agenda, som Allen därmed dirigerar uppmärksamheten mot.
Inte att vi ska söka upp fler medier i sig, förstås. Men kanske att vi kan tro lite mer på det mystiska, eller i alla fall dessa inslag av hopp, fantasi och skapandekraft av olika slag inom oss.

Den karakteristiska Allen humor-stilen med de många förbipratandes människorna i ständig Brooklyn-anda, en oavbruten, ström dialog som ofta blir ett slags brus, har ofta återspeglats i hans filmer. På ett genialiskt, men ganska påfrestande sätt, speglas hur människor inte möts. Det är ibland mycket kul, och observant, i sparsamma doser. Som t ex i de skruvade, men också mycket underhållande och bitvis milt spännande, deckarpasticherna som Manhattan Murder Mystery (-93), Skorpionens förbannelse (2001) och Scoop (2006).

Alla dessa tre tycker jag är härliga historier, lätt udda briljanter, tillsammans med flera av Allens äldre filmer förstås, som t ex Alice som vi såg om på dvd för inte så länge sedan. Det är verkligen fint berättade historier.
Och det är nog ett signum för Allen; han är en berättare, om än ibland ganska lättsam och ibland för självplågande. Inte någon episk sådan, mer en rastlös betraktare som inte lägger sig i så mycket i dessa märkliga människoöden. Inga förslag på lösningar eller svar ges egentligen, trots att dessa människor febrilt söker något mer. Och ibland också kan finna det, om än på säregna sätt.


© CMM Nya Tiden, okt 2010.