All mänsklig utveckling är beroende av helhetens större liv. Så även den traditionella naturvetenskapen.

Dessa rader här nedan uppstod i samband med att jag fick tillsänd mig en bok om en svensk läkares åsikter om mat och hälsa. Författaren använder sin roll som professor, dessutom "i folkhälsa", och påstår på fullt allvar tydligen, att det är "meningslöst att äta vitaminer, motionera, och bättre att dricka vin, kaffe och äta jordnötter".

Detta är ett problem, att värdeförskjutningen ökar så drastiskt i samhället, värre för varje år tycks det. Ofta tycks många inlägg i olika samhällsfrågor och debattämnen vara mer till för att provocera, skapa rubriker för personen själv, eller hans/hennes ämne på ett väldigt kortsiktigt plan.
Detta är delvis också ett "tidsproblem" eller kanske med ett bättre ord del av det "kollektiva förändrings-problemet". Det har med vår kollektiva mänskliga förnyelseprocess att göra i denna tid när mycket vänds upp och ner för människor och man inte kan orientera sig på samma sätt som tidigare. Mycket förvirring, men också självcentrering och narscissism frodas hej vilt.

Dessa reaktioner uppstår, i alla fall delvis, därför människor har svårt att hålla sin egen mentala fokusering mer stadigt i sitt eget centrum. Eller - som kanske är mer fallet än vad man tror - att väldigt få ens vet om denna möjlighet?
Många människor, kanske en majoritet av jordens befolkning fortfarande, har inte insett sin "inre kärna", dvs inte fått en mer tydlig jag-form.
De förändringar vi är mitt uppe i och fortsätter in i allt snabbare, ökar denna medvetenhet, denna rörelse av kontakt, både individuellt och samtidigt kollektivt.
Där kommer naturvetenskapen att fylla en viktig roll på sikt, tror jag, under helt andra förutsättningar och med en ny medvetenhet om sin roll som delaktighet i en större helhet.

Jag återkommer till det här snart i kommande inlägg (som jag ofta säger, och det gör jag också, om du fortsätter följa bloggen). Det blir en del 2 och en del 3 snart.



Vår samtid ser ofta människan som väldigt framgångsrik och utvecklad genom de tekniska landvinningar som uppnåtts genom naturvetenskapen i vår tid. Men hur mycket säger det om människans utveckling, egentligen? Inte så mycket.
Det mänskliga utvecklas, som vi vet, framförallt genom hennes medvetande och genom förfiningen av dessa medvetandenivåer och kvaliteter.

Det är en viktig aspekt där naturvetenskapen i många fall tycks ha missat poängen. Den traditionella, materialistiska naturvetenskapen vill ofta bevisa sitt egenvärde genom ständigt nya rön, men tycks sällan vilja eller kunna inbegripa en större helhetsförståelse.
Man gräver sig in i en sten, en atom, en urna i en grav, ut i rymden bland stjärnor och solar, ner i havets botten. Men framförallt från den fysiskt materiella aspekten. Man glömmer då, eller snarare är helt omedveten om, de många fler materiella livsnivåerna, som alla inbegriper och förmedlar högre typer av medvetande.

Vad är det man söker egentligen? Livets mening i den fysiska formen? Men kommer dessa perspektiv verkligen att ge människan de svar hon söker överlag? Eller ska det främst ge oss ännu fler nya tekniska lösningar, och i så fall för vilka syften?

Detta sökande är förstås inte ”fel” i sig. Det finns inte minst idag en mängd forskning som söker mer helhetsbaserade svar, som har mer etiska och mänskliga perspektiv i förgrunden. Många rön leder framåt i utvecklingen och skapar nya möjligheter för medicin, vård, hälsa, kommunikation, kreativitet, miljö- och energilösningar.
Det finns samtidigt en rad etiska frågor i dessa sammanhang; ekonomiska, miljömässiga, politiska/maktmässiga, men också livsmässiga.
Många politiker talar om att vi som land måste ”satsa på traditionell forskning, annars kommer vi långt efter och det drabbar ekonomin”. Frågan är förstås om det alls stämmer. Forskning är förstås bra i sig, men frågan måste hela tiden ställas på vilka sätt, vad syftena är. Värdet av en rad tekniska lösningar i sig verkar inte alltid gynna människans ökade utveckling helt enkelt.

En annan aspekt av denna ofta förekommande vårdslösa självöverskattning hos den traditionella naturvetenskapen, är frågan om ursprunget till kunskap.
Naturvetenskapen säger sig kunna ha ”patent” på verkligheten, att ständigt ”veta bäst”, dels vad som är sant, dels också bestämningen av vad ”folk behöver”.
Som det är nu hyllar man den materialistiska livssynen där kunskap endast kommer från fysiskt materiella rön. Där materien ses som något ”dött” som man ”bestämmer över” hur som helst, utan delaktighet med eller hänsyn till några större livsmässiga lagar.

Exempel är den genetiska forskningen med stamceller och att ta patent på olika dna:n. Förlängningen är t ex genmanipulerad föda som har mycket liten back-up vad gäller säkerhetsrisker på längre sikt. Eller dna-kontroll av foster och de etiska problem det medför. Eller att skapa ”artificiell life” genom klooning osv.
Ett återkommande exempel på denna mentalitet att inte inse materiens livsvärde och hur helhet styr våra mänskliga liv, är förstås storföretagens ofta tekniska skövling av naturen. Skog, djungel, vatten, djur, mark skövlas för produktresultat som ska gynna vinst, men också som det heter länders ”utveckling” genom ekonomisk tillväxt.
Handel är förstås bra, men behöver vi inte omvärdera en rad områden för vad handeln leder till? Krigsindustrin t ex med sina destruktiva följder och dess propagandamaskin för konflikter i världen, kan inte ha ett gott syfte egentligen, hur man än vrider och vänder på det. Där är även Sverige genom Saab-Bofors del av verksamheten, trots vårt lands många etiska strävanden.

Andra etiska frågor som framförallt handlar om hälsoaspekter, är t ex strålning från mobilnät och mobilmaster. Också frågan kring näring, matindustrin och odling. Dels de övergripande globala problemen kring fattigdom och odlingsmöjligheter, dels i västerlandet vad man gör med maten genom kemiska tillsatser och dränerade jordar bland mycket annat.
Eller demokratifrågor som övervakning, FRA och individens rättigheter där teknikens utveckling alltmer tycks missbrukas.
För att inte tala om läkemedelsindustrin, vårdindustrin, klädindustrin, underhållningsindustrin – listan kan göras lång.

Tekniken och forskningen behöver sättas in i ett större förståelsefält som gynnar människans växande och planetens liv, också på lång sikt. Men hur ofta sker det nu?
Tekniken behöver humaniseras, vi har hört det ofta. Men vad innebär det i praktiken?

Detta kommer också ske allt mer i framtiden tror jag, men då framförallt genom mänsklighetens medvetandeutveckling i en helt annan omfattning. Att kräva företagens ansvar genom socialt ansvar räcker en bit. Att påtala oetiska förhållanden och svåra miljöföljder är en god sak.
Men det som verkligen kommer revolutionera dessa frågor tror jag kommer uppstå genom att människors medvetandenivåer faktisk kommer förändras mer drastiskt. Dvs fler människor med dessa förhöjda nivåer kommer kunna påverka både kollektivt och genom samhällets kanaler.

Reaktionen under 1600- och 1700-talen, som sedan eskalerade hastigt under 1800-talet, mot framförallt den kristna religion och dess dogmtänkande, fyllde förstås sin roll genom vetenskapens frammarsch. Detta var ingen slump, utan del av en mer överbryggande rörelse. Mycket skulle städas ut som var livsfientligt.
Men nu har vi nått nya kollektiva nivåer. Människor söker fler samstämdhetsfält av helt andra slag. Att bara tänka ”teknik” som livsmål är inte möjligt längre, precis som det inte längre är försvarbart att tänka att kristendomen eller någon annan religion skulle fungera som en envåldsmakt i samhället med sina styrande principer, tidigare ofta genom förtryckande ideal och pålagor.

Det kan jag undra är om inte hela naturvetenskapen i sig skulle vara "betydelselös" om man inte hade haft tillgång till ett mer omfattande kollektivt medvetande.
Detta är nu förstås helt omedvetet från vetenskapens sida i de flesta fall, om än inte inte alltid. Det finns förstås mängder av forskning och vetenskapsmän,-kvinnor som har andra perspektiv, som är mer ödmjuka och nyanserade. Som inser den mänskliga litenheten och också kan inse vårt beroende av en större verklighet, delaktigheten med en större enhet av liv som egentligen ”står bakom”.


Hade man inte haft den så kallade intuitionen (på olika nivåer, ofta omedvetet) med sig i olika fall, hade man förmodligen inte kommit någonstans.
Egentligen är alla mänskliga framsteg en gåva från högre utvecklingsnivåer. Nej inte så att någon sorts "gud" kommer och lägger fram en fin idé eller uppenbarar ett materiellt föremål som därmed är lösningen. Utan att människan får vissa idéer till skänks som han eller hon sedan får föra vidare, ofta till andra som i sin tur kan förverkliga och manifestera. Bakom Einstein stod flera andra forskare som innan honom börjat uppdaga det han nådde fram till sedan, och många andra exempel.

Många nya rön har skapats i ett annat tillstånd av högre inkoppling. Dessa ögonblick av en expanderad nu-kontakt har förstås föregåtts av ihärdigt arbete som sedan kan kopplas samman med de högre idéerna. Detta är "samarbetet" mellan det personliga sinnet och dess vilja och möjlighet till inriktning, och det större, själsliga medvetandet.


© CMM Nya Tiden, mars 2010

Vädurens fullmåne energier- handling och kraft

Bara kort apropå att det är Vädurens fullmåne imorgon tisd 30 mars 2010.

Väduren har som alltid den handlingsinriktade aspekten väldigt tydlig. Sedan behöver det förstås inte bara vara handling i det fysiska, även om fokus oftast ligger i detta uttryck för oss människor, utan kan också ta form genom mental handling.
Jag noterade nyss från några anteckningar från förra året vid den här tiden, att temat kring tankekraft och "validiering" (som jag skrev om nyss här i samband med kognitiv terapi) var aktuellt då med. Kanske inte så konstigt.


Här några rader om Vädurens fullmåne, som alltså som jag ser det inte handlar om Vågens fullmåne, som en del astrologer gärna vill få det till. Jag har fortfarande inte sett några förklaringar hur det skulle gå till att fullmånen speglar det rakt motsatta tecknet plötsligt? Det är tydligen så att månen befinner sig där, så det stämmer i sig. Men hur man ska tolka detta råder det olika meningar om. Jag tror att månens inflytande under sin fullmånefas (i varje zodiaktecken) snarast är ett instrument för högre inkommande energier. Deras inflytande styrs av själva soltecknets placering, dvs där solen enligt denna "zodiakkarta" befinner sig.

Sedan kan denna kunskap i sig vara felbar, därför solens rörelse utifrån denna övergripande karta har förflyttats under årtusendena, t ex genom polskiften. Den exakta kunskapen om solens placering i vår tid är inte utgiven från "högre ort" ännu, varför vi får orientera oss efter de instrument vi har.
Hela den pågående astrologin (i dess mer seriösa former) är ännu i startgroparna vad jag förstår, på ett helt nytt kapitel och det är kanske helt enkelt så att några riktigt sanna beräkningar är svåra eller "omöjliga" att göra?
Mer om månens bakomliggande verkan, som alltså fungerar som en "lins" snarast för de högre inkommande energierna vid fullmåneperioden, kan du läsa t ex här och här, under rubriken "fullmåneperioder").

Vi kan i vilket fall använda oss av zodiakenergiernas inflytande, som skiftar varje månad, speciellt om vi är mottagliga för deras olika effekter på ett eller annat sätt och kan registrera dessa olika slags påverkan mer medvetet.
För mig var det tydligt i skiftet från Fiskarna till Väduren. Energin som kom in var hårdare av ett annat slag, mer "eldig", och därför också, iaf för min del, mer renande och igångsättande på vissa andra nivåer.

För mig tar sig denna energi mycket uttryck genom fokusering av vilja, att urskilja olika nivåer av vilja, och att använda olika redskap för viljans klargörande och målsättning. Det har blivit rent konkret för mig och oss här hemma mer fokus på nya mål, att landa dem mer konkret, ta tag i projekt osv. Detta är ett slags uttryck.
Också att detta kan ske mycket genom det mentala, genom att använda tankens kraft, men också undersöka olika förståelsenivåer av detta sammanhang.

Detta påminnner oss också om att Vädurens högre impuls är just Shamballa, planetens högsta andliga centrum och den viljeenergi som står bakom all aktivitet och kärlek i ett större, tidlöst perspektiv av utveckling för mänskligheten och alla livsformer på vår jord.

Väduren för in energistrålarna ett och sju, vilket innebär kontakt med viljeenergin och samtidigt med den så kallade "ceremoniella energin" som gärna skapar i formen, i det fysiska. Detta är alltså ett utpräglat scenario för just handling och för förverkligande genom att igångsätta saker.
Detta är också ofta en av Vädurens "traditionella" karaktärsdrag, att vara en igångsättare, även på personliga, psykiska plan med starka temperamentsfulla känslor och vågade utspel, gärna dramatiska vändningar. Och med det starka Mars-inflytandet så både bubblar och kokar det gärna. Detta kan vara mycket användbart för den Vädur som kan tygla denna energi och höja den genom de högre inflytanden; det gudomliga Syftet.
Och det gäller förstås oss alla när vi är i denna period, att vi får träna på dessa aspekter i våra liv. Att sätta igång saker och ting, mycket bra, men också balansera med det mentala och förnuftiga, det saktmodiga och fridfulla.

Vårdagjämningen inleds i Väduren, vilket förstås inte är en slump och vittnar om dess goda förutsättningar att verka för det nya, att skapa nytt i det flödande.
Jag känner mig själv till vissa delar "pånyttfödd" in i denna rörelse av vår, kraft, lust och fokusering. Eftersom kraften i energin denna omgång (och även i Fiskarnas omgång detta år nyligen) är så väldigt markant och förhöjande, har det också varit ett arbete att hålla de många olika nivåerna i mer avstämd uppmärksamhet. Jag tycker det går bra. Och jag tror också det går bra i världen, trots alla svårigheter och det elände som vi får se.

Samtidigt sker som jag ofta för fram något fantastiskt stort i denna tid. Jag hoppas verkligen många ändå kan se det och inte bara stirra sig blinda på "mörkret".
Också för min "personliga" del med egen "avstampsdag" in i ett nytt skede av livet, med all positiv känsla från denna enkla men ändå viktiga ceremoni av välgång, kärlek och välvilja från familj och vänner, många som kom, firade och delade - tack!


© CMM Nya Tiden, mars 2010.

Kognition och möjligheterna med tankens skapande

Hade igår kväll ett litet samtal kring betydelsen av ”cognition” på engelska. Detta i ett sammanhang av ”positivt tänkande”. Balansen mellan den ytliga självsuggestionen ofta använd i mer materiella termer (som jag skrev om tidigare här), och det mer fördjupande, insiktsbaserade och självmedvetna utvecklingsperspektivet på tankens enorma möjligheter.

Kognition – den spontana tolkningen av ordet som först dök upp för mig var ”förståelse”. Tänkte förstås på den ”kognitiva psykologin”, en specifik gren som blivit alltmer modern idag. Också tidigare på ett speciellt instrument inom den kognitiva psykologin, att tankemässigt påverka och styra sina tankar och därmed sina känslor och handlingar. Återkommer till det strax.

Tänkte också på engelskans ”re-cognize”; att känna igen. Det vi förstår och kan tänka, känner vi igen. Det kan vi återhämta i vår medvetenhet, alltså är det något vi uppfattar som ”känt”, förståeligt, vetbart.
Och att vara ”in-kognito”, dvs okänd, dold, hemlig; egentligen ”känd, men inte förstådd”, inte känd och därför inte möjlig att ”känna igen”.
Även ”re-kognos-era”, alltså samla informationen, utforska ett område (från början inom det militära). Att åter-samla information.

Dessa olika associationer och härledningar av ordet/-en, bildar en bra grund för vad kognition innehåller på ett mer omfattande plan. ”Att samla information/kunskap som skapar medvetande”, även i sociala termer, kan bli en mer övergripande betydelse för ordet (även på engelska). Detta sammanfaller mycket nära den officiella tolkningen av ordets innebörd om man slår upp det på olika ställen.
Speciellt slog en ton an för min del i denna längre, intressanta tankebana, kring det här med ”känna igen” (- och ”inte känna igen”).


Den kognitiva terapin har ju egentligen sina rötter i en rad skolor och överlag ett mycket äldre tänkande inom mänskligt och andligt utvecklande längre tillbaks i tiden. Inom kognitiv psykologi kallas den stärkande, styrande tanken, för ”validiering”. Jag har nämnt det i flera olika sammanhang tidigare, kanske också här på sidan.
Detta innebär den positiva bekräftelsen som kan påverka vårt sinnelag, vår känslomässiga frekvens och därmed överlag vårt ”mående” och vår fysiska hälsa i en ny, god riktning. Denna validiering kan ge oss en ny utsiktsplats, en ny tillgång i vårt medvetande i stunden, som befrämjar vår balans, harmoni, kraft, självtillit, livstillit

Min tes här, i perspektiv av detta faktum som dock inte är så känt inom psykologin överlag, är att det vi ”känner igen” skapar en överensstämmelse, en god respons, egentligen i ett ”andligt” eller mer omfattande livsperspektiv.
Våra tankar och deras innehåll skapar olika sorters vibrationer. Dessa vibrationer korresponderar med olika frekvenser av ”verklighet”, egentligen av olika nivåer av materia. När våra tankar (som också har sin materieform) når den omgivande materien bildas fält, tankefält. Ofta är vi som människor redan ”fångade” eller uppbundna i rader av komplexa tankefält; i vår personliga historia (barndom, skola m m), i våra föreställningar, i våra band och relationer med människor, platser, i samhället i stort och med den mänskliga världen.


Samtidigt är vi framförallt en återverkan och ett flöde av en större verklighet (”själens ursprung”, ett större liv). Även om detta slags medvetande inom oss kan vara helt okänt, eller i hög grad oupptäckt eller oförstått, verkar dess kärna som en sol inom oss. Den lyser alltid där, som hjärtat slår och blodet pumpar.
Den håller samman livet i människan i formen, och uttrycker sig genom vårt jags innersta väsen. Vårt jag agerar och orienterar sig genom tankar, känslor och handlingar, men vilar egentligen i en större rymd, en större kontakt (även om den ofta är omedveten).

Denna kontakt, när den utvecklar sig mer självmedvetet för jaget, blir det tydligt att den bär på en sorts ”livsplan”. Denna livsplan är både allmängiltig enligt livets lagar (övergripande opersonliga medvetandemässiga lagar, inte främst fysikaliska lagar) - men också individuell, unik i varje ögonblick. Vi brukar lagarna under eget ansvar, och vi brukar vår egen självmedvetenhet, vår upplevelse av livsplanen och dess högre impulser, under eget ansvar.

När vi förstår vikten av våra tankars innehåll, hur vi formar våra tankar, vad vi tror på, så inser vi på sikt alltmer att egentligen kommunicerar vi med både vår egen livsplan och allt livs plan och verkan i det stora hela.
När vi så riktar och stärker vårt jag i denna större kontakt och vårt utbyte av våra tankar ökar från en högre frekvens, medför det också att vi reflekterar och återskapar detta tillstånd i oss själva. Men också på sikt i vår omvärld. Detta dock under vissa förutsättningar, som jag ska ta upp snart.

Först, fäst bara tanken på att detta är verkligt; vi kan påverka vårt sinnestillstånd och därmed också vår hälsa och vår riktning överlag i vårt liv genom hur vi använder och riktar våra tankar.
Återkommer snart i ett nytt inlägg med den konkreta fortsättningen.


© CMM Nya Tiden, mars 2010

Tankeladdat vatten ger större växtkraft

Återkommer här till ämnet "frekvensmedicin" som hastigast.
Det här gäller hur man kan ladda vatten med högre frekvenser som kan hjälpa både oss själva med rent vatten, men också rena lägre frekvenser, t ex i förorenade sjöar etc. Detta menar många som prövar detta.

Vattnet (eller andra medel) laddas med tankens kraft. Att detta ger synbara, materiella effekter har den japanske forskaren Masaru Emoto visat (läs vidare här om du vill).

Exemplet här ovan (© Bild: Bibi Arud) med tillhörande text här nedan är fascinerande. Och det finns många andra.

Bibi som forskat i detta under längre tid, även i förorenade vatten med goda resultat tydligen, skriver så här:

”Hej !
Sänder ett foto på mina alster. Satte Stockrosfrön tagna ut samma kapsel för 6 veckor sedan i blomkrukor med samma jord och placerade i samma fönster.
Vad som skiljer dem åt är vad jag vattnar dem med. Den ena vattnas med kranvatten
och den andra med vatten programmerat med violett frekvens. Kan du gissa vilken som fått kranvatten?
Bibi.”


Bibi kan du läsa mer om på: http://bibiarud.blogg.se/


© CMM Nya Tiden, mars 2010.

Vad är det The girl in the Café säger egentligen? Våra möjligheter till demokrati, att tala och verka mer fritt

Såg en engelsk film häromkvällen med min fru, The Girl in the Café. En annorlunda, ganska märklig romantisk film med ett samtidigt både politiskt och psykologiskt budskap.

Frågan om massvält kommer här i fokus, och vad politikerna egentligen gör, som t ex genom G8-mötena, som skildras här. Och om kraften i kärleken, mötet med det outgrundliga mänskliga; närheten, möjligheten till kärlek, viljan till det goda.

Min fråga här, som kom upp mer spontant, är också vad som låter sig sägas. Vad som får sägas mer öppet, mer direkt, i samhället, inom all denna demokrati som vi ändå har (eller sägs ha).
Detta gäller förstås också inom alla mindre, vardagliga sammanhang också, t ex att vara ärlig i en relation, att våga vara öppen, att dela med sig till en vän. Men också att respektera gränser, ibland osynliga, för hur ett samtal förs, olika regler. Och hur man ibland ändå måste bryta dessa regler, för att nå fram, för röra om i grytan, för att våga se sig själv i spegeln.

Den kände manusförfattaren Richard Curtis står bakom denna enkla, men ändå sammansatta och djupgående historia som både överraskar och berör.
Curtis som många känner till från mega-filmsucceer som Love actually, Notting Hill, Fyra bröllop, Bridget Jones, och Mr Beans många ansikten.

Lawrence är en tafatt tjänsteman som tjänstgör under engelske finansministern. Gina är en ung, udda, lite mystisk, men samtidigt enkel tjej med ett jordnära sätt. Hon har en varm, ungdomlig skönhet, men verkar ha gått igenom svårigheter och är försiktig.
De möts trevande på ett café. Lawrence blir väldigt förtjust i kvinnan, men ska samtidigt hålla sig till det engelska manéeret av gentleman och försoffad osäkerhet.

Gina följer med på G8-mötet på Island och får möta flera politiker. Hon blir chockad över den formella och byråkratiska agendan där beslut tas som berör miljontals människor och som säger sig vilja skapa en ny värld, men frågan är om detta verkligen sker.
En av frågorna som står högt på dagordningen är massfattigdomen. Man käbblar om detaljer, den goda viljan till verkliga sanktioner och goda handelsavtal försvinner i kompromissandet för att inte stöta sig med varandra som länder, speciellt stormakten USA.

Detta som Curtis var inne på i Love actually, där Hugh Grant som engelske statsministern, får ge en känga åt USAs bufflige president och visa på den engelska tågan och nationellt stolta hållningen.
Det är något som Curtis återkommer till, den engelska charmen, den goda hedern, det mer ärliga, renhåriga uppsåtet. Samtidigt som den gamla engelska kulturen häcklas förstås, snobberiet, de missriktade sexualtabuna (från Victorianska tiden), de överdrivna idealen.

Denna aktuella film trodde jag var av ett äldre format, men den kom faktiskt så sent som 2005. Den har en väldigt sparsmakad scenframställning, långsamt tempo, inte så många repliker, speciellt i början. Sedan växer filmen ut alltmer.
Här är det intressant att notera, kanske självskrivet från författarens och regissörens hantverksperspektiv, hur denna torftiga inledning, så sparsmakad på rörelse och starka uttryck, återspeglar dessa två individers inre liv.
Båda berör sedan varandra starkt och deras dittills invanda mönster, deras instängdhet, deras oförmåga att leva mer tydligt och öppet, vänds upp och ner i ett ökat tempo. Det är bra gjort, inte minst från aktörernas sida förstås (Billy Nighty, Kelly Macdonald).

Det blir skandal, men en uppväckande sådan. Först och främst för tjänstemannen Lawrence som får ifrågasätta sitt gnetande, sin lojalitet till staten och sina överordnade, men för vad? Att inte nå en riktig ståndpunkt, att inte stå för sin sanning? Både som individ sett, men också i de ändlösa mötena, i förhandling efter förhandling.
Detta tema återkommer sedan i en stegrad intensitet när Gina trots starka reaktioner ändå säger fortsätter säga sanningen. Det ”Kollektiva Samvetet”. Att inte bara kompromissa. Att inte bara vara tyst och ”spela med”.
Där kan dessa människor sedan ändå mötas. Även genom en hoppfull förändring i det politiska spelet, som tar plats där fler människor (engelsmännens ”revanch” – wohow!) rannsakar sin ställning och om de verkligen ändå inte vill utgöra en större förändring för kommande generationer.

Dessa frågor är högst angelägna idag. Många är tysta, bokstavligen eller genom att spela med i olika spel på olika scener i samhället, inom politiken, inom de olika kommersiella maktcentran.
Det är inget konstigt i sig, så har det alltid varit i den mänskliga utvecklingen, hittills i alla fall. Men idag är frågorna i världen och samhället så aktualiserade på så många plan. Och många försöker också påverka på nya, bättre sätt, säkert en hel delpolitiker också.

Frågorna som leder framåt är idag mycket mer förankrade hos fler människor. Större intressegrupper som också kämpar för större ideal och ökad öppenhet, mer samarbete och en god, ny ordning för planetens och mänsklighetens bästa. Detta sker inte minst genom nätet når vi också olika sorters information mycket fortare och i en enorm bredd.

Där får våra val också en ökad tydlighet. Att vi kan välja. Att vi också bör välja den framtid som är mest gemensamt stärkande och utvecklande för flertalet än för de små isolerade själviska intressena.
Det speglar vår tid som en skiljelinje av enorma förändringar. Vi lämnar en ”äldre tid” tanke- och värdemässigt, och går in i ett helt nytt kapitel i mänsklighetens historia.

Låt oss sprida dessa positiva, uppbyggliga bilder! Ge material till de som ”bygger” både inom mänskligheten och av andra slag, att skapa och tillvarata denna nya riktning, denna värdefulla insats för det bästa, för fler.



© CMM Nya Tiden, mars 2010.

Frekvensmedicinens ökade inflytande – tecken på att etermedvetandet ökar i mänskligheten

Har nästan läst klart en intressant bok som jag fick mig tillsänd av förlaget. Den beskriver en metod inom det snabbt framväxande området alternativt helande och utveckling genom frekvensmedicin. (med titeln SuperCoherence - ditt sjunde sinne, av indiskan Thrity Engineer).
Jag kommer ta upp boken snart på SoulBooks också.

Denna typ av läkande bygger ofta i dessa sammanhang på maskinell grund, olika tekniska apparater som konstruerats av sinsemellan olika personer här och där på jorden, men tydligen med väldigt liknande resultat.
Bakom dessa maskiner och detta tekniska flurande som absolut har sina goda fördelar, finns ett helt nytt medvetandeskifte.
Det handlar om hur människan börjar få tillgång till eternivåerna på ett mer konkret sätt (även om det är på mer grundläggande nivåer än så länge).
Hur etern är ”livsväven” och bär på en fantastisk energi, både för hälsa och utveckling för det mänskliga, men också för att kunna ta emot högre energier och högre visdom genom detta medium.
(Läs mer på Nya Tiden under rubriken "eter", flera artiklar t ex här och här och .

Det här är inget nytt i sig. Etern har alltid funnits, om än i olika former. Och människan har alltid möjlighet att använda dessa finare livsnivåer för vi är själva del av den och vi har alla en ”egen” eterkropp. Det är denna som förbinder oss med all liv, även rent konkret. Både med högre nivåer och med våra horisontella fält av liv, t ex inom naturen, med planeten, med varandra.

Ändå ska dessa hälso-metoder ofta frammålas som ytterligare något ”helt unikt”. Något som verkar minst sagt onödigt och aningen ego-trippat ibland (som i den här boken).
Varför inte bara konstatera; Vi är i ett unikt gränsskifte i vår mänskliga historia. Mängder av ny information, kunskap och möjligheter håller på att uppenbaras i raketfart.
Vi är enormt tacksamma för detta. Och därför också ödmjuka, som jag ser det i alla fall inför detta stora som sker nu.

Många i vår tid tycks fastna för att det ska vara fysiskt konkret, ”bevisbart” genom fysiska ting. Kanske för att de har svårt för att tro på det själva eller helt enkelt inte är där ännu i sitt medvetande?

Grunden i denna vetenskap handlar om, med mina egna ord, att all materia ger ifrån sig vibrationer. All materia är ljus, som den gamla tidlösa visdomen säger, något som man inom denna gren av vetenskapen nu också upptäckt, liksom inom delar av fysiken.
Dessa vibrationer, eller ljusfrekvenser, kan störas av olika skäl och orsaka ohälsa, både fysiskt och psykiskt. Men de kan också återstämmas till en naturlig grund av välmående, av utveckling och livsflöde.

Hur detta går till är lite olika genom skiftande metoder. Men enkelt översatt kan man säga att frekvensmedicinen överlag menar att man kan läsa av varje frekvens hos en person.
En del gör detta i renodlat hälsoperspektiv för att undersöka vilka vitaminer och mineraler etc som en person kan behöva för sin hälsa. Men man kan också gå vidare och förhöja frekvenser som skapat ohälsa på olika nivåer, t ex olika känslolägen.
Detta sker genom att programmera t ex en salva, en olja eller ett plåster med en specifik frekvens för ett speciellt ändamål som personen sedan får ha på sig eller ha nära sig.
Det är inte det materiella tinget i sig som bär på den läkande effekten, det är ingen traditionell medicin med kemisk verkan t ex. Utan det är en annan, högre frekvens som lyfter personens helhetstillstånd.

Detta sker på en viktig nivå genom den eteriska energin, som jag förstår det.
Många av dessa uttolkare inom dessa grenar av helande och alternativmedicin vill eller kan inte tala om ”eter”, varför vet jag inte. Men de, liksom inom traditionell vetenskap och läkarvård, har svårt att ta till sig detta. Ändå är det vad många beskriver, men med andra ord, t ex ”biofält” och ”bioenergi”. (Läs vidare om ”eterenergi” i äldre inlägg här och på Solar Wisdom).

Men det är också som författaren och utövaren Engineer säger, att vad finns bakom eterkroppen och vad skapar och upprätthåller den?
Det är en bra fråga, och det svaret är förstås individens odödliga delaktighet i en större matrix, en skaparkraft som tar form genom själens intention, det ”högre jagets” avsikt och formtagande. I ett mer allmänt, ”luddigt” perspektiv kan man kalla det för det ”gudomligas vilja” om man vill det.


Detta påminner förstås mycket om placeboeffekten. Och många forskare, hälsoutvecklare och överlag andliga medvetenhetspionjärer, säger ibland att placebo är framförallt vår egen tankekraft. (se vidare Bruce Lipton t ex, omskriven på SoulBooks)
Som den kristna bibeln säger på något ställe: Det du tror på i ditt hjärta, det är din sanning” (ungefär). Dvs det vi tror är sant i vår föreställning, som vi ser oss själva och vårt liv, det skapar vi också.

Det är detta som många inom personlig utveckling och genom tankekraftens verktyg försöker ta fasta på. För många sker det mycket genom en materiell strävan i första hand och där missbruk också kan ligga nära till hands.
Det behöver inte vara ”fel”, men detta skapande i sig och framförallt med större insikt i livets lagar, verkar både vägen dit och syftet med detta vara av en mycket större natur.

Samtidigt stämmer förstås också mycket, att vi kan påverka vår sinnesstämning, vår riktning, våra val. Och därmed hur vår hälsa fungerar, våra relationer, vårt liv överlag på ett rikare, mer fullödigt sätt.
Och det är förstås både viktigt och underbart. Vi skapar själva, men under eget ansvar.

Det är också som jag nämnde på SoulBooks i samband med en annan recension, också tecken på en ökad ”demokratifråga”. Med vår expanderade medvetenhet kan vi bistå varandra och vår planet och hela denna otroliga utveckling genom dessa redskap när vi förankrar dem allt mer tydligt med själens energi och ljus.


© CMM Nya Tiden, mars 2010.

Släpp loss våren! Släpp loss din energi!

Agnes sjunger en häftig låt som Nina hörde idag. Vi tycker den passar så bra för alla som vill "releasa" lite mer nu, med våren, ljuset och glädjen!

Filmen Avatar - hisnande äventyr med blandad action och kärlek till jorden

Avatar – bara namnet ger mystiska känslointryck. Något storslaget, omvälvande, outgrundligt, evigt.
Avatar betyder egentligen ”från ovan” och innebär en ”gudomlig inkarnation”. Kända avatarer i vår tid är t ex Kristus och Buddha Gautama.

Namnet känns som en tidsenlig och kraftfull fingervisning genom filmens mer ”andliga” impuls. Samtidigt är filmnamnet i alla fall delvis använt som en anspelning på ungdomarnas dataspel, tror jag. Varje spelare har sin ”gubbe” i sina spel som utför dåd och utmaningar i olika världar. Spelaren som en generell definition kallas här ofta just ”avatar”.

Med tanke på filmens upplägg med både förflyttning genom olika världar och också nästan som ett dataspel till sin form, är det därför kanske inte konstigt att detta ändå så ovanliga namn dök upp hos filmmakarna.
Men namnet associerar också med temat i filmen där jordborna kommer från ”skyn”.
Här får vi möta en helt annan värld, en avlägsen planet med det olycksbådande namnet ”Pandora”, välkänt från mytens värld också vad gäller ”asken”. Här ska hämtas en speciell, mycket dyrbar metall för de koloniserande, aggressiva jordborna.

Detta påminner väldigt starkt om jorden med sina pågående konflikter mellan ursprungsbefolkningar som har rik mark, och tungt beväpnade och tekniskt utrustade västerlänningar (här amerikaner) som till vilket pris som helst vill lägga beslag på dessa fyndigheter . De värjer sig inte för att gå över lik och skövlad skog för att uppnå målen för sin girighet.

Hit kommer en rullstolsbunden marinsoldat, Jake Sully, som ska ersätta sin dödade bror i ett projekt att skapa vänskapsband med ”infödingarna”. Han får ingå i en grupp där man genom en maskin lämnar den egna kroppen och förflyttar sitt medvetande till en annan förberedd kropp, likadan som den inhemska befolkningen.
Dessa invånare är långa, blå och liknar något slags indianfolk med långt hår. Håret är format i en fläta som också används som ett avläsningsinstrument, där man kopplar sig samman med naturens olika former, t ex växter, sin häst, sin drake, som en sorts elektrisk kontakt.

Detta folk är mycket godhjärtat och lever som alla naturfolk med naturen som en enhet. Allt liv är heligt och styrs av deras Moder, en ”Eva-gestalt” genom ett underbart träd. Allt detta är mycket fint och vackert. Huvudpersonen som marinsoldat får uppleva starka möten med en kvinna från stammen, som också är dotter till stammens hövding och hövdingfrun, som är det närmaste sändebudet för Eva-medvetandet, den andliga kontakten med naturen.

Allt detta är väldigt sinnrikt och fint upplagt i filmen, orkestrerat på ett näranog makalöst sätt (speciellt i 3D säkert, vilket vi tyvärr inte såg filmen i). Det är också mycket spänning, som pumpar sig fram i ett högt tempo.
Det är också mycket kärlek i filmen, både mellan huvudpersonen och ”indian”kvinnan. Också mellan Sully och den kvinnliga forskaren, utmärkt spelad av Sigourney Weaver. Och det stannar kvar efteråt. Budskapet är också förstås toppen.
Ändå tar historien inte tag i oss riktigt och effekten blir lite enkelspårig. Vi kanske hade aningen för högt ställda förväntningar.

En del vi känner hade talat om att det var en så ”andlig film” och att folket som gestaltades här skulle ha en sann grund i ”mänsklighetens hjälpare” i en avlägsen tid och med speciellt inflytande under en av Egyptens högtidsperioder. Känns tveksamt, inte riktigt som det landar.

Så kanske filmen ändå kan verka på något plan, i alla fall som sinnebild. Den kanske påminner om olika avlägsna förflutna epoker som ringer bekant, om inte annat på vår egen planet med denna oskuldsfullhet och närhet till naturen som funnits. Också kan det finnas kopplingar till deva-medvetandet (Moders-energin i naturen).
Men mycket av filmens upplägg, de bullriga striderna, de ganska grovt uppbyggda karaktärerna av ”ont och gott”, påminner mycket om Disney-stilen. Det var faktiskt vad både min fru och jag sade till varandra när vi kom ut, som vi också hörde från våra barn sen, att mycket av den här historien är ju ett känt tema från Disney, nämligen Pocahontas.

Där finns ”livets träd” med sin andliga visdom genom naturen. Där kommer de ”elaka” spanjorerna/ jordborna och förstör i sin materiella, våldsverkande, till synes outsinliga framfart. Där finns temat av hjälten bland de ”onda” invaderande, som inser det felaktiga i hela projektet och hjälper ursprungsbefolkningen med heroiska insatser. Där finns hövdingapappan och hövdingamamman, också andligt inriktad. Och säkert flera andra paralleller.

Jag menar inte att James Cameron som skapat filmen ”snodde” detta tema (även om andra tydligen påstår det har jag nu sett efteråt, av olika slag), utan han tog det säkert från sitt hjärta. Både som en mer medveten önskan om en bättre värld, en reaktion mot den överteknologiserade världen med sina destruktiva följder, som mänskligt budskap om det godas möjligheter.
Kanske också som ett uttryck från det högre kollektiva, det arkaiska berättandet. Det sägs att han skulle drömt om vissa inslag innan och på så sätt skapat historien. Bild: James Cameron och Sigourney Weaver

Cameron svarar såhär på frågan vad hans viktigaste budskap är: "Att du måste fatta dina egna beslut utifrån din egen moral. Det är det Jake tvingas göra i filmen – ifrågasätta vad han beordrats att göra och ifrågasätta sin egen världsuppfattning, sin egen inre mänsklighet. Det är den resan den här filmen skildrar." (DN 4 mars 2010)


© CMM Nya Tiden, mars 2010

"Gudinnans återkomst" - devorna möter mänskligheten igen

Jag har här använt delar av ett tidigare Herkules nyhetsbrev (april 2006, nr 4), som jag har redigerat och lagt till en hel del nytt i, som jag bearbetat tidigare.
Det är en bra sammanfattning av flera viktiga saker, som ger ytterligare perspektiv på "det feminina" och varför så många av oss dras mot denna "energi" eller detta slags uttryck i denna tid, inte minst på ett andligt sätt.
Målning: Gilbert Williams

Som jag ser det är det här inte något som bara attraherar kvinnor, utan egentligen män också (förstås), alla människor.
Det är snarast en ökad medvetenhet som uppstår i vår kontakt med det större livet, med högre energier (även om vi inte tänker i de banorna), med en expanderad medvetenhet.


Men det handlar egentligen inte om det "mänskliga kvinnliga" eller om "jordmedvetandet" i sig. Även om detta sammanhang stärker många kvinnor och har med det kvinnligas identitet att göra också, så handlar det om mänsklighetens "andra hälft"; devamedvetandet eller formens inneboende liv.
Det är detta slags medvetande som vi är på väg att få kontakt med igen! Det är den kopplingen som jag tror många kvinnor, och också män i vissa fall, uttrycker och söker, om än ofta i ganska trevande och oklara bilder.

Det här är ett mycket spännande, och också omfattande kapitel, som behöver mycket mer förklaring. Det jag tar upp här är bara som en enkel inledning på ett mer översiktligt sätt.
Det här ämnet har jag haft med mig egentligen hela mitt liv sedan tonåren då jag fick uppleva ljusets enhet, men också i mitt medvetande märkte och insåg hur allt hängde samman, både genom naturens fantastiska liv, människorna, och en större livsrymd. Jag fick då också förnimma och på sikt också möta "det kvinnligas kraft" genom vissa andliga upplevelser.


"Gudinnan” som en livsaspekt - mänskligheten vaknar upp till formens inneboende liv

Det vi dras med i vår tid är arvet av en överbetoning av ett mer materiellt slags tänkande där det egoistiska sinnet styr i det främsta rummet på ett kollektivt plan. Denna egoism har ofta i vår kända historia fått en “manlig prägel”.
Det finns flera förklaringar till detta, speciellt i en större esoterisk historiebild. Man kan kort bara säga att det kvinnliga har dominerat i äldre, tidigare epoker (förmodligen på det manligas bekostnad då) och att poler byter plats under de enorma tidsepoker som utvecklingen går framåt.

Oavsett hur man vill se på det, så sker en ompolarisering nu igen. Och det är inte nya strider vi söker.
Det som tagit sig uttryck som det styrande genom det manliga elementet och dess uttryck för kraft på ett mer “traditionellt sätt”, håller gradvis på att förändras. Man måste komma ihåg att vissa krafter i vår jordutveckling har använt denna kraft, på jorden, men också den manliga kraften i mänskligheten överlag (!), för att styra med sina mer materiella, trångsynta, egoistiska mål. Det ger ett helt annat perspektiv.
"Mjuka värden", att arbeta med sin egen person och sina känslor, att omvandla sitt personliga ego, verka för en mer rättvis ekonomi, fördelningen av jordens resurser, värna om miljön osv, ökar stadigt på en mängd olika sätt, inom alla mänskliga områden.
Detta är en på flera sätt “kvinnlig” medvetenhet som ökar, “Gaia-filosofin”, “Gudinnans återuppvaknande”, att livet på jorden är “heligt” men också helande.

Vi såg det tydligt under 60-talet hur en hel generation unga tog ett helt nytt steg i denna riktning. Detta var på flera sätt ett uttryck för “gudinnan” kanske man kan säga; att värna om jorden, att skapa fred, att älska allt liv. Många nya terapiformer uppstod, politiska frihetsuttryck exploderade; frigörelse för svarta, andra minoriteter och för kvinnor.
Där kom också drogerna och den så kallade “fria” sexualiteten in som ett sätt att slå sönder de gamla tankeformerna på. Allt detta bidrog till starka, uppöppnande effekter, även om mycket också blev missriktade frihetsförsök där många människor gick vilse i missbruk av olika slag.
Missbruk är dock något som människor överlag ägnat sig åt genom historien, inte minst missbruket av makt.

Skeendet i sig var en effekt av en uppöppnande effekt som pågått under flera decennier redan sedan 1920-talet. Astrologiskt var det både en period av stark Uranusinflytande, men också Neptunus. Uranus som står för snabba förändring och en stark frihetskraft. Neptunus med sitt andliga inflytande som löser upp gamla gränser och ökar mottagandet av fler och högre impulser genom "rymden".
Det finns ju många aspekter av Gudinnan; Mariagestalten vördas i många kulturer. I öst brukar hon kallas Kwan Yin, eller Isis i Egypten. Långt innan kristendomen fanns höll Isis ett barn i sin famn. Bl a de gamla druiderna, den keltiska kulturens präster och helare, bar med sig denna kunskap från avlägsna tider, från Atlantis.

De grekiska gudinnorna t ex ger uttryck för andra aspekter, t ex Pallas Athena. Eller de sumeriska, där Inanna är välkänd som den som återföder genom mörkret, själens nedstigning i den lägre materien, både för att födas, men också under en inkarnation, för att förnyas, om igen.
Alla dessa gudinnor tycks stå för en och samma livsaspekt men i olika faser och med olika kvaliteter för livets olika uttryck. I hinduismen kallas denna aspekt för Brahman, i kristendomen för Helig Ande, eller i ett mer esoterisk perspektiv Kundalini, materiens eld. Det är “materieaspekten” som föder fram medvetandet genom Anden (“Fadern”). Det kvinnliga är ju formen, det är devaaspekten, hur livet använder formen.

Därför, när man talar om ”Gudinnans återkomst” och liknande främst kvinnliga epitet, som också kan vara mycket känslomässigt laddade eller uppblandade för en del kvinnor (rättvisetänkande, revansch osv), tror jag att det ibland också blandas samman med dessa mänskliga känslor.
Men ”Moderns återkomst”, ”Gudinnans återkomst” osv, är egentligen som jag förstår det, ett större helhetssammanhang som avser ”devakontaktens återkomst” - !
Det handlar om en större förening inom människan själv, men också inom mänskligheten med sin "förlorade hälft".

Detta blir också den egentliga innebörden av att vi har kommit in i den tid då materiens rätta värde som kan hedras på ett nytt sätt, då helhet upprättas igen, livet blir funnet i formen!
Då också kvinnan hedras för den hon är, som "föderska" (inte "bara" att "föda barn", utan överlag föda fram liv) och som "livsbejakerska". Det är dock en plats som hon behöver dela med mannen i en ny gemenskap, i ”helig andakt”.

Mötet mellan kvinnan och mannen, kärleken och utvecklingen av livet, det sexuella mötet, befruktandet och födandet, är bådas ansvar och rättighet. Detta kommer alltmer att uppmärksammas och besannas i ett själsligt perspektiv i samhället framöver, inte minst i relationer där båda parterna ingår ”heligt giftermål”, dvs fungerar och verkar samman i själslig utveckling, verka åt samma håll, ha en gemensam grund och vilja.


Devahierarkin är alltså kvinnligt fokuserad, medan mänskligheten (både kvinnor och män) är manligt polariserad som en helhet.
Därav att devahierarkin, men överlag materieaspekten kallas för ”negativ” och mänskligheten och själsaspekten för ”positiv”. Detta är inga värderingar, utan har att göra med olika energipoler.
Ett perspektiv på detta kan vara att kvinnan i mänskligheten under vissa stadier lättare identifierar sig med formen och ”Moder jord”, dvs naturen och dess skapelser, eftersom hon föder barn, och är en aspekt av denna princip.

Det här är något som har många, viktiga innebörder för oss människor. Inte minst vad gäller den tid vi nu går in där denna kontakt kommer börja bli alltmer tydlig och framvisad på vissa nivåer som framförallt har med de lägsta eternivåerna att göra. Detta kommer vad den tidlösa visdomen berättar, att revolutionera människans hälsa, sjukdomar kommer att upphöra inom de närmaste hundra-tvåhundra åren. Många uppfinningar och ökad förståelse inom ny energi, kommunikation, helande, utveckling överlag, kommer att träda fram alltmer, något som vi egentligen redan nu ser effekter av.

Ser vi tillbaks i den större historien (esoteriska skildringen) så ser vi flera epoker då mänskligheten missbrukat sitt inflytande, missbrukat sin kraft. Och detta i vissa fall med just devorna. Denna kontakt har därför varit stängd under många tusentals år sedan allvarliga missbruk omöjliggjorde detta.
Jag tror detta förhållande mellan dessa poler i det förflutna därför blivit tilltrasslade, något som sedan har utnyttjats av destruktiva krafter, men också som vissa grupper av godtrogna människor ensidigt följer utan att reflektera djupare.

Det är också detta som gör att människans kontakt med devor och dessa väsen kommer utvecklas relativt långsamt i vår tid ändå. På vissa nivåer kommer det som sagt bli mer uppenbart, medan på många andra nivåer kommer det fortsätta vara fördolt.
Detta kan nog också vara en bakgrund till många människors upplevelser av att de tror sig vara eller ha kontakt med "en deva" eller "en ängel". Det kan förstås vara något mycket fint och vackert i sig, men tycks oftast vara en känsla, en bild för en större inkoppling inom den mänskliga utvecklingen ändå. Det är en begynnande kontakt med vår egen högre medvetenhet som kan ta sig sådana och andra uttryck. Det är en begynnande kontakt med vår egen högre medvetenhet som kan ta sig sådana och andra uttryck.
Denna högre kontakt, även i fallet om vi ska träna på genuin devakontakt, går ju alltid egentligen genom vår Solängel, vårt högre ljusväsen som vi lär igenom till vi lärt oss själva att förverkligas mer som en "ljus-själ" på jorden.


(Som jag nämnde tidigare finns en del av dessa perspektiv med i min tidigare bok Bröllopet mellan polerna (slutsåld).
(Koppling andra inlägg på Nya Tiden: Femina energin ökar - Planeten vår Moder, men också vår Fader - Livet i formen också gudomlig )


© CMM Nya Tiden, mars 2010

Den "feminina energin" ökar - ja, själsenergin ökar, som är både manlig och kvinnlig!

I helgen som gick med Fiskarnas fullmåne var det intressant på flera sätt. Väldigt starka energier, som bara fortsätter. Också flera viktiga "tankekedjor" som tog form hos mig. Ett tema som dök upp starkt gäller ”kvinnligt-manligt” – på flera nivåer.
Eventuellt kan det ha varit något som vi skulle delta i, tankemässigt och också i viss mån med energierna.
När energierna är så starka som de är nu (!) så är det ingen slump vilka områden man kommer in på, även i sin egen medvetenhet.
På ett plan är allt "arbete" för utveckling. Dvs att det vi tänker på, det vi ägnar oss åt medvetandemässigt, blir också del av det större pågående utvecklandet av olika tankeformer.
Desto viktigare att "tänka gott" och "tänka stort" alltså.

Vi gick och såg filmen Avatar, som jag återkommer till alldeles strax i ett annat inlägg. Den var helt ok, men inte vad vi trodde. Lite mycket Disney (Pocahontas) på ett sätt, samtidigt fin och med ett "bra" budskap förstås.
Där strider man för Moder Jord, även om det är på en annan planet i filmen. Detta som många ursprungsbefolkningar gör i vår tid, som Greenpeace gör, som miljontals människor gör, både genom politiska, etiska och intellektuella aktioner och ställningstaganden.
Men inte minst genom att sprida ljus, kärlek, medvetenhet genom sina tankar, känslor och handlingar, ständigt, ständigt.
Detta är en självklarhet för många ”ljusarbetare” i vår tid.


Många kallar detta för en ”kvinnlig energi” som tar plats i den här tiden. Att vi behöver mer av den feminina energin. Det kan säkert stämma, om man med det menar en ökad utveckling av det mänskliga medvetandet. Rättvisa för fördelning av jordens resurser, ett ökat ansvar för mänsklighetens utveckling, inte minst medvetandemässigt. Och hur jordens materiella möjligheter kan tas tillvara utan att skada naturen och omvandla det egoistiska mänskliga sinnelaget.
Då upplever vi kontakt med en större helhet, genom vår planet, men egentligen genom allt liv, för att bejaka och säkra alla livsformers rättighet till utveckling.

Jag tog upp en del förklarande perspektiv kring "modersenergin" (alltså den feminina livsaspekten) i några tidigare inlägg här på sidan. Läs vidare här artikel 1. och artikel 2. om du inte läst dem förut, de är bra för helheten och överlag läsvärda.

Och jag kommer återkomma till en förhöjning av detta perspektiv alldeles strax i ett nytt inlägg, som ger fler perspektiv på hur "den feminina andliga energin" attraherar så många människor och vad som står bakom detta egentligen.
Det är något som jag periodvis ägnat mycket tid åt att försöka förstå - de mer bakomliggande helhetsperspektiven av "manlig-kvinnligt" och deras andliga innebörder. Vissa av mina läsare kanske minns detta från boken Bröllopet mellan polerna, som kom ut 1990 (tyvärr slutsåld nu). Där beskrev jag vissa insikter kring detta som hade jag "fått till mig" eller fått komma på betydelsen av i vissa större sammanhang.



Så - den naturliga frågan på ett mänskligt plan är om dessa drivkrafter och mål som jag nämnde nyss här; den goda viljan till förnyelse, utveckling, rättvisa, en mer fredlig jord, andlighet osv, om allt detta är enbart "kvinnligt" egentligen?
Den "manliga energin", i män (men också i kvinnor förstås), och framförallt den övergripande andliga energin i sin manliga aspekt, bejakar förstås samma syften.
Ingen högre energi skapar förtryck eller orättvisa genom sig. Det är människan själv som skapar dessa följder. Det handlar snarast om hur vi väljer och kan använda olika slags energier, hur vi kan utvecklas och skapa mer balans både inom oss och i världen.

Så vad menar man då egentligen med "en ny kvinnlig energi"? Ja, det är förstås väldigt olika från olika håll. En del menar nog det kvinnliga som ”mer känsloförståelse”, mer med- och inkännande överlag. Andra talar om att vi behöver mer ”jordkraft”, vad det nu innebär egentligen.
En feminin andlighet som bejakar jorden är förstås positiv - så länge den också har förståelse för en större helhet och inte polariserar, som leder till ökad splittring och kamp.
Kamp mellan könen t ex, eller kamp mellan olika trosfrågor, är inte mål för den nya tiden. Och är knappast heller ett utslag av högre kontakt, som jag ser det iaf.

Ett slags "upprop" som jag stötte på nyligen på nätet har tydligen genom egna kanaliserade (mediala) meddelanden fått uppfattningen att det är fel att ta ner högre energier, även ljus, för då blir det "för mycket manlig energi på jorden".
Det finns mycket att säga om detta, och jag ska inte gå in på det i sig. Men dessa påståenden, också använda som uppmaning till människor när de ska "hjälpa jorden", tycks bygga mycket på missförstånd eller okunskap hur dessa energier verkar.

Energierna från högre nivåer är aldrig separerade, heller inte separerande. De verkar inte efter kön och inte efter olika uppdelning på det sättet. Även om det finns olika slags energier med en mer manlig eller kvinnlig pol, verkar alla med syftet att läka, skapa enhet och utveckling. Och de är inte motsatser på något sätt, utan samverkar förstås.
Det är grundat på min egen erfarenhet under många år. Också i mötet med kanske tusentals människor i utveckling med energiarbete och inkoppling.

Och hur kan man säga att man inte ska använda ”ljus” i jordens utveckling och förnyelse?!
Det är ju ljuset från högre medvetandenivåer och ljuset inifrån oss som utvecklar och ”räddar” (om man nu överhuvudtaget ska använda det ordet) livet på planeten.
Det verkar inte vara planeten i sig själv som behöver "räddas" - utan det är mänskligheten som behöver utvecklas!
Det är en väldigt viktig distinktion.

Jag ser”det kvinnliga” som en förnyande kraft. Men egentligen ser jag det som en del av en övergripande högre energi, ”själens energi”, eller det högres påverkan på hela mänskligheten.
Ökad medvetenhet är lika med ökat ljus! Men det är inte könsbundet.
Vill man ändå kalla det för ”mer kvinnligt”, visst, ok. Men det kommer inte inifrån jorden i sig, tror jag, utan har ett större sammanhang.
Det kommer inifrån oss själva, på så sätt att vi alla delar den större utvecklingen och högre världars påverkan. Vi ingår alla i en större helhet. Samtidigt kommer den högre medvetenheten från helt nya nivåer för oss som människor, från högre livsriken, alltså "uppifrån".
Dessa inflöden av högre energier och deras olika verkan kan man också tränas i att ta emot, det som brukar kallas för en "ljusprocess", "själslig transformationsprocess" eller "uppstigningsprocess".

Jag återkommer snart som sagt med ytterligare inlägg som ger flera mycket intressanta och belysande perspektiv på hur man kan förstå "det feminina" och varför den andliga törsten efter detta uttryck i vår tid är så stor.


© CMM Nya Tiden, mars 2010.