måndag 31 januari 2011

FaceBook: En scen för verklig kontakt och begynnande "grupptänkande"? Eller en illusion om "familjekänsla" och med ökad övervakning?



Jag har senaste tiden försökt att "hänga med" eller kanske bättre uttryckt, försökt aktivera mitt FaceBook engagemang mer.

Efter att ha varit med ett år på FB har jag haft stunder då och då av starka funderingar kring den verkliga nyttan och glädjen med FB. Därför ville jag igen pröva om jag med mitt eget handlande kunde höja min delaktighet och också känsla av att det verkligen är ett kommunikationsforum för min egen del.

Jag meddelar mig därför lite mer just nu via fler personliga texter om vad som händer mig. Jag ser vad det leder till.
Det är mkt trevligt ibland, t ex att få fin respons från andra som jag kan vara kopplad till. Det ger en känsla av viss kommunikation.
Och samtidigt, är det verkligen kommunkation?

Det beror förstås på vad vi vill lägga in i innebörden.
Jag pendlar mellan att tycka det är kul, trevligt och också bra att kunna nätverka på olika sätt.
Samtidigt är det lite knepigt för mig, därför jag skriver hellre lite mer substantiellt och därför gärna blir aningen (eller mkt) längre i mina texter. Där passar det förstås bättre för mig att blogga, eller skriva böcker, vilket jag ju också gör.

Samtidigt är det fint med att ha den där lite snabbare responsen som FB kan ge, iaf med vissa personer.
Det verkar nämligen vara så att många är med där bara för att man "ska det", inte för att använda verktyget aktivt (inklusive mig själv periodvis).
Det är förstås upp till var och en. Men jag funderar också på vad det betyder att "vara med", speciellt i ett mer passivt läge.
Är det en signal om "jag finns och jag är någon", men "jag har fullt upp med annat och vill helst inte bli störd av dina personliga meddelanden"? Har vi ett så starkt behov av att "vara med", men svårt skapa rum för det mer fysiskt?

Det finns förstås större tveksamheter med FB, framförallt på etiska, samhällsmässiga plan som kommit i ljuset alltmer på sistone.
Dels att FB eventuellt själva skulle sälja vidare adresser och innehåll, vilket förstås inte är bra om det är sant.
Också att folk kan övervakas överlag. Också i olika brottsliga syften tydligen, hörde jag precis idag som hastigast i något nyhetsforum.

Det är också en återspegling av det kollektiva "bruset". Detta kan faktiskt upplevas i mindre eller högre grad om man är inkopplad (inloggad). Det är förstås inget uppenbart "problem" - man kan bara sluta när man vill.
Samtidigt blir många tydligen också beroende av detta forum och känner sig jagade av att uppdatera "vänner", gratta på alla födelsedagar hit och dit, värna om sin "familj", även om det är en sorts illusion.
På så sätt används också vår eterenergi, kanske felaktigt?, i denna kollektiva malström.

Eller kommer detta forum och liknande att utvecklas? Kanske en allt mer äkta kommunikation kunna ta form? Mer till för människans direkta värde av växande, inte för att kommersialiseras eller övervakas för olika syften?

Kanske detta är del av en sorts träning i "tidens grupptänkande", även om den hittills är väldigt förenklad och "brusig"?

Framförallt tror jag på det många talar om, att allt fler längtar efter mer verklig kontakt mellan människor.


© CMM Nya Tiden, 1 febr 2011.

fredag 28 januari 2011

Searching for love - låt alla sökande hitta källan

Häftig låt jag bara råkade hitta precis nu.

Som, insåg jag snabbt, är ju en av de mest populära just nu (eller för ett tag sen, jag hänger inte med i allt nytt på den fronten...).

Kände mig klart berörd av den här, mkt stark energi för det mänskliga, bejaka, bejaka. Respect - all kidz.

Enhet för det nya. Enhet för allt som faller sönder.
Enhet för alla som försöker bli det de är i den här virvlande tiden av tomhet och läkande, förening och förstörelse, motsatser och det enda...

Enheten i allt, enheten i oss, i dig, i mig

Se igenom och bli till.




© CMM Nya Tiden, jan 2011.

lördag 22 januari 2011

Vi består alla av båda polerna, både Moders- och Fadersenergi. Vi läker genom enhet.


(Fortsättning på förra inlägget om dokumentärfilm om författaren, danske kvinnodebattören Hanne Vibeke Holst. Läs tidigare inlägg här)

Som sagt, dessa personer behövs förstås i "samhällsrösten".
Men frågan är om det går att vinna en seger genom att se det som ett "krig"?

Och frågan är om "kriget mellan könen" överhuvudtaget kan föras genom strid, genom polaritet, genom "hat"?
Är inte denna fråga, liksom många andra i den mänskliga utvecklingen, i behov av en större förståelse? En ökad tillit till det goda inom människor, livet, helheten. Möjligheten till det läkande, till det enande. Oavsett kön.

Därför når detta "öde" inte bara i detta enskilda fall (framfört genom denna film), utan överlag inte sin lösning och läkning. Så länge skuldbördan omedvetet projiceras ut och anklagelsen mellan kvinnor och män fortsätter att göda hat och osämja, skapas heller inte nya möjligheter på den offentliga arenan i samhället.

Läkandet får istället ske i skymundan, genom tusentals, förmodligen miljontals människor som skapar denna utveckling inom sig själva, men också med andra, i sina familjer, i sina relationer. De gör det genom att de bearbetar och ser igenom sina egna skuggscenarier. Istället för att fortsätta projicera ut dessa dramer (ofta olyckliga förstås), så kan vi "ta hem" dem, omvandla dem, försonas med dem. På så sätt förlorar dessa hindrande mönster sin kraft. I oss själva, men också på sikt i våra samhällen!

Detta är sällan något som uppmärksammas eller får gehör i massmedia eller inom vår tids etablissemang inom kultur och underhållning.
Helt enkelt därför det mänskliga kollektiva medvetandet och maktfrågans centrering inte nått dit ännu, även om den är på mkt god väg, egentligen i expresstakt.

"Kriget mellan könen" är en sorts symbolik, men också en fysisk-maktmässig realitet i världen.
Otaliga kvinnor utsätts för detta förtryck genom trafficking, maktmissbruk, sex- och psykiska problem hos män. Olika mekanismer som tillsammans föder våld, våldtäkt, övergrepp, inscest, prostitution, könsstympning och psykiskt förtryck m m.

Därför är det också uppenbart att det som hittills varit försök till lösningar av överlag de mänskliga problemen hittills inte räckt till. Att enbart fokusera på teknisk utveckling, ekonomisk tillväxt och överlag ett samhälle som premierar och baseras på materiell konsumtion, har inte gett svaren på dessa frågor. Helt enkelt därför den viktigaste frågan av alla inte blir belyst!

Nämligen, vad är det som gör att människan utvecklas - !
Hur kan hon öka sitt medkännande, förändra sitt agerande och bli alltmer enhets-tänkande, samverkande och fredlig?

Alla önskar och vill ha kärlek. men relativt sett få (även om dessa ökar för var dag!) är beredda att skapa de nödvändiga förändringarna inom sig själva och därmed i sin fortlöpande påverkan i det mänskliga livsrummet.

Shiva-Shakti

Låt oss möta vår genuina delaktighet i Modersenergin, som är vår kvinnliga pol, som skapar i formen, som föder fram livet genom naturen.
Och låt oss mötas i vår övergripande, vägledande och uppbyggliga Fadersenergi, som är vår andra pol, den eviga energin.

Vi består alla av båda dessa poler. Och vi kan alla inse vår delaktighet med detta större, egentligen opersonliga liv, som ständigt ger oss allt vi behöver


© CMM Nya Tiden, jan 2011.

Striden mellan könen och överlag inom människan behöver läkas genom ökad medvetenhet och enhetsförståelse


Som sagt, återkommer här om ett tv-inslag från igår.

Tittade med min fru (som så ofta när det gäller dessa inslag) på ett "prat-program".
Detta positivt menat, även om vissa av dessa prat-prgr kan bli ganska ensidiga. Men visst kan det vara intressant ta del av ett människoöde eller olika människors åsikter, vägar och försök till lösningar i sitt liv.
Hellre det än mord, brott, våld, död, dessa evinnerliga serier framförallt amerikanska med stålgråblå inramning och minimal dialog. (Sedan finns det förstås mer bra, spännande äventyrs-action, eller framförallt komedi). Men också förstås alla dessa krumbuktande matprgr (gäsp!), även om det finns undantag även där (engelskt). Eller tråkiga snickar-prgr, som envisas med att ta upp tid.

På så sätt fortsätter utbudet (även om antalet kanaler ständigt ökar) vara förbluffande smalt. Jag har sedan många år en stadig, men neutralt förpackad förhoppning om helt nya prat-program. Överhuvudtaget nya program, som skulle belysa fler nivåer av mänsklig utveckling och människans alla goda möjligheter i den här viktiga tiden.

Vi lever ju faktiskt - egentligen - inte i en släng och skräp-tid. Utan i en av de mest omvälvande och förnyande tider mänskligheten hittills varit med om påd enna planet.

Det prgr jag tänker på nu ("Drottningen bakom Drottningoffret...", fred 21/1 2011, TV2 20.00) var om en av nordens och Danmarks mest lästa, omdebatterade författare, Hanne-Vibeke Holst. Jag kände inte till henne innan, annat än som förbiflygande namn.
Först tyckte jag det var lite sådär allmänt kul bara att se hur den här personen strävade efter vissa mål och hade nått sin personliga prägel. Hur hon stod upp för sina ideal med stor kraft och tydligen har en tydlig effekt på sin omgivning.
Det kan vara stimulerande att ta del av hur människor skapar detta och hur vi alla kan ta fram det vi brinner för på olika sätt.
Också spännande med en författare som är så samhällsengagerad.
Hanne Holst verkligen utstrålade mkt stolthet (kanske på typiskt danskt sätt?), ett slags lugnt patos. Men också en sorts lätt melankolisk glädje, lite som ett ljus glittrade i hennes ögon, fint.

Sen blev programmet lite ensidigt. Eller innehållet snarare. Jag vet inte om det berodde på intervjusättet och programmets upplägg, eller om det får stå helt för huvudpersonen, författaren och aktören själv?

Slutklämmen var dock än mer påfyllande och suggestiv vad gällde fler perspektiv att förstå denna person. Men också på fler nivåer av det mänskliga och denna övergripande fråga kring "striden mellan det manliga och det kvinnliga".
Som oftast speglas något mer omfattande livstema eller kollektiv fråga i en mer välgjord, bra, fungerande dokumentär (och överlag annan film, konst, litteratur).
Visst ni att danskarna fortfarande bränner häxor på bål? Symboliskt förstås, i form av små häxgummor, som placeras högst upp i vårkasen. Det är då man firar "Sankt hans aften", något som tydligen också sker i Norge med "häxbränning". Låter väldigt ålderdomligt och som ger felaktiga associationer. Intressant att ett sånt arv lever kvar, och vad det vill säga.

Inte i första hand att "kvinnoförtryck" lever vidare i samma anda, som Holst vill få det till. Utan om synen på det annorlunda, på det "alternativa", som ju häxor stod för till stor del.
Det kanske inte bara var att de var kvinnor som var signum för synen på deras dåtida "avart". Utan att de hade andra uttryck än det gängse, Kanske botade med händerna (healing), kanske var örtkunniga. Eller överlag tänkte och agerade lite annorlunda i en mycket stelbent, överlag hård tid. Många kvinnor råkade nog också ut för anklagelser från andra kvinnor, som ville hämnas för någon otrohetsaffär t ex.
Där reagerade också Holst i sitt tal med eftertryck. Och även om det blev med det här ganska trötta, anklagande röstläget som knappast leder till en ökad dialog, så kan det ju fylla sin funktion med ett kraftfullt ställningstagande.

Ämnet i filmen handlade alltså mycket om kvinnans rättigheter och manligt förtryck av kvinnan. Det var som att iaf delvis bli plötsligt förflyttad till 70-talet igen, i den miljön där så många tog upp dessa frågor. Jag känner igen dem mkt väl, för jag var också en del av detta då. Jag är sas uppväxt med den debatten och de frågorna.
Mycket av detta är viktigt och hedervärt på sitt sätt. men polariseringen blir alltför snäv och svart-vit. Den drivs så långt att det blir en märklig strid, "ett krig", vilket leder till ett helt felaktigt fokus, tycker jag. Det tycks mer och mer handla om personen själv än "hela mänskligheten" eller "samhället". Jag kan t ex inte se det goda i att män ska ta på sig en "kollektiv skuld", lika lite som kvinnor ska det.

Författaren Holst är uppenbarligen kvinnan som utkämpar detta slag. Kanske inom sig själv till stor del? Detta sas också flera gånger helt tydligt, både om "kriget", men också hur hennes psykiska värld var del av detta.
Kriget mot männen, mot förtryckare, mot orättvisor.
Och det är förstås mkt bra att vilja göra det bättre för de som har det svårt, självklart.
Men att vända hela verkligheten och hela samhällsutvecklingen till en genusfråga har jag så svårt att se hur det kan bli konstruktivt.

Man bör inte förklara alla samhällsfrågor, orättvisor och debattämnen utifrån det "enskilda", dvs utifrån personens bakgrund och sociala och psykiska påverkan. Samtidigt är det svårt att bortse från dessa influenser som förstås har sin naturliga del av hur alla människor formar sina liv.
Detta blev också mycket intressant och starkt återspeglat i denne författares bakgrund och barndom där hennes egen pappa hade stängt ute henne och familjen med ett symtom av alkoholmissbruk som tog över alltmer. Hon beskrev detta öppet, pappan som höll sin dörr stängd, även rent fysiskt, och isolerade sig i sitt eget skrivande.
Detta gjorde också sedan Holst själv, om än i mildare grad, gentemot sina egna barn, berättade hon öppet.

Hela denna familjemässiga och psykiska upprepning blev så klart blixtbelyst här. Hur författarens engagemang och ständiga stridande hängde ihop med hennes egen bakgrund. Detta tycktes hon också se själv, men verkade inte ha mött smärtan i det. Hon kanske ser sig som en sorts "martyr", som måste lida för det kollektiva.
Därav också en eventuell koppling, såg jag såhär helt spontant, med temat i tv-serien Drottningoffret (som jag sett slutet av och en del andra klipp), som ska återspegla en kvinnlig partiordförande som offrar sig, även rent fysiskt.
Symboliken och tematiken är slående.


(En ytterligare del kommer strax, som fortsättning på denna artikel)


© CMM Nya Tiden, jan 2011.

fredag 21 januari 2011

Vi "uppfinner hjulet" varje dag i vår utveckling för frid och ökat samförstånd


Är det inte såhär, att människan trots alla möjligheter, alla goda val, all (relativ) frihet genom ekonomiska och tekniska modeller (iaf i väst) och viss grundläggande demokrati, ändå spårar väldigt ensidigt i gamla hjulspår?
I alla fall vad vi kan se i det yttre, t ex genom massmedia, men också överlag i samhället.

Detta är förstås del av en kollektiv illusion på sitt sätt. Inte enbart, för mänsklighetens rörelse har varit och är fortfarande delvis mkt trög vad gäller att kunna följa goda förändringar. Ändå sker detta, som jag brukar ta upp. och det sker i mkt större utsträckning än vad vi oftast kan se. Urvalet är i viss mån sållat (t ex genom massmedia)

Som man därför brukar säga, apropå "hjulspår", att "vi måste uppfinna hjulet om igen". Ja, det ligger mkt i det.
Vissa grundläggande värden behöver om igen värnas, förklaras, förstoras i sin belysning för att förstås, men än mer för att kunna tillämpas.

Det finns många orättvisor i världen och i alla samhällen, oavsett styrelseskick. Kanske är total mänsklig förbrödring och systerskap, dvs den mänskliga familjens enhet och respekt för allas lika värde, en utopi. Att drömma om ett sådant samhälle, en sådan värld.

Ändå gör vi det, förstås. Inte för att vi är naiva eller "drömmare". Utan för att det ligger i människans natur att ständigt försöka skapa allt bättre villkor. Inte bara för sig själv utan för sin "stam", sin grupp. Idag har denna grupp mer och mer blivit mänskligheten, även om vi förstås inte kan omfatta alla barn som har det svårt, eller alla kvinnor som våldtagits, eller alla fattiga, eller alla missbrukare osv.

Vi söker bidra så gott vi kan, där vi är i våra egna liv. Genom enkla handlingar. T ex att själva utvecklas. T ex att själva skapa mer frid, som leder till fred. T ex att rena sitt eget liv, sina egna negativa mönster, så att dessa inte behöver föras vidare i blindo eller påverka negativt vad gäller sina barn, sin familj, men också andra människor som vi möter dagligen i vår vardag.

Ett sådant tema kan vara att skapa fred i sitt partnerskap, med sin älskade som man är gift eller sambo eller tillsammans med på ett eller annat sätt. Skapa fred i sin familj. Skapa fred med sitt ursprung; sina föräldrar.
Istället för att fortsätta dessa olika "krig", att gå till botten med vad konflikterna handlar om, inte minst i sig själv. Att möta det som kan skapa försoning. Som läker. Som tar ett nytt steg utanför den tidigare fastlåsta ramen.

Att bidra till att minska och se och därmed förstärka bilden och därmed också verkligheten av att kriget mellan könen kan på sikt en dag upphöra.

Återkommer till det i nästa inlägg apropå en grej jag såg på tv nyss.


© CMM Nya Tiden, jan 2011

onsdag 19 januari 2011

Mot våren!


Härligt väder idag - Sol!

Många jag har träffat senaste tiden tycker det är så skönt med snö. Men jag trivs väldigt bra i lite varmare väder.
Och också barmark, så jag kan gå i mitt tempo utan risk för halka. Nu har det ju varit en del halka ändå med töväder. Men visst är det härligt när det droppar och smälter! Och rörelsemässigt, underbart.
Vi går mot våren!

Nu ska jag ut - nej, inte skotta igen, som tur är - utan njuta av ljuset

onsdag 5 januari 2011

SoulWork - ny utbildningsgrupp startar snart i Sthlm


Det närmar sig för nya SoulWork-gruppen.
En utbildning som ligger i tiden som kombinerar ditt inre växande med ditt förverkligande i världen som en själsfull, mer vaken och medveten person.

Själslig inkoppling med dina högre energier och integrering av din person. Du får möjlighet bearbeta eventuella hinder, se på dina relationer och hur omedvetna olösta band inom din ursprungsfamilj kan påverka dig.
Denna mycket praktiska träning leder bland annat till ökat förverkligande av dina kanske låsta eller okända möjligheter och förmågor inom dig.

Slutet av januari går den av stapeln - undersök mer om det är något för dig!

Läs tidigare inlägg här.

tisdag 4 januari 2011

Äldre litteratur du söker kan finnas på Bokbörsen



Som flera av er redan vet, så är vi med på Bokbörsen på nätet. Det är en tjänst för alla som vill sälja eller köpa framförallt begagnade böcker, men också film, musik, spel.

(En äldre "klassiker" Vi var inte först av Andrew Tomas, känd författare inom esoterisk kunskap som gärna fokuserade på den större historieskildringen. Obs bilden på detta omslag stämmer inte med boken till försäljning, vår titel har inga defekter)

Det är faktiskt en riktigt bra tjänst och vi säljer kontinuerligt ut från vårt "boklager". Eftersom vi jobbar mycket med områdena personlig och själslig utveckling, psykologi, andlighet, så blir det många titlar inom denna sfär. Många blir också "uttjänta", dvs har inte samma innehåll för oss längre och känns mer klara. Då är det här ett perfekt forum för att hitta nya användare som kan köpa dina böcker för en relativt billig peng.


Många titlar är ju också utgångna och kan vara svåra att hitta på antikvariat.
Och många (alla?) antikvariat är också med här, nätet har blivit alltmer av en mötesplats, men också en handelsplats.
Det hindrar inte att det är väldigt behagligt att slinka in på ett eller annat antikvariat ibland för att insupa atmosfären om inte annat av äldre böcker. Det kan vara väldigt mysigt då och då. och jag går själv gärna på loppmarknader på sommaren och kikar på vad de har.

Tyvärr har många antikvariat som jag tidigare brukade uppsöka stängt eller flyttat. Hundörat på St Paulsgatan t ex var ett väldigt bra sådant. De finns numer i Strängnäs om jag minns rätt. Och Jones tror jag de hette på övre Drottninggatan var ju väldigt anrikt och fint.
Och som sagt många har övergått till att sköta sina affärer via detta forum, om än inte enbart.

( Några av de titlar vi har till försäljning finns med på bild här i detta inlägg. Vill du se hela listan, klicka här för direktlänk)

Porto tillkommer alltid på priserna (ibland även postens extra avgift för "skrymmande", 12:-)


© CMM Nya Tiden, jan 2011.

lördag 1 januari 2011

Följa med i floden? Det "lilla sinnet" kämpar med de stora förändringarna



Gott nytt år!

Det här inlägget skulle egentligen varit med igår, nyårsafton, men det var så behagligt att bara vara den dagen, mkt mjukhet och närhet och värme. Så den här låten får komma idag istället.

Det här är en riktigt bra låt i nyårsfirningen. Lite märklig i scenografin, men också en suggestiv inramning i detta framförande med människan som en flod av...växande?
Så tänker iaf jag, speciellt med texten i förgrunden.

För de som följer med i musikvärlden (vilket jag inte gör direkt) var det nog en stor nyhet då gruppen Take that återförenades efter många år med Robbie Williams igen 2010. Detta råkade jag se som ett fint inslag i Skavlan (den "ständige" Skavlan - skämt) under hösten 2010.

Hjärtligt se denna försoning och hyllning mellan män, något som ju inte sker så ofta, att män kan bjussa mer på sig själva så varmt och ärligt och ge credit till varann.
Den på ytan busige, tidigare provocerande "buffeln", på-slint Robbie Williams, visade nu (återigen) upp sitt varma och öppna sinnelag. Som nu också senaste åren alltmer influerats av ett andligt uppvaknande (se tidigare inlägg här).

Denna text tycks vara någon sorts hyllning till möjligheterna att klara de svåra tiderna, får jag för mig.
Jorden kan ses som en "mörk stjärna" på sitt sätt - "Here we come now on a dark star" - där människors sanna väsen inte syns
- "seeing demons not what we are".
Att det förkrympta, både i maktintressen men också överlag hos människan, vill försöka ta över - "tiny minds and eager hands will try to strike". Men nu har vi nått en ny punkt i utvecklingen som kan transformera situationen och lära nytt - "but now we'll last the day."
Och jorden har egentligen gått in i ett nytt skede, även om få relativt sett av mänskligheten vet detta mer konkret.



Text till: The Flood

" Standing on the edge of forever
at the start of whatever
shouting love at the World.
Back then we were like cavemen
but we met the moon and the stars
then we forgave them.

We will meet you where the lights are
the defenders of the faith we are
where the thunder turns around
they'll run so hard we'll tear the ground away.

You know no-one dies in these love drowned eyes
through our love drowned eyes
we'll watch you sleep tonight.

Although no-one understood
we were holding back the flood
learning how to dance the rain.
We were holding back the flood
they said we'd never dance again.

Breathin' (Bleeding) but none of us leavin'
wash your mouth son or you'll find yourself floatin' home
Here we come now on a dark star
seeing demons not what we are
tiny minds and eager hands will try to strike
but now we'll last the day. "


Låt mörkret fly. Låt oss se jordens ljus - det som redan är

© CMM Nya Tiden, dec 2010.