Energihöjningen nu; några perspektiv på "tänkandet" och möjligheten ta emot högre idéer

Flera av er kanske minns fredagen förra veckan, 11-11 i februari. Det var en märkligt långsam dag. Och mycket stark energi. Som det varit till och från nu senaste veckorna, och är fortfarande.

Annars lever vi oftast i ett mkt högt "nu-tempo". Vilket inte innebär att det är så hög fysisk hastighet eller febril aktivitet. Utan medvetandemässigt, att tiden är så fylld, i sig.
Detta är en närvaro-fråga snarare än en fysisk tids-bestämning. Du har säkert varit med om det otaliga gånger. Men alla har inte tänkt på det, hur vi byter tid när vi förändrar vårt medvetandeläge. Ju högre läge, desto "långsammare" går tiden. Aktiviteten dras ut, men upplevelsen är ändå att tiden går fort, i sitt ständiga nu-läge.
Det där är något jag återkommer till då och då och har skrivit om förut (se t ex här).

Detta är också en effekt av energin, som komprimerar den mänskliga erfarenheten på olika sätt. Trycket ökar, energin pressar på eller öppnar upp, flödet ökar eller motstånd ökar.
Oavsett vilket rör sig atomerna snabbare i människans höljen (kroppar) i detta tryck. Vilket i sig skapar, på sikt eller mer påtagligt i stunden, en ökad medvetenhet (även om den kan vara väldigt liten).
Detta är en nyckel till medvetenhetens expansion; ökat tryck - ökad uppvärmning - ökad rörelse.

Detta är i sig inget annorlunda för människans utveckling. Det kallas ibland för "utveckling genom friktion". Det är utmärkande för det mänskliga genom hennes personliga liv i första hand.
Ständigt varje stund sker denna process genom personlighetens bearbetning, sortering och urval av material både i nuet och inte minst genom det omedvetna (tidigare erfarenheter, vilka stora flertalet är okända för oss). Materien (atomer och molekyler) och dess bärare av medvetenhet "gnids" och utlöser (eller framvisar) dess innehåll.

Detta slags tänkande och varande som människa kan dock utvecklas att innefatta fler steg av "medvetandeutvinning" eller skapande av ökad medvetenhet. Detta sker i första hand när vi kopplas samman med det vi kallar "själen" eller vårt "högre jag". Denna källa, som finns förankrad både inom oss i vår fysiska-eteriska form, men också som bildar grunden för hela vårt väsen och vårt liv, kan alltså skapa en bro till ett expanderat liv, en expanderad medvetenhet.

Utveckling genom friktion, vår vardagliga "lunk" av relativt sett långsamt lärande och processande, sker genom vårt "tänkande" brukar vi kalla det för. Men det mesta av detta mänskliga tänkande rör sig ändå ganska lågnivåmässigt. Detta även om tankarna presenteras fint och storslaget i det offentliga vardagsrummet genom olika mänskliga aktörers frontfigurer.

Egentligen är mycket mänskligt material enkel kollektiv bearbetning, upprepning och trosbundet till sin natur.
Man identifierar sig med den nivå som ligger närmast sin egen utvecklingspunkt och de härskande idéer som man känner sig hemtam med.
På så sätt kan man också inse att mycket tänkande, ens egna och andras, är uppbyggt av emotionella antaganden, föreställningar, mönster skulle vi kalla det för. En del mönster är förstås goda och uppbyggliga, men många är deskonstruktiva (utan att vara direkt destruktiva).

Detta är naturligt. Men det går också att se igenom och förnya dessa kontaktorgan och det mänskliga sinnets förmåga att absorbera högre idéer.
Det får vi hjälp med att uppfatta och uppleva när vi är i faser av högre energiers påverkan. Även om vi kan uppleva det som svårhanterligt i vissa faser, speciellt i början av dessa processer och när vi ska höja vår medvetandenivå mer stadigt, så är det ovärderligt för oss.


© CMM Nya tiden, febr 2011

Vattumannens fullmåne och hur fullmånen förmedlar högre energier

Vattumannens fullmåne idag. Och det är mycket stark energi som idag och överlag senaste veckan kommit in.

Ja, det är "Vattumannens fullmåne", även om många hellre vill kalla det för "Lejonets fullmåne". Detta beroende på att månen alltid är i motsatta tecknet när den är full. Det är dock inte så det räknas, energimässigt, vilket många astrologer och andra inte tycks känna till.

När månen är full bildar den en stark "spegeleffekt" för de energier som förmedlas genom det pågående tecknet.
Vattumannen, som ett exempel, frigör och förmedlar sina specifika energier från sina solar (stjärnor) under en viss period när jorden och denna konstellation står i en speciell relation till varandra. Dessa energier förmedlas egentligen hela tiden från alla aktuella konstellationer (och otaliga andra som vi inte känner till), men det är under vissa faser som de blir inkopplade och aktiverade i vårt planetfält (också på många olika nivåer).
Det är inte fullmånens yta i sig som på något fysiskt sätt reflekterar energierna förstås, utan att månen fungerar som en lins.

Man skulle därför kunna kasta om förståelsen kring "fullheten" och säga att när månen når sitt maximum i yta, så blir den egentligen mer "tom". Det låter kanske väldigt paradoxalt. Men det är då månens inflytande i sig egentligen är minst och de högre energierna kan verka igenom månen.
Detta baserar jag dels på den bakomliggande "tidlösa visdomens" insikter kring detta förhållande, dels på egna intuitiva härledningar.
Om du sysslar med astrologi så kan dessa perspektiv vara vettiga att ha med i din "karta", dvs i dina beräkningar när du tar upp dessa saker, speciellt om du vänder dig till allmänheten.

Återkommer strax med fler intryck kring energierna nu.


© CMM, Nya Tiden feb 2011.

King´s speech: mästerligt om mänskligt växande och den genuina rösten

Tänkte att denna film var överreklamerad; 12 oscarnomineringar lät överdrivet. Hur kan en film vara så bra? Det måste vara en Hollywood-skröna.
Filmens tema kändes verkligen hedervärt, men också svårodlat som engagerande filmämne. Men låt er inte luras av detta yttre. Vilket jag nästan gjorde, och ändå drogs till att se den, också mkt tack vare min kloka hustru.

Filmen är väl värd sina nomineringar, och vinner nog också flera av dem, tror jag.
Här byggs ett levande drama upp i underbar engelska stil, också med tidsandan, i stram tillbakahållenhet. Men också med en stark värme, mänsklig dignitet och ödesmättad kraftfullhet att fylla sin plats. Samtidigt är det också bitvis mycket komiskt kvicktänkt i typiskt engelska ironiska passus.
Jag blev gripen från första början och njöt hela filmen igenom, också stundtals rörd av den mänskliga kärleken, växandet och vänskapen som skildras här. Att skådespeleriet vilar på gränsen till fulländning är förstås en stor del av framgången, men också den enormt välgjorda filmandet utfört i regi av Tom Hooper.

Historien är i det yttre ganska enkel, fokuserad, och vad jag kan förstå tydligt förankrad i verkliga händelser från tiden innan andra världskriget i 30-talets England.
Hertigen av York, sedermera George VI, spelad av Colin Firth, måste ta kungens plats när hans far dör och hans äldre bror förförs (?) av en lättsinnig kärlek och väljer bort sin plikt som tronarvinge.
Hans stora problem är hans handikappade tal; han kan inte uttrycka sig, han stammar. Detta kommer inte riktigt fram i filmen som "vanlig" stamning, utan handlar mer om en sorts talförlamning, att inte få fram orden.
Den blivande konungens hustru tar kontakt med en talpedagog; okonventionell, "ovetenskaplig", men mycket framgångsrik.
Det blir snabbt tydligt att fokus ligger på det psykiska planet, inte i någon fysisk skada eller störning, som man dock traditionellt gärna vill tro.

Filmen skildrar deras möten och George VIs, eller Bernie som han kallas av de närmaste, process; egentligen att få växa som människa. Hans vedermödor att axla sin roll, att våga tro på sig själv, att inspirera folket i denna svåra tid inför kriget, är viktiga delar av detta. Men också att börja läka sitt förflutna, erkänna de starka känslor av ensamhet, föräldrarnas frånvaro, olika ersättningar från sin barndom.

Filmen handlar också om terapeutens roll, Leonard Louge, perfekt framförd av Geoffrey Rush. En luttrad yrkesman med stark integritet och stolhet, också med solkiga skådespelardrömmar i bagaget. Som brinner för upptäcksresan i människans inre, att frigöra de kvaliteter och styrkan som finns där. Och att ta sig igenom de uppbyggda bariärer som hindrar människans uttryck, hennes genuina röst.
Han får också möta och tackla det traditionella högadliga, pompösa, av ålderdomliga konventioner tyngda arvet, människan förstenad i rollen.

Detta lyckas successivt, också mycket genom de båda fruarnas stöd på varsitt håll, i varsin helt åtskild social klass.
Barnen fyller också en viktig roll med sin färgrika närvaro och äkthet i de respektive familjerna.

Det är också en underbar skildring av en terapeuts vedermödor, även om det i detta fall i det yttre ska handla om en talpedagog. Denne är dock inte alls imponerad av sina kollegors resultat och arbetsformer, utan väljer en mer intuitiv arbetsstil och ett mänskligt komplext sätt att skapa botande, genom närhet och äkthet.

Överhuvudtaget är detta en mycket genomtänkt, vacker, rik och samtidigt mångbottnad film med flera underbara "budskap" om människans möjligheter att växa.
Att förvandla sitt öde och sina handikapp till en tillgång istället för att lamslås.
Missa den inte.


© CMM Nya Tiden, febr 2011.

När "positivt tänk" befruktas av "själsligt tänk" - och vi växer in i enhetsflödet

Ibland kan det låta mer lättvindigt när man talar om mänsklig utveckling, både vad gäller andliga tillstånd eller t ex något mer vardagligt som "positivt tänkande".

Det kan gå inflation i detta. Och därför är det förstås viktigt, tycker iaf jag, att belysa olika sidor.
En sådan sida är att det kan vara väldigt tufft ibland att utvecklas. Det krävs en hel del, mod t ex, att våga släppa efter på gamla mönster som trixar och hotar och överdriver. Kanske säger "att om du utvecklas mer så råkar du illa ut" eller som vill skapa skuld.

Dessa det förgångnas "röster" kan på ett sätt ses som illusioner, naturligtvis. Men de kan också ha starkt inflytande, genom det omedvetna hos oss människor.
Kopplade till olika former av separation-smärta, men också våra egna misstag i det förflutna och vårt egos begär, binder de upp olika delar och nivåer av vårt medvetande. Därmed hindras vårt jag i sitt flöde, att ta emot helhet, ta emot själens impulser.

Och jag respekterar verkligen alla som jag får möta genom SoulWork (terapi/coaching, kurser) som ger sig i kast med sina inre utmaningar och vill utvecklas.
Och jag respekterar mig själv för allt jag fått gå igenom på min väg. Framförallt då jag fått "nåden" att ta inre steg som jag inte trodde var möjliga. Då jag varit tvungen att genomgå sådana reningar och omvandlingar att jag inte trodde det skulle gå att klara mig igenom dem.

Men det gjorde det, förstås.
Dessa skedde ändå därför att jag måste varit mogen för det, på något sätt, det har jag kunnat inse senare.
Och så kanske det är med oss alla. Vi får möta mycket som vi inte kan tänka ut innan.
Som själen eller livets inre mening, vad vi nu vill kalla det för, ger oss som vi kan växa igenom.



Därför, alla som går igenom sin utveckling oavsett vilken fas det nu kan röra sig om, behöver på olika sätt möta sig själv, möta gamla illusioner, möta gamla "spöken", även från djupa kollektiva fält inom den mänskliga familjen och historiens gång.

Detta som jag också tagit upp förut, hoppas jag gör det klart, att jag är inte en anhängare av "luftslotts-tänkande" inom personlig utveckling eller förenklad, snabbhets andlighets-utveckling.
Varför jag tar upp detta just nu, är bl a för att min fru tidigare idag läste en artikel för mig från en hälsokosttidning (reklam) om en traditionellt framgångsrik "mental tränare" som sägs som så många vara "expert" på dessa frågor.
Hans tips, säkert helt ok för den som vill mer "kämpa" genom att skapa mål och uppnå "framgång" på dessa sätt, kändes väldigt syrefattiga och onyanserade. Dels därför så många nästan "tjatat" sönder dem, dels därför att de inte riktigt ger utrymme för livets oväntade händelser och den innebörd och också möjlighet till växande som kan ligga i dem.

Missförstå mig rätt nu. Jag håller med om att det är bra med mål på sitt sätt, det behöver de flesta av oss. Vi verkar med vår vilja och därför med "strävande". Dvs vi söker göra det vi får energi av och också som vi ser ger något till andra. Vi önskar ta reda på mer hur vi kan öka dessa framsteg, både inom oss och i världen, absolut.
Men det som slog mig då som Nina o jag också pratade om nu, är att det förstås finns så många olika nivåer av detta "positiva tänk".

Vissa har det mer som drivande affärsidé, för att i första hand skapa lycka genom pengar, materiella tillgångar, för att lyckas med sin karriär osv.
Andra har det mer som personlig utveckling, affirmationer t ex, för att omvandla rädslor, skuld osv. Ofta mer fokus på relationer än bara egna personen.
Också mkt bra, det höll jag på med en hel del på tidiga 80.talet tillsammans med frigörande andning och den då relativt nya rörelsen i Sverige av "helhetstänk" och att själv ta ansvar för sina känslor och sitt liv. Sondra Ray var en stor föregångare då, Leonard Orr, och förstås många andra.

Sedan kommer vi till en tredje övergripande grupp (med många nivåer också) där det "andliga" inslaget ökar alltmer.
För min del har detta alltid varit tongivande, även om jag utforskat många andra "stilar" eller nivågrupper också.
Här handlar det mer om att vi inte strävar i första hand efter ekonomisk vinst, utan mer taggar ner, tar livet som det är, och riktar in oss mer på inre värden.
Detta grundar sig på liknande principer förstås och det "positiva tänket" är självfallet med här också, som en viljekraft. Men det är inte lika "uppblåst" om jag får säga så utan att degradera andra uttryck. Detta helt enkelt därför detta moment är mer i bakgrunden, mer självklart.

Det är också då vi märker att vårt "positiva tänkande" också gärna innefattar alltmer av andra. Andras välgång, framgång, relationers utveckling. Världens utveckling.
När vi dessutom märker att vi innefattas alltmer i ett större luftrum av vår existens, då kanske vi också inser att vi redan är där, i denna kontakt, detta flöde.
Sedan om det inte alltid blir så som vi tänkt, nej, hur skulle det vara möjligt egentligen?
När livet är så omfattande, och vi har så mycket material med oss egentligen som vi inte ser eller kanske ens anat i vårt medvetande.


(Tidigare inlägg som anknyter till detta tema; här och här)


@ CMM Nya tiden, feb 2011

Det nya landet träder fram: Genom de högre energiernas flöden kan vi bygga det nya

Skrev precis en blänkare på Facebook om den energi som är speciellt påtaglig just nu:

Det är starka energier just nu, upplever jag och Nina. Också många vi mött senaste tiden på olika sätt. Jag har spontant känt att ngt är "på gång".
För några dagar sen fick jag mer ord på det; att det handlar om en ny öppning (i den här mångåriga processen av "förnyelse").
Och att vi kan trampa ny mark nu.
En ny avsats, plattform. Känns väldigt bra, hoppingivande.

Sedan Vattumannen "kom in" med start runt 20 januari (ofta lite tidigare), så har enhets- och gruppenergin ökat markant, tycker jag. V-mannens energi är så spännande, därför den kan vara både så sirlig och luftig, samtidigt ganska tät, komprimerad.
Inte på det här frampressande sättet (som har sina definitivt goda effekter i andra tecken-energier), utan mer "utsträckt".

V-mannens karaktär på mänskliga plan med "självständighet", också gärna gå "motvalls", mot strömmen. Där är Uranus tongivande, som "revolutionens" frambringare eller snabba förändringars kraft. Det ser vi också enormt starka exempel på i den och plötsliga händelseutvecklingen i Egypten, Tunisien m fl länder i området.

Den energi som kommer in nu senaste dagarna är ännu mer figurerad, dvs gestaltad. Den har ett mer direkt riktat anslag, upplever jag. Inte på ett i första hand personligt plan (även om det förstås kan vara så också ibland). Men i sin direkthet, sitt överflöd, sitt enorma välstånd.
"Genombrott" kom upp som nyckeltema nyligen.

På en SoulWork-träff vi hade nyligen upplevde vi att det var som en stark "vind" som drog in, med allt det nya.
Och som i Vattumannens kännetecken med det "friska, förnyande vattnet", kan det nu kännas brusande, forsande. Inte av ett fysiskt vatten, utan av det högre energimässiga flödet.

Som jag skrev ovan här, upplever jag det som att en ny nivå har nåtts, ett större flöde av kärleks- eller enhetsenergi har vidrörts i ett större sammanhang och ger sitt utströmmande svar.
Det är förstås också aktivering av "Kristusenergin", och samtidigt Modersenergin (ett ständigt samspel).
Kristus är ju också allas våra högre själsenergier, vår kärleksdimension.

Det är också så inledningen på hela detta år 2011 har känts till stor del, tycker jag.
Som en starkare bekräftelse på att vi gått in i det nya mer kraftfullt. Som att vi är redan i kontakt med, inte bara dessa fantastiska, upplyftande, förnyande och inkopplande energierna, för så har det ju varit länge. Utan också som ett nytt land träder fram, en ny mark. Att där kan vi bygga något mer stadigt, tydligt. Där kan vi mötas på nya sätt. Där kan den här större verkligheten som många anar på ett eller annat sätt ta mer form. Där det vi längtar efter och sökt så länge kan bli mer integrerat i vårt nu, att vi är redan där.

Det är något jag upplevt mkt starkt i tidigare perioder, mycket i mig själv och med vissa personer. Nu och under de senaste årens framväxande verkar mycket bli allt fortare integrerat hos allt fler. Det märks mer och mer i samhället, hela världen.
Ett annat tecken för mig är också när jag jobbar med människor; allt går fortare, lättare och ljusare.
Det kan förstås vara mkt tuffa öden och stora svårigheter som möter i dessa processer. Och ändå känns det som så stora resurser som finns mer nära nu. Omvandling tar plats enklare, mjukare, vackrare.


© CMM Nya Tiden, feb 2011

Att bistå barn och ungdomar med diagnoser genom t ex kostomläggning. Men också genom försoning i familjens släktled

Skrev nyligen på min Facebook sida om debatten kring hur man kan bistå personer (främst barn, ungdomar) med diagnoser av adhd, autism etc genom kostomläggning.

Allt fler, framförallt föräldrar till barn med dessa symtom, menar att mjölk är en stor "bov" i dramat. Genom att reducera eller ta bort mjölk, men också socker, gluten (vetemjöl) och även onödiga kemiska tillsatser, har många sett att deras barn mår bättre och minskar dessa symtom genom att äta annorlunda helt enkelt.

Det är inte säkert att det hjälper alla, eller att det botar helt och hållet. Men i och med att det ändå tycks hjälpa så många, skulle vetenskapen, i detta fall läkarkåren men också andra intressenter, t ex sociala myndigheter, ha stor glädje av att undersöka detta mer och se vad som skapar de positiva resultaten.

Såg en intressant debatt på SVT (27/1. 2011) för ett tag sedan där flera föräldrar deltog som konkret sett deras barn må bättre, ofta på väldigt drastiska, snabba sätt, genom denna typ av kostomläggning.
En bakgrund till detta (men det finns förstås fler) är den uppmärksammade danska boken "En kärnfrisk familj" skriven av paret Mauritzon. Morten Mauritzon var med i debatten och berättade om deras helt oväntade positiva erfarenheter med deras autistiske son Bertram. Jag skrev tidigare om boken på vår sida SoulBooks (se här)

Morten gav ett väldigt sansat, coolt intryck, och kunde lugnt konstatera att detta hade faktiskt fungerat i deras familj. Detta trots att de läkarrepresentanter som var med i rutan inte var speciellt öppna för detta. De var faktiskt direkt negativa till det och påstod att det inte är möjligt eller "vetenskapligt belagt".

Det finns tydligen många som prövat detta och nått goda resultat. En av dem jag råkade på är skådespelaren Jenny McCarthy, (tillsammans med Jim Carrey), vars son Evan blev botad genom ändrad kost (Bild här ovan. Läs här)

Sedan finns det förstås olika nivåer och former av autism och dessa många andra diagnoser, t ex adhd. Och alla kan nog inte förbättras så lätt. Jag har själv jobbat med autistiska personer för många år sedan (och andra med den äldre allmänna samlande diagnosen "utvecklingsstörda) och förstått att det finns olika slag.
Därför är det förstås ännu viktigare att barn/ungdomar, men också vuxna överlag, inte klassas i onödan med dessa diagnoser, inte minst adhd som blivit så "populär". Man bör inte sätta etiketter och förskjuta barn/ungdomar med olika sorters problem, t ex för att de är utagerande, arga eller okoncentrerade, och ge dem massor av olika sorters nervlugnande eller andra preparat utan att undersöka deras sociala bakgrund och emotionella behov.

Många personer med dessa diagnoser kan vara väldigt väl utvecklade (utan att "romantisera" dessa svårigheter på ngt sätt), men i större behov av lugn och ro. Andra kan ha "tagit på sig" dessa symtom som reaktioner för en problematisk uppväxt eller en oförstådd eller oförsonad familjebakgrund i flera led.
Detta blir inte så mycket belyst längre i vår tid där tydligen en klinisk diagnos ska fylla alla frågor och behov.

I vissa fall kan säkert terapi och t ex den ovanligt läkande men ännu så länge okonventionella metoden Familjekonstellationer kunna bidra med hjälp och förlösning.
Autism, adhd och andra diagnoser är något man jobbar mycket med i detta fält, inte minst internationellt, men det kommer sällan fram.
När det gäller metoden Familjekonstellationer arbetar man främst med föräldrarna och deras bakomliggande påverkande fält av släktled. Genom det helande och den försoning som kan skapas, kan detta också positivt påverka barnen.
Detta gäller förstås inte enbart barn med dessa diagnoser, utan överlag olika svårigheter och utsattheter som kan balanseras, omvandlas och integreras.

Allt fler reagerar också på denna snedvridning där naturvetenskapen lätt kan missbrukas. T ex en blänkare genom kvinnoföreningen 1,6 milj klubben med Alexandra Charles m fl.

Den traditionella, ofta kemiskt läkemedelsbundna läkarkåren, tycks måla in sig i ett hörn istället för att välkomna nya möjligheter och goda rön.
Hur stor del som är prestige och hur stor del som beror på bundna avtal och dolda lojaliteter med läkemedelsbolag, vet vi inte.
Inte heller hur mjölkproducenterna i detta fall tycks ägna stor lobbying för att få människor fortsätta överlag att dricka mjölk. Att påstå att det skulle vara "farligt" för hälsan att inte dricka mjölk tycks i sig vara ytterst ovetenskapligt.


© CMM Nya Tiden, feb 2011.