Nya tidens tankar

Valet av ny s-ordförande en besvikelse på många sätt. Nu missar partiet ytterligare chanser till god förnyelse

2012-01-26T20:14:00.017+01:00

Jag kanske tar det här lite väl långt, men jag känner faktiskt stark besvikelse över hur socialdemokraterna hanterat den här situationen. (Bild; Hägglunds stridsvagnar. Hägglunds som nye S-ordför vurmar för speciellt, enligt nyhetsmedia)

Inte för min egen del. Inte för valet av partiordförande i sig, som person. Han är säkert en bra kille. Men tyvärr har man nu missat ytterligare ett gyllene tillfälle att både förnya sin roll som parti och sin politiska inriktning mer på allvar. Och visa en mer gedigen, verklighetsöverensstämmande och nytänkande värdegrund. Som många väljare egentligen längtar efter. och saknar i dagens politik, oavsett parti.
Jag tror som jag skrivit nyligen att detta har en djupare grund. I vår nationsenergi och en mer övergripande vilja till sund utveckling, äkta enhet och framtidstro.

Det här blir en kompromiss, igen. Egentligen mest för att gjuta lugn över stridigheternas svallvågor. Men också för att gå till mötes regeringsstyret. Det hade jag lite på känn nyligen, eller rättare sagt var orolig för, att mycket av det som skedde bakom kulisserna var långt mer omfattande viktigt än de här tillsynes ändlösa diskussionerna kring sossarnas ledning som först i media senaste veckorna.

Då tänker jag på det avtal som nu regeringen precis idag fått med sossarna, att gå med på paktavtalet kring EUs högriskfond. För att bevara dess maktmonopol. Som tyvärr också har ett annat dolt motiv, att leda Sverige in i EMU och den europeiska centralstyrda valutan, något som också tas upp av bl a Miljöpartiets språkrör Fridolin. (se vidare här AB)

Egentligen är det högst märkligt att moderaterna som säger sig vara så mkt för "individens frihet" och valfrihet etc, basunerar ut ständigt nya begränsningar av den mänskliga friheten. T ex genom ökad EU-anslutning inom valutafrågorna och tidigare det alltmer omfattande övervakningssystemet, FRA.

Men där har S under lång tid varit och tycks också fortsätta förbli en god medspelare. Trots alla sina påståenden om olikhet i jämförelse med de borgerliga, trots allt tal om sanning, rättvisa osv. Frågan är om det som egentligen skiljer ut dessa maktspelarpartier kunde kommit mer klart i dagen i detta läge udner denna period. Jag tror det fanns en sådan möjlighet, men att den har motarbetats och motverkats.

Jag måste säga att det dessutom är en ytterligare besvikelse att välja en partiordförande och därmed högsta symbol för ett parti som tydligen på gammalt s-manér sätter jobb, eller andra lojaliteter, före mänskliga fredsfrågor och miljöhänseende.
Jag tänker på att denne person tydligen jobbat med lobbyfrågor för att stödja sin "gamla fabrik"; Hägglunds i Ö-vik, i ett tidigare ärende. Och vad gör man där? Jo, man producerar stridsvagnar och andra militärfordon! (Rapport skildrade detta, även TV 4s nyheter idag 26/1 12)

Dessutom att denne s-ordf är stark kärnkraftsanhängare. Något så ytterst osmakligt omodernt, inte minst efter Japan-katastrofen. Alla förnuftsivrande människor inser att vi kommit till vägs ände vad gäller detta sätt att utvinna energi. Det finns många alternativ som skapar både arbeten och energi och som är mer i linje med 2000-talets både ekonomiska fördelningspolitik och miljömässiga självklarheter.

Att lyssna på vad "folket" ville, vilket faktiskt var Jan Eliasson, en på många sätt väldigt god kandidat, var förstås orealistiskt. Dels pga dennes höga ålder, dels för att han är alltför distingerad, välbevandrad och mer sant humanistisk för sossarnas oklara och ibland direkt vilseledande politik.

Nej, nu vill man ha en slugger hämtad direkt från industrivärlden. Och som dessutom inte sitter i riksdagen. Så vem kommer att märka honom i debatter eller framträdanden? Och det är kanske så man vill ha det från styrande håll?
Som någon idag sade, "Han ser ut som en brottare". Och det kan tyckas komiskt, vilket det också är. Men det ligger nog också en hel del i detta.
För här blir det nog brottningsmatch. Men kanske mest för gallerierna. Vad som händer med de verkliga sanningsfrågorna - människors framtid i ett större sammanhang - under tiden får vi söka andra vägar för.

© CMM, http://nyatiden.blogspot.com, jan 2012

Juholt grillas och "offras". Men var är Sverige på väg?

2012-01-21T00:14:00.008+01:00

På väg hem från jobb inne i stan passerar jag Håkan Juholts "väktare", dvs massmedia, utanför sossarnas huvudkontor på Sveavägen i Sthlm.

Fullt med kameror, folk, datorer, radio, tv. Det är förstås inte "hans" bevakare i sig, utan hela socialdemokratins. Men det blir ett väldigt fokus på en person, inte på någon politik.
Min undran har ökat senaste dagarna, en sorts alltmer intensiv tankfullhet. För det är inte riktigt så enkelt att Juholt bara är en "gubben i lådan". Även om han till mångt och mycket uttryckt och kanske också "spelat" på detta, för att verka avväpnande, säker, trygg.
Men har ha varit det? Tveksamt. Och förstås också svårt med denna "mobb" ständigt på jakt efter honom.
Jag tänker inte på de inledande fadäserna, bidrag eller inte bidrag osv. Utan mer på de övergripande frågorna, olika innebörder av detta märkliga scenario.

Om Juholt drevs av en egen viktighets-kampanj när han på ett eller annat sätt manövrerade sig in i positionen av partiledarrollen från början efter Sahlin. Var det "egot", en stark lystnad efter eget inflytande som kom i första rummet? Eller kände han verkligen ett starkt "kall"?

Eller - fick han stöd, möjligtvis en indirekt påverkan, från olika håll som vill föra socialdemokraterna åt ett helt annat håll? Och kanske mer "användes", nästan som "kanonmat". Kanske också, indirekt, för att påverka partiet till en mer undergiven, söndrad roll?

Nu har ju sossarna inte varit speciellt nytänkande eller ödmjuka i sin regeringsroll efter Palme. Mycket blev cementerat, något flera röster också inom partiet kritiskt tagit upp i efterhand då de senaste valen förlorats.
Men Socialdemokraterna har inte bara lidit av sin otymplighet och låsta positioner kring ett mer oflexibelt tänkande och agerande.
Detta parti - och Sverige som nation - har också påverkats starkt av två mord på högt uppsatta politiker, Olof Palme och Anna Lindh. Dessa personer, oavsett om man röstar socialdemokratiskt eller inte, hade en väldig närvaro och ett genuint engagemang i många frågor. Dessa mord var också attacker på något större, även om både Palme och Lindh, som många toppolitiker, kan ha spelat med i flera spel samtidigt.
Det finns många bottnar i detta som ännu inte på långa vägar har nått klarhet.

I fallet med Juholt känns hans retorik nästan hopplöst gammeldags. Jag har fått en lätt obehaglig känsla av att detta inte riktigt stämt överens med tiden och behovet av förnyelse. Både för socialdemokratins del, men också överlag för svensk politik.
Juholt är säkert duktig på en rad saker i sitt yrke. Han är säkert också en trevlig person på sitt sätt. Men hur fungerar han som ledare? Och som förnyare? Och varför valde man egentligen honom?

Hur ska det gå för sossarna, är förstås frågan? Kommer de kunna resa sig ur krissituationen och hitta sätt att istället stärkas av denna märkliga resa? Kommer Juholt snart avgå ändå? Förmodligen.
Och leder detta till en ännu större och värre urgröpning av svensk inrikespolitik?
Och också ytterligare försvagning av den svenska demokratin?

Den verkliga demokratin, den kraft som finns i folkets anda och natur, behöver fortsätta stärkas. Alla bidrar vi till det. Inte minst genom att frammana det goda, de högre energier som vi alla kan låta ta form genom oss, oavsett vår tro och olika politiska frågor.

© CMM januari 2012.

Mediciner skapar sjukdom?! Utöka hälsobegreppet och använd fler resurser för utveckling och friskhet

2011-11-21T17:18:00.012+01:00

Såg att ett inslag från Sveriges Radio i programmet "Kaliber" väckt en del uppmärksamhet i nyhetsflödet.

Där berättar man om hur många blir sjuka av medicinering i sig. Det låter ju "helt sjukt" (Inte meningen att vitsa till det.). Det är både märkligt och obehagligt snarast. Mediciner och denna typ av idag traditionell vård verkar ha många brister (vilket många påpekat genom åren). Läs (eller lyssna) på hela inslaget här.

Detta apropå mitt inlägg här nedan, att många (men absolut inte alla!) styrande krafter inom auktoriserad samhällsvård vänder sig emot andra möjligheter, t ex inom området av alternativ hälsa.
Det är samtidigt väldigt konstigt. Med tanke på att vården och de styrande politikerna egentligen måste vara väldigt i behov av fler lösningar. Det är felbehandlingar (mkt pga hög stressfaktor, tror jag). Det är motstånd mot större helhetstänk och alternativa metoder. Det är prestigerevir och ekonomiska intressen som styr för mkt (där läkemedelsindustrin verkar ha stort inflytande). Och så är det mediciner som i sig skapar ohälsa. För att nämna några faktorer.

Därför behöver alla parter, inte minst folket, alla som har behov av läkning, vilja skapa ett större utbud och en expanderad hälsosyn. Som också är kostnadseffektiv.
Och det är mycket av de nytänkande helhetsbaserade metoderna, som mer utgår från människans och livets naturliga läkekraft.

Alltfler får också upp ögonen för att det finns många vägar till ökad hälsa. Att kroppen och psyket verkar tillhöra ett större sammanhang av liv. Och därför när man kopplar in denna större enhet också lättare kan ta emot läkning.
Det är ett stort ämne och inte alltid så enkelt, var sig med "pillermetoden" eller med alternativa hälsogrepp. Det bästa tror jag är att kombinera synsätten. Och skapa en ökad öppnehet och dialog mellan olika kunskapsgrenar. Och därmed kunna tillvarata det bästa för människors olika behov av hälsa, läkning och - inte minst - utveckling!

För hälsa verkar handla i grund och botten om att vi utvecklas som människor. Att det vi kallar vår kärna, "själen" eller kärleken eller livskraften (och förmodligen att alla dessa olika begrepp har sitt värde och sin sanna plats) får blomma. Fylla oss med det livsflöde som är naturligt.
Som inte hindras av olika sorters negativ stress. T ex från tankemönster att vi ska leva upp till gamla bilder av "duktighet", oformulerade krav från vårt obelysta förflutna.

Att öka din medvetenhet - att öka din inre inkoppling - att uppfatta och tillvara ta fler nivåer av ditt medvetande.

Fortsätter skriva om det på min andra blogg, Herkules Light

© CMM, Nya tiden blogg, nov 2011.

Miljondonation för ökad hälsa genom alternativa metoder bortblåst?

2011-11-16T20:31:00.013+01:00

Apropå min lilla "serie" om olika perspektiv kring det mänskliga intellektet på Herkules Light Blog tar jag här upp ett debattämne.
Som de senaste dagarna flutit upp mer tydligt på ytnivå av svenska folkets kollektiva medvetande.
I alla fall vissa delar av det. Jag har väntat litet på att detta skulle kunna bli en riksnyhet, men det är väl för laddat.

Bakgrunden är att anrika Karolinska sjukhuset fick en mycket generös donation på 43 miljoner (!) för många år sedan som uttryckligen skulle användas till alternativa metoder inom läkarvården. Ett speciellt centrum för denna forskning tog då 2005 sin början, med namn från donatorerna, Oshercentrum.
Problemet är att denna donation har tydligen endera försvunnit, och därmed använts till annan mer traditionell läkarforskning. Eller så finns den fortfarande kvar, i alla fall delvis, men är låst.
Skälen till detta är oklara, men många menar på att den ledning som sköter dessa frågor inom Karolinska är direkt negativa till det komplementära hälsofältet. (se nedan för länkar)

Denna komplementära hälsoinriktning, som är mer holistisk och med färre biverkningar, är idag ytterst spridd och i många fall uppenbart välförankrad. Det anförs ofta i diskussioner kring denna fråga, att de alternativa metoderna och synsätten inte har tillräckligt med vetenskaplig bevis. Dels kanske detta stämmer på så sätt att metoderna inte undersökts och prövats mer grundligt och seriöst av just de som uttalar dessa åsikter. Dels att starka krafter tycks motarbeta och överlag vill motverka en sådan utveckling i världen, kanske också speciellt i Sverige.

Dessa krafter tycks bestå bl a av läkemedelsbolag som gärna fortsätter ha sina inmutningar av gigantiska intäkter i fred. Detta åtgärdas inte genom politiska beslut eller andra regleringar, trots många undersökningar som visat på problemen (bl a genom Cochrane institute flertal gånger). Olika preparat som ska vara "medicinska" kan i många fall vara skadliga eller verkningslösa (läs t ex här, finns många fler exemp).

Jag skrev också för två år sedan (2009) en hel del om de stora problemen med "influensavaccin" som också visade sig vara direkt skadligt och/eller verkningslöst (läs här). Och som också samhällsekonomiskt var en enorm utgift - till vilken nytta?
Vaccinpropagandan fortsätter dock. Men alltfler har nog insett det skrupellösa och destruktiva i detta. Tyvärr verkar dock inte våra politiker eller andra myndigheter reagera nämnvärt. (En nyare artikel om detta i NewsVoice)

Samtidigt är det ytterst viktigt tycker jag att inte skapa en onödigt överdriven polarisering som snarast motverkar dialog och konstruktiva utbyten mellan de nytänkande metoderna och traditionell läkarvård. Allt fler läkare blir också alltmer engagerade och öppna med sina erfarenheter och kunskaper kring "naturligt läkande". Och får, eller tar, också mer rättmätig plats, även om det i ett övergripande perspektiv sker långsamt, speciellt i Sverige.

Läs mer på Alternativjournalen (som drivs av Ulf Brånell, välkänd profil inom alternativa hälsofrågor)
Och på NewVoice (Torbjörn Sassarson).

En annan av mina tidigare texter:
• Om att se hälsobegreppet i ett större förändringsperspektiv i vår tid - här

© CM, Nya tiden (http://nyatiden.blogspot.com/) nov 2011.

"Den nya tiden" skapas av vårt expanderade medvetande

2011-11-02T21:42:00.009+01:00

Skrivit ett inlägg på Herkules Light om "Tiden" - läs vidare här.
Inte främst tiden vi lever i. Utan om hur vi upplever tiden så olika beroende på hur vårt medvetande är inriktat.

Och att det vi kallar "den nya tiden" - dvs en mer harmonisk, samverkande och kärleksfullt förnuftig värld - skapas genom vårt expanderade medvetande. Att vi kan möta och ta in, och därmed kan manifestera även fysiskt, en större livsordning.

Genom vår ökade mottaglighet för högre medvetenhet och möjligheten - vårt val - att omvandla det lägre inom oss, skapar vi det nya.

Därför är detta kring "tiden" ett högst intressant ämne. Som kan låta aningen abstrakt. Men som har många praktiska kopplingar och perspektiv.
Också för att mer belysa vad medvetandet är. Och hur vårt mänskliga medvetande egentligen inte är statiskt.
Att vi egentligen - hela tiden - deltar i ett större "forum" eller "rum" för medvetandet.
Det sker hela tiden. Men vi är oftast omedvetna om det.

Dels i vår närmiljö, med alla de som är nära oss. Dels olika grupper som vi har band med (även de s.k "döda", som ju egentligen lever vidare men i andra former o nivåer). Dels mänskligheten i stort, människan som form och utvecklingsfas.
Dessa nivåer har i sin tur olika ingångar och beröringspunkter. T ex det "undermedvetna", som existerar både individuellt, gruppmässigt (alla grupper) och kollektivt. Osv

Men det mest intressanta och avgörande - egentligen - är vår koppling med vårt "odödliga jag", vår högre medvetenhet, själen.
Vi kan kalla det för många olika namn. Men det gemensamma är att det är vårt ursprung, vår större livskälla.
Själen är enhet. Själen är kärlek. Själen är visdom.
Och är också en kollektiv form, men på ett helt annat varv i spiralen. Vi ingår genom vårt själsmedvetande i en större enhet. Som är uttryck för ett mycket större liv.

Denna enkla sanning har alltid funnits med människan. Och så än idag. Trots enorma svårigheter och fördunklingar väcks denna insikt allt snabbare inom mänskligheten igen. Att själen är levande - i människan själv.

I vardagen, i den fysiska världen. I naturen, i formen. I alla livsformer finns den högre medvetenheten. Men den måste aktiveras, kopplas in. Det kan vi bara göra själva. Samtidigt i den här tiden får vi enorma möjligheter att ta emot stöd och hjälp för detta.

Gå inte vilse mer. Ta emot din inre vägledning. Ta emot ditt stöd. Ta emot all kärlek.

(För fler kopplingar kring "tiden", läs gärna fler inlägg via rubriken "tankar om tiden" i innehållsmenyn till höger.
Läs mer här kring "själens inflytande för en ny tid"
Här kan du också läsa mer om SoulWork som en utvecklingsmetod i vår nya tid. )

© CMM Nya Tiden, nov 2011

På väg in i en ny tid - "28 okt 2011" en längre process

2011-10-30T19:45:00.010+01:00

Så har vi gått "igenom" datumet 28 okt 2011. Och det har verkligen varit och är starkt fortfarande.
Men beror detta på maya-kalendern och dess nutida tolkningar i sig? Nej, det är ett större sammanhang.

Många som tänker och känner av det nya idag (kanske framförallt olika engagerade i Maya-kalendern) har hört tals om, funderat, tolkat och spekulerat kring detta datum. Att det skulle innebära en stor dag av förändring. Och kanske också svåra händelser. Eller iaf annorlunda.
Och att "tiden nu skulle ta slut". Hmmm.

Det beror förstås på vad man lägger i detta begrepp. Men det verkar inte stämma att allting skulle nå ngt slags "ände" här. Tvärtom tycks vår värld, vår mänskliga medvetande både i helhet men framförallt på olika gruppnivåer och individuellt, snarare expandera.
Kanske till och med globalt, att vår planet genomgår en större expansiv medvetandeförändring

Som jag skriver på andra bloggen - läs här - så ser jag detta som del av en större, mer genomgripande förändring. Som kommer pågå en längre tid. Vi är inte klara än.
Och att detta har inte med Maya-kalendern i sig att göra. Det finns säkert återkopplingar. Men det verkar märkligt och långsökt varför hela denna enorma övergångsfas i vår planets och vår mänsklighets historia skulle formas ur en enda kalender?

Det är överlag många olika äldre folkslags uppfattningar (också "profetior" på sätt o vis) om stora förändringar i vår tid som bildar denna bakgrund.
Men också många fler nivåer av andlig visdom och egentligen mer omfattande information kring detta som finns. Och som inte alls kommer till uttryck genom just Maya-kalendern.

Egentligen kan man undra varför skulle just denna form av "profetia" (om det nu verkligen är avsett som en profetia?) ha så stor effekt i vår tid?
Kanske för att ha en begreppsram. Som inte bara härstammar från vår egen tid. Utan så att säga blir mer "tidlös". Och därför kanske mer trygg?

I vilket fall som helst, så är detta positivt till stora delar. Så länge det används konstruktivt. Och inte för att skapa rädslor eller undergångskänslor. Vilket tyvärr samtidigt har skett i stor utsträckning. Detta är felaktigt. Dels för att det framgår inget sådant vad jag förstått i kalendern i sig. Dels för att den informationen är snedvriden, kanske i många fall direkt missbrukad.

Det handlar om ett medvetandeskifte.
Och förmodligen också om ett maktskifte i världen på lite längre sikt. Där makt ska spridas snarare än missbrukas och användas elitistiskt.

Vi kan använda denna modell - dock som en bland många andra - som visar en liknande utvecklingsrörelse. Det kan utgöra en enklare plattform för att få en viss tankeutrymme i något som ändå är ganska svåröverblickbart. Hur hela den här tiden förändras.
Eller rättare sagt, hur vår mänsklighet håller på att ta ett stort kliv i medvetandet.

Inte alla samtidigt. och absolut inte på samma sätt. Men ändå i någon form av ökad insikt om ett större liv.

© MM, okt 2011.

Pågående energier just nu genom Skorpionen. Och om Herkules storverk

2011-10-28T18:45:00.007+02:00

Skriver om Skorpionens period som vi är inne i just nu och dess starka energier på Herkules Light bloggen.

Läs härom Mars inflytandet bland annat. Och här om hur du kan "coacha" dig själv genom energin. Det är ett dubbelt samspel, både att energin i sig hjälper dig i din utveckling där du. Dels att du genom din medvetenhet kan iaktta och använda energin.

I samband med detta lagt in en text om Herkules och "myten". Eller snarare vad berättelsen om Herkules säger oss. På ett djupt både andligt och mänskligt plan. Handlar också om hur detta återspeglar hjärtats växande (de tolv energierna, kvaliteterna, "bladen")
Och om sambandet med Skorpionen

Välkommen läsa mer!
http://herkuleslight.blogspot.com/

Årets nobelpris i litteratur till Tomas Tranströmer - en fläkt genom evigheten

2011-10-06T14:19:00.002+02:00

(Lägger in några korta texter och länkar till nya bloggen här då och då. Detta eftersom det är tydligt att många ändå läser denna blogg som egentligen har avslutat.)

Satt på förmiddagen och bläddrade i Tomas Tranströmers diktsamling "För levande och döda".
Kändes väldigt speciellt. Inte minst eftersom jag blev väldigt berörd av vissa strofer just idag.

Läste högt för min fru och sonen (som hade sovmorgon från skolan). Det var första gången jag läst Tranströmer högt på säkert 20 år. Och hör några timmar senare att nobelpriset i litteratur gått till denne poet.
En märklig sync.

Läs vidare på bloggen Herkules Light (klicka på länk)

Nya och gamla läsare välkomnas till Herkules Light Blog

2011-08-12T12:43:00.003+02:00

Har smygstartat nya bloggen, som går under namnet Herkules Light Blog.
Adr är: http://herkuleslight.blogspot.com/

Så titta gärna in där. Än så länge är det förstås inte så mycket att läsa, men när andan faller på så skriver jag och lägger ut allteftersom.
Jag tror det blir kortare inlägg i denna blogg. Min känsla är sån just nu iaf, så får jag se hur det utvecklar sig.
Jag lyssnar mycket till vad som är "högre impulser" inom mig, överlag i min vardag. Så detta får styra, med olika rytmer.

Allt gott!

Tack för tiden med denna blogg! Ny blogg på väg!

2011-08-09T17:47:00.010+02:00

Som många av läsarna här på Nya tiden-bloggen säkert har uppmärksammat vid det här laget, så har det inte blivit mycket skrivet på sidan senaste månaderna. För min del har det varit nödvändigt helt enkelt. Har gått igenom en hel del förnyelse, framförallt kroppsligt, men som förstås också hänger ihop med inre fönyelse. Har därför inte kunnat eller orkat skriva på länge, varit fullt upp med dessa processer.

Och det känns också som att denna sida har gjort sitt nu. Därför avslutar jag den och tackar alla som följt med dessa år.

Jag tänkte först att det räckte så. Och det gör det ju, på sitt sätt. Och sidan kommer finnas kvar i "etern" och kan fortsätta läsas av de som kommer förbi.

Men - sen märkte jag att det kom ny skaparlust. Fortsättning följer ändå. På annat håll i bloggvärlden.
Helt enkelt på en ny sida, hoppas jag. Jag ber att få återkomma om det snart.

Den stora omvandlingen fortsätter i världen - och vi med den.

Wesakhögtiden - Buddhas upplysning, ljusets flöde till mänskligheten

2011-05-06T17:05:00.019+02:00

Idag har det varit den stora Wesak-högtiden. Det är som så ofta en "glädjens tid" att få uppleva detta och en ynnest att vi kan, där vi är i våra små liv, ändå få ta del av detta stora inflöde och dess många goda verkningar.
Hela högtiden pågår under ca 6-7 dagar där själva fullmånedagen är dess stora fokuspunkt för de livgivande, upplysande och vägbanande energierna för hela vår planet.

Fullmånen detta år 2011, själva maximum-punkten både för Wesak och för Oxens energiperiod, är enligt kalendern den 17 maj. Flera andra källor angav dock tidpunkten till den 16 maj. Hur detta kom sig vet jag inte, det finns förstås bara en exakt punkt.
Min upplevelse av själva maximala energiinkopplingen var ändå idag den 17, mellan 11-13 ca. En väldig energi som vi fick ta emot.

Tidigare inlägg om Wesak/Oxen, se här, här (2010) och här (2009). Ett tidigare inlägg om Buddha och hans undervisning om "tvivel", se här.

Det är också fantastiskt att tänka på och koppla in till våra vänner med Marina Munk på resande fot genom Kina till Tibet och sen Indien och som nu precis varit rent fysiskt i Wesakdalen.

© CMM maj 2011.

Årets påskfirande - sol, eldenergi, Kristus´ kärleksenergi

2011-04-23T17:36:00.017+02:00

Vilken härlig påsk! Det är förstås mycket det otroligt underbara vädret med all sol, värme och natur.
Men också väldigt fina, speciella energier.

Nu har jag inte sådär väldigt klart i minnet föregående påskars energieffekter. Men det brukar förstås vara starkt. Och det tyder också föregående års "rapport" kring påsken på (läs här och här).

Detta är ju den tiden då vi enligt den kristna läran ska minnas Jesu lidande, död och återuppståndelse. Som många av mina läsare vet, är det dock inte dessa förtecken för denna högtid enligt religionens dogmer som jag tänker på.

Vi har också den äldre bakgrunden (så kallat "hedniska") med den kvinnliga energins firande med "evos", äggets egentliga ursprungliga symbolik. Här firas fertiliteten, befruktningen, livets eviga värden och återfödelse-temat genom naturen och människans plats i detta kvinnliga "universum". Det är från det sammanhanget "Eva" som naturens moder kommer, egentligen "evoe", en gång ett heligt namn eller åkallan.

Dessa ingridienser finns förstås med som inbakade inslag även nu, om än ofta mer eller mindre omedvetna, i vårt kulturarv kring påsken. T ex "häxorna" och ägget som en del av den feminina kraften. Och säkert återfinns också påskens innebörd i olika inslag i andra religioners mystik.
Men framförallt är det den kristna symboliken som har sina djupare rötter i återfödelsemysteriet. Detta fascinerar och lockar många som en enkel symbol, men har egentligen en djupare grund, i vår själva livsprocess. Vi föds, vi lever, mognar och utvecklas. Vi kan också lära oss förstå ett större livssammanhang där vi inte bara lever helt som i blindo, följande våra automatiska drifter och de enkelspåriga drömmarnas lägre natur.
Människans andliga väg, oavsett religion, tro eller kultur, blir genom påsken belyst.

Vi känner igen denne "solgud" som offras, lider, dör och sedan återuppstår. Detta tema användes förr i de gamla mysterierna som var både en symbolisk uppväckningsrit för olika nivåer av neophyter, att bli invigda i den tidlösa visdomens skolor och den eviga sanningens verklighet. På lägre nivåer var detta en impuls för det omedvetna, kanske något som långt senare kunde bära frukt. Medan för andra var det en verklig invigning som öppnade en port till ett oåterkalleligt ljus, en vändpunkt som expanderade medvetandet för alltid.

Jag har skrivit om detta tidigare (läs här) hur Jesus som en blivande mästare fick genomgå dessa prov, men också på ett kollektivt plan utgjorde ett levande exempel på denna tidlösa visdom och dess giltighet för människan. Jesu invigningar är också människans invigningar när hon kommit till dessa stadier. Bakom Jesus (Jeshu) stod Kristus, förmedlande planetens kärleksenergi men också "Faderns Vilja", dvs den högre syftesenergin för den tiden och hela perioden av Fiskarnas tidsålder.
Att människorna sedan förvrängde eller missförstod dessa innebörder, dels genom det kollektiva lägre sinnet och dels genom de missbruk som skedde vid den tiden av negativa inflytanden, är en annan sak. Dessa energier är alltid verksamma och har bara ökat i intensitet och omfång under de senaste 100 åren i vår värld.

Nu kommer Kristus åter, världsläraren, och den energi som blivit känd i vår tid på ett mer allmänt sätt som "Kristusenergin", finns alltid med människan. Dvs det allälskande, evigt omfattande gyllene ljusets princip, även kallad den "buddhiska energin" eller flera andra namn genom olika stora företrädare i historien. Nu kommer dock denna energi genom Vattumannens konstellation på ett kollektivt plan för hela vår planet. Detta innebär ett helt nytt tänkande, framförallt av enhet, av gruppmässig funktion. Människan är inte ensam.

Denna energi under Påsken kan vi uppleva på ett speciellt sätt.
Rent subjektivt tycker jag denna påsk haft sin speciella, tydligt markerade fas, en energi som kom in för tre dagar sedan. Den är både enormt glädjefullt, väldigt opersonlig, men samtidigt så direkt, inkännande och förnuftig.
Den är "all-seende" (ett ord som dyker upp spontant) på ett märkligt sätt. Kanske därför Kristus energi i vår tid också är så nära "Fadern", dvs uttrycker också Shamballa, vår planets högsta andliga centrum. Och samtidigt så nära mänskligheten.
Kristus-energin, så mild och tålmodig på sitt speciella sätt, och samtidigt så överflödande vis, så förstående och kärleksfull.

Idag påskafton sedan morgonen har den aspekt i denna energi av stark eld också ökat. Det är som en hetta som "rinner" uppifrån. Det är inte värme, det är inte friktion, det är brännande glödgat.
Det är inte dramatiskt och inte förbundet med något överdrivet exalterat tillstånd av "tro", utan bara en klar kontakt med det större livsflödet, kärleken, förbrödningen (oavsett kön). Det är väldigt glädjefyllt, förenande, stärkande, uppfyllande.

Pröva gärna tona in till detta flöde i dig själv och se vad du upplever.
Kristus energin är alltid med oss, för den är för alltid en del av det större livet, den gyllene bägaren i vårt hjärta, den strålande lotusen i vårt huvud, världen som skapar i fred, harmoni och respekt för allt liv, människornas enhet och välvilja.

Och kanske Kristus själv är närmare än vi tror?

© CMM Nya Tiden, påsk april 2011

Atomkraftens problem o möjligheter. Att gå igenom "hinnan" ett till steg - mänskligheten, jorden.

2011-03-18T23:09:00.012+01:00

Det finns flera intressanta och viktiga kopplingar med denna omvälvande, hemska, men kanske också uppväckande katastrof i Japan.

I samband med att jag hade med mig perspektivet på att detta verkligen kan vara ett mycket större steg än vad vi just nu kan se, slog mig en tanke. Jag kommer till den alldeles strax.
(Bild ovan; ett s k "svart hål föder en stjärna/sol)

Det finns mycket som talar för att detta blir en uppväckande signal för många länder angående kärnkraften och den missförstådda och missriktade användningen av atomenergin (som jag skrev om nyss också). Atomenergin i sig är inte "fel", förstås, eftersom mänskligheten lär sig hantera naturens krafter successivt, det är en del av vår större utveckling.

Frågan är dock mer på vilket sätt denna ska kunna användas och inte minst, för vilka syften.
Solenergin och på sikt förmodligen också fussionsteknologin kommer ta alltmer plats.
Det är lätt blanda ihop "fussion" och "fission" inom kärnkraftsammanhang. Och tro att det är det förstnämnda, fussion, man idag använder i kärnkraftverk. Men det är faktiskt tvärtom; det är fission.
Fission avser "delning", en teknologi som slår "hål" på atommaterien och skapar energi genom klyvning.
Medan fussion - sammanslagning - är det som solen använder i sin väldiga process av skapelse.

Istället för att genom upphettning slå sönder atomerna och därmed frigöra energi, kommer energi frigöras genom sammansmältning, vilket indikerar vägen till den "andliga" energivägen snarare än att främst använda den fasta fysiska energins manipulerande. Den senare som dessutom skapar så stora risker och faktiskt i sig utgör en väg som inte är mänsklighetens.

På sikt kommer också den verkliga revolutionen träda i kraft när den eteriska medvetenheten - styrd av människans själsliga expansion (ej religionsbaserad i första hand) - kommer att öka.
Detta som också är synonymt med energi- och utvecklingbegreppen "soleld" och "eld genom friktion" (läs även här) och deras integrering med varandra i mänskligheten. Då kommer de energilösningar och redskap att snabbt uppenbaras som Tesla, Schauberger, J W Keely och andra redan har uppfunnit eller beskrivit, men som hittills har hållits dolda. Ibland har denna energiform också kallats för "vril".

Tanken som slog mig, är att Japan drabbades och fick lida för sina misstag under andra v-kriget genom den då nyfödda atomkraften. Japan var allierad med dåvarande destruktiva krafterna, som utnyttjade dessa länder, det är en viktig distinktion.
Det är något som nu väcker dessa gamla minnen och känslor till liv igen hos japaner, har det rapporterats om i nyhetsmedia. Dels kanske för att de ska läkas, men framförallt för att denna fråga kring atomkraften ska belysas och ifrågasättas, återigen.

I det skede vi befinner oss i nu - dels mer övergripande med en ny tidsepok som uppenbarar sig alltmer hastigt, dels också med de energihöjningar vi har nu - innebär detta ett uppvaknande som kan liknas på någon nivå med när en hinna kring mänskligheten sprängdes av atomkraften och som avslutade andra v-kriget.
När atombomberna fälldes blev det också en direkt signal och en ihoppkoppling med högre nivåers utbyten. Att mänskligheten skulle och kunde skapa denna atomklyvning var ett direkt tecken på en ny nivå inom mänskligheten.

Vi är där fortfarande, på gränsen. Mänskligheten kan fortfarande undvika katastrof som under andra v-kriget och även efter det då kalla kriget tog plats. Världen kan nu - ännu mer - ta emot det nya medvetandet, försonas med sitt förflutna, ge upp de gamla programmeringarna kring gruppmässiga hämndbegär och överlevnadsinstinkt genom angrepp på och förtryck av andra folk eller grupper. Och istället lita till helheten, att den bär.

Världen kanske rent konkret har blivit en fredligare plats sett i avrustning på vissa nivåer. Ändå kvarstår mängder med kärnvapen och andra vapen. Och det sägs att vid flera tillfällen har supermakter tryckt på sina "röda knappar" - men utan resultat! Därför det finns också andra krafter nu som griper in alltmer konkret.
Därför mandat finns för detta nu, för att tillräckligt många människors ökade medvetenhet skapar grund för detta.

Jorden kan inte förolyckas, sprängas i bitar eller gå under på något annat sätt. Det tillåts inte enligt den större planen och de högre inflytanden som alltid funnits, men som nu också kan ta alltmer konkret plats.
Händelserna med Japan, liksom störtandet av diktaturer i Nordafrika (igen, tänk bara på Berlinmurens fall 1989, Sydafrika och apartheidregimen och flera andra exempel) kan vara en ännu större signal.

Att en till "hinna" brister.
Mänskligheten når ut ännu mer. Ännu högre respons kan nå in.
Och att ett större krig håller på att avslutas.

© CMM Nya Tiden, mars 2011

Nytt format och ny färg på våra hemsidor. Vad säger dina färgval? Och mer om den "violetta strålen"

2011-03-17T16:18:00.013+01:00

Vill fästa uppmärksamhet på att vi har förändrat vår hemsida på www.herkules.nu med ny lay-out.
Vilket känns riktigt bra. Den färgen, den purpur-lila kombinationen, men också den aningen mer strama formen, passade väldigt bra just nu.

Det är alltid intressant tycker jag när man får som en inre flash av vad det nu än må vara, som sedan dyker upp i det fysiska livet.
I det här fallet kom den här färgen in innan ändringarna skulle göras. Ja, den inre färgen var lite vägledande faktiskt att skiftet blev av. Och formatet kändes lite mer samlande, förenande, lite mer distinkt och tydligt.

Det är ofta intressant att se på hur man dras till olika färger olika perioder och vad det kan stå för. utan att behöva analysera eller fördjupa sig för mycket, kan det vara spännande och också stimulerande med olika färger och deras olika energier.
För visst är det så, att varje färg har sin specifika energi, sin utstrålning, sin vibration.

Färg är uppenbarligen en del av medvetenhetsaspekten. Färg skapas som vi alla vet i brytningen av det vita ljuset.
En intressant koppling är att när vi får in högre energier kan vi uppfatta dem både som färg/ljus eller som bara energi, dvs rörelse och dess effekter.

Färgerna i sin eterform hör också samman med och påverkar våra energicentran i vårt eterhölje. Vi kan faktiskt se olika eterfärger i luften om vi utvecklat lite mer eterisk syn. Många ser de vita pranaljuspunkterna i luften. Sedan är det inte ett så långt steg till att uppfatta olika färgpunkter eller "bollar". Varje eterfärg aktiverar sitt specifika centra.

Hela vår livsrymd är egentligen bestående av och fylld med vibrerande ljus på olika nivåer. Du kan därför ta in eller visualisera och därmed attrahera vissa färger som du känner längtan efter, för det betyder ofta att du kan behöva dem i din eteriska och fysiska form. Du fyller på med just den frekvensen, vilket är helande på olika sätt för din kropp.

"Helande" kan vara så många effekter, t ex balans, expansion, inkoppling, insikt, förståelse osv. Det är egentligen att vi kan ta emot högre medvetandenivåers ljus (med sina färger) och deras växande. Vi tar emot och vi aktiverar så vår egen utveckling, varje stund, varje dag.

Det påverkar också positivt din medvetenhet förstås. Ju mer vår eterkropp samstäms med vår högre källa, vår själsenergi och dess flöde, desto mer och desto lättare kan vi tillgodogöra oss solens kraft (prana) och överlag alla våra positiva egenskaper och förmågor.

I vår tid när vi alltmer går in i den så kallade sjunde strålens verkningsfält och lämnar den sjätte, ökar inflödet av den violetta-lila färgen. Inte bara i det "osynliga", dvs genom energierna i sig, utan också synligt i människors färgval, men också i naturen.
Jag vet inte om du tänkt på det, men blåsippan som ofta förekom när jag var barn (som igår) har nästan försvunnit helt och hållet. Istället har den ersatts med vitsippan och en mer blålila variant av blåsippan. (På bilden dock en fin krokus)

Överlag växer det vita och lila inslaget i det samhälleliga forumet. För inte så länge sedan var förekomsten av lila minimal i reklam, klädfärger osv. Se dig omkring nu ska du se att du lätt upptäcker lila, men också förstås den vita färgen som länge varit populär nu, inte minst i heminredning.

Kolla också gärna på nytt format och ny lay-out på den samlande SoulWork-sidan: www.soulwork.se Där är färgen härligt turkosgrön med en speciell lyster som jag tycker är verkligen härlig.
Där kan de som gått utbildning i SoulWork också delta, både genom kalendarium och med presentation av sina tjänster. (Alla är inte med här utan en del har egna hemsidor som de vill satsa på i första hand. Andra har gått utbildningen men ännu inte riktigt kommit igång med sin praktik.)

© CMM Nya Tiden, mars 2011.

Energihöjningar febr-mars; stora förändringar i världen

2011-03-15T20:29:00.007+01:00

En energiperiod inleddes ca två veckor innan 11 februari. Sedan kom en ny fas veckan runt den 8-9 mars, som håller på fortfarande. Vattumannen i februari och nu Fiskenergierna.
Dessa innebär nya höjningar i energin. Det gäller som alltid när vi talar om dessa perioder om den kollektiva nivån.
Det gäller dock förmodligen framförallt vissa grupper som kan förnimma och delta i detta mer aktivt.

Alla människor får del av energierna, hela tiden. Det gäller inte bara nu i vår genomgripande fas av utveckling senaste 50-100 åren, utan överlag.
Men energiinflödet till jorden och på jorden har också ökat markant. Detta beror på att mänsklighetens receptivitet, dess möjligheter att ta emot, högre medvetandeinflytanden, har förbättrats och förfinats. Detta är bara en liten början, men ändå en klar förnyelse.

Men, oavsett det, upplevde vi i februari, att höjningen där markerade ett nytt skifte. Svårt att sätta fingret på vad detta exakt skulle komma sig av, mer en intuitiv förnimmelse. Men också att energin signalerade det.
Det var en mycket hög, stark, klar energi. Vissa stunder mer påpressande, andra mer öppnande och luftiga.
Vi talade om det på en SW-dag innan detta, att det kändes som en stor "vind" kom in; ljusblå, uppåtbärande, breddande.
Det var också intressant, för det var precis innan detta skifte startade.

Detta var också tecken på stark Vattuman-energi och dess uttryck. Både luftig och klar, men samtidigt som den kan vara ganska "distanserad" på ngt sätt.

Ett uttryck för detta på ett mer jordiskt plan tycktes vara hela den folkliga rörelsen i nordafrika med Egypten som den ledande kraften och dess upplösning med presidentens (den tidigare internationellt uppbackade diktatorn med sina miljardaffärer) avgång till sist.
Vad detta innebär i ett större perspektiv och hur det påverkar vet vi inte ännu förstås. Att bara ett skifte i maktens toppregion är likställt med en ändrad allmänt mer öppen och mänskligt normaliserad politik tycks ändå tveksamt, även om det förstås är förhoppningen.
Och genombrottet skedde just skedde just denna fas i februari, kan det verkligen vara en slump?

Och nu Japan och den fruktansvärda katastrofen. Som kom precis när Uranus skiftade in i Väduren och samtidigt innehöll många spänningsfält. Också att det tydligen uppstod ett större energiskifte precis innan, i Fiskarnas energi.

Ska försöka återkomma om detta snart.

© CMM Nya Tiden, mars 2011

Tiden rinner ut för kärnkraften och den gamla samhällsformen. Japanolyckan en stark signal för pånyttfödelse inom många områden

2011-03-14T16:46:00.023+01:00

Som många säkert märkt har jag inte varit inne och skrivit på ett bra tag.
Varit en mkt hektisk period med jobb, inre arbete, flera energihöjningar och också vissa reningsmoment.
Detta inte minst i förhållande till senaste tidens världshändelser i Japan.

Jag menar att det är ingen isolerad händelse för bara det landet, utan att det både berör och signalerar till världen.
När katastrofen slog till och första rapporterna strömmade ut i media blev både Nina o jag mkt berörda. Vi satt där båda med tårarna som rullade.
Känns som inte bara en humanitär katastrof, utan också en väldigt viktig väckarklocka, bland många andra signaler senaste åren.

Här slås en nation ut som en av teknikbyggandets största giganter. En av västs galjonsfigurer, klädd i österländsk skrud.
Detta trots att man egentligen har ett helt annat slags tänkande i botten och förmodligen kunde tillvarata sin egen kultur mer givande. Jag fick in en väldigt öm känsla för japanerna. Det är en känsla som inte bara uppstod nu i och med olyckan, utan som funnits där ett bra tag nu, som ökat med åren.
Det måste vara ett enormt hårt slag för japanerna, inte bara mänskligt, utan också värdemässigt. Undrar om inte detta blir en uppväckningsignal och kanske också en vägröjare för något nytt steg, vad som än ligger bakom.

Många länder omvärderar miljöpolitiska beslut nu som knutits till kärnkraftsutbyggnad. Det är ett mkt klokt och sunt övervägande. Kärnkraften kan tyckas så "ren", men lider av stora brister, både i säkerhetsaspekt och i den långvariga förvaringen av avfall.
Det är nog dags att ta tillbaks "nej tack-loggan" från de som stulit och misskrediterat den.

Kanske Japan är utsatt för en svår attack. Problemet är då inte bara en geografisk, seismisk händelse, isolerad i sig, utan ett mänskligt ingrepp. Vissa menar att teknologi idag finns inom avancerad krigsindustri i USA som påverkar naturelementen, både vatten och vind, jord och luft.
Detta påminner om gamla tiders problem när vädermakterna manipulerades för egoistiska syften. Det är ett mycket allvarligt missbruk om detta återkommer.
Huruvida detta är ett sådant fall eller inte, låter jag vara osagt.
Det finns mycket att läsa om detta. En artikel från 2008, översatt till svenska, hittar du här.

Snart kommer mänskligheten vakna upp mer och se mer tydligt hur ett stort spel utspelar sig bakom kulisserna. Det politiska och ekonomiska spelet vi ser på ytan är själva förhänget, dramatiseringen. Bakom återfinns lager på lager på lager av dolda intressen.
Samtidigt finns helt andra krafter som motverkar och ökar sitt inflytande i världen, genom mänsklighetens all goda vilja.
Dessa hörs inte talas så mkt om, vare sig i vanlig massmedia eller bland konspirationsavslöjare. Många andliga känner heller inte till den större bilden av dessa ljusa, övergripande krafter utom på ett mer vagt, allmänt sätt.

Tiden rinner ut... framförallt för det separatistiska tänkandet och dess livssätt. Det som driver mänskligheten allt djupare in i en återvändsgränd. Det är inte den "enda, sanna" verkligheten. Det är ett misstag att tro att vi måste gå den vägen, som egentligen leder bakåt, djupare in i materialism och förfall.

Istället blir det allt tydligare att vi går något helt nytt till mötes. Helt enkelt därför mänsklighetens handlingr skapar de konsekvenserna.

Men också för att den "kosmiska väckarklockan" ringer allt högre...

© CMM Nya Tiden, mars 2011

Energihöjningen nu; några perspektiv på "tänkandet" och möjligheten ta emot högre idéer

2011-02-18T12:09:00.017+01:00

Flera av er kanske minns fredagen förra veckan, 11-11 i februari. Det var en märkligt långsam dag. Och mycket stark energi. Som det varit till och från nu senaste veckorna, och är fortfarande.

Annars lever vi oftast i ett mkt högt "nu-tempo". Vilket inte innebär att det är så hög fysisk hastighet eller febril aktivitet. Utan medvetandemässigt, att tiden är så fylld, i sig.
Detta är en närvaro-fråga snarare än en fysisk tids-bestämning. Du har säkert varit med om det otaliga gånger. Men alla har inte tänkt på det, hur vi byter tid när vi förändrar vårt medvetandeläge. Ju högre läge, desto "långsammare" går tiden. Aktiviteten dras ut, men upplevelsen är ändå att tiden går fort, i sitt ständiga nu-läge.
Det där är något jag återkommer till då och då och har skrivit om förut (se t ex här).

Detta är också en effekt av energin, som komprimerar den mänskliga erfarenheten på olika sätt. Trycket ökar, energin pressar på eller öppnar upp, flödet ökar eller motstånd ökar.
Oavsett vilket rör sig atomerna snabbare i människans höljen (kroppar) i detta tryck. Vilket i sig skapar, på sikt eller mer påtagligt i stunden, en ökad medvetenhet (även om den kan vara väldigt liten).
Detta är en nyckel till medvetenhetens expansion; ökat tryck - ökad uppvärmning - ökad rörelse.

Detta är i sig inget annorlunda för människans utveckling. Det kallas ibland för "utveckling genom friktion". Det är utmärkande för det mänskliga genom hennes personliga liv i första hand.
Ständigt varje stund sker denna process genom personlighetens bearbetning, sortering och urval av material både i nuet och inte minst genom det omedvetna (tidigare erfarenheter, vilka stora flertalet är okända för oss). Materien (atomer och molekyler) och dess bärare av medvetenhet "gnids" och utlöser (eller framvisar) dess innehåll.

Detta slags tänkande och varande som människa kan dock utvecklas att innefatta fler steg av "medvetandeutvinning" eller skapande av ökad medvetenhet. Detta sker i första hand när vi kopplas samman med det vi kallar "själen" eller vårt "högre jag". Denna källa, som finns förankrad både inom oss i vår fysiska-eteriska form, men också som bildar grunden för hela vårt väsen och vårt liv, kan alltså skapa en bro till ett expanderat liv, en expanderad medvetenhet.

Utveckling genom friktion, vår vardagliga "lunk" av relativt sett långsamt lärande och processande, sker genom vårt "tänkande" brukar vi kalla det för. Men det mesta av detta mänskliga tänkande rör sig ändå ganska lågnivåmässigt. Detta även om tankarna presenteras fint och storslaget i det offentliga vardagsrummet genom olika mänskliga aktörers frontfigurer.

Egentligen är mycket mänskligt material enkel kollektiv bearbetning, upprepning och trosbundet till sin natur.
Man identifierar sig med den nivå som ligger närmast sin egen utvecklingspunkt och de härskande idéer som man känner sig hemtam med.
På så sätt kan man också inse att mycket tänkande, ens egna och andras, är uppbyggt av emotionella antaganden, föreställningar, mönster skulle vi kalla det för. En del mönster är förstås goda och uppbyggliga, men många är deskonstruktiva (utan att vara direkt destruktiva).

Detta är naturligt. Men det går också att se igenom och förnya dessa kontaktorgan och det mänskliga sinnets förmåga att absorbera högre idéer.
Det får vi hjälp med att uppfatta och uppleva när vi är i faser av högre energiers påverkan. Även om vi kan uppleva det som svårhanterligt i vissa faser, speciellt i början av dessa processer och när vi ska höja vår medvetandenivå mer stadigt, så är det ovärderligt för oss.

© CMM Nya tiden, febr 2011

Vattumannens fullmåne och hur fullmånen förmedlar högre energier

2011-02-18T11:38:00.006+01:00

Vattumannens fullmåne idag. Och det är mycket stark energi som idag och överlag senaste veckan kommit in.

Ja, det är "Vattumannens fullmåne", även om många hellre vill kalla det för "Lejonets fullmåne". Detta beroende på att månen alltid är i motsatta tecknet när den är full. Det är dock inte så det räknas, energimässigt, vilket många astrologer och andra inte tycks känna till.

När månen är full bildar den en stark "spegeleffekt" för de energier som förmedlas genom det pågående tecknet.
Vattumannen, som ett exempel, frigör och förmedlar sina specifika energier från sina solar (stjärnor) under en viss period när jorden och denna konstellation står i en speciell relation till varandra. Dessa energier förmedlas egentligen hela tiden från alla aktuella konstellationer (och otaliga andra som vi inte känner till), men det är under vissa faser som de blir inkopplade och aktiverade i vårt planetfält (också på många olika nivåer).
Det är inte fullmånens yta i sig som på något fysiskt sätt reflekterar energierna förstås, utan att månen fungerar som en lins.

Man skulle därför kunna kasta om förståelsen kring "fullheten" och säga att när månen når sitt maximum i yta, så blir den egentligen mer "tom". Det låter kanske väldigt paradoxalt. Men det är då månens inflytande i sig egentligen är minst och de högre energierna kan verka igenom månen.
Detta baserar jag dels på den bakomliggande "tidlösa visdomens" insikter kring detta förhållande, dels på egna intuitiva härledningar.
Om du sysslar med astrologi så kan dessa perspektiv vara vettiga att ha med i din "karta", dvs i dina beräkningar när du tar upp dessa saker, speciellt om du vänder dig till allmänheten.

Återkommer strax med fler intryck kring energierna nu.

© CMM, Nya Tiden feb 2011.

King´s speech: mästerligt om mänskligt växande och den genuina rösten

2011-02-13T21:23:00.016+01:00

Tänkte att denna film var överreklamerad; 12 oscarnomineringar lät överdrivet. Hur kan en film vara så bra? Det måste vara en Hollywood-skröna.
Filmens tema kändes verkligen hedervärt, men också svårodlat som engagerande filmämne. Men låt er inte luras av detta yttre. Vilket jag nästan gjorde, och ändå drogs till att se den, också mkt tack vare min kloka hustru.

Filmen är väl värd sina nomineringar, och vinner nog också flera av dem, tror jag.
Här byggs ett levande drama upp i underbar engelska stil, också med tidsandan, i stram tillbakahållenhet. Men också med en stark värme, mänsklig dignitet och ödesmättad kraftfullhet att fylla sin plats. Samtidigt är det också bitvis mycket komiskt kvicktänkt i typiskt engelska ironiska passus.
Jag blev gripen från första början och njöt hela filmen igenom, också stundtals rörd av den mänskliga kärleken, växandet och vänskapen som skildras här. Att skådespeleriet vilar på gränsen till fulländning är förstås en stor del av framgången, men också den enormt välgjorda filmandet utfört i regi av Tom Hooper.

Historien är i det yttre ganska enkel, fokuserad, och vad jag kan förstå tydligt förankrad i verkliga händelser från tiden innan andra världskriget i 30-talets England.
Hertigen av York, sedermera George VI, spelad av Colin Firth, måste ta kungens plats när hans far dör och hans äldre bror förförs (?) av en lättsinnig kärlek och väljer bort sin plikt som tronarvinge.
Hans stora problem är hans handikappade tal; han kan inte uttrycka sig, han stammar. Detta kommer inte riktigt fram i filmen som "vanlig" stamning, utan handlar mer om en sorts talförlamning, att inte få fram orden.
Den blivande konungens hustru tar kontakt med en talpedagog; okonventionell, "ovetenskaplig", men mycket framgångsrik.
Det blir snabbt tydligt att fokus ligger på det psykiska planet, inte i någon fysisk skada eller störning, som man dock traditionellt gärna vill tro.

Filmen skildrar deras möten och George VIs, eller Bernie som han kallas av de närmaste, process; egentligen att få växa som människa. Hans vedermödor att axla sin roll, att våga tro på sig själv, att inspirera folket i denna svåra tid inför kriget, är viktiga delar av detta. Men också att börja läka sitt förflutna, erkänna de starka känslor av ensamhet, föräldrarnas frånvaro, olika ersättningar från sin barndom.

Filmen handlar också om terapeutens roll, Leonard Louge, perfekt framförd av Geoffrey Rush. En luttrad yrkesman med stark integritet och stolhet, också med solkiga skådespelardrömmar i bagaget. Som brinner för upptäcksresan i människans inre, att frigöra de kvaliteter och styrkan som finns där. Och att ta sig igenom de uppbyggda bariärer som hindrar människans uttryck, hennes genuina röst.
Han får också möta och tackla det traditionella högadliga, pompösa, av ålderdomliga konventioner tyngda arvet, människan förstenad i rollen.

Detta lyckas successivt, också mycket genom de båda fruarnas stöd på varsitt håll, i varsin helt åtskild social klass.
Barnen fyller också en viktig roll med sin färgrika närvaro och äkthet i de respektive familjerna.

Det är också en underbar skildring av en terapeuts vedermödor, även om det i detta fall i det yttre ska handla om en talpedagog. Denne är dock inte alls imponerad av sina kollegors resultat och arbetsformer, utan väljer en mer intuitiv arbetsstil och ett mänskligt komplext sätt att skapa botande, genom närhet och äkthet.

Överhuvudtaget är detta en mycket genomtänkt, vacker, rik och samtidigt mångbottnad film med flera underbara "budskap" om människans möjligheter att växa.
Att förvandla sitt öde och sina handikapp till en tillgång istället för att lamslås.
Missa den inte.

© CMM Nya Tiden, febr 2011.

När "positivt tänk" befruktas av "själsligt tänk" - och vi växer in i enhetsflödet

2011-02-11T17:41:00.027+01:00

Ibland kan det låta mer lättvindigt när man talar om mänsklig utveckling, både vad gäller andliga tillstånd eller t ex något mer vardagligt som "positivt tänkande".

Det kan gå inflation i detta. Och därför är det förstås viktigt, tycker iaf jag, att belysa olika sidor.
En sådan sida är att det kan vara väldigt tufft ibland att utvecklas. Det krävs en hel del, mod t ex, att våga släppa efter på gamla mönster som trixar och hotar och överdriver. Kanske säger "att om du utvecklas mer så råkar du illa ut" eller som vill skapa skuld.

Dessa det förgångnas "röster" kan på ett sätt ses som illusioner, naturligtvis. Men de kan också ha starkt inflytande, genom det omedvetna hos oss människor.
Kopplade till olika former av separation-smärta, men också våra egna misstag i det förflutna och vårt egos begär, binder de upp olika delar och nivåer av vårt medvetande. Därmed hindras vårt jag i sitt flöde, att ta emot helhet, ta emot själens impulser.

Och jag respekterar verkligen alla som jag får möta genom SoulWork (terapi/coaching, kurser) som ger sig i kast med sina inre utmaningar och vill utvecklas.
Och jag respekterar mig själv för allt jag fått gå igenom på min väg. Framförallt då jag fått "nåden" att ta inre steg som jag inte trodde var möjliga. Då jag varit tvungen att genomgå sådana reningar och omvandlingar att jag inte trodde det skulle gå att klara mig igenom dem.

Men det gjorde det, förstås.
Dessa skedde ändå därför att jag måste varit mogen för det, på något sätt, det har jag kunnat inse senare.
Och så kanske det är med oss alla. Vi får möta mycket som vi inte kan tänka ut innan.
Som själen eller livets inre mening, vad vi nu vill kalla det för, ger oss som vi kan växa igenom.

Därför, alla som går igenom sin utveckling oavsett vilken fas det nu kan röra sig om, behöver på olika sätt möta sig själv, möta gamla illusioner, möta gamla "spöken", även från djupa kollektiva fält inom den mänskliga familjen och historiens gång.

Detta som jag också tagit upp förut, hoppas jag gör det klart, att jag är inte en anhängare av "luftslotts-tänkande" inom personlig utveckling eller förenklad, snabbhets andlighets-utveckling.
Varför jag tar upp detta just nu, är bl a för att min fru tidigare idag läste en artikel för mig från en hälsokosttidning (reklam) om en traditionellt framgångsrik "mental tränare" som sägs som så många vara "expert" på dessa frågor.
Hans tips, säkert helt ok för den som vill mer "kämpa" genom att skapa mål och uppnå "framgång" på dessa sätt, kändes väldigt syrefattiga och onyanserade. Dels därför så många nästan "tjatat" sönder dem, dels därför att de inte riktigt ger utrymme för livets oväntade händelser och den innebörd och också möjlighet till växande som kan ligga i dem.

Missförstå mig rätt nu. Jag håller med om att det är bra med mål på sitt sätt, det behöver de flesta av oss. Vi verkar med vår vilja och därför med "strävande". Dvs vi söker göra det vi får energi av och också som vi ser ger något till andra. Vi önskar ta reda på mer hur vi kan öka dessa framsteg, både inom oss och i världen, absolut.
Men det som slog mig då som Nina o jag också pratade om nu, är att det förstås finns så många olika nivåer av detta "positiva tänk".

Vissa har det mer som drivande affärsidé, för att i första hand skapa lycka genom pengar, materiella tillgångar, för att lyckas med sin karriär osv.
Andra har det mer som personlig utveckling, affirmationer t ex, för att omvandla rädslor, skuld osv. Ofta mer fokus på relationer än bara egna personen.
Också mkt bra, det höll jag på med en hel del på tidiga 80.talet tillsammans med frigörande andning och den då relativt nya rörelsen i Sverige av "helhetstänk" och att själv ta ansvar för sina känslor och sitt liv. Sondra Ray var en stor föregångare då, Leonard Orr, och förstås många andra.

Sedan kommer vi till en tredje övergripande grupp (med många nivåer också) där det "andliga" inslaget ökar alltmer.
För min del har detta alltid varit tongivande, även om jag utforskat många andra "stilar" eller nivågrupper också.
Här handlar det mer om att vi inte strävar i första hand efter ekonomisk vinst, utan mer taggar ner, tar livet som det är, och riktar in oss mer på inre värden.
Detta grundar sig på liknande principer förstås och det "positiva tänket" är självfallet med här också, som en viljekraft. Men det är inte lika "uppblåst" om jag får säga så utan att degradera andra uttryck. Detta helt enkelt därför detta moment är mer i bakgrunden, mer självklart.

Det är också då vi märker att vårt "positiva tänkande" också gärna innefattar alltmer av andra. Andras välgång, framgång, relationers utveckling. Världens utveckling.
När vi dessutom märker att vi innefattas alltmer i ett större luftrum av vår existens, då kanske vi också inser att vi redan är där, i denna kontakt, detta flöde.
Sedan om det inte alltid blir så som vi tänkt, nej, hur skulle det vara möjligt egentligen?
När livet är så omfattande, och vi har så mycket material med oss egentligen som vi inte ser eller kanske ens anat i vårt medvetande.

(Tidigare inlägg som anknyter till detta tema; här och här)

@ CMM Nya tiden, feb 2011

Det nya landet träder fram: Genom de högre energiernas flöden kan vi bygga det nya

2011-02-10T20:24:00.018+01:00

Skrev precis en blänkare på Facebook om den energi som är speciellt påtaglig just nu:

Det är starka energier just nu, upplever jag och Nina. Också många vi mött senaste tiden på olika sätt. Jag har spontant känt att ngt är "på gång".
För några dagar sen fick jag mer ord på det; att det handlar om en ny öppning (i den här mångåriga processen av "förnyelse").
Och att vi kan trampa ny mark nu.
En ny avsats, plattform. Känns väldigt bra, hoppingivande.

Sedan Vattumannen "kom in" med start runt 20 januari (ofta lite tidigare), så har enhets- och gruppenergin ökat markant, tycker jag. V-mannens energi är så spännande, därför den kan vara både så sirlig och luftig, samtidigt ganska tät, komprimerad.
Inte på det här frampressande sättet (som har sina definitivt goda effekter i andra tecken-energier), utan mer "utsträckt".

V-mannens karaktär på mänskliga plan med "självständighet", också gärna gå "motvalls", mot strömmen. Där är Uranus tongivande, som "revolutionens" frambringare eller snabba förändringars kraft. Det ser vi också enormt starka exempel på i den och plötsliga händelseutvecklingen i Egypten, Tunisien m fl länder i området.

Den energi som kommer in nu senaste dagarna är ännu mer figurerad, dvs gestaltad. Den har ett mer direkt riktat anslag, upplever jag. Inte på ett i första hand personligt plan (även om det förstås kan vara så också ibland). Men i sin direkthet, sitt överflöd, sitt enorma välstånd.
"Genombrott" kom upp som nyckeltema nyligen.

På en SoulWork-träff vi hade nyligen upplevde vi att det var som en stark "vind" som drog in, med allt det nya.
Och som i Vattumannens kännetecken med det "friska, förnyande vattnet", kan det nu kännas brusande, forsande. Inte av ett fysiskt vatten, utan av det högre energimässiga flödet.

Som jag skrev ovan här, upplever jag det som att en ny nivå har nåtts, ett större flöde av kärleks- eller enhetsenergi har vidrörts i ett större sammanhang och ger sitt utströmmande svar.
Det är förstås också aktivering av "Kristusenergin", och samtidigt Modersenergin (ett ständigt samspel).
Kristus är ju också allas våra högre själsenergier, vår kärleksdimension.

Det är också så inledningen på hela detta år 2011 har känts till stor del, tycker jag.
Som en starkare bekräftelse på att vi gått in i det nya mer kraftfullt. Som att vi är redan i kontakt med, inte bara dessa fantastiska, upplyftande, förnyande och inkopplande energierna, för så har det ju varit länge. Utan också som ett nytt land träder fram, en ny mark. Att där kan vi bygga något mer stadigt, tydligt. Där kan vi mötas på nya sätt. Där kan den här större verkligheten som många anar på ett eller annat sätt ta mer form. Där det vi längtar efter och sökt så länge kan bli mer integrerat i vårt nu, att vi är redan där.

Det är något jag upplevt mkt starkt i tidigare perioder, mycket i mig själv och med vissa personer. Nu och under de senaste årens framväxande verkar mycket bli allt fortare integrerat hos allt fler. Det märks mer och mer i samhället, hela världen.
Ett annat tecken för mig är också när jag jobbar med människor; allt går fortare, lättare och ljusare.
Det kan förstås vara mkt tuffa öden och stora svårigheter som möter i dessa processer. Och ändå känns det som så stora resurser som finns mer nära nu. Omvandling tar plats enklare, mjukare, vackrare.

© CMM Nya Tiden, feb 2011

Tips på kurser och behandlingar med folk jag känner

2011-02-08T21:04:00.015+01:00

Ibland ber folk mig att ta med om deras kurser i utskick etc. Det gör jag dock mkt sällan, helt enkelt för att dels är det såpass många som önskar det, dels vill jag gärna veta själv vad kursen innehåller, hur det känns etc.

Men samtidigt är det flera människor som jag och min fru känner som vi kan dela med oss av. (Och flera av dessa här har inte bett om ngt alls, jag bara tar med dem ändå). Vi hjälps åt.
Därför har jag med några tips här för de som är intresserade. Jag vill poängtera att jag alltså inte själv gått på dessa kurser, men att dessa människor är väldigt fina och bra, och därför är nog deras utbud också bra.
Det är dock något var och en måste avgöra helt själv förstås, och där är det naturligt att ens intresse, men också intuitiva känsla är vägledande.

• Helle Helborg är familjekonstellatör och soulworker. Hon har också mkt kunskap om alternativt odlande och om geomanti, jordens krafter. Hon håller kvälls-pröva-på i Familjekonstellationer på Hälsans Hus, Fjällgatan 23b, Stockholm. Torsdagar och tisdagar kl 18.30 -21.30. 3/2, 24/2, 15/3, 5/4, 26/4 2011
Info/ anmälan: Helle mail: helle.hel@telia.com Tel: 0156 14144. www.soulwork.se
Helle tar också emot enskilda i Gnesta i sitt varma, ombonade hus där starka energier kan samsas med öppenhet och värme.

• Eva Matthis, arbetar med kreativitet, konst, skapande rörelse, qi-gong m m. Hon ger också mkt omtyckta levande-verkstad-kurser för barn sommartid. Tar också emot för behandling i shiatzu-massage och Reiki m m. Verksam både på S:a Öland och i Stockholm.
Eva och hennes man Walle har en väldigt öppen, generös och varm kärlekston i allt de gör. Gillar du fritt och spännande skapande i olika former ska du absolut kontakta dem! Walle (Dickson) har också spännande kulturprojekt i samregi med Mörbylånga kommun och andra instanser för södra Ölands konst- och kulturliv.
Eva: www.skapanderorelse.se evamatthis@skapanderorelse.se 070-9947904
Walle: www.karnevalide.se karneval@tele2.se mobil 073-759 25 58

• Klara Himmelmark arrangerar sommar kurser i peruansk shamanism och andinska healingtekniker på olika platser i Sverige. Kontakta Klara på: klarahimmelmark@gmail.com för mer info.

Hemsida för detta projekt: http://www.childrenofthe7rays.com/

• Inga Wästeby har kurser och enskild mottagning i SoulWork, samtal, healing m m. Hon tar emot med sina många goda kunskaper och sin stadiga, varma trygghet i Huddinge i södra Stockholm.
Inga når du här: www.helhetsmanniskan.com. Mobil: 070-660 34 67.
E-post: inga@helhetsmanniskan.com

• Ingrid Krianon och Jon är fina, varma ljusvänner som arbetar bland annat mkt med att skapa länkar mellan kyrkans värld och den nya andligheten. Ingrid skriver en hel del "kosmiska tankar" och Jon spelar gärna en glad sång eller två. De arbetar också mkt med skapande verksamhet och energiarbete, och kombinerar fritt med metoden Vedic Art.
Läs mer på deras hemsida: www.ingridkrianon-jonankerholm.nu
Nu närmast är de med på ett kommande arrangemang i Karlstad: Lör 26 mars 2011, 10 - 18, Församlingshemmet i VIKENKYRKAN, Sjömansg 6, Karlstad.

• Annika Lynton ger olika behandlingar, bland annat i klangmassage, oljor, och SoulWork. Hon har också kurser i klangmassage, helande oljor och vegetarisk matlagning. Annika målar också.
Annika och hennes man Matthew är härliga inspirationskällor i sig och många minns nog deras fina klädaffär på söder i Sthlm som var som en lekfull och kreativ oas. Men kreativiteten och helandet fortsätter! Du når dem på: www.tiarastar.com. (En ny hemsida på gång)

Det finns förstås många andra jag gärna skulle tipsa om, men just nu får det räcka. Jag återkommer säkert med andra framöver.

© CMM Nya Tiden, febr 2010.

Att bistå barn och ungdomar med diagnoser genom t ex kostomläggning. Men också genom försoning i familjens släktled

2011-02-06T11:15:00.017+01:00

Skrev nyligen på min Facebook sida om debatten kring hur man kan bistå personer (främst barn, ungdomar) med diagnoser av adhd, autism etc genom kostomläggning.

Allt fler, framförallt föräldrar till barn med dessa symtom, menar att mjölk är en stor "bov" i dramat. Genom att reducera eller ta bort mjölk, men också socker, gluten (vetemjöl) och även onödiga kemiska tillsatser, har många sett att deras barn mår bättre och minskar dessa symtom genom att äta annorlunda helt enkelt.

Det är inte säkert att det hjälper alla, eller att det botar helt och hållet. Men i och med att det ändå tycks hjälpa så många, skulle vetenskapen, i detta fall läkarkåren men också andra intressenter, t ex sociala myndigheter, ha stor glädje av att undersöka detta mer och se vad som skapar de positiva resultaten.

Såg en intressant debatt på SVT (27/1. 2011) för ett tag sedan där flera föräldrar deltog som konkret sett deras barn må bättre, ofta på väldigt drastiska, snabba sätt, genom denna typ av kostomläggning.
En bakgrund till detta (men det finns förstås fler) är den uppmärksammade danska boken "En kärnfrisk familj" skriven av paret Mauritzon. Morten Mauritzon var med i debatten och berättade om deras helt oväntade positiva erfarenheter med deras autistiske son Bertram. Jag skrev tidigare om boken på vår sida SoulBooks (se här)

Morten gav ett väldigt sansat, coolt intryck, och kunde lugnt konstatera att detta hade faktiskt fungerat i deras familj. Detta trots att de läkarrepresentanter som var med i rutan inte var speciellt öppna för detta. De var faktiskt direkt negativa till det och påstod att det inte är möjligt eller "vetenskapligt belagt".

Det finns tydligen många som prövat detta och nått goda resultat. En av dem jag råkade på är skådespelaren Jenny McCarthy, (tillsammans med Jim Carrey), vars son Evan blev botad genom ändrad kost (Bild här ovan. Läs här)

Sedan finns det förstås olika nivåer och former av autism och dessa många andra diagnoser, t ex adhd. Och alla kan nog inte förbättras så lätt. Jag har själv jobbat med autistiska personer för många år sedan (och andra med den äldre allmänna samlande diagnosen "utvecklingsstörda) och förstått att det finns olika slag.
Därför är det förstås ännu viktigare att barn/ungdomar, men också vuxna överlag, inte klassas i onödan med dessa diagnoser, inte minst adhd som blivit så "populär". Man bör inte sätta etiketter och förskjuta barn/ungdomar med olika sorters problem, t ex för att de är utagerande, arga eller okoncentrerade, och ge dem massor av olika sorters nervlugnande eller andra preparat utan att undersöka deras sociala bakgrund och emotionella behov.

Många personer med dessa diagnoser kan vara väldigt väl utvecklade (utan att "romantisera" dessa svårigheter på ngt sätt), men i större behov av lugn och ro. Andra kan ha "tagit på sig" dessa symtom som reaktioner för en problematisk uppväxt eller en oförstådd eller oförsonad familjebakgrund i flera led.
Detta blir inte så mycket belyst längre i vår tid där tydligen en klinisk diagnos ska fylla alla frågor och behov.

I vissa fall kan säkert terapi och t ex den ovanligt läkande men ännu så länge okonventionella metoden Familjekonstellationer kunna bidra med hjälp och förlösning.
Autism, adhd och andra diagnoser är något man jobbar mycket med i detta fält, inte minst internationellt, men det kommer sällan fram.
När det gäller metoden Familjekonstellationer arbetar man främst med föräldrarna och deras bakomliggande påverkande fält av släktled. Genom det helande och den försoning som kan skapas, kan detta också positivt påverka barnen.
Detta gäller förstås inte enbart barn med dessa diagnoser, utan överlag olika svårigheter och utsattheter som kan balanseras, omvandlas och integreras.

Allt fler reagerar också på denna snedvridning där naturvetenskapen lätt kan missbrukas. T ex en blänkare genom kvinnoföreningen 1,6 milj klubben med Alexandra Charles m fl.

Den traditionella, ofta kemiskt läkemedelsbundna läkarkåren, tycks måla in sig i ett hörn istället för att välkomna nya möjligheter och goda rön.
Hur stor del som är prestige och hur stor del som beror på bundna avtal och dolda lojaliteter med läkemedelsbolag, vet vi inte.
Inte heller hur mjölkproducenterna i detta fall tycks ägna stor lobbying för att få människor fortsätta överlag att dricka mjölk. Att påstå att det skulle vara "farligt" för hälsan att inte dricka mjölk tycks i sig vara ytterst ovetenskapligt.

© CMM Nya Tiden, feb 2011.

FaceBook: En scen för verklig kontakt och begynnande "grupptänkande"? Eller en illusion om "familjekänsla" och med ökad övervakning?

2011-01-31T19:54:00.020+01:00

Jag har senaste tiden försökt att "hänga med" eller kanske bättre uttryckt, försökt aktivera mitt FaceBook engagemang mer.

Efter att ha varit med ett år på FB har jag haft stunder då och då av starka funderingar kring den verkliga nyttan och glädjen med FB. Därför ville jag igen pröva om jag med mitt eget handlande kunde höja min delaktighet och också känsla av att det verkligen är ett kommunikationsforum för min egen del.

Jag meddelar mig därför lite mer just nu via fler personliga texter om vad som händer mig. Jag ser vad det leder till.
Det är mkt trevligt ibland, t ex att få fin respons från andra som jag kan vara kopplad till. Det ger en känsla av viss kommunikation.
Och samtidigt, är det verkligen kommunkation?

Det beror förstås på vad vi vill lägga in i innebörden.
Jag pendlar mellan att tycka det är kul, trevligt och också bra att kunna nätverka på olika sätt.
Samtidigt är det lite knepigt för mig, därför jag skriver hellre lite mer substantiellt och därför gärna blir aningen (eller mkt) längre i mina texter. Där passar det förstås bättre för mig att blogga, eller skriva böcker, vilket jag ju också gör.

Samtidigt är det fint med att ha den där lite snabbare responsen som FB kan ge, iaf med vissa personer.
Det verkar nämligen vara så att många är med där bara för att man "ska det", inte för att använda verktyget aktivt (inklusive mig själv periodvis).
Det är förstås upp till var och en. Men jag funderar också på vad det betyder att "vara med", speciellt i ett mer passivt läge.
Är det en signal om "jag finns och jag är någon", men "jag har fullt upp med annat och vill helst inte bli störd av dina personliga meddelanden"? Har vi ett så starkt behov av att "vara med", men svårt skapa rum för det mer fysiskt?

Det finns förstås större tveksamheter med FB, framförallt på etiska, samhällsmässiga plan som kommit i ljuset alltmer på sistone.
Dels att FB eventuellt själva skulle sälja vidare adresser och innehåll, vilket förstås inte är bra om det är sant.
Också att folk kan övervakas överlag. Också i olika brottsliga syften tydligen, hörde jag precis idag som hastigast i något nyhetsforum.

Det är också en återspegling av det kollektiva "bruset". Detta kan faktiskt upplevas i mindre eller högre grad om man är inkopplad (inloggad). Det är förstås inget uppenbart "problem" - man kan bara sluta när man vill.
Samtidigt blir många tydligen också beroende av detta forum och känner sig jagade av att uppdatera "vänner", gratta på alla födelsedagar hit och dit, värna om sin "familj", även om det är en sorts illusion.
På så sätt används också vår eterenergi, kanske felaktigt?, i denna kollektiva malström.

Eller kommer detta forum och liknande att utvecklas? Kanske en allt mer äkta kommunikation kunna ta form? Mer till för människans direkta värde av växande, inte för att kommersialiseras eller övervakas för olika syften?

Kanske detta är del av en sorts träning i "tidens grupptänkande", även om den hittills är väldigt förenklad och "brusig"?

Framförallt tror jag på det många talar om, att allt fler längtar efter mer verklig kontakt mellan människor.

© CMM Nya Tiden, 1 febr 2011.

Searching for love - låt alla sökande hitta källan

2011-01-28T17:19:00.005+01:00

Häftig låt jag bara råkade hitta precis nu.

Som, insåg jag snabbt, är ju en av de mest populära just nu (eller för ett tag sen, jag hänger inte med i allt nytt på den fronten...).

Kände mig klart berörd av den här, mkt stark energi för det mänskliga, bejaka, bejaka. Respect - all kidz.

Enhet för det nya. Enhet för allt som faller sönder.
Enhet för alla som försöker bli det de är i den här virvlande tiden av tomhet och läkande, förening och förstörelse, motsatser och det enda...

Enheten i allt, enheten i oss, i dig, i mig

Se igenom och bli till.

© CMM Nya Tiden, jan 2011.

Vi består alla av båda polerna, både Moders- och Fadersenergi. Vi läker genom enhet.

2011-01-22T18:09:00.012+01:00

(Fortsättning på förra inlägget om dokumentärfilm om författaren, danske kvinnodebattören Hanne Vibeke Holst. Läs tidigare inlägg här)

Som sagt, dessa personer behövs förstås i "samhällsrösten".
Men frågan är om det går att vinna en seger genom att se det som ett "krig"?

Och frågan är om "kriget mellan könen" överhuvudtaget kan föras genom strid, genom polaritet, genom "hat"?
Är inte denna fråga, liksom många andra i den mänskliga utvecklingen, i behov av en större förståelse? En ökad tillit till det goda inom människor, livet, helheten. Möjligheten till det läkande, till det enande. Oavsett kön.

Därför når detta "öde" inte bara i detta enskilda fall (framfört genom denna film), utan överlag inte sin lösning och läkning. Så länge skuldbördan omedvetet projiceras ut och anklagelsen mellan kvinnor och män fortsätter att göda hat och osämja, skapas heller inte nya möjligheter på den offentliga arenan i samhället.

Läkandet får istället ske i skymundan, genom tusentals, förmodligen miljontals människor som skapar denna utveckling inom sig själva, men också med andra, i sina familjer, i sina relationer. De gör det genom att de bearbetar och ser igenom sina egna skuggscenarier. Istället för att fortsätta projicera ut dessa dramer (ofta olyckliga förstås), så kan vi "ta hem" dem, omvandla dem, försonas med dem. På så sätt förlorar dessa hindrande mönster sin kraft. I oss själva, men också på sikt i våra samhällen!

Detta är sällan något som uppmärksammas eller får gehör i massmedia eller inom vår tids etablissemang inom kultur och underhållning.
Helt enkelt därför det mänskliga kollektiva medvetandet och maktfrågans centrering inte nått dit ännu, även om den är på mkt god väg, egentligen i expresstakt.

"Kriget mellan könen" är en sorts symbolik, men också en fysisk-maktmässig realitet i världen.
Otaliga kvinnor utsätts för detta förtryck genom trafficking, maktmissbruk, sex- och psykiska problem hos män. Olika mekanismer som tillsammans föder våld, våldtäkt, övergrepp, inscest, prostitution, könsstympning och psykiskt förtryck m m.

Därför är det också uppenbart att det som hittills varit försök till lösningar av överlag de mänskliga problemen hittills inte räckt till. Att enbart fokusera på teknisk utveckling, ekonomisk tillväxt och överlag ett samhälle som premierar och baseras på materiell konsumtion, har inte gett svaren på dessa frågor. Helt enkelt därför den viktigaste frågan av alla inte blir belyst!

Nämligen, vad är det som gör att människan utvecklas - !
Hur kan hon öka sitt medkännande, förändra sitt agerande och bli alltmer enhets-tänkande, samverkande och fredlig?

Alla önskar och vill ha kärlek. men relativt sett få (även om dessa ökar för var dag!) är beredda att skapa de nödvändiga förändringarna inom sig själva och därmed i sin fortlöpande påverkan i det mänskliga livsrummet.

Shiva-Shakti

Låt oss möta vår genuina delaktighet i Modersenergin, som är vår kvinnliga pol, som skapar i formen, som föder fram livet genom naturen.
Och låt oss mötas i vår övergripande, vägledande och uppbyggliga Fadersenergi, som är vår andra pol, den eviga energin.

Vi består alla av båda dessa poler. Och vi kan alla inse vår delaktighet med detta större, egentligen opersonliga liv, som ständigt ger oss allt vi behöver

© CMM Nya Tiden, jan 2011.

Striden mellan könen och överlag inom människan behöver läkas genom ökad medvetenhet och enhetsförståelse

2011-01-22T12:35:00.025+01:00

Som sagt, återkommer här om ett tv-inslag från igår.

Tittade med min fru (som så ofta när det gäller dessa inslag) på ett "prat-program".
Detta positivt menat, även om vissa av dessa prat-prgr kan bli ganska ensidiga. Men visst kan det vara intressant ta del av ett människoöde eller olika människors åsikter, vägar och försök till lösningar i sitt liv.
Hellre det än mord, brott, våld, död, dessa evinnerliga serier framförallt amerikanska med stålgråblå inramning och minimal dialog. (Sedan finns det förstås mer bra, spännande äventyrs-action, eller framförallt komedi). Men också förstås alla dessa krumbuktande matprgr (gäsp!), även om det finns undantag även där (engelskt). Eller tråkiga snickar-prgr, som envisas med att ta upp tid.

På så sätt fortsätter utbudet (även om antalet kanaler ständigt ökar) vara förbluffande smalt. Jag har sedan många år en stadig, men neutralt förpackad förhoppning om helt nya prat-program. Överhuvudtaget nya program, som skulle belysa fler nivåer av mänsklig utveckling och människans alla goda möjligheter i den här viktiga tiden.

Vi lever ju faktiskt - egentligen - inte i en släng och skräp-tid. Utan i en av de mest omvälvande och förnyande tider mänskligheten hittills varit med om påd enna planet.

Det prgr jag tänker på nu ("Drottningen bakom Drottningoffret...", fred 21/1 2011, TV2 20.00) var om en av nordens och Danmarks mest lästa, omdebatterade författare, Hanne-Vibeke Holst. Jag kände inte till henne innan, annat än som förbiflygande namn.
Först tyckte jag det var lite sådär allmänt kul bara att se hur den här personen strävade efter vissa mål och hade nått sin personliga prägel. Hur hon stod upp för sina ideal med stor kraft och tydligen har en tydlig effekt på sin omgivning.
Det kan vara stimulerande att ta del av hur människor skapar detta och hur vi alla kan ta fram det vi brinner för på olika sätt.
Också spännande med en författare som är så samhällsengagerad.
Hanne Holst verkligen utstrålade mkt stolthet (kanske på typiskt danskt sätt?), ett slags lugnt patos. Men också en sorts lätt melankolisk glädje, lite som ett ljus glittrade i hennes ögon, fint.

Sen blev programmet lite ensidigt. Eller innehållet snarare. Jag vet inte om det berodde på intervjusättet och programmets upplägg, eller om det får stå helt för huvudpersonen, författaren och aktören själv?

Slutklämmen var dock än mer påfyllande och suggestiv vad gällde fler perspektiv att förstå denna person. Men också på fler nivåer av det mänskliga och denna övergripande fråga kring "striden mellan det manliga och det kvinnliga".
Som oftast speglas något mer omfattande livstema eller kollektiv fråga i en mer välgjord, bra, fungerande dokumentär (och överlag annan film, konst, litteratur).
Visst ni att danskarna fortfarande bränner häxor på bål? Symboliskt förstås, i form av små häxgummor, som placeras högst upp i vårkasen. Det är då man firar "Sankt hans aften", något som tydligen också sker i Norge med "häxbränning". Låter väldigt ålderdomligt och som ger felaktiga associationer. Intressant att ett sånt arv lever kvar, och vad det vill säga.

Inte i första hand att "kvinnoförtryck" lever vidare i samma anda, som Holst vill få det till. Utan om synen på det annorlunda, på det "alternativa", som ju häxor stod för till stor del.
Det kanske inte bara var att de var kvinnor som var signum för synen på deras dåtida "avart". Utan att de hade andra uttryck än det gängse, Kanske botade med händerna (healing), kanske var örtkunniga. Eller överlag tänkte och agerade lite annorlunda i en mycket stelbent, överlag hård tid. Många kvinnor råkade nog också ut för anklagelser från andra kvinnor, som ville hämnas för någon otrohetsaffär t ex.
Där reagerade också Holst i sitt tal med eftertryck. Och även om det blev med det här ganska trötta, anklagande röstläget som knappast leder till en ökad dialog, så kan det ju fylla sin funktion med ett kraftfullt ställningstagande.

Ämnet i filmen handlade alltså mycket om kvinnans rättigheter och manligt förtryck av kvinnan. Det var som att iaf delvis bli plötsligt förflyttad till 70-talet igen, i den miljön där så många tog upp dessa frågor. Jag känner igen dem mkt väl, för jag var också en del av detta då. Jag är sas uppväxt med den debatten och de frågorna.
Mycket av detta är viktigt och hedervärt på sitt sätt. men polariseringen blir alltför snäv och svart-vit. Den drivs så långt att det blir en märklig strid, "ett krig", vilket leder till ett helt felaktigt fokus, tycker jag. Det tycks mer och mer handla om personen själv än "hela mänskligheten" eller "samhället". Jag kan t ex inte se det goda i att män ska ta på sig en "kollektiv skuld", lika lite som kvinnor ska det.

Författaren Holst är uppenbarligen kvinnan som utkämpar detta slag. Kanske inom sig själv till stor del? Detta sas också flera gånger helt tydligt, både om "kriget", men också hur hennes psykiska värld var del av detta.
Kriget mot männen, mot förtryckare, mot orättvisor.
Och det är förstås mkt bra att vilja göra det bättre för de som har det svårt, självklart.
Men att vända hela verkligheten och hela samhällsutvecklingen till en genusfråga har jag så svårt att se hur det kan bli konstruktivt.

Man bör inte förklara alla samhällsfrågor, orättvisor och debattämnen utifrån det "enskilda", dvs utifrån personens bakgrund och sociala och psykiska påverkan. Samtidigt är det svårt att bortse från dessa influenser som förstås har sin naturliga del av hur alla människor formar sina liv.
Detta blev också mycket intressant och starkt återspeglat i denne författares bakgrund och barndom där hennes egen pappa hade stängt ute henne och familjen med ett symtom av alkoholmissbruk som tog över alltmer. Hon beskrev detta öppet, pappan som höll sin dörr stängd, även rent fysiskt, och isolerade sig i sitt eget skrivande.
Detta gjorde också sedan Holst själv, om än i mildare grad, gentemot sina egna barn, berättade hon öppet.

Hela denna familjemässiga och psykiska upprepning blev så klart blixtbelyst här. Hur författarens engagemang och ständiga stridande hängde ihop med hennes egen bakgrund. Detta tycktes hon också se själv, men verkade inte ha mött smärtan i det. Hon kanske ser sig som en sorts "martyr", som måste lida för det kollektiva.
Därav också en eventuell koppling, såg jag såhär helt spontant, med temat i tv-serien Drottningoffret (som jag sett slutet av och en del andra klipp), som ska återspegla en kvinnlig partiordförande som offrar sig, även rent fysiskt.
Symboliken och tematiken är slående.

(En ytterligare del kommer strax, som fortsättning på denna artikel)

© CMM Nya Tiden, jan 2011.

Vi "uppfinner hjulet" varje dag i vår utveckling för frid och ökat samförstånd

2011-01-21T23:02:00.016+01:00

Är det inte såhär, att människan trots alla möjligheter, alla goda val, all (relativ) frihet genom ekonomiska och tekniska modeller (iaf i väst) och viss grundläggande demokrati, ändå spårar väldigt ensidigt i gamla hjulspår?
I alla fall vad vi kan se i det yttre, t ex genom massmedia, men också överlag i samhället.

Detta är förstås del av en kollektiv illusion på sitt sätt. Inte enbart, för mänsklighetens rörelse har varit och är fortfarande delvis mkt trög vad gäller att kunna följa goda förändringar. Ändå sker detta, som jag brukar ta upp. och det sker i mkt större utsträckning än vad vi oftast kan se. Urvalet är i viss mån sållat (t ex genom massmedia)

Som man därför brukar säga, apropå "hjulspår", att "vi måste uppfinna hjulet om igen". Ja, det ligger mkt i det.
Vissa grundläggande värden behöver om igen värnas, förklaras, förstoras i sin belysning för att förstås, men än mer för att kunna tillämpas.

Det finns många orättvisor i världen och i alla samhällen, oavsett styrelseskick. Kanske är total mänsklig förbrödring och systerskap, dvs den mänskliga familjens enhet och respekt för allas lika värde, en utopi. Att drömma om ett sådant samhälle, en sådan värld.

Ändå gör vi det, förstås. Inte för att vi är naiva eller "drömmare". Utan för att det ligger i människans natur att ständigt försöka skapa allt bättre villkor. Inte bara för sig själv utan för sin "stam", sin grupp. Idag har denna grupp mer och mer blivit mänskligheten, även om vi förstås inte kan omfatta alla barn som har det svårt, eller alla kvinnor som våldtagits, eller alla fattiga, eller alla missbrukare osv.

Vi söker bidra så gott vi kan, där vi är i våra egna liv. Genom enkla handlingar. T ex att själva utvecklas. T ex att själva skapa mer frid, som leder till fred. T ex att rena sitt eget liv, sina egna negativa mönster, så att dessa inte behöver föras vidare i blindo eller påverka negativt vad gäller sina barn, sin familj, men också andra människor som vi möter dagligen i vår vardag.

Ett sådant tema kan vara att skapa fred i sitt partnerskap, med sin älskade som man är gift eller sambo eller tillsammans med på ett eller annat sätt. Skapa fred i sin familj. Skapa fred med sitt ursprung; sina föräldrar.
Istället för att fortsätta dessa olika "krig", att gå till botten med vad konflikterna handlar om, inte minst i sig själv. Att möta det som kan skapa försoning. Som läker. Som tar ett nytt steg utanför den tidigare fastlåsta ramen.

Att bidra till att minska och se och därmed förstärka bilden och därmed också verkligheten av att kriget mellan könen kan på sikt en dag upphöra.

Återkommer till det i nästa inlägg apropå en grej jag såg på tv nyss.

© CMM Nya Tiden, jan 2011

Mot våren!

2011-01-19T10:05:00.003+01:00

Härligt väder idag - Sol!

Många jag har träffat senaste tiden tycker det är så skönt med snö. Men jag trivs väldigt bra i lite varmare väder.
Och också barmark, så jag kan gå i mitt tempo utan risk för halka. Nu har det ju varit en del halka ändå med töväder. Men visst är det härligt när det droppar och smälter! Och rörelsemässigt, underbart.
Vi går mot våren!

Nu ska jag ut - nej, inte skotta igen, som tur är - utan njuta av ljuset

SoulWork - ny utbildningsgrupp startar snart i Sthlm

2011-01-05T19:21:00.005+01:00

Det närmar sig för nya SoulWork-gruppen.
En utbildning som ligger i tiden som kombinerar ditt inre växande med ditt förverkligande i världen som en själsfull, mer vaken och medveten person.

Själslig inkoppling med dina högre energier och integrering av din person. Du får möjlighet bearbeta eventuella hinder, se på dina relationer och hur omedvetna olösta band inom din ursprungsfamilj kan påverka dig.
Denna mycket praktiska träning leder bland annat till ökat förverkligande av dina kanske låsta eller okända möjligheter och förmågor inom dig.

Slutet av januari går den av stapeln - undersök mer om det är något för dig!

Läs tidigare inlägg här.

Äldre litteratur du söker kan finnas på Bokbörsen

2011-01-04T16:46:00.008+01:00

Som flera av er redan vet, så är vi med på Bokbörsen på nätet. Det är en tjänst för alla som vill sälja eller köpa framförallt begagnade böcker, men också film, musik, spel.

(En äldre "klassiker" Vi var inte först av Andrew Tomas, känd författare inom esoterisk kunskap som gärna fokuserade på den större historieskildringen. Obs bilden på detta omslag stämmer inte med boken till försäljning, vår titel har inga defekter)

Det är faktiskt en riktigt bra tjänst och vi säljer kontinuerligt ut från vårt "boklager". Eftersom vi jobbar mycket med områdena personlig och själslig utveckling, psykologi, andlighet, så blir det många titlar inom denna sfär. Många blir också "uttjänta", dvs har inte samma innehåll för oss längre och känns mer klara. Då är det här ett perfekt forum för att hitta nya användare som kan köpa dina böcker för en relativt billig peng.

Många titlar är ju också utgångna och kan vara svåra att hitta på antikvariat.
Och många (alla?) antikvariat är också med här, nätet har blivit alltmer av en mötesplats, men också en handelsplats.
Det hindrar inte att det är väldigt behagligt att slinka in på ett eller annat antikvariat ibland för att insupa atmosfären om inte annat av äldre böcker. Det kan vara väldigt mysigt då och då. och jag går själv gärna på loppmarknader på sommaren och kikar på vad de har.

Tyvärr har många antikvariat som jag tidigare brukade uppsöka stängt eller flyttat. Hundörat på St Paulsgatan t ex var ett väldigt bra sådant. De finns numer i Strängnäs om jag minns rätt. Och Jones tror jag de hette på övre Drottninggatan var ju väldigt anrikt och fint.
Och som sagt många har övergått till att sköta sina affärer via detta forum, om än inte enbart.

( Några av de titlar vi har till försäljning finns med på bild här i detta inlägg. Vill du se hela listan, klicka här för direktlänk)

Porto tillkommer alltid på priserna (ibland även postens extra avgift för "skrymmande", 12:-)

© CMM Nya Tiden, jan 2011.

Följa med i floden? Det "lilla sinnet" kämpar med de stora förändringarna

2011-01-01T13:22:00.007+01:00

Gott nytt år!

Det här inlägget skulle egentligen varit med igår, nyårsafton, men det var så behagligt att bara vara den dagen, mkt mjukhet och närhet och värme. Så den här låten får komma idag istället.

Det här är en riktigt bra låt i nyårsfirningen. Lite märklig i scenografin, men också en suggestiv inramning i detta framförande med människan som en flod av...växande?
Så tänker iaf jag, speciellt med texten i förgrunden.

För de som följer med i musikvärlden (vilket jag inte gör direkt) var det nog en stor nyhet då gruppen Take that återförenades efter många år med Robbie Williams igen 2010. Detta råkade jag se som ett fint inslag i Skavlan (den "ständige" Skavlan - skämt) under hösten 2010.

Hjärtligt se denna försoning och hyllning mellan män, något som ju inte sker så ofta, att män kan bjussa mer på sig själva så varmt och ärligt och ge credit till varann.
Den på ytan busige, tidigare provocerande "buffeln", på-slint Robbie Williams, visade nu (återigen) upp sitt varma och öppna sinnelag. Som nu också senaste åren alltmer influerats av ett andligt uppvaknande (se tidigare inlägg här).

Denna text tycks vara någon sorts hyllning till möjligheterna att klara de svåra tiderna, får jag för mig.
Jorden kan ses som en "mörk stjärna" på sitt sätt - "Here we come now on a dark star" - där människors sanna väsen inte syns
- "seeing demons not what we are".
Att det förkrympta, både i maktintressen men också överlag hos människan, vill försöka ta över - "tiny minds and eager hands will try to strike". Men nu har vi nått en ny punkt i utvecklingen som kan transformera situationen och lära nytt - "but now we'll last the day."
Och jorden har egentligen gått in i ett nytt skede, även om få relativt sett av mänskligheten vet detta mer konkret.

Text till: The Flood

" Standing on the edge of forever
at the start of whatever
shouting love at the World.
Back then we were like cavemen
but we met the moon and the stars
then we forgave them.

We will meet you where the lights are
the defenders of the faith we are
where the thunder turns around
they'll run so hard we'll tear the ground away.

You know no-one dies in these love drowned eyes
through our love drowned eyes
we'll watch you sleep tonight.

Although no-one understood
we were holding back the flood
learning how to dance the rain.
We were holding back the flood
they said we'd never dance again.

Breathin' (Bleeding) but none of us leavin'
wash your mouth son or you'll find yourself floatin' home
Here we come now on a dark star
seeing demons not what we are
tiny minds and eager hands will try to strike
but now we'll last the day. "

Låt mörkret fly. Låt oss se jordens ljus - det som redan är

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

God fortsättning! Stenbocksenergin en speciell glädje i kristalliseringen.

2010-12-30T17:38:00.016+01:00

Hoppas alla haft en skön, vederkvickande jul!
Och nu är vi snart inne i det nya året, 2011.

För mig och familjen har det varit väldigt lugnt och skönt. Mkt samvaro och mkt mys med filmtittande.
Också en del fina stunder med arbete i mellandagarna.
Tack för de underbara tulpanerna som en person kom med! Bara en sån sak är ju otroligt att få, dels som överraskning, dels i den här kalla tiden, ett tjog röda vårtulpaner!

Också tidigare runt juldagarna en förundran över den här energin, som varit ganska "hård", fastän vi firat jul.
Då menar jag inte i form av känslor eller på ngt personligt plan. Utan på det opersonliga övergripande.
Du kanske märkt av det själv, att det varit ganska tryckande, kanske för vissa "grävande" eller påstötande effekter av denna energi.
Inget fel med det, allt har sin rytm. och detta är förstås en del av Stenbocks-energin denna period (21 dec-21 jan cirka).

I Stenbocken prövas många av våra innehåll, känslor och tankeformer. Det beror på att denna energi skapar en kristalliserande effekt.
Det betyder att det som är "gammalt", dvs på olika nivåer mer eller mindre klart, tappar sin kraft i dessa former. Men också att den mänskliga personligheten, det "lägre jaget" eller "egot" kan streta emot enormt mkt i denna förändring, med Stenbocksinflytandet.
För här handlar det om mkt envishet och identifikation med "bevarandet". Tills dessa former verkligen sprängs och då kan det nya livet flöda in. Och då sker det också med ett stort andligt innehåll.
Det här kan ju vara processer som pågår ett helt liv för vissa. Och också hur det tar sig uttryck i det kollektiva.

Detta samtidigt som just denna period också inneburit en Merkurius retrograd.
Denna effekt har hållit på nästan hela tidigare december, men nu senaste dagarna börjat släppa sin inåtvända effekt. Du kanske har märkt det, det är en helt annan lätthet, glädje och direkthet, upplever jag iaf.

Under en sån Merk retro-fas kan det trassla med olika kommunikationer, både fysiskt, tekniskt och mellan människor. Se bara på alla förseningar och svårigheter i trafiken, inte minst med flyget, men också tågen, över julen. Detta är Merkurius retro, men dessutom i Stenbockens period (även om Merk själv är i Skytten f. t).

Stenbocken med sin vilja till struktur, att hålla och styra formen (på en rad sätt o nivåer), kan vara en utmaning. Struktur behöver vi alla då och då, det är självklart.
Men det kan bli ganska ansträngande att leva upp till t ex "samhällets strukturer" (tidsandan, det kollektivas riktmärken) och dess krav på sociala regler. Eller det förflutnas påverkan med omedvetna "krav". Eller inom vardagen, att följa en alltför stelbent hållning som inte släpper fram lek, lust, spontanitet.
Detta uttryck i Stenb kan också slå över i maktproblem. Man strukturerar och håller greppet så mkt om den materiella, men också känslomässiga utvecklingen, att den blir felriktad.

När det gäller samhället och världen är det många illusioner och nivåer som vi ser braka igenom nu. Väldiga förändringar inom maktens sätt att hantera det fysiska och mänskliga livet. Där mkt av de lägre begären satts i första hand.
Detta är Plutos effekt i Stenbocken bland annat, som kommer fortsätta många år framöver nu. Detta är förstås en väldig rening egentligen. Och som många människor genomgått o fortfarande genomgår, att rena sitt personliga ego.

Samtidigt är denna Stenb-energi väldigt intressant, för den komprimerar så mkt. Det sker kanske främst genom och i tanken, förstärkning av intellektet (eller om vi har möjlighet till det högre mentala). Och där får man se upp en del om man har denna energi med sig mer dominerande i sitt horoskop, att detta inte får övertag, för då kan den bli en märklig kyla eller en svårighet att relatera till andra (återigen kristalliseringen, som kan missförstås o missbrukas).
Men också att denna energi föder fram hjärtat. Det har iaf jag upplevt senaste dagarna, ett speciellt ljus av både varm och samtidigt mer diamant-aktig kärleksenergi. Mkt medkänsla, glädje och delaktighet finns också i denna inkoppling.
Det är en Kristus-energi, det är helt klart.

Men i ett större perspektiv tar detta form genom viljeaspekten, den "kommande Kristus", med en högre aspekt som ges ut till hela mänskligheten.
Det är den vi ser ta plats alltmer, både som river ner det gamla och som samtidigt ger inkoppling till "livets vatten", den större kärleken.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Pekar Robbie Williams ut nya flygsätt? Kroppen genom Bhodi-trädet, Jesus utan kors.

2010-12-30T17:18:00.008+01:00

En annan av Robbie Williams egna låtar, framförallt texten här, och förstås sången som är suverän.
Klart existentiell, med många bottnar.
Robbie Williams som nu senaste åren alltmer influerats av ett andligt uppvaknande, något han berättat om en del i Skavlan vad jag minns. Detta tog plats främst genom rymdkontakt.

Här i två versioner.

Den första videon mer officiell. Det traditionella kulturarvet och den moderna västerländska erans ohållbarhet, kanske stundande kollaps (?), symboliserad av en flygplanskyrkogård. Robbie W dansar på kropparna, det gamla sättet att flyga, tänker jag (kolla paralleller i texten)

Den andra (längre ned), mer levande, med den otroligt skicklige estradörens roll i fokus med sin publik, avspänd, i kontakt med värme (och samtidigt balanserande på sin inre spända lina, ögonen).

God gave me the sunshine
Then showed me my lifeline
I was told it was all mine
Then I got laid on a leyline
What a day, What a day...
And your Jesus really died for me
Then Jesus really tried for me

U.K. in entropy
I feel like it's * me
Wanna feed off the energy
Love livin' like a deity
One a day, One day
And your Jesus really died for me
I guess Jesus really tried for me

Bodies in the bodhi tree
Bodies making chemistry
Bodies are my family
Bodies in the way of me
Bodies in the cemetery
And that's the way it's gonna be

All we've ever wanted
Is to look good naked
Hope that someone can take it
God save me rejection
From my reflection
I want perfection

Praying for the rapture
Cause it's strange and gettin stranger
And everything's contagious
It's a modern middle ages
All day, every day
And if Jesus really died for me
Then Jesus really tried for me.

© CMM Nya Tiden, dec 2010

Att utvecklas är också att bidra till att upplösa glamour och omvandla illusion.

2010-12-21T15:29:00.007+01:00

Att vi kan rikta vårt medvetande - välja tankar och känslor som följer en mer konstruktiv livshållning - blir alltmer uppmärksammat idag.
En del kallar det för att vi kan "välja lyckan", vilket är egentligen bara ett exempel bland många andra mål (både inre och yttre) vi kan uppnå på detta sätt. Andra förkastar hela företeelsen och frustar att det är "falskspel" och "oansvarigt att lura människor" att få dem tro att de skulle kunna styra sin egen verklighet. (se tidigare inlägget)

(Tidigare utlagda tankebanor på Nya Tiden som tangerar detta omr: Vårt inre utvecklingsarbete gynnar demokrati och framåtskridande (del 1) - Del 2 - Bidrag till världens utveckling genom dina goda tankar

Ja, så där är det ju hela tiden, dessa olika åsikter kämpar om luftherravälde. Många starka, bångstyriga röster och ettriga tonfall. Många av dem kanske också bottnar i egna svårigheter att uppleva "lyckan", på sitt eget sätt?
Och, kanske det viktigaste, att nå insikten att det går att transformera det som hindrar människan, att ta mer plats på ett sunt, bejakande sätt. Att läka sina gamla sår och omvandla sitt mörker.
Det belyste jag en del av i förra inlägget, hur skådisen Pia Johansson tog upp att jo, man kan faktiskt gå igenom saker inom sig själv. Möta svåra känslor och ta hand om dem.
Och på så sätt nå nya nivåer av insikt och försoning. Som tycks leda till lycka.

Och detta även om det ofta tar sin tid.
Och att det inte finns "garantier" att nå en sorts "permanent lycka". Som jag skrev tidigare, lycka kan vara som jag ser det, att få utvecklas. Att växa.
Och det är en ständig process, det ska gudarna veta (som det brukar sägas) Och det vet de förstås. För alla på högre utvecklingsnivåer har gått igenom lägre stadier.

Vi måste därför hela tiden bestämma själva. Förnuftigt är att undersöka själv. Och att bli mer medveten, inte minst om att man som människa kan välja.

Det märkliga, och kanske också intressanta, är att många som är emot dessa tankebanor av nytänkande, självtänkande och expanderat tänkande (och överlag som det tycks "inre utveckling" hos människor), kan i dessa sammanhang gärna anbefalla en till synes allmängiltig omedelbar kunskap som bevis för sina åsikter. Det sker allt som oftast genom att man hänvisar väldigt löst till ord som "forskning, naturvetenskapliga rön, sunt förnuft", men också ofta som ett slags "moraliskt ansvar" osv.
Dessa förs fram på ett retoriskt plan som därmed ska legitimera att sakfrågan strider mot någon sorts självskriven "lag". Medan det i själva fallet är subjektiva åsikter, som i bästa fall också kan ha någon teoretisk grund.

Därmed inte sagt att man bör bejaka detta till övertro vad gäller "tankekraft" och hur vi kan använda vårt medvetande för att skapa, framförallt vad gäller i det materiella. Inte heller att spela över i desperata försök att frammana lycka på bekonstnad av att vara äkta och sann.
Men det som verkar alltmer tydligt och självklart tycker jag, är att människan kan påverka sitt sinnelag. Dvs påverka sina känslor, men också sitt tänkande. Detta för att helt enkelt må bättre, både psykiskt och fysiskt. Men också för att kunna bidra mer till en harmonisk omgivning.
Det tycks också belagt, enligt min egen erfarenhet och otaliga andras, att vårt tänkande och kännande, också påverkar vår framtid. Detta sker inte alltid så omedelbart, men än tydligt på sikt.

Som jag beskrivit tidigare och som vi jobbar med en hel del på våra kurser, i SoulWork-träningen och i enskilda behandlingar, så är detta en praktisk kunskap. Alla kan kanske inte lära sig denna kunskap, eftersom det behövs en viss egen motivation. En sorts grundläggande insikt kring behov och förståelse för den mänskliga inre naturen. Men många kan och framförallt vill ta till sig dessa praktiska redskap, och det är mycket glädjande.

Som jag nämnt många ggr förut återspeglar detta (på olika nivåer av applicerande och medvetenhet) hur vi egentligen kontaktar högre nivåer av livsinnehåll genom högre frekvenser. Varje nivå har i sin tur en koppling till högre energi, som därmed förmedlar ett ökat livsinnehåll. Som sagt , inte alltid direkt, men med tiden så.

Förnuftigt är dock att se igenom vad som är social anpassning - rädsla (lägre känslobaserad information) - intellektuella analyser (oftast baserade på andras åsikter, därmed lägre mental aktivitet).
Lösningen är att (bland annat, finns säkert flera utgångspunkter) reflektera och analysera men på ett mer omfattande sätt än enbart "akademiskt". Ett sätt att kringå detta ofta egentligen hindrande tankesätt är att se på sig själv, uppleva sina egna reaktioner mer objektivt. Också att mer aktivt gå igenom omedvetet material i sin egen person och lösa upp gamla hinder. Dvs utmönstra hindrande känslomönster som felaktigt kan ange att vi "vet" eller reagera genom att slå ifrån sig (försvar).

Ett ytterligare sätt att använda sin mer sanna, givande inre inkoppling är genom att träna och öka sin intuition, själslig energi, högre helhetsbaserad förståelse. Men också att öka tillgången av empiriska fakta, dvs det vi upplever och prövar oss fram till genom vår egen erfarenhet.
På så sätt - vilket förstås är en ganska omfattande läroprocess - kan vi lära oss att urskilja vad som är "glamour" och illusion". Det gäller både inom oss själva, som uppstått i vårt förflutna som vi fortsätter reagera på. Men också det som härstammar från det kollektiva, oftast blinda inflytande från omgivning och världen.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Samtal i rutan om olika vägar till lycka (och icke-lycka)

2010-12-20T10:22:00.007+01:00

En intressant illustration av dessa tankebanor (som jag tagit upp en del här på Nya tiden) kring människans möjliga tankekraft och förmågor att själv påverka sitt liv och leva "lycklig", kunde man ta del av i programmet "Annas eviga" (SVT, 8 dec 2010).

Sedan beror det förstås på hur man vill definiera "lycka". Kanske att leva mer "harmoniskt", "utvecklande", "givande", "kärleksfullt" och säkert många andra kvaliteter.
"Lycka" kanske inte är något statiskt mål i sig, utan en process av växande - så tänker jag iaf. Och lyckans "substans" sas tycks vara ytterst elusiv (gäckande).
Jag såg snuttar av programmet medan min fru tittade på hela, jag gjorde lite annat mellan varven. Hann ändå få en bra bild av dessa helt olika temperament och tydligt olika uttryck.

Jag vet inte hur väl programidén går fram i sig, om det beror på intervjutekniken eller valet av gäster, som gör att upplägget kan kännas lite traditionellt i sin samtalsform. När jag tittat då och då har det känts, trots den säkert goda viljan till det nära personliga greppet, lite för tillrättalagt, lite för "putsat" engagerat.
Om man vill att det ska skapas mer "evighet" genom dessa inslag - och det är en bra tanke tycker jag och som programmets namn vill antyda, får man förmoda - så får nog redaktionen ändå kanske våga sig ut lite mer på okänt vatten?

I detta avsnitt fanns ändå lite mer stuns, tydlighet och också ett intressant, spännande och aktuellt ämne.
Programmet lyfte mycket tack vare Pia Johansson, som med sin rättframma glädje och nyfikenhet, tog ut svängarna. Samtidigt gjorde hon det på ett lyhört och engagerat sätt, så det inte kändes som någon "roll" (som skådisar ibland lägger sig till med).

Bakgrunden är alltså följande till detta "kammarspel" (i en akt):
Skådespelaren Pia Johansson presenterades med att hon "valt lyckan", som hon sade det själv också. Och detta, som programledaren säger, "...trots att hon haft mkt svårigheter i sitt liv." Hon vill också bland annat träffa ngn att dela sin kärlek med. Hmm, att vara lycklig skulle alltså vara i ett slags motsatsförhållande till svåra erfarenheter? Nej, menar Pia senare i samtalet, tvärtom.

Författaren Carina Rydberg, som sägs vara "borrande och sökande" tycker att "lycka är överskattat" och att det är "ett hån att påstå att alla skulle kunna välja lyckan". Rydberg känd från sina "avslöjande, mörka och tunga romaner" - som jag aldrig känt någon dragning till - har utvecklat sin vad jag förstår ganska mörka livssyn med stort engagemang ändå.

Filosofen Bengt Brynte har skrivit böcker om detta ämne och anses tydligen vara "experten". För som så ofta i detta program vad jag kunnat se, och överlag i liknande tv-former, så ska det ofta vara någon "skolad" person som med lite trött eftertänksamhet och en aura av sträv, självupprättad expertis-pondus, ska fälla de "riktiga" kommentarerna och försöka vägleda de tydligen förmodat förvirrade tittarna genom detta "moras" av subjektiva upplevelser och kanske nya tankar.

Jag påstår förstås inte att denne filosof skulle haft dessa avsikter i programmet, iaf inte medvetet. Kanske inte heller från programdirektionens sida. Men något aningen ansträngt och lite ängsligt är det i hela detta slags tv-koncept generellt sett.
Roligare vore väl att låta människor mötas mer fritt som människor, utan "expertroller" som egentligen inte säger så mycket. Släpp taget lite och låt det blommiga blomma och de udda människorna få vara udda (om de nu är det).

Men vad hände då i programmet? Jag ska inte recensera hur de olika personerna förmådde uttrycka sina åsikter i sig. De gav alla en klar vinkling där de själva befann sig (även om det förstås finns andra perspektiv också).
Jag upplevde som sagt Pia Johanssons inlägg som spännande, mycket därför det kändes så genuint. Att få höra en så rättfram och samtidigt personligt förankrad åsikt kring detta område, kändes befriande!
Jag tycker också att generellt sett var det uppfriskade och positivt att höra hur en människa bejakar sin inre potential och överlag den mänskliga utvecklingen på sitt eget sätt. Sedan kan man förstås ha olika tankar om hur man kan skapa denna goda utveckling, men det är en annan fråga (som heller inte blev så belyst i det här sammanhanget vad jag minns).

Att kunna välja sin "lycka" - hur man nu vill definiera det - tycks ju bottna till stor del i att kunna känna sig själv mer, acceptera de svårigheter man möter och får tampas med. Inte att välja bort svårigheter, som vissa vill få det till i dessa sammanhang. Utan som man kan genomkorsa och omvandla och lära av.
Där tycker jag Pia hade en mycket värdefull poäng hur hon beskrev att man själv kan gå igenom dessa "mörka moln" och släppa taget om det gamla. Där blir förstås lyckan högst konkret.

Programmet Annas eviga kan ses på SVT Play t o m 7 jan 2011.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

God Jul alla snöälskare

2010-12-19T16:26:00.008+01:00

Oj, vilket snöfall idag!
Och det på all snö som redan kommit.
Alla som tjatat om fin julstämning borde väl vara helt nöjda nu - ?! Snön fortsätter vräka ner, men inne är det skönt, tack för all värme!

Vi var ute och skottade i flera timmar på eftermiddagen. Sonen var uppe på garagetaket och rensade bort, annars var det risk för att det kunde rasa in, som för flera grannar förra året. Och då trodde vi ju aldrig det skulle bli så här igen, och det redan i november och december!

Och detta trots att vi kände oss risiga imorse. Virus kan ofta bearbetas genom rörelse, har jag märkt. Idag blev det inte så lite rörelse heller, jag var helt genomsvettig efteråt. Nu blir det träningsvärk imorgon. Men faktiskt riktigt skönt.

God Jul! (inte dags än, men ändå)

© CMM Nya Tiden, dec 2010

Utveckla dig själv, öka din själskontakt, och ge vidare till världen: SoulWork.

2010-12-16T11:32:00.009+01:00

Våren 2011, mer exakt lö 29 januari 2011, så startar vi det nya året med en ny, fantastisk SoulWork-grupp, livsträningen för dig som är redo att ta nya viktiga steg i ditt liv.

I denna träning får du kombinera ditt själsliga uppvaknande och din högre energiinkoppling med att belysa och omvandla gamla, hindrande mönster som du kanske bär med dig fortfarande.
Som alltid under dessa omtyckta utbildningar går vi djupt, men på ett kärleksfullt, respektfullt och mjukt sätt. Vi lyssnar till din energinivå där du är, och med varsam hand stöttas du i din process hur du kan förverkliga din inre verklighet. Detta sker mycket genom din egen själsinkoppling.

Vad detta innebär för just dig, är som en resa, i ditt eget inre av uppöppnande. Man vet aldrig exakt innan hur denna resa ska ta form. Vi kan dock garantera att du här får en av ditt livs chanser att förverkliga dina inre möjligheter, där du är.
Din vision, dina mål och din längtan efter mer inre kontakt och förnyelse i världen.
Det är något som sker i en levande process, genom den speciella energin i SoulWork-metodiken. Genom gruppens kärlek och delade erfarenheter. Genom kursledarnas seende och helande guidning. Genom din ökande klarhet att ta din plats alltmer.

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen Nya Tiden (se t ex här), så är det viktigt tycker vi, att se och uppleva hur det vi gör för vår inre utveckling också påverkar de yttre förhållandena.
Dels att vi skapar våra liv för framtiden. Dels att vi påverkar vårt gemensamma nu, vår omgivning.
Genom att rena oss och släppa gamla former som stelnat, bidrar vi också till att världen förnyas.

Alla är vi sammanlänkade i en enhet. Alla är vi också delaktiga i planetens utveckling, som tar oss vidare. Vi har alla egentligen ett enda uppdrag; att ge av det vi kan till enheten, för alltings utveckling. Och för att ge, men också kunna ta emot utveckling själva, behöver vi också skapa inre fred och helande, och integrera vårt förflutna.
Vi försonas med det vi fått gå igenom, möter framtiden på ett nytt sätt med vårt inre stöd. Vi läker svårigheter och sår inom vår familj och släkt, och tar emot vår själsliga vägledning.

Läs mer om SoulWork-träningen våren 2011 (som är på ett år med en kursdag per månad, totalt 10 dagar) på Herkules hemsida eller kontakta oss omgående för mer info. Anmäl ditt intresse för denna kurs så snart du kan.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Enhetskraften som står bakom all genuin förändring och fritt växande, ökar stadigt i världen

2010-12-15T10:51:00.006+01:00

Som jag skrev nyligen tycks Wikileaks omfattande påverkan vad gäller maktutövningen, påverka också det kollektiva medvetandet.
Det sker bland annat med krav på ökad öppenhet hos allt fler, men också att andra "whistleblowers" och organisationer med dessa medmänskliga mål, stärks och ökar sin verkan.

Och samtidigt är det också kanske ett annat led som har förstärkts? Dvs att de övergripande livskrafterna som egentligen står bakom dessa uttryck som en sorts "helhetens anda", når allt mer igenom de dimmor som länge ansatt mänskligheten.
Dessa gråa moln av missförstått syfte med livet och utvecklingen kanske nu långsamt - men samtidigt i egentligen väldigt högt tempo - håller på att lösas upp, kanske att förångas.

En ny tid är i antågande.

Kanske är det så, att dessa otaliga handlingar av försvar för mänskliga rättigheter, frihet och sant växande följer ett slags "kollektivt samvete". Man kan se det som ett djupt mänskligt medvetande kring rättigheter och sanning som tar sig uttryck hur svåra än oddsen är. Hur väl inarbetade och ingrodda tankeformerna kring "makten" i världen är, bryter sig vissa individers och gruppers aktioner ut och återspeglar därmed en expanderad verklighet.

Det är bland annat det jag tror alltfler människor brinner för idag; att vi egentligen vet att verkligheten vare sig tillåter eller mår bra av att i längden förminskas och stängas inne.

Mänskligheten vinner på att utöka sina perspektiv på vad som gäller i maktspelet. För det är det som sätter vissa yttre ramar för, men också påverkar de olika riktmärkena för vad som är "utveckling". Men egentligen bara på vissa nivåer, främst i det yttre. Den inre verkligheten är alltid intakt.
Kopplingarna till de energier och kvaliteter som egentligen ger människan svar på alla hennes frågor och behov, som stärker och egentligen föder hela hennes utveckling, är oreducerbara. De finns alltid där, hur mörkt det än ser ut i världen.
Och det är det som är det intressanta. Att hur mycket än denna mer snäva verklighetsbild säger sig kunna ha makten och styra människors liv och medvetanden, så är det ett falsarium.

Det är där den andliga utvecklingen hos människor är av yttersta vikt. Och vad innebär det, denna andlighet? Ja inte nödvändigtvis att tro på en religion, även om det kan var så också förstås. Men kanske ännu mer att tro på sig själv, tro på den inre kärnan som är gemensam för alla människor, oavsett kultur, nationell prägling, ideologi osv. Och som är "helig", dvs egentligen okränkbar, därför den är del av människans sanna ursprung och odödliga tillhörighet med en större verklighet.

Det är denna verklighet som står bakom alla goda förändringar i vår tid. Som vi upplever instinktivt bejakar och frammanar det goda inom människan. Som främjar samarbete, öppenhet, tillit och kunskap.

Detta är kärlek, detta är visdom.
Detta är uttryck för jordens framtid.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Whistleblowers - det kollektiva "samvetet". Helheten kan inte förminskas i längden.

2010-12-14T16:03:00.025+01:00

Wikileaks har i sin globala uttrycksform införlivat samarbete med ett flertal stora världskända tidningar, t ex New York Times, The Guardian, Der Spiegel och många fler. På så sätt vill man förankra detta avslöjande arbete i flera led. Om man sedan har lyckats med detta såtillvida att det gett större autencitet och också legitimitet åt innehållet, är dubbelt. I folks ögon har detta nog skett till viss del, men i myndigheters och hos maktcentran verkar det tveksamt.

Äldre typ av etablerad massmedia har själva tidigare mer stelbent följt eller "tvingats" följa dolda maktagendor. Detta samtidigt som man försäkrar folk om att man som alltid ”rapporterar objektivt”.
Kanske börjar situationen nu förändras, som jag såg en journalist utbrista att "äntligen kan den seriösa undersökande journalistiken börja användas igen" (som det fanns fler exempel av under 60- och 70-talen).

Wikileaks sett som fenomen och ett uttryck för en egentligen folklig rättvisefråga, tycks också ha sina rötter i den oegennytta som "whistleblowers" verkar med (blåsa i visselpipan för att varna för felaktigheter i samhället). Dessa människors oftast helt fristående insatser, som ofta vågar satsa allt i sina egna liv (karriär, trygghet, ekonomi osv) på dessa avslöjanden, tycks ha fått ökat inflytande senaste decennierna. Dessa avslöjande personer har nog alltid funnits, men har med tiden kommit att få alltmer uppmärksamhet.

En sådan person är Daniel Ellsberg som avslöjade Vietnamkrigets dolda agenda (läs tidigare artikel här). Här kom fram hur de amerikanska politikerna (och de krafter som höll i piskan bakom kulisserna) förde amerikanska folket, och hela världen, bakom ljuset under Vietnamkrigets dagar.

En annan känd whistleblower var förstås "deep throat", som sägs ha varit en FBI-chef, Mark Felt, som gav vidare hemlighetsstämplat material till journalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein på Washington Post. Det handlade om Nixons smutsiga affärer med avlyssning, som ledde till Watergate-skandalen. (Som sedan också gjordes en väldigt bra film om, All the president´s men från 1976 med Robert Redford och Dustin Hoffman i huvudrollerna)

Det finns många andra att ta upp, men en person som skulle kunna bilda utgångspunkt för en film om hela detta kontroversiella, men också väldigt viktiga ämne, är f d FBI-översättaren Sibel Edmonds. Hon säger sig ha avslöjat hemligt material om de många frågetecknen (mörkläggningen säger många) av 9/11 och hur detta var kopplat till att starta kriget mot Irak och därmed också skapa mer övervakning och rädsla i världen överlag. Hon försökte ta upp dessa dokument med sina överordnade, vilket förnekades på en rad sätt. Hon blev istället avskedad och dömd till tystnad av en domstol.
Ändå har hon talat om just detta, men inom vissa ramar.

En artikel om henne på Sourze berättar: "American Civil Liberties Union som överser att staten inte kränker invånarnas rättigheter utnämnde år 2006 Sibel Edmonds till den mest tystade kvinnan i USA:s historia. Samma år tilldelades hon The PEN/Newman's Own First Amendment Award, ett pris till den som modigast kämpat för att upprätthålla den Amerikanska Författningens första tillägg för rättigheten att utöva sin yttrandefrihet.

I januari 2008 så publicerade The Times artikeln "For sale: West's deadly nuclear secrets" där Edmonds avslöjade hur tjänstemän inom USA sålde kärnvapenhemligheter till främmande makt. Edmonds sa att hon hade bevis för att en överordnad tjänsteman på Amerikanska Statsdepartementet betalades av turkiska agenter i Washington som sålde information till köpare på den svarta marknaden inklusive Pakistan. "Han hjälpte utländska krafter mot USA:s intressen genom att förse dem med hemligstämplad information, inte bara från statsdepartementet utan också från Pentagon, i utbyte mot pengar, befordran och politiska fördelar", berättade Edmonds. Hon hävdade vidare att FBI också samlade bevis mot höga tjänstemän inom Pentagon som hjälpte utländska agenter.

Edmonds berättade: "Vad jag fann var förödande. Medan FBI undersökte saken försökte flera delar av regeringen att dölja vad som pågick". Hennes uppgifter stöds av förre FBI-agenten John M Cole. "
Här kan man läsa artikeln i Source om Edmonds avslöjanden.
I en intervju i The Baltimore Chronicle (© 2004) kan man läsa mer om bakgrunden. Även på en av hennes egna sidor.

Ökad öppenhet skapas genom inkoppling av enhetens kraft.
"Den goda viljans" energi kan inte stoppas, för mänskligheten är för alltid en obruten del av denna verksamma livskraft.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Används svenska sexbrottsanklagelserna för att motverka Wikileaks? Och vad om Assanges roll som ny "makthavare"?

2010-12-13T11:21:00.010+01:00

När det gäller de påstådda sexövergreppen av Wikileaks centralfigur Julian Assange som ska ha skett i Sverige tidigare i år, har nu rapporter i utländsk press visat fram mer bakomliggande material.
Vad som är sant eller falskt är svårt att bedöma, eftersom detta är olika versioner om vad som hänt. Assanges egen version är ännu inte hörd i någon form av domstol vad jag vet (om inte detta tagit plats i England på mer inofficiell basis).

Assange avvisar bestämt dessa anklagelser, bland annat i en intervju i TV 4 tidigare under hösten. (se här).
Här tar han också upp ett av de två tyngst vägande skälen till varför dessa anklagelser kan ha uppstått, att förhindra Wikileaks att skapa en bas i Sverige för sin verksamhet. Detta skulle ha kunnat möjliggjort en eventuell friare och säkrare hamn för organisationen i och med svensk lagstiftnings mer öppna regler.

Det är intressant att det mer detaljerade materialet kring sexanklagelserna inte blivit belyst i svensk nyhetsrapportering på något sätt vad jag kunnat se, utan att det sker genom utländska journalisters "undersökningar" (hur djupa de nu är vet jag dock inte).
Det är förstås en viktig sak att kunna säga nej i intima sex-relationer, självklart, och att detta nej ska respekteras. Men några övergrepp eller våldshandlingar verkar det inte handla om i det här fallet ändå. Man vet heller ännu inte vad som hänt mer exakt, men enligt utländska källor sägs att Assange vägrat använda kondom i ett fall av "övergreppen". Kvinnan sägs ändå gått ut för att köpa frukost åt dem båda nästa morgon och verkade alltså inte missbehandlad eller upprörd. Hon sägs också ha velat ha fortsatt kontakt med Assange efteråt.

I tidningen Daily Mail kan man ta del av en redovisning för vad som hänt på en nivå. I"Slatest"kan man läsa en kortare version.
Sedan vad som verkligen är sant vet man ännu inte. Artikeln i Daily Mail är från slutet av augusti, så den tycks inte heltäckande.

Hela den här historien är ju egentligen privat och gäller endast de inblandade. Därför känns det aningen osmakligt att alls belysa det, kan jag tycka. Men eftersom detta nu blivit offentligt och snarast verkar användas för olika syften, kan det vara viktigt för människor att veta mer hur det förhåller sig.
Jag tycker det är självklart att kvinnans rätt ska framhävas i olika mål. Jag är helt emot alla former av tvång och våld. Men frågan är om det också kan vara så att här har svenskt rättsväsende kommit ikläm? Kanske används någon sorts moralisk hävstång här för andra intressens påtryckningar? Eller i eget intresse, för att hindra eller motverka Wikileaks verksamhet i Sverige?
Det är inte säkert att det är så. Kanske är det som andra menar, att Assange själv är med i någon dubbel kampanj som andra intressen står bakom. Att vissa uppgifter eller områden inte får ingå i "avslöjandena". Det hela är ytterst svåröverblickbart.

I den här tiden, när händelse på händelse radas upp både i Sverige och runt om i världen som kastar ljus på olika maktförhållanden och lyser upp dem i deras alltmer groteska spänningsförhållanden, verkar det också vara bra att tänka efter minst två gånger innan man drar förhastade slutsatser.

Det finns också en del frågetecken kring Assanges gärning som vissa tagit upp. Hans arbete med Wikileaks tycks renodlat altruistiskt och har framfört många goda, belysande och avslöjande effekter som blivit så värdesatta. Ett viktigt exempel är avslöjandena om missbruk och övergrepp i Irak och Afghanistan.
Men i fallet med diplomatposten tycker jag det kan kännas onödigt publicera allt. Mycket är rent skvaller och egentligen ointressant och kanske också skadligt i vissa fall på mer personlig nivå.

Assange har också fått en hel del intern kritik tydligen för att själv bli en "maktfigur" och komma mer i centrum som person än organisationen. Det är kanske svårt att undvika med den rollbesättning man nu valt, men kan förstås vara en nackdel för arbetet i sig (dokumentären SVT2 12/12 10). Det har också lett till att flera nära medarbetare hoppar av och sägs idag öppna en egen verksamhet, Openleaks (också DN 9/12.10).

Som situationen är nu, hålls dock Assange fortfarande i arrest utan dom i London. Genom sexanklagelserna i Sverige har verksamheten för hans del och förmodligen också för Wikileaks del störts och motverkats starkt, vad dessa anklagelser än grundas på.
Assange berättar i intervjun med TV4, att de (Wikileaks) hade fått förhandsinformation om att någon sorts fälla var på väg att gillras. Informationen kom från en källa inom den australiensiska underrättelsetjänsten, då han hade varnats för olika presumtiva arrangerade hotbilder. Bl a hade det talats om användning av barnpornografi, dvs att på så sätt misstänkliggöra Assange.
Vad som gjorde att Assange å sin sida inte behöll byxorna på när han hade denna information verkar också i sin tur näranog obegripligt. Å andra sidan kanske det visar att han aldrig räknade med att hamna i en sådan här situation, för då hade han nog avstått från närmare kontakter överhuvudtaget.

Oavsett bakomliggande motiv och oavsett vad Assange är utsatt för, eller som han har utsatt kvinnorna för, verkar det orimligt att han ska dömas som en ”sexualförbrytare” på de här grunderna i förväg, något flera kolumnister i svenska tidningar försökt sig på i förra veckan.
Det är också högst tveksamt om brottsrubriceringarna håller för någon dom eller ens för utlämning till Sverige.
Jag har lite en känsla av att detta inte kommer bli klarlagt på lång tid, kanske aldrig. Situationen tycks mer ha skapats för att väcka ogillande mot Assange personligen, som därmed skadar Wikileaks arbete.

Kanske har vi på så sätt redan nått in i en ”ny tid”, även vad gäller de dolda agendorna och deras bakomliggande maktspel.
Kanske är det så att vissa av dessa aktörer, hur mäktiga de än kan verka vara, ändå tappar mark. Också därför spelar man nu ut varandra och på så sätt också vinner på att vissa dolda krafter blir avslöjade.

En sak verkar helt säker; Dessa avslöjanden är här för att fortsätta sin verkan. Genom Wikileaks, men också genom andra källor, privatpersoner och organisationer. Bara senaste tiden tycks flera andra avslöjande komma slag i slag, också från andra håll. Wikileaks har också på detta sätt förmodligen redan bidragit till ökad öppenhet i den kollektiva andan.

© CMM Nya tiden, dec 2010.

Ett bra fik vid Sveavägen i Sthlm

2010-12-11T19:00:00.004+01:00

Ett tips om du är ute efter ett bra, prisvärt café/lunchställe är Café 60 på Sveavägen i Sthlm. Dit går jag gärna på lunchen då och då och tar en av deras maffiga, enorma mackor och en stor kopp te. Det är verkligen bra priser, och du får samtidigt alltid en liten juice och någon mandarin till.

Stället drivs i arabisk anda med högt tempo, glada röster, ganska hög musik ibland, ändå väldigt lagom stökigt och med en hemtrevlig stämning där. Mycket ungdomar, men också alla möjliga yrkesarbetande vid lunchtid.

© CMM, Nya Tiden dec 2010.

FN-organ för mänskliga rättigheter och det fria ordet stödjer Wikileaks

2010-12-09T16:48:00.007+01:00

Det kommer hela tiden olika slags inlägg och rapporteringar om Wikileaks. Dels från organisationens arbete med avslöjanden, dels kring en av huvudpersonerna, Assange själv, dels om hur makthavarna reagerar och också i vissa fall direkt tycks vilja sabotera.

Precis just nu kom ett inlägg på ABC´(i Australien) nyhetssida i realttid om att FNs organ för mänskliga rättigheter försvarar Wikileaks ageranden vad gäller rättigheten till det fria ordet. Det är Frank La Rue som i FN har uppdraget att främja och skydda rätten till åsikts- och yttrandefrihet. Hans jobb går under beteckningen ”Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression”.

Här ett utdrag ur intervjun:

ELEANOR HALL: So do you think given that then that the US Government has any grounds to charge the WikiLeaks founder and to seek his extradition?

FRANK LA RUE: I don't think so. I think with the WikiLeaks founder there's two issues at stake. He supposedly is going to be extradited to Sweden for other types of crime not related at all to freedom of expression.

If that is the case I have nothing to say except that I wish that Sweden or any country where he will be tried give him the full guarantees of due process of law and a full possibility of defence.

But in reference to what has been published in WikiLeaks I think there is no criminal responsibility for being the medium. This is one of the big debates in internet and up to now the general doctrine is that there is no responsibility just to transfer information.

There is a responsibility in I would say in this case in two situations. One is that some statements can clearly be a threat to national security. And the second issue is the personal safety of individuals. Those are the cases that really have to be looked at.

But having said that just the fact that the information is embarrassing information to a government does not make it subject to be blocked or filtered or reprisals to the director/founder of the service. "

Läs vidare här på ABCs sida.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Första dokumentären om Wikileaks - nu på sönd 12/12 kl 20.00 SVT2

2010-12-09T16:39:00.009+01:00

"Wikileaks - med läckan som vapen" har man valt att kalla denna tydligen första dokumentär gjord om bakgrunden till Wikileaks. Den kommer nu på söndag 12 december på SVT2 som ett "Dokument inifrån"-reportage.

Såhär skriver man på SVTs sida om filmen: "... den första dokumentären någonsin om Wikileaks födelse och uppgång. SVTs tv-team fick en unik möjlighet att följa arbetet bakom kulisserna och framväxten av den hemlighetsfulla organisationen Wikileaks. Wikileaks har nått världsberömmelse på rekordtid efter att ha genomfört historiens största avslöjanden av hemligstämplad information.

Världens kunskaper om allt från tortyr i Irakkriget till isländska bankers skumraskaffärer har ökat dramatiskt. Få känner dock till vad som driver Wikileaks, eller dess mystiske grundare - Julian Assange - mannen som ömsom hjälteförklaras och ömsom anklagas för allt från spioneri till våldtäkt. Vilka är människorna bakom Wikileaks och hur har deras unika resa gått till?

Det är en revolution, med en ny typ av rebeller. En informationsteknologisk gerilla utan nationell bas, som blivit en global maktfaktor på nolltid. Men vad få förstått är att släppen av hemliga amerikanska dokument bara är ett litet steg på vägen i en långsiktig politisk och ideologisk kamp. Wikileaks ambitioner är att hela världen ska förändras. Och det är information som är vapnet - inte gammaldags metoder med våld och död.

Tanken är att bekämpa allt hemlighetsmakeri från stat och näringsliv, för att dolt maktmissbruk och brottslighet ska upptäckas. Kampen förs från studentlägenheter, hotellrum, kaféer och serverhallar runt om i världen. Och striden är redan igång.
Dokument inifråns Jesper Huor och Bosse Lindquist följer utvecklingen från grundaren Assanges tonårs hackande in i militära stordatorer - ända in i nutiden - till den sista veckans offentliggörande av 260 000 explosiva amerikanska diplomatrapporter. På vägen berättas historien om hur Wikileaks lagt ut miljoner hemliga dokument på nätet och avslöjat allt från korrumperade afrikanska presidenter till fifflande schweiziska och isländska banker.

I programmet deltar Julian Assange och flera av organisationens viktigaste företrädare i de första djupare intervjuerna som gjorts. Dokumentären kan också för första gången visa i detalj den centrala roll två små länder i Europas norra utkant spelat och spelar - Sverige och Island.

Men Wikileaks hotas nu också av allt aggressivare attacker från kritiker och myndigheter i USA. Hot har formulerats om allt från att Assange ska kidnappas av en hemlig militärstyrka och åtalas för spionage till regelrätt avrättning. Även inom organisationen jäser missnöje. Dokumentären är en av de första i världen att berätta om Wikileaks splittring."

Sändningstider: Wikileaks - med läckan som vapen
SVT2 Söndag 12 dec 2010 kl 20.00
SVT1 Tisdag 14 dec 2010 kl 03.30

© CMM Nya Tiden, dec 2010

Malmöföretag stödjer donationer till Wikileaks. Storföretag har stoppats genom påverkan från amerikanska myndigheter

2010-12-09T12:16:00.011+01:00

Situationen med Wikileaks intressanta, välmenande, men också för världens maktagendor ytterst provocerande, avslöjanden fortsätter trappas upp.
Nu senast igår följde kontra-attacker från "allierade" med Wikileaks, rapporterar nyhetsmedia om. Detta som svar på hur Wikileaks fortsätts förföljas och hindras också på nätet. Vilka som står bakom dessa nätattacker mot respektive mål, är oklart och de är förstås anonyma från båda håll.
Vad jag förstår är dessa "mot-attacker" inget som Wikileaks i sig står bakom.

Att donationer till Wikileaks nu har stoppats måste anses som en felaktighet. Så länge organisationen inte dömts för brott, borde ingen kunna hindra detta frivilliga flöde.
Att Paypal ändå har gjort det, också Visa och Mastercard förmodligen på samma grunder, bottnar tydligen i påpressningar från amerikanska myndigheter. Om detta rapporterar DN idag (9/12 10). Enligt DN/ Reuters sades följande av Paypals vice ordförande Osama Bedier på en konferens i Paris: "Den 27 november skrev utrikesdepartementet, USA:s regering i grund och botten, ett brev om att Wikileaks aktiviteter ansågs olagliga i USA och som ett resultat var vår policygrupp tvungna att ta beslutet att stänga av kontot".

Samtidigt berättar DN (här) att företaget Flattr i Malmö har meddelat att "så länge ingen är dömd för brott i samband med publiceringarna, kommer man att fortsätta sitt samarbete".
Den tjänst som Flattr erbjuder handlar om att vem som helst kan ge pengar till olika syften, men inte genom direkta donationer tydligen, utan genom att klicka på olika sociala frågor och ämnen. Det här är något helt nytt för mig så jag är inte insatt, utan den intresserade får själv undersöka saken på flattr.com

Överlag diskuteras mycket kring frågan rätt eller fel att Wikileaks gör som man gör. Men också rätt eller fel att amerikanska myndigheter och andra länders inblandning dels fördömer och hotar (med mord eller fängelse), dels hindrar Wikileaks verksamhet, innan något egentligen har klarlagts om någon skuldbörda.
Hela verksamheten bygger ju uppenbart på att ge utökad information till allmänheten, inte att försöka skapa olagligheter eller verka för omstörtande ideal.

Polariseringen är ändå tydlig. De som anser att Wikileaks frontfigur, nu arresterad i London, är en brottsling, tycks i många fall ha en tro på att rådande maktförhållanden i världen är av godo och rättvisa i sig. Att man inte ska lägga sig i utan låta allt rulla på som det är.

Kanske en mänskligt förståelig tanke på sitt sätt. Men mänskligheten utvecklas nu både starkt och snabbt. Och att ha det likadant med alla former av maktspel och dolda agendor verkar inte vara varken rätt sätt eller ha sin självklara roll längre. Vi ser fram emot en ny ordning där maktförhållandena sprids och sociala och medmänskliga värden återtar sin rättmätiga plats på ett mer förankrat och genomlyst plan.

Anklagelserna i sak är också, hur man än vrider och vänder på det, vaga och svåråtkomliga. Wikileaks har fortfarande inte begått något brott genom att publicera utläckt material.
Sedan kan diskuteras om det är rätt att läcka material överhuvudtaget. Om ingen gjorde detta tidigare i andra sammanhang skulle vi ha saknat många klargöranden och goda förändringar i historien, t ex Watergate eller Vietnamkriget.

Sexanklagelserna mot Julian Assange verkar också ha mycket lite på fötterna, vilket förstås återspeglades i de hattiga turerna fram och tillbaka tidigare under året från svenska myndigheters sida. Läs nästa inlägg om det.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Wikileaks brännheta fokus på maktfrågorna fortsätter. Vi deltar i ett uppsnabbat uppvaknande.

2010-12-06T12:17:00.009+01:00

Händelserna med Wikileaks inflytande på maktelitens förehavanden fortsätter engagera och oroa. De traditionella maktformerna har skakats om i sina grundvalar.

Samtidigt har de raskt försökt skaka av sig första upprördheten att någon överhuvudtaget kan avslöja dessa oftast helt dolda förehavanden. Nu heter det istället, att det inte är en så stor sak egentligen. Och att inga intressen egentligen skadats, kunde man läsa i DN i fredags (3/12 10) från amerikanskt regeringshåll.

Överlag är mycket av det som avslöjats hittills genom Wikileaks de senaste dagarna kanske inte sådär väldigt explosivt "nytt", men likafullt enormt värdefullt. Dessa material ger nya möjligheter för människor av alla kategorier att få en början till inblick i vad som händer bakom "kulisserna".
Vi vet sedan tidigare att Sverige är extremt nära allierad med och tydligen beroende av amerikanska utbyten och tjänster, även om detta formellt sett hållits dolt. Vi vet att det spelar ingen roll om det är sossar eller moderater i stort som sköter dessa affärer från svensk sida, därför både höger och vänster anpassar sig till styrande makt.
Vi vet också att politikerna (inte alla, men många i styrande befattning) inte tänker på demokratin i första hand, tyvärr. De följer det de tror gynnar dels dem själva, dels de uppfattar är nödvändigt för att kunna spela med i maktspelet. Detta blir slutligen ett tvång.

Nu har vi senast de graverande uppgifterna att svenska departement, framförallt justitiedepartementet har valt att uttalat gå bakom ryggen på riksdagen i sina utbyten med "främmande makt" (USA). Detta gäller bistånd i att övervaka svenska medborgare och att förmedla uppgifter om dessa till amerikanska myndigheter, detta utan egentlig brottsmisstanke. (Dokument inifrån 5/12 2010)
Detta tycks ha pågått under lång tid, förmodligen även innan 9/11. Det är därför i sig inte heller sådär väldigt "nytt". Men det nya här är att detta har bekräftats och att det sker så utstuderat, så systematiskt och att man helt enkelt ser det som sin rätt att sköta saken på detta sätt. Och att man ändå förnekar det från regeringshåll.

Som fredsforskaren och professorn i säkerhetspolitik Wilhelm Agrell tog upp i tv-programmet, så vore det bättre och enklare för svenska myndigheter att klargöra sin egen roll gentemot främmande makt (usa) för att inte hamna i konfliktsituationer, framförallt i förhållande till svenska folket.
Jag tycker Agrell uttrycker det väl. Han betonar det förnuftiga i saken med att tro på och använda demokratins instrument. Dessa är dessutom redan lagstadgade.

Så det explosiva med Wikileaks altruistiska och folkligt stödjande avslöjanden visar det många anat och sett samband kring, som nu bekräftas mer svart på vitt. Detta är en av de mer uppseendeväckande effekterna.
En annan effekt är att få, om ens någon i en sådan global omfattning, har nått ut med så många avslöjanden. Och därmed med "budskapet", egentligen ett genomträngande ifrågasättande av detta sätt att sköta makten, eller att missbruka den.

© CMM Nya Tiden, dec 2010.

Översättningsfel utslag av kulturell felprägling; barn föds inte som ´tomma blad´, säger Holly Hunter

2010-11-22T17:02:00.021+01:00

Råkade se en intressant sak nu senast i Skavlan-programmet (19/11 2010).
Det avsnittet var ovanligt bra. Spännande gäster med bl a härliga Lill-Babs och sympatiske Petter från succéprogrammet i 4:an. Där var också trevligt distingerade diplomaten Jan Eliasson som verkar vara en vettig person. Och Holly Hunter inte minst förstås, som jag återkommer till strax.
Det var bra samtal, om än ganska lättsmält förstås. Temat kretsade kring hur hantera konfliktsituationer i världen, men också inom sig själv.

Inget direkt djupare existentiellt perspektiv, som man kunde använt sig av mer uttryckligen här. Men ändå vissa glimtar, som när Holly Hunter, känd amerikansk skådespelerska som jag tycker gjort många starka, levande och fina rollinsatser genom åren, knyter an till människans "odödliga jag", med sina egna ord. Jag ska strax belysa det avsnittet litet mer, speciellt denna översättningfadäs, vad den säger.
Men jag vill också bara nämna att detta är nog vad många önskar sig mer av i tv, film, möten och samtal i det massmediala forumet och överlag i samhället. Iaf gör jag det. Ett mer nära uttryck, där livsfrågorna, existensens villkor, kan få mer tydlig plats. Och hur vi kan ta hand om dessa behov mer öppet.

Holly Hunter, som tycks ha mycket existentiell närvaro, var alltså med på slutet av programmet. Och en av hennes meningar översattes helt tokigt. Och det är ju inget konstigt med det, det händer hela tiden att översättningen i tv är ganska si och så i olika program. Och det är ändå hyfsat ok, det är säkert svårt att få allt exakt. Och jag skulle inte bry mig om det alls i det här fallet, om det inte var för den blixtbelysning som tog plats där, som ju snarast är kulturellt och socialt intressant.

Man samtalar kring hur barn och ungdomar behöver ha sin tid i sina faser i livet. Att inte axla för mycket ansvar som vuxen för tidigt, t ex som att bli barnstjärna. Och att inte bli utbränd (som en norsk ungdomsstjärna som var där hade blivit).
Det Holly sade var: "Ett nyfött barn är det det är." Och fortsatte med att barnet HAR redan sin personlighet, sitt inre med sig vid födseln. Och säger vidare "Men jag tror att det finns en kärna i oss alla som förblir oförändrad".

Och översättaren översatte detta till: "Ett nyfött barn är ett oskrivet blad".
Vilket speglar den gamla kulturella missuppfattningen och därmed sociala betingningen, som fortsätter påverka den kollektiva felpräglingen. För vi föds ju inte som tomma blad.
Sedan om Locke (filosof som sägs ha myntat detta begrepp) verkligen menade så, är en annan fråga. Jag tror att det blev en ytterligare förskjutning där av syftet, att denna innebörd snarare missbrukades.

För visst är det så, att vårt genuina jag, vår inre kärna, är densamma. Vad vi än går igenom, hur svårt livets omständigheter och utmaningar än kan vara, så har vi vår kärna där ändå, som en gnistrande rubin. Eller kanske en lysande diamant, på sikt. Speciellt då vi börjar inse jagets ursprung och dess direkta koppling till vårt högre medvetande, själen.

Som tar plats allt mer inom oss, även rent fysiskt och konkret, med sitt lysande ljus, sin utsträckta kärlek, sin allomfattande vishet.

© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Fars dag och några tankar om den "manliga" och "kvinnliga" energin inom oss. Och lite om den lättade svenske kungen.

2010-11-15T00:08:00.018+01:00

Fars dag - oj, vilken dag! Hade gått mig spårlöst förbi att den skulle firas på ngt sätt. Känns inte speciellt viktigt så. Men, det blev ett riktigt firande.

Vår dotter kom hem med vackra violettrosa blommor, mmm! Och sen åkte frun och sonen och handlade god sushi med bubbel (dock inte champagne, utan Pommac, mkt bättre) och glasstårta som efterrätt.
Vi hade en härlig middag och sen en riktig skratt- och myskväll med gamla avsnitt av Hey Baberiba, som gjorde såna underbara skojiga imitationer, bland annat av kungafamiljen som de flesta säkert minns (!).

Det kändes som det passade in bra det här med kungen också. Han var ju tydligen på sånt gott humör i Kina nyss, skrattade med journalisterna. Och inte ett ord om att Kina fortfarande är en av världens svåraste diktarurer. Det passar uppenbarligen inte in i denna märkliga försäljningsstrategi.

Också att kungen såg så lättad ut, noterade vi förvånat. Jag känner inte någon "moralisk indignation" över det som kommit fram senaste tiden i sig. Men vi trodde nog att kungen ändå tog sitt uppdrag för Sverige lite mer seriöst. Nu känns det ännu mer som en ganska förljugen situation. Hur ska förhållandet till svenska folket och denna symbolism, som kunde vara ärevördig och mer sant betydelsefull, upprätthållas trots denna urvattning och kanske till och med missbruk?
Frågan är om inte dessa händelser och överlag denna onaturliga situation - som en egentligen överspelad epok med sitt smussel och koketteri - leder alltmer mot en förnyelse nu?
Och kanske är det också så kungen och andra har önskat att det ska bli. Att denna "franska" kostymbal ska ta slut.

Denna tankebana är intressant på flera sätt - med "Fars dag" och den energi vi kan kalla för den "manliga polen". Hur den manliga kraften i samhället under lång tid var "ockuperad" eller missriktad. Inte så ofta av män själva, som vissa krafter i samhället vill få det till idag. Att liksom "hänga ut" män på ett generellt sätt som "förtryckare" osv. Utan mer frågan om hur den manliga kraften ska användas, både av män och kvinnor.
Jag tror många män i olika negativa maktpositioner gärna valt andra möjligheter. Men kanske det varit deras öde att utgöra denna kraft på ett sådant sätt där makt ofta missbrukas eller förskjuts från ett högre syfte.
Därmed inte sagt, att det måste alltid vara så. Eller att samhällets strukturer komma styras på det sättet för alltid.

Det är väl klart att kvinnor också dras in i denna virvel av maktmissbruk. Och då också bli mer "manliga" på det sättet.
Ändå tycks den kvinnliga polen inte ha samma intresse för maktuttrycket. Vilket också kan återspeglas i kvinnors behov i vardagen, överlag, att mer hämta hem sin kraft, sin "inre makt". Även om detta behöver ske på kvinnans egna villkor, dvs inte efterlikna den traditionella stereotypen av mannens sätt att "förverkliga sig" i världen genom karriär.

Tänker igen på hur vår värld har båda dessa poler, kvinnligt och manligt, och att denna dualitet egentligen inte är något "problem" som det tyvärr ändå ofta blir gestaltat i de förenklade samhällsdebatterna kring "könsdemokrati". Det handlar förstås inte om hur många kvinnor som kan sitta i styrelser, utan om att kvinnan behöver respektera sin egen energi - och den manliga polen i sig själv, och hos män. Annars blir det tyvärr lätt så att kvinnan blir bitter och försjunker i hämndbegär (precis som en man också kan göra). och detta gynnar varken henne själv eller kvinnlig frigörelse rent allmänt.

Fadern - som ibland kallas "den förlorade fadern" eller den "dolde Fadern"- syftar inte på de många fäder genom historien som inte kunnat fylla sin roll som fader, pappa, åt sina barn. Eller som inte kunnat ta sin plats som en "landsfader", en god, rättvis, sann, upphöjande regent, statsminister, ledare, chef, vad det nu kan vara för position, som man. (Även kvinnor kan förstås också ha dessa platser. Danska drottningen tycks vara ett gott exempel på detta.)
Det syftar på att den manliga energins andliga pol har blivit dold under längre tid.
Det är inte en manligt eller kvinnligt polariserad fråga, ingen social fråga, utan en energifråga, en livsfråga. Hur den högre aspekten av den andliga "makt"-energin som en genomlysande, omvandlande och uppbygglig kraft, ska kunna nå fram mer och ta sin rätta plats i det kollektiva mänskliga medvetandet och i världens utveckling.

Det är därför mannen behöver anknyta till sin "fadersenergi" inom sig - men också i världen (!) - för att bli mer hel som man. Detta är enklast att förstå på ett psykologiskt plan, dvs genom att hedra sin egen far, och de manliga förfäder han har. Han behöver hedra och respektera likväl sina kvinnliga energigestalter, sin mor och dennes förfäder. Men många män har tappat bort sin manliga pol, sin manliga förebild, i den här epoken i världen. Detta som jag nämnt flera gånger för att den manliga energin på dessa nivåer i formen ofta har missbrukats.

Detta psykiska perspektiv blir tydligt i flera metoder av inre utveckling, familjeterapier och på andra sociala sätt. En metod som kan hjälpa i många fall - både män och kvinnor i deras djupare identitet, deras kraft och förverkligande inifrån - är den befriande och kärlekslösande metoden Familjekonstellationer.
Här kan på ett enkelt, men effektivt och genomlysande sätt kontakt skapas mellan de olika polerna som behövs i olika situationer. Som i sin tur påverkar omgivningen, familjen, relationerna, välståndet, de goda frukterna.

Till sist handlar det förstås också om individen och dennes plats i sin större utveckling. Hur vi har kunnat tillgodogöra oss våra erfarenheter, utjämna vår skörd, inse och gott använda vår "själsliga ålder". Och därmed kunna befrukta våra insikter om vad som är viktigt i livet.
Att ge vidare av allt det vi kan ge, för helheten, för vår omgivning, vår familj, samhället.
Att växa alltmer medvetet, fritt, inifrån vårt genuina centrum.

© CMM Nya Tiden, nov 2010.

del 2; Den nya tidens tänkande gynnar god och utökad samhällsutveckling.

2010-11-08T20:15:00.018+01:00

Den nya tiden är egentligen inget enkeltydigt begrepp, utan snarare ett brett, men ändå diffust folkligt förankrat uttryck för en förändring som tar plats inom alla möjliga mänskliga områden i vår tid.

(Del 1 kan du läsa här: Vårt inre utvecklingsarbete gynnar demokrati och framåtskridande...")

Det markerar egentligen ett slags uppvaknande inom människan, både som individ och som kollektiv, där man ser sig kunna använda fler nivåer av det mänskliga medvetandet än förr för positiva effekter.
Den nya tiden har blivit så missförstått och ofta också smutskastat som innebörd. Ibland med rätta (när människor utnyttjar detta på felaktiga grunder), men ofta orätt, pga rädsla, missförstånd, egoism.

En del uttryck inom det etablerade samhället tycks oroliga för att dessa nya metoder där man ofta kombinerar fri andlighet med terapi och praktiska metoder för växande, ska kunna vara "farliga" eller hotfulla på olika sätt.
Detta är ganska intressant på flera sätt. Dels därför det etablerade alltid gärna vill behålla sin makt, av personliga skäl (status, prestige, pengar osv). Dels pga av lojalitetsfrågor med olika styrande krafter. Dels därför man ofta tror sig ha en "objektiv" utgångspunkt att kunna bedöma helt och hållet "rätt", och det för alla människor över en kam.

Samhället, kanske speciellt i Sverige (?), vill skydda sina medborgare från faror. Det är förstås mkt fint och bra. Men det kan ju också bli väldigt överbeskyddande. Och kan också egentligen vara en maskerad maktfråga, där man snarast vill styra människors medvetande än ge de bästa redskapen och det bästa stödet för utveckling.
Det är därför sant genuina mänskliga växande former oftast hittar nya vägar än de traditionella.

Ser man på den traditionella vården finns enormt många goda möjligheter och effekter. Men också många problem och felaktigheter.
Några exempel är den stora mängden felbehandlingar inom både fysisk och psykisk vård. Också att den tekniska utvecklingen inom vården skapat många svårigheter vad gäller ekonomi, och därmed också med andra faktorer bidragit till att man inte kan ha så god personalbemanning som förr. Detta skapar stress för personalen, sämre vård i vissa fall, och kan bidra till ökad ohälsa överlag.

Andra problem är den ökande betoningen av kemisk läkemedelsbehandling, där alltfler fakta visar på hur läkemedelsbolagen styr denna riktning väldigt hårt i samhället. Och hur politiker och läkare tycks tvingas anpassa sig till detta, och/eller får egna fördelar av det.
Ett exempel nyligen är hur begreppet "pandemi" felaktigt överanvändes för en mer vanlig folklig influensa förra året (vintern 2009) och skapade näranog panikstämning i många länder världen över. Där hade WHO missbedömt eller av andra skäl gått med på vissa mäktiga läkemedelsbolags diktamen kring uppgifter som sedan visade sig inte stämma.
Här tycks många politiker vara handfallna och ha svårt acceptera att situationen kräver annorlunda inställning, fler kunskapsnivåer och ett bredare lyssnande till olika samhällsröster och vad folk överlag vill och känner.

Kanske det samtidigt skulle kunna gå att ändå öka samarbete och tillit mellan dessa olika "världar"?
Ja, kanske, om man ökar tolerans och öppenhet från olika etablerade samhällsinstanser, t ex socialstyrelsen, sjukvården, politikerna.

Kanske också att de som arbetar med och verkar för nytänkande idag (inom till synes otaliga olika fristående former förstås) också kan se sin tillhörighet mer med enheten vad gäller samhällets utveckling i större drag. Och kanske ha större självkänsla och tro på att man kan och också får påverka samtiden och världen genom att vara tydlig med sin röst.

© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Så mycket bättre - tv-underhållning i bästa form med mycket folklig kärlek

2010-11-07T20:09:00.014+01:00

Tv-programmet på fyran Så mycket bättre med en rad folkkära artister som får tolka och uppträda med varandras låtar har verkligen en passande titel, iaf vad gäller i tv-sammanhang genre folklig underhållning.
Jag har bara sett litegrann av dessa men det är faktiskt ett ovanligt varmt och kul sång-lek-program. Inte minst för att det är spännande att höra hur alla gör respektive låtval till sitt eget genuina sound med röst, kropp och energi.

Så idag ägnade jag en stund av denna söndags eftermiddag åt att lyssna och titta på senaste programmet på play. Här ett exempel på en lustfylld, drivande version av coola Petters låt ”mikrofonkåt”. Har aldrig hört den förut och Petter är ingen jag lyssnar på alls, men han verkar mkt sympatisk som människa. Och Petra/September en glansfylld, säker artist, också en ny bekantskap för mig, med en spännande röst och stark, lite drömsk och samtidigt jordad energi.

Thomas di leva är verkligen bra ibland och hade förstås en hel del ”klassiker” som blev fina tolkningar i tydligen första programmet. Här med sin karakteristiska space-mundering och lite roliga rörelser gör han också en väldigt bra tolkning av Petters ”Min egen kärleksaffär”, suggestiv och levande.

Alla dessa artister; Plura med sin genuina skrovel-Eldkvarns-röst, Lasse Berghagen med sin kärleksfulla, folkvarma och inkännande stil, Lill-Babs som prövar sin egen form av rumba-rappning med sin mysgoa, härliga energi -
Och sist men inte minst Christer Sandelin och hans tolkning med Vinden har vänt. Han verkar vara en fin kille med mycket soul-känsla, också kanske någon som verkar ha ett stort slags sökande inom sig?

Vill du se flera klipp: http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre
Många finns också på Youtube, här t ex Di Leva som gör Lasse Berghagens ”Sträck ut din hand, mkt bra, och Lasse är så glad och överraskad att han ser salig ut!

© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Del 1: Vårt inre utvecklingsarbete gynnar demokrati och framåtskridande i vår värld

2010-11-07T17:02:00.005+01:00

Bidrar vi till världens utveckling genom att själva utvecklas? Det är en viktig fråga, tycker jag.
Och mitt svar är, om igen, "Ja, absolut".

Många människor kan, av olika skäl, ha åsikten att det är mer eller mindre "egoistiskt" att utvecklas som människa.
Att man ägnar sig åt "navelskåderi". Att man inte bryr sig om världens problem. Att man "flyr" från "livets realiteter".
Dessa åsikter, som de faktiskt är snarare än självklara livsfundament, tycks grunda sig i ett allmänt hopkok av psykiska reaktioner snarare än en genomtänkt, förnuftig livssyn.
Man kan här spåra diffusa drag av att livet "skulle enbart vara nattsvart" och därför egentligen inget man kan eller bör förändra i sig själv. Eller att människan är en egoistisk varelse och därför måste sko sig på andra eller gå under.

Denna åsikt att det kan vara "farligt" eller oönskvärt att utvecklas kan uppstå i en rad olika sammanhang. Inte bara från t ex traditionellt politiskt aktiva håll där man förmodligen vill mena att tron på det egna partiet eller den specifika ideologin skulle vara "lösningen". En västerorienterad "trosbekännare" kanske påstår att "religion är opium för folket", på äldre manér från kinesisk eller rysk gammal kommunism. En högertroende vänder på det och säger att "tron på marknaden" är det som leder till frihet och välstånd.
Båda dessa synsätt är snävt materialistiska, dvs att den fysiska världens materia och dess synbara villkor skulle vara normgivande för människans utvecklingsmöjligheter.

Många intellektuella, akademiker eller kulturarbetare kan också tro sig ha funnit "sanningen" i att vara ständigt skeptiska. Och därför gärna vanhedrar eller misstror dem som berättar om egna andliga upplevelser eller ger exempel på hur man kan råda bot på sitt eget "mörker".
Sedan finns religiösa grupper av olika trosform som kan reagera och motsätta sig denna mer fria utvecklingsmöjlighet. Att man bör tro på deras sätt för att nå kontakt med "det gudomliga", annars är det inte gudskontakt utan något hemskt.
Och sist men inte minst förstås alla de som hyllar naturvetenskapen som en "gud", där det "mänskliga förnuftet" i sig skulle överlägset slå ut alla upplevelser, vittnesbörder och förekomster överlag av en mer omfattande verklighet än den enbart fasta fysiska formens realiteter.

Kanske detta ensidiga urval av vad som ska framstå som "verkligt" helt enkelt beror på att man inte prövat själv? Man har inte skapat någon referens till en egen erfarenhet ännu. Utan endast genom sitt intellekts urval av tidigare inhämtade teorier och sin psykiska bakgrunds prägling tas ett slags beslut. Ett beslut som ofta följer per automatik efter präglingen; bland annat barndom, social erfarenhet och tillhörighet, men också en rad andra bakomliggande orsaker, såsom de själsliga lagarnas påverkan.

Man "bestämmer" sig för en viss identitetsfålla. Dessa människor tror sig också ofta vara ojämförligt "bättre" än de som man rackar ner på eller kritiserar eller inte ens tar in möjligheten av vad deras budskap skulle kunna vara.
Det är den viktiga grundfrågan - att möte i erfarenhet tycks saknas. Och den kan alltid i alla fall nämnas, som ett första försök att återskapa någon viss sorts sund balans i diskussioner som kan uppstå, eller i fall av onyanserade och totalt missriktade och nedsvärtande angrepp.
Dessa kan också ofta vara styrda eller påverkade av obearbetade personliga svårigheter, olika former av missbruk eller destruktiva mönster, framförallt på omedveten nivå. Där kan ingå galopperande maktförhärligande av den egna självbilden.

En annan orsak kan vara att man drar otaliga metoder över en kam och inte har urskillning att se differenser eller nyanser. Många vet t ex inte vad "new age" eller nyandlighet eller inre sökande eller "alternativa utvecklingsmetoder" m fl andra termer egentligen innebär. De tror sig veta det eller beaktar att alla metoder som inte har en akademisk bas tillhör denna mycket lösa, egentligen icke existerande sett som homogen organisation, numer också något äldre begreppsform. Och därför ska "dömas" ut som "farliga" eller "oetiska" osv.
Det är egentligen hårresande hur en sådan debatt kan föras. Och frågan är om den alls förs på något seriöst sätt, utan snarare verkar det vara vissa individer som då och då reagerar genom sin påstådda maktposition, kastar ur sig någon "larmfackla", och sedan är det bra med det. Få verkar bry sig om detta.

Och så kan det nog också få vara, så länge. Samtidigt växer sig denna medvetenhet bara starkare hur som helst. Eftersom den inte ingår i ett styrt eller utprovat eller mänskligt organiserat "projekt". utan, som jag påpekat om igen, har sin grund i en mycket större rörelse av förändring som egentligen är planetär i sin grund. Och som har sin "kosmiska klocka" att falla tillbaka på i en större, bredare förståelse och kontakt.

Nu försöker jag skriva kortare inlägg och därför slutar jag här. Och jag har sagt vid andra tillfällen här på denna blogg, att "jag återkommer" kring ett ämne. Och så har jag inte gjort det. Vilket kan verka aningen förvirrande kanske. Men då har det ämnet så att säga tonat bort. Nu törs jag nog med tydlighet säga, att jag återkommer. För dessa andra stycken är redan klara.

© CMM Nya Tiden, nov 2010.

Woody Allens senaste: Bitterljuv existentiell åktur i brett förvirrat persongalleri

2010-10-30T18:12:00.021+02:00

Var precis och såg Woody Allens senaste film med min fru; "Du kommer att möta en lång mörk främling".

Woody Allen var för många år sedan, när jag kanske var lite mer mer engagerad i film, en långsam favorit. Jag såg honom inte som någon speciell stor filmskapare, men ändå väldigt synliggörande, och humoristisk förstås. Jag har alltid gillat hans lite trötta, psykologiska, men samtidigt så nerviga sökande efter något.
Sedan kom en rad filmer som jag inte engagerade mig i, flera som jag inte heller sett. Det här var dock en av de bättre av hans nyare filmer, som jag ser det.

Denna eftermiddag fick vi uppleva flera väldigt underbart dråpliga, existentiellt tokiga sekvenser som verkligen var så komiska. Var det nästan bara vi som skrattade i salongen då? Nja, några fler var det nog. Många kanske var mer tagna av allvaret bakom skrattet.
Det här är alltså ingen humorstänkare på det sättet. Snarare väldigt personlig, ofta varm och inkännande. Men också penetrerande undersökande och aningen osminkat direkt i den mänskliga karusellen av missriktade begär och misstolkade möjligheter.

Med denna brett upplagda skådespelarensamble (som så ofta i hans filmer) med många kända namn som Anthony Hopkins, Banderas, Naomi Watts och flera andra, så blir det förstås en extra tyngd åt historien.
Som så ofta är det de små rörelserna som tycks engagera och driva Allen i hans skapande. Där finns den ständiga "döden" med, det existentiella perspektivet. Frågan om vad som skapar mening är alltid närvarande.
De jazziga klarinettonerna bildar en lite avspänd distans till det stimmiga, också ytliga och ständigt rastlösa relationstänkande New-York, denna gång som på senare tid dock förlagt till ett trevligt London.

På flera sätt blir därför hans filmer ofta lite av pastischer, sedda från iakttagarens förbipasserande vinkel. Som deltagare i filmen bjuds man in att vara med i dessa förvirrade, men tänkvärda och aldrig bortslösade liv.

I denna film tycks den mer humoristiska ådran i klarseendet få växa till sig. Därmed också vissa livsfrågor. Temat av relationer som inte finner sin riktigt rätta plats från tidigare filmer återkommer här med större positiv tyngd.
Nästan alla gestalterna strävar efter någon förnyelse. De vill mer i sina liv. Och de vill ha det av någon annan, inte med den de är med i sitt liv.
Den enda som inte söker på detta sätt är den äldre kvinnan, härligt spelad av Gemma Jones. Hon blir lämnad av sin förmögne man (Anthony Hopkins, välspelande som alltid), som tycker att hon pratat tillräckligt om hans stigande ålder. Han vill erövra nya marker och det blir då förstås i form av en yngre kvinna, som ska få symbolisera det tidlösa, hos honom själv. Att detta välkända tema är en illusion vet de flesta. Men tydligen inte alla de män som efterlever denna dröm, om igen.

Den övergivna frun faller ner i en djup depression, tror sitt liv vara meningslöst. Men hittar en väg att stärka sig själv genom att finna stöd i ett mediums "budskap". Dessa är egentligen som positiva affirmationer eller kognitiva budskap av hur hon kan tro på sig själv, tro på sin framtid. De andra aktörerna i dramat, ser detta som humbug eller falsarier, som många människor uppfattar detta. Det kan förstås kännas överdrivet med dessa "spådomar" och kanske har de ingen verkan. Men, säger filmen och dess berättare, inte minst på slutet som en ihopsamlande kvintessens; detta kanske ändå fungerar. Och det bättre än vanliga mediciner för att läka och att tro - på sig själv och skapa sin framtid.
För, som kvinnan säger i en replik till sin dotter, att hon gått till otaliga "psykiatriker" (inte mer allmänna "terapeuter" som man slarvigt översatte texten med), och "de sitter bara där" och stirrar (ungefär) och tjänar stora pengar.

För det är den här kvinnan som ändå lyckas gå vidare i sin utveckling, som min fru skickligt påpekade. Medan de andra karaktärerna kastas ut i mycket olyckliga följder av sitt eget handlande där deras självcentrering och egoistiska sinnelag har fått styra för mycket, ofta på ett obehagligt omedvetet sätt.
Det är därför en i dessa sammanhang mer annorlunda, knappast "meningslös" agenda, som Allen därmed dirigerar uppmärksamheten mot.
Inte att vi ska söka upp fler medier i sig, förstås. Men kanske att vi kan tro lite mer på det mystiska, eller i alla fall dessa inslag av hopp, fantasi och skapandekraft av olika slag inom oss.

Den karakteristiska Allen humor-stilen med de många förbipratandes människorna i ständig Brooklyn-anda, en oavbruten, ström dialog som ofta blir ett slags brus, har ofta återspeglats i hans filmer. På ett genialiskt, men ganska påfrestande sätt, speglas hur människor inte möts. Det är ibland mycket kul, och observant, i sparsamma doser. Som t ex i de skruvade, men också mycket underhållande och bitvis milt spännande, deckarpasticherna som Manhattan Murder Mystery (-93), Skorpionens förbannelse (2001) och Scoop (2006).

Alla dessa tre tycker jag är härliga historier, lätt udda briljanter, tillsammans med flera av Allens äldre filmer förstås, som t ex Alice som vi såg om på dvd för inte så länge sedan. Det är verkligen fint berättade historier.
Och det är nog ett signum för Allen; han är en berättare, om än ibland ganska lättsam och ibland för självplågande. Inte någon episk sådan, mer en rastlös betraktare som inte lägger sig i så mycket i dessa märkliga människoöden. Inga förslag på lösningar eller svar ges egentligen, trots att dessa människor febrilt söker något mer. Och ibland också kan finna det, om än på säregna sätt.

© CMM Nya Tiden, okt 2010.

Artikel i Inspire med Nina Matthis

2010-10-21T17:33:00.010+02:00

I tidningen Inspires senaste nummer finns en artikel av Nina Matthis (höstnumret 2010).
Om själens verklighet och de otaliga goda effekterna av själskontakt i praktiken. Kan verkligen rekommenderas!

Också en fin annons om vårt arbete med SoulWork.

Vill du läsa mer om tidningen kan du få viss inblick i den genom Facebook.
Som jag skrev först; Hittade ingen hemsida till dem. Men Siv hittade den (bravo Siv!). Och här är den.

Tidningen finns till försäljning i Pressbyrån, Ica och säkert andra ställen också.

© CMM Nya Tiden, okt 2010.

Skorpionenergin - att möta, läka och hedra det som kommer upp från "underjorden"

2010-10-19T23:44:00.013+02:00

Apropå "jordens innandöme" (se förra inlägget) - som ju förstås ska ses i en mycket mer omfattande kontext - men ändå; alla gruvarbetarna i Chile uppe på marknivå igen efter flera månaders vistelse "down under".
Många av dem som kallade detta för "en andra födelse" - !
Det säger så mycket, som en kollektiv symbol, som en personlig påminnelse.

I samband med det, skiftar vi snabbt in i Skorpionen just nu. Som också kan ses som att komma i kontakt med undre skikt, frigöra det som behöver belysas och hämtas upp "underifrån".

Som så ofta märktes tydligt skiftet för några dagar sedan, alltså innan vi mer officiellt gått in i Skorpionen (23 okt).
Först en mer sträv, avvaktande förnimmelse. Som att något är på gång... Lite mer spretande, som energin måste rotera och under tiden försöker hitta grepp för det nya läget.

Det är intressant med dessa fas-skiftningar. Ofta blir de så påtagliga. Som en väldig skiva (solskivan slår det mig nu) som roterar, ett nytt hack läggs in för just det zodiaktecknet.
Därifrån präglar ljusets vinkel, kvaliteter, effekter, genom just denna spegling. Zodiakenergins lägger in sin specifika form, gestaltning, som ett sorts "program". Som det sedan är upp till var och en att ta emot på bästa möjliga sätt, som präglar såväl individen, gruppen som världen i olika faser av utveckling.
Även om detta inte alls tar plats så mekaniskt (men ändå systematiskt), utan mkt mer subtilt, höggradigt levande och oändligt nyanserande, så finns ändå själva grundplåten där.

Sen märkte vi senaste dagarna hur flera karakteristiska uttryck för denna energi tog plats; ökad tryck-känslighet, lätt att få upp och rensa ut äldre mönster, reaktioner, rening.
En viss stingslighet ("sting" kan ju vara ett ganska typiskt uttryck för Skorpionen, "sticka till"), som egentligen bottnar i energins önskan att nå djupare in, nå ditt djup både i mönster (kvarhållet skräp), men också din djupare sanna natur.

I detta tecken kommer mycket fram av "harmoni genom konflikt" (det som brukar kallas för "fjärde strålenergin"). Det som vi vägde tidigare i Vågens energi, försökte balansera (och också lyckades höja upp i denna balans, utgår vi från), ska nu prövas, men också stärkas. Det sker ofta, men förstås inte alls alltid, genom kraftmätning i detta tecken.
Mars blir dominerande i Skorpionen, därav striden, hettan, men också den kyligt överlagda beräkningen som Skorpionen kan ha som instinktiv måttstock, som ofta förvånar omgivningen. Starka, riktade känslor men i ett ganska kyligt eller återhållet forum.

Samtidigt också en mer direkt energiinkoppling uppifrån. Vissa stunder igår var som att naglas fast. Då är det bara att låta energin gå igenom, arbeta. Det är mycket givande, helande och stärkande. Gäller bara att kunna hålla det neutrala, iakttagande fokuset. Se energin och samtidigt släppa efter och låta lägre material strömma upp.
Också mycket kärleksenergi, hjärtat stimuleras. Harmoni-aspekter strömmar. Ljus, intryck, många nivåer samtidigt

Vi fick jobba en del mer aktivt med flera frågor under dessa dagar. Det hjälper förstås att kunna kommunicera med varandra vad som händer.
Också att vi hedrade vårt ursprung genom våra föräldrar som gått vidare. Vår familj hade en ceremoni för dem på en kyrkogård, vilket verkligen också kändes som att använda Skorpion-energin, på ett bra sätt.

Tidigare material kring Skorpionen:
http://nyatiden.blogspot.com/2009/11/fullmanen-i-skorpionen-testa-din-vag.html
http://solarwisdom.blogspot.com/search/label/Skorpionen

© CMM Nya Tiden, okt 2010.

Thrillern Strindbergs stjärna: Kan mänsklighetens förflutna helas? För att nå "den inre jorden" behövs försoning.

2010-10-12T20:39:00.042+02:00

En bok som tar upp en hel del intresse hos många just nu, är den nyligen utkomna titeln Strindbergs stjärna.

Skriven av en svensk SVT-journalist med enormt honorar i förskott (10 miljoner sägs det) och en rad utlandsförsäljningar redan innan boken kommit ut.
Ja, då blir det förstås en uppsjö reaktioner hos litterära Sverige och överlag alla som läser en bok då och då. Någon menade på i en recension att det skulle kunna vara så till och med att författaren är enbart en "yttre fasad" och att boken skrivits som ett beställningsjobb - av någon annan. Det låter förstås otroligt.

Samtidigt verkar boken så hackigt skriven, så inkonsekvent i flera delar, både i rollgestaltningen och i förloppet, att det känns som en starkt påskyndad historia. Det hindrar inte att den är bitvis både spännande och suggestiv, men helhetsintrycket är väldigt förenklat och blir svårt att ta till sig. Om man nu verkligen ville skapa en riktigt hållbar, fördjupad och kraftfull roman, så hade man väl jobbat mer med den?

Det här är inte rätt plats för att bena ut detta fenomen i sig. Inte heller hur vissa böcker når denna nivå av kommersiell uppbackning och spridning och vad som avgör det. Men jag kan undra lite vad som gjorde just denna bok så intressant och viktig för förlaget (Bonniers)? Enbart för att den sågs som en potentiell kassako? Eller något mer också?

Min tanke här är främst att knyta an till några mer övergripande tankar kring boken och den recensionstext som jag nyss lade ut på SoulBooks (själva recensionen här).
Vill boken försöka ge något mer än bara en spänningshistoria? Vill den, som jag skrev på slutet av min recension, försöka trots alla sina svårigheter och oklarheter, ändå skapa en bild, en förmedling av läkande på slutet?
Jag hoppas det. Annars blir boken en ganska meningslös, men också onödig upprepning av gamla konflikter.

Huvudpersonen som bär sin farmors öde av lidande från kriget som judinna tycks vara en bärande ingrediens för boken. Om detta är verkligt för författaren själv eller bara en metafor spelar förstås en stor roll, men kan kanske fungera vilket som.
Det intressanta är, tycker jag här, att detta öde skulle påverka så starkt och kanske söka en vilja till försoning. Detta sökande efter försoning, eller sökande efter rättvisa (?), bärs fram av bokens huvudpersonen i boken.

Men frågan om hämnd dyker också upp. De "onda" i form av olika tyskar och andra (ursprungligen norrmän) som missbrukat under kriget (första och andra v-krigen) får dö på slutet i underjorden, medan huvudpersonen som är jude, får överleva som genom ett "gudomligt" ingripande. Denna förenklade bild av rättvisa funderade jag över om den är så klok. Om man vill skapa försoning alltså.
Att ständigt utmåla tyskar som "hatiska" och despotiska känner vi igen från otaliga filmer inte minst, t ex Indiana Jones. Dessa är förstås gjorda med glimten i ögat och fyllde sin roll av underhållning när de kom. Samtidigt så känns det här temat väldigt uttjatat. Och kanske också mer negativt polariserande än förlösande eller sant rättvist.

Mycket av mänskligt beteende går fortfarande ut på hämnd om man ser till etniska konflikter i världen. Och det är säkert också ett tema i många relationer, i mindre utsatta, men ändå påverkande situationer.
Att överge hämnden är en stor seger. Inte bara där detta sker, utan för oss alla.
Jag tror författaren är ute efter en ganska enkel bild av "rättvisa" (som så ofta i spänningsromaner, de relativt få jag tagit in).
Och där används denna metafor, kanske också för att ge en bild av möjligheten till frigörelse inom människan.

Huvudpersonen får på slutet lämna det ok han burit från sin farmor, som också tycks prägla hela bokens handling genom huvudpersonens vilsenhet, tablettmissbruk och egentligen oförmåga att vara närvarande i sitt liv.
Det påminner om ett tema som återkommer allt oftare nu i media och som förstås är uråldrigt; att läka sin bakgrund och få frid med sin familj, sina rötter, sina förfäder.
Att på så sätt också få tillgång till den kraft som finns lagrad i det bakomliggande "systemet", som man säger ibland på terapi-språk i dessa sammanhang. Dvs familjens och också släktens rörelse av liv, av kärlek, som funnits där hela tiden, men blivit dold av de förvrängningar, missförstånd, olyckor och svåra öden.
Som har påverkat och förskjutit allt det goda, ofta på helt omedvetna plan. Ibland åt helt tokiga håll, in i mer eller mindre destruktiva avarter istället.

Detta är aktuellt för mig själv i och med att vi jobbar en hel del med metoden Familjekonstellationer, som har jsut dessa syften och effekter, att läka både individens och familjens (släktens) ofta omedvetna "hål". DEt är dessa hål eller mörka avlagringar som kan suga så mycket energi för oss. Som kan ligga bakom otaliga symtom och svårigheter i vårt liv.

Man kan förvillas tro att detta är enbart en fråga för individen, och därför som vissa kritiker förmätet kastar ur sig, att det är en form av egoism eller självupptagenhet. Men att hela sitt förflutna, hela sina outvecklade sidor att förnyas,förbättras, träda fram i nytt ljus, är också ett försök att ta ett större ansvar.
Det leder också till att det förflutnas påverkan, de äldre, kollektiva tankeformerna av separation, negativa konflikt och gamla sår också läks inom mänskligheten - i stort.

Inget av detta framhålls på något sätt i romanen, det måste jag säga tydligt. Så att ingen springer och köper boken och saknar detta underbara. För det skulle de nog göra. Det här är mina egna funderingar, som jag fortsätter med genom boken som en viss utgångspunkt.
Det går att säga mer om detta, men jag stannar där så länge. Kanske återkommer till detta snart, om det känns fortsatt aktuellt.

© CMM Nya Tiden, okt 2010

Den underbara hösten!

2010-10-12T10:50:00.007+02:00

Den fantastiska hösten fortsätter! Vilka färger! Jag njuter och tar in. Det är glädje, bara att finnas till.

Råkade läsa som hastigast nånstans på en blogg eller vad det var, en fråga; har naturen verkligen ett egenvärde?
Hur kan man fråga det? Då har man nog aldrig upplevt naturens helande kraft. Bara att stå och uppleva ett träd, himlen, bladen i vinden, skogen, havet...

Naturen är ju liv, inte bara symboliskt, utan verkligt liv. Vi samspelar med naturen, även om vi bor i städer eller i stora höghus. Allt material vi omger oss med kommer ändå från naturen, men mer eller mindre nära. Plast t ex är ju inte så naturligt, men väldigt praktiskt för människan. Det behöver kunna brytas ned bara, efter användning.

Dessa höstbilder blev riktigt bra tycker jag (även om de syns ännu bättre på min skärm i större stl). Min dotter har filat en aning på dem (det är hon som är foto"proffset").
Bilderna dök upp en dag i mitt inre när jag såg alla dessa färger, och sedan fotade jag.
De är som målningar, fick jag en bild av, dessa panoramor av färg som dansar, i vinden, eller i stillhet.
De blev faktiskt väldigt lika det jag såg, vilket jag tycker är ganska ovanligt just med foto.

Om du vill använda dem vidare så tänk på ©: Att uppge sidan varifrån de kommer: http://nyatiden.blogspot.com , och initialerna CMM.

© CMM Nya Tiden, okt 2010.

Vi är mitt i vågens energier - att välja, att fokusera, att använda sinnet på högre nivåer

2010-10-01T18:11:00.015+02:00

Hur är energierna just nu?
Ja, det måste jag säga, att nu är det en hel del krumbuktande effekter. Dvs känns som energierna rör sig åt flera olika håll, samtidigt. Eller rättare sagt (alltid en viktig definition), att energierna tar sig dessa uttryck i det mänskliga.
Jag tänker på en svans som slår fram och tillbaks. Ibland som en pisksnärt (vakna upp!), ibland som en smekning (uhhmm).

Har hört från lite olika håll att en del upplever mycket starka effekter. Energierna kan verkligen ta sig såna kraftfulla uttryck rent fysiskt, t ex yrsel, illamående, trötthet, men också stark upprymdhet. Känslor kan avlösa varann i snabb takt. Då är det, återigen, mycket värdefullt att kunna stanna upp mitt i rörelsen och bara iaktta.

iaktta sina tankar och reaktioner. Känns det här verkligen som det kommer från mig eller hör det ihop med mitt förflutna? Eller kanske även som reaktioner från andra, kanske i min nära omgivning eller även i större kollektiva sammanhang.
Det är många nivåer att beakta.

Det är både en träning för vårt jag, att lära sig se, urskilja, förstå allt större samband. Och samtidigt frigöra sig från det gamlas programmeringar. båda dessa effekter tar plats genom energiernas inkoppling. Vårt medvetande expanderar, vi får mer kontakt med oss själva men också med livet omkring oss - och i olika tidssammanhang. Som jag säger ibland, tiden sträcks ut i dessa inkopplingar och flöden.

Det innebär att vårt medvetande kan omfatta så mycket mer, åt alla håll.
Men där gäller det också ha urskillning, vad vi ska fokusera på. _Vi kan ta in så otroligt mycket information, mänsklig kunskap, andras erfarenheter och lärdomar och världen och halvsanningar och rena lögner och allt möjligt. Vi måste verkligen träna oss i detta moment om vi befinner oss i en sådan fas att vi får dessa energier mer konkret. Men även för alla som vill öva sig i att bli mer närvarande gäller förstås samma metodik.
Det här är något jag förstås upplever själv mycket just nu, annars skulle jag inte ta upp det heller.

Det här är också något som kan vara specifikt framträdande i denna zodiakperiod, Vågen.
Vågen, detta både lite "luriga" men ack så trevliga, ja, charmanta, tecken, har ett speciellt fokus på sinnet. Om man nu alls ska "personifiera" så. För det är ju alltid vissa risker med att det missförstås. Men detta är förstås mer "förmänskligade" tolkningar av energin.

Mer sakligt kan jag säga, att mina återkommande intryck av teman för denna zodiakperiod, är följande:
• Balanstecknet - att söka balans snarare än att egentligen vara det.

• Traditionells sägs Vågen skapa huvudbry för de som är födda i det eller som har det dominerande på andra sätt. Hel enketl för det är så mycket att ta ställning till hela tiden, balans måste "skipas".

• Vilket också leder till frågor om "rättvisa". Frågor för sig själv, till sitt inre, eller i samhället, världen, kring dessa stora värden.

• Tankeverksamhet - sinnets aktivering. Högre eller lägre? Ja, det måste man urskilja själv.

• Lätt varning för mental eller intellektuell överstimulering, rastlöshet. Det kan gå fort i detta tecken, Vilket förstås är underbart, bara vi har koll på innehåll och riktning. Annars kan det slå slint och bli "hugget i sten" istället. Det är inte kul, fel vibration.

• I Vågen sker ofta en omställning, en förnyelse, en ny klarhet som kan ta plats. Ett beslut tas om den fortsatta vägen.
Eller vankelmod, att inte kunna eller våga ta rätt beslut. då kan tomrum uppstå, eller hålas fast vid. Vilket förstås inte är det ultimata kreativa.

Läs gärna tidigare inlägg om Vågen, om du önskar.

© CMM Nya Tiden, okt 2010.

Kommer moderaterna orka med trycket? Smarthet räcker knappast hela vägen.

2010-10-01T12:19:00.019+02:00

Ett intryck jag fick häromkvällen vad gäller den politiska arenan var att Reinfeldt inte kommer vara kvar som statsminister sådär jättelänge ändå.

Vad jag baserar denna tanke på är mer av känslo-intuitiv art och därför förstås en sorts spekulation i sin förlängning här.
Ändå känns det som ett intryck med viss tyngd, iaf just nu.

Undrar hur moderaternas väldiga framgång kommer gestalta sig framöver? Kanske det inte är helt lätt nu, dels med blå alliansens partikamrater, dels att leva upp till detta förtroende från svenska folket. Hur ska man förvalta det, förverkliga det allmännas bästa, inte bara en liten klick människors maktsyn?

Bakgrunden till valutgången tänker jag kanske hör ihop med att människor är trötta på socialdemokraternas tröghet och ovilja att förändra sig. S verkar ha tappat enormt i sin förankring hos folk och förmåga att verka trovärdiga i sin politik, men också i sin visionära framställning.
Men också att många ideal som s haft "stulits" eller övertagits av moderaterna t ex att vara ett "arbetarparti". Detta har tydligen m utnyttjat, men också bidragit till genom sina skickliga manövrar, hur osmakliga de än kan tyckas.

Denna värdeförskjutning, som tyvärr blir alltmer vanlig i dagens läge, verkar urgröpa den mänskliga naturliga förståelsen för medkänsla och samhörighet, förståelse för andra och för en större gemensam riktning.
Om allt fler enbart tänker på materiell livsinriktning och fördelar och förnekar eller glömmer bort de mänskliga och därmed också de inre aspekterna, ökar obalansen. Det är inte dit vi är på väg, egentligen. Nu behövs att allt fler människor somv aknar upp också uttrycker sin inre sanning, detta oavsett parti eller tro.

Denna märkliga upp-och-ner-vändning av begreppen och deras innebörd kan kännas aningen olustig, även om den också har sina komiska poänger. Jag är egentligen inte riktigt oroad över detta, eftersom det finns så många fler perspektiv av den pågående utvecklingen, som jag brukar nämna.

En del skyller nedgången för s på samarbetet med vp, vilket känns som klart syndabockstänkande, man har inte så mycket annat att skylla på.
M försöker marginalisera vp i förhållande till s, utmåla dem som "extremister". Det är klart m ogillar deras politik, eftersom de är mer tydliga än andra. Tyvärr blir också vp:s retorik ibland ganska betungande och gammeldags enkelspårig, men i sin syn på utlandsfrågor har de ofta en välbehövlig direkthet. Vp:s traditionellt sett ändå mycket nära position med s i sina värderingar, dock inte alltid i praktiken, torde ändå kunna hålla i samarbete framöver.

Mp sviker sina väljare tycks det, i det annalkande samarbetet med de blå. Detta är som jag tagit upp förut inte bra, av minst två skäl. Dels för att man gått till val på detta ställningstagande med samarbete och plats i den röd-gröna alliansen. Dels att man knappast kommer få igenom sin politik vad gäller de sociala värdena, dock kanske vissa miljömässiga eftergifter.
Att isolera miljöfrågorna i sig och tro att deras förverkligande på längre sikt leder till allenarådande framgång för alla, låter allt mer som en sorts illusion för mig. Var är helhetsengagemenget och värdet av visionenen från mp:s sida?
Att sälja sig i EU-sammanhanget och lämna övertygelsen om utträde kändes som ett steg i den riktningen att ideologi spelar allt mindre roll, bara att få igenom sina paroller.

Moderaternas framsteg kommer kanske snart upplevas både betungande och alltför bindande till sin form av många i partiet och väljarna. Att man å ena sidan gärna vill behålla sin självklara "frihetliga" syn, men samtidigt tvingas till svåra beslut, tuffa samarbeten och också alltmer snäva politiska ställningstagande framöver. Dessa kan snarare begränsa för människor i deras frihetliga strävan än lyfta denna gemensamma önskan.

© CMM Nya Tiden, okt 2010.

Nya uppgifter kring Anna Lindhs öde? Och vad som händer bakom kulisserna i Sverige?

2010-09-29T20:53:00.023+02:00

I förra veckan fick jag plötsligt in en äldre händelse som påverkat Sverige mycket; mordet på Anna Lindh. Fråga mig inte varför, det bara dök upp.

Och idag kom en oväntad förstanyhet i massmediafloden, att denna händelse ska tas upp i ett tv-program där man menar att Lindh inte fick tillräckligt god vård. Hade hennes liv kunnat räddas? Ja, det vet man förstås inte.

Kanske hade dessa tankar förra veckan med valet att göra, hur den "politiska kartan" håller på att ritas om (som det heter). Att sossarna tappat så mycket, igen. Och att missnöjespartier som SD kan komma in i riksdagen. Men också överlag hur frågor om makt blir alltmer belysta.

Det är dels en tidsfråga för socialdemokraterna, att följa med i ett nytt synsätt på världen och samhället, t ex att vi lever inte i en "klasskamp" på det sätt man gjorde förr. Idag tjänar många snickare och fabriksarbetare mer än den tidigare medelklassen. Och kanske röstar de också annorlunda. Det materiella synsättet har tagit mer plats, överlag, också genom alla partier.
Vision och nytänkande, allmänmänsklighet och medkänsla har fått stå tillbaka för mer omfattande "råkapitalism", som det ofta kallas.

Frågan är om detta handlar om en konflikt inom mänskligheten överlag snarare än enbart en höger-vänster fråga? Jag återkommer till detta mer övergripande perspektiv och vad det innebär. (Se gärna koppling här och här) Och att lösningen finns i insikten om mänsklighetens nya medvetandesteg, att följa med mer medvetet i detta. Vilket i sig på sikt kommer generera också nya modeller inom politiken och samhällsledandet.

Samtidigt har (o)rättvisefrågorna egentligen ökat, med nya behov att lyftas fram. Vilket inte gjorts av socialdemokraterna på ett mer engagerat, genuint sätt på många år. Ja, inte förrän nu i slutändan av det här senaste valet 2010, vad jag kunde se mer påtagligt iaf.

Kanske också att sviterna av två mord som skakade Sverige därmed också påverkade socialdemokraternas hållning och förmåga till nyorientering. Först Olof Palme, sedan Anna Lindh, då utrikesminister, av många tippad som s nya ledare.

Nu kommer nya uppgifter - sju år efter mordet - som hävdar att Anna Lindh efter mordförsöket inte fick tillräckligt god behandling av sjukhuset Karolinska i Sthlm. Det är i ett kommande avsnitt av TV 4 programmet "kalla fakta" som detta framförs. Vad detta innebär är förstås ingen idé att spekulera i förrän programmet sänts.

Det finns dock all anledning att inte ha för stora förväntningar på detta tv-inslag. Kalla fakta, liksom det liknande programmet Uppdrag granskning i grannkanalen, har ju blivit kända eller snarare ökända för sin ofta buffliga, ibland aggressiva stil. Vissa journalister i dessa forum tycks tro de har rätt att anklaga och ibland kränka människor i någon sorts egen moralisk "domstol". En del frågor är viktiga, men många större samhällsfrågor tas heller aldrig upp.

När det gäller mordet på Lindh finns en rad frågetecken som aldrig blev genomlysta. Vad hade mördaren för motiv egentligen? Polisens sena agerande väckte också många frågor (igen). Också att Lindh sedan nådde stabilt läge på sjukhuset, men dog ändå plötsligt.
Och vad hände sedan?

50 000 personer sägs ha slutit upp för att hylla Anna Lindh.

En del menar i inlägg på nätet att det "spelar ingen roll" med dessa grävanden, att det är bara onödigt att rota. Kanske är det så.
Finns det något mer substantiellt att föra fram kan det dock ha läkande och belysande betydelse på en rad sätt, inte minst vad gäller att stärka den svenska folkandan oavsett parti eller tro.

Det verkar också vara en sån tid nu, att många avslöjanden kring maktfrågor görs. Dels överlag senaste åren, alltmer kommer fram inte minst internationellt. Men också denna period just nu.
Två spionfall, ett svenskt och ett norskt (Arne Treholt, läs mer här), verkar vara under omprövning. Man menar att dessa män kan ha blivit oskyldigt dömda och utsatta för någon sorts komplott i avsikt att dölja andra smutsiga affärer.

© CMM Nya Tiden, sept 2010.

Människans glädje är att välja själen

2010-09-23T18:01:00.003+02:00

" Människans glädje att välja själen - om att börja förverkliga ´den inre drömmen´"

Så skrev jag nyss på SoulBooks i samband med en bokrecension. Och kände att jag inte kunde låta bli ta med mig den vackra meningen hit för några ytterligare tankar kring detta.

Då skrev jag om en titel ("Drömliv") som i sig inte gör så mycket väsen av sig vad gäller nyheter inom det nytänkande området. Men den var fin och kändes genuin och har ett speciellt vackert omslag som känns tilltalande. Och den har också med sig några mer ovanliga inslag av det andliga slaget, en viktig urskillning, om man jämför med många liknande böcker i denna genre av personlig utveckling, tankekraft, inre positiv förändring. Detta område som bara växer för var dag!

Här talar man nämligen om - själen. Och inte bara som ett personlig begrepp, som de flesta gör inom terapi, psykologi, och även inom olika andliga skolor. Detta att man ser själen som det personliga, som lider, eller gläds åt personlighetens små ofta materiellt tillskurna framgångar.

Visst, så kan det säkert vara, att vår högre medvetenhet gläds åt både det ena och det andra, om vi gläds i hjärtat, när vi skapar utveckling på ett mer djupgående sätt.
Men framförallt tror jag att själen är ett högre tillstånd som inte påverkas så mycket egentligen av våra bekymmer, orosmoln eller känslostormar, vare sig positiva eller negativa. Själen ÄR och själen VET, två karakteristiska för detta expanderade medvetandetillstånd.

Och det är just det som är finessen (bland många). Att själen är ursprunglig, odödlig, alltid förmedlande de högre energier och vetskapen om enhet på olika sätt.
Det är därför vi har så stor nytta och glädje av att lära oss förstå detta större inre inom oss, denna källa, denna kanal till en mer omfattande verklighet.

(ps. Förf till boken som omnämns här ovan, är Kajsa Ingemarsson tillsammans med Karin Nordlander. Kajsa är känd från komediinslag på tv tidigare, men under senare år populärromanförfattare, som också tydligen har fått ett starkt intresse för inre utveckling. Hon har tydligen också jobbat på Säpo tidigre, vilket gör henne lite mer udda i dessa sammanhang (?). Är du nyfiken på denna person kan du titta på hennes hemsida/blogg där bl a intervjuer med henne finns.)

© CMM Nya Tiden, sept 2010.

Är vårt land på rätt väg? Kanske omskakningar ändå leder framåt

2010-09-20T13:22:00.021+02:00

Det blev lite av en rysare i valet, både i spurten och själva valdagen.
Inte fel med mer spänning ändå. Känns riktigt att det skapas mer tydlighet i den svenska politiken, att man inte bara "förvaltar", från olika håll.
Kanske stämmer det Mona Sahlin sade avslutningsvis på sossarnas valvaka, att "nu börjar det verkliga arbetet".
Kanske ser vi början på ett nytt uppvaknande som kan mobilisera många goda människors krafter, oavsett deras partitro.

SD får en vågspelarroll (svårt kalla det för "våg-mästar"-roll, tycker jag), vilket inte var så oväntat ändå, tyckte jag. Många prognoser hade också förutsett detta.
Det de dominerande partierna gjorde misstaget med, var att inte släppa fram detta missnöjesparti och möta dem i en direkt debatt. Då hade det blivit en mer saklig, direkt konfrontation som hade avdramatiserat det hela. SDs argument hade då också blivit tydliga och enklare att både bemöta och "avslöja".

De gröna får en annan vågspelarroll där redan nu moderaterna bjuder in till samtal. Vad det leder till har vi inte sett ännu, men jag hoppas verkligen de gröna kan vara rakryggade och inte svika sin sociala politik till förmån för några urvattnade miljömässiga löften, som sedan kanske ändå inte infrias.
Politik bedrivs ofta mycket genom kohandel, det får man komma ihåg. Men de gröna har visat var de står och jag hoppas de kan fullfölja det, annars blir det verkligen ett nederlag för deras ideologiska ställning.

Jag befann mig i ett ovanligt tillstånd på valdagen redan från morgonen. Kändes som en väldig energi pressade på, men också en stark sorg, vilket förvånade mig. Det kändes inte som min egen sorg när jag undersökte känslan. Jag tolkade det som att valet skulle utlösa en hel del besvikelse hos många människor i vårt land, precis som för fyra år sedan.
Eller var det vår landsdeva, ungefär som en övergripande riktning, som kände detta? Så kan det vara när något egentligen styr åt helt fel håll.

Ett exempel på en eventuellt närmare nivå kan vara att vår egen högre medvetenhet, vår själ, vid vissa tillfällen kan uppleva en sorts "sorg" när vi väljer mer allvarliga fel vägval i vårt liv. Det är ingen känsla egentligen, utan mer tillståndet av att det kunde gå bättre.
Grunden är alltid att själen inte upplever sorg eller andra mänskliga känslor som många tillskriver detta högre medvetande, t ex "det gör ont i själen". Det är snarast den egna mänskliga, känslomässiga "själen" i så fall, dvs den egna känslokroppens uttryck och också jaget som lider av detta. Men som sagt, i vissa ögonblick kan nog själsmedvetandet ändå uppfatta denna diskrepans.

Jag fick upp en bild senare på kvällen, att detta påminde en aning om när Bush fick makten i USA (tänkte att det var andra omgången, men menade första), vilket påverkade världsläget så starkt på negativt sätt. Det är en helt annan historia, på ett helt annat plan än vårt lilla land förstås. Men att dessa så kallade "högervindar" har ökat i världen, inte minst i Europa, är många överens om.
Det har förstås också att göra med att många länder, som också Sverige nu, har gjort ett alltmer tydligt högerorienterat politiskt vägval senaste åren. Detta stramar åt välfärdsfrågor, man drar ner på allmänna resurser inom skola, vård, omsorg. Genom att sälja ut verksamheter som ändå tycks må bäst av att förvaltas av kommuner och stat, förslits och urgröps deras repsektive värden och också etiska innebörder. Ett exempel är äldreomsorgen där privata aktörer tar över på löpande band men inte kan tillhandahålla samma etiska och därmed också rent praktiskt konkreta vård.
Detta har alltmer kommit att kallas för den "råkapitalistiska liberalismen" som drar fram i världen. Alla får sköta sig själva, samhället ska inte "ta hand" om dess medborgare.

Det finns förstås positiva drag i detta "frihetstänkande" inom rimliga gränser. Att människor behöver mobilisera sina egna krafter och tro på sig själva. Att inte hemfalla åt bidragsberoende för generellt. Det gynnar inte utvecklingen överlag.
Men samtidigt så skapar de ökande kraven på "arbete" som ett välmenat, hälsosamt motiv också utslagning i sig när människor inte lyssnar på sig själva och sina inre behov. Eller inte kan sjukskriva sig för de blir då helt enkelt utförsäkrade.
Detta leder till ökad utslagning, ett större ohälsotal, och därmed ändå ökade utgifter för samhället.

Det finns också som vi sett alltmer tydligt i valdebatten många människor som är för sjuka för att arbeta (se tidigare inlägg här). Det är ett så flagrant exempel på misslyckande i allianspolitiken, att man borde tagit till sig detta tidigare från regeringshåll och rättat till det.

Risken är nu att de borgerliga inte inser värdet av detta i fortsättningen. Att man i svåra framtida vägval, där också SD kommer spela en utmanande roll, kommer att välja att gå samman med än mer konservativa och rent av destruktiva uttryck.
Att man fortsätter lämna detta empatiska ställningstagande ännu mer, som varit ett av svensk politiks mer framträdande, goda drag under lång tid.

Där är Sverige på flera sätt unikt, att man vidmakthållit detta system av medkänsla, stödjande för de som har det svårt, som inte kan arbeta.
Detta måste också fortsätta ha sin givna plats, man kan inte ta bort denna del av välfärden.

© CMM Nya Tiden, sept 2010.

Valfest? Eller "dött lopp"? Och vad får det för konsekvenser för Sverige och politiken framöver?

2010-09-19T17:38:00.011+02:00

Visst är det spänning i luften?! Och frågorna ökar nu när valvakan börjar.

SD verkar väljas in i riksdagen och kan då eventuellt bli vågmästare. Och där kan moderaterna tvingas söka stöd, t ex från de gröna.
Detta säger något om missnöjet med den traditionella politiska ordningen. Jag tror inte att svenskar har blivit mer "rasistiska".

Valet har framkallat en hel del reaktioner överlag. Det är förstås förhoppningar, kanske drömmar till och med.
Detta även om de flesta i vårt land nog räknar sig till de mer luttrade, på sätt och vis desillusionerade som kanske för länge sen gett upp hoppet om att politiker verkligen kan göra någon skillnad.
Å andra sidan - om de flesta var så desillusionerade, så kanske valdeltagandet skulle rasa mer markant.
Nu röstar cirka 82 %, vilket röstmässigt måste anses som väldigt högt.

Många av oss när nog en dröm om att innehållet i politiken ändå ska vara av betydelse. Att det sagda och utlovade kan stå för ett längre och djupare perspektiv. Att politik inte bara handlar om ekonomi, att "jobba hårdare", att "skapa välfärd genom fler jobb" osv. Utan snarare om värderingar, visioner, om verkan för det gemensamt bästa på ett genuint sätt.

© CMM Nya Tiden, 19 sept 2010

Tankar kring ett aktuellt blogginlägg och om valet och svensk politik

2010-09-17T22:07:00.008+02:00

Ett väldigt genomslag har ett blogginlägg nyligen haft på nätet. En dotter vars mamma blivit utförsäkrad och trots sin allvarliga sjukdom måste söka jobb via arbetsförmedlingen upprör många. En uppgift var att 70 000 personer besökte bloggen under en dag, om det var i förrgår.

Bloggen har ett ganska olustigt namn ("Klamydiabrevet") och vet inte varför skribenten valt detta (förmodligen ska det vara något slags skämt, kanske ungdomskul?), men är du intresserad kan du läsa sidan här.

Ett inlägg efteråt bland många lät såhär: "Ella said... En stor varm kram till dig och din mamma. Jag har också en kronisk skada pga felbehandling i vården och väntar besked från PSR. Fem år har gått och jag utreds ännu. Är inte lika illa däran som din mor, men kommer troligen inte att kunna jobba heltid i a f. Jag som var karriärist. En duktig flicka. Så jag förstår vad ni går igenom. Och lider med er. Håller alla tummar och tår för att den här historien får ett värdigt slut. Att ni får rätt. Och frid att leva vidare, även om det är tungt. "

Bloggaren själv har också fått utstå många allvarliga och vad jag kan förstå det som, helt orättvisa och svartmålande anklagelser om att hon gjort detta som ett politiskt utspel. Hon har tydligen krävts på "avbot" och rättningar på det man kallar för "felaktiga skildringar". Men hon hade ju ingen egen avsikt med detta, hon skrev bara det som hänt med sin mamma på sin blogg. Och hon kunde förstås inte innan räkna ut vilket gensvar det skulle bli - alltså hur skulle det då kunna vara uträknat? Dumt och helt ologiskt.

Detta sätt att argumentera och också därmed förstöra goda människors spontana vilja till positiv förändring har tyvärr blivit alltmer vanligt på nätet, ofta från reaktionära krafter i samhället/världen. Dessa "spelare" som sällan är politiker själva, för de följer oftast en mer välgrundad, respektfull överenskommelse kring debatt, tycks ofta vara fyllda av ren förstörelselusta snarare än vilja att diskutera sakfrågor.
Det är osmakligt i sig, men också intressant hur människor lever i så totalt olika verkligheter, att man inte kan känna, eller vill försöka, uppleva medkänsla.

Jag läste inte allt, det blir också en historia som tynger väldigt mycket, men jag blev starkt berörd och som min dotter började jag också gråta redan i början av texten. Detta är något många tydligen har gjort när de läst detta.

Detta exempel togs också upp av de röd-gröna i slutspurtens valdebatter som vi sett en hel del av där vissa frågor ändå blev allt tydligare. Jag tycker dessa debatter var ganska bra, bättre än jag hade förväntat mig. Det är några saker som ändå tycks bli mer klargjorda i sista stund. En av dessa är just försäkringspolitiken, som ju inte är något nytt, men som ändå smugits fram allt mer och med allt hårdare och svåra krav och följder.
En del moderata kommunalpolitiker (kanske andra också) har tydligen också hoppat av sina uppdrag och kanske också sitt engagemang för detta parti efter att de sett dessa konsekvenser ta allt större plats.

Jag tar inte upp det här för att "demonisera" något parti eller Alliansen. Jag tror alla partier har en hel del gott i sina budskap och sina försök. Samtidigt verkar det vara tydligt att det är olika inriktning. Man kan tycka det är en självklarhet, men som vi sett under många år blir tendensen allt tydligare att blocken går åt konvergens, dvs strålar samman inom allt fler områden och frågor. Och att därmed skillnaden blir alltmer luddig och odefinierbar.

Man frågar sig då, helt naturligt, om valen är en sorts skendemokrati? Eller är det så att detta visar på en ny rörelse mot ökad enhet? Att det helt enkelt krävs en större enhetlighet för partier och överlag grupper att samarbeta. Och att viljan att sträva mot ett gemensamt håll, snarare kan vara en stor fördel egentligen än ett utslag för något "odemokratiskt" eller "maktfiffel". Det är en viktig fråga som ännu inte utforskats mer djupgående, också med ett mer existentiellt perspektiv.

En del som sågar allt det officiella samhället gör menar att valet är liksom mycket annat en sorts fars och ett spel för att dölja mycket större problem. Detta kan verkligen ha sin riktighet på vissa sätt, men är också ett ganska dumt påstående eftersom man inte kan dra alla aktiviteter över en kam och påstå att det är så mörkt uträknat.
Dessutom är valproceduren ingen nyhet i sig. Även om man anser hela den svenska konstitutionen trots alla möjligheter, ändå som "odemokratisk", så har denna funnits med ett bra tag och kan inte utgöra någon plötslig händelse till "maskering" i sig.

Det är snarare så, som jag nämnt här flera gånger, att många politiker, inom alla partier, tror de gör verkligen goda insatser. Och att de vill också göra det bästa, enligt sin tro, det är mitt intryck ofta. De tycks inte se den större bilden, eller kanske de inte vill möta den mer klarseende. På så sätt medverkar de i ett spel som kan ha negativt inflytande på många människor. Men det gör många, ja, de flesta som agerar inom samhället på olika sätt.

Men - en politiker, likväl som vem som helst, kan också följa sin inre övertygelse och få stöd för detta inifrån sig själv på en djupare nivå som går bortanför de kortsiktiga, materialistiska utgångspunkterna och mer egoistiskt förankrade besluten.
Liksom alla människor har de ett val. Samtidigt kan en person inte handla mer riktigt än sin egen utvecklingsnivå. Man kan lära sig, naturligtvis, och ofta gör man det den hårda vägen, genom sina misstag.

Politikerförakt i allmänhet är ingen bra grogrund för kommande utvecklingsfaser och överlag inte givande för människorespekten.
Samtidigt vore det förstås välkommet med ett ökat uppvaknande och större ställningstagande bland politiker att se till helheten mer, till längre perspektiv och grunda sina beslut och sina debatter i ökad medkänsla och förståelse för hur olika slags människor kan ha det.

© CMM Nya Tiden, sept 2010

Att "se bakom" - och följa med i den frigörande rörelsen

2010-09-17T18:18:00.006+02:00

Länge sen jag skrev, märkte jag igår. Har varit mkt hektiskt period. Framförallt i de ständigt nyanserade energierna denna tid.

Det känns som en väldigt kreativ period. Och då tänker jag inte på "traditionellt skapande", som att måla eller skriva eller vad det nu kan vara. Utan mer på hur saker och ting fogas samman, inuti. Det sker väldigt tyst, och samtidigt ganska bullrigt. Bullret är inget fysiskt ljud, inga reaktioner, inga ramaskrin, utan lugnt, men väldigt uppmärksamt och undersökande.

Att "se bakom" har varit och är ett tema för mig här. Se djupare. Följa tankeformen - oavsett vad det än gäller, det som kommer fram - och se hur det kan härledas. Inte bara som "minnen", dagstänkande. Utan snarare som rörelse, se hur den mer ursprungliga rörelsen kan få form, ta plats, hitta ny riktning. Lämna gamla förstelnade former, även i kropen.

Och kroppen svarar. Det gör den ju ofta, när vi kan bli mer medvetna och följa den inre rörelsen. Det är vackert, och dessutom läkande.

Kanske en lyssnande period är en bra beskrivning? Ja, eller "tänkande". Fast då låter det mkt som grubbleri.
Reflekterande är nog ett bra ord. Att öka medvetenheten, på alla håll och kanter.

För mig handlar det mycket om att komma mer på plats (bara mer o mer).
Att genomskåda de flyktiga tidens ränder som säger sig vara vår verklighet, men inte alls är "hela sanningen".

Detta kan vi uppmärksamma likväl i samhället, omfattande korrespondanser, överlag i världen omkring oss. I relationer, i samtal, egentligen i allt utbyte där vi befinner oss. Punkt vid en annan punkt, möte i det eviga...

© CMM Nya Tiden, sept 2010,

En större människobild växer fram redan idag

2010-09-17T18:12:00.003+02:00

Själens helande energier heter min nya bok. Den kan än så länge köpes enbart via nätet (se vidare www.herkules.nu). (bild © Sara M)

När en bok eller vad det nu kan vara som man skapat och släpper ut, finns förstås alltid ett intresse av mottagande. Det ligger i skapandets natur att det finns en mottagare, iaf som vi människor ser det. Men är jag egentligen beroende av detta? Nja, det vore nog aningen hycklande att säga att det inte spelar någon roll alls. Men i mitt fall hoppas jag, och tror också, att de bärande idéerna i sig kan ha sin verkan, om inte annat i det allmänna tänkandet.

Hur ska det gå till om det inte finns mottagare som läser och tar till sig idéerna? Skulle de spridas på något underligt, "mystiskt" sätt ändå?
Ja, kanske det är så. Jag tror faktiskt våra tankar påverkar och bidrar till olika nivåer av helhet. Och om vi under längre tid ägnar åt oss att bygga tankeformer, som man definitivt gör när man skriver en bok eller skapar en pjäs, ett verk av något slag som man har ett syfte med, ett inre budskap, så bidrar det på ett eller annat sätt.

Hur bokens "resultat" blev i mitt fall? Ja, jag ska själv förstås inte avgöra det, utan läsarna. Och det är egentligen alldeles för tidigt att ens fundera på det.
Och känns det verkligen som något "omdöme", som en "dom"? Nej, det gör det inte.
Det säger också den jovialiske författaren som inte varit i hetluften på det sättet; inte recenserad, smädad, illa behandlad, ifrågasatt, missförstådd. Heller inte hyllad i det allmännas ögon.

Tvärtom, min läsarkrets är vänlig, varsam och godhjärtad. Dit hör inte tidningar, murvlar, Aschberg-typer som ska vräka ur sig allehanda egetgods från källarens vimmelkantiga minnesbanker och ingrodda agg, förklädd till tidsandans hederlighet och "avslöjandets röst". Som om detta vore förnuft?

Och var det så, att jag skulle möta dessa röster, skulle det kanske ha sin funktion och eventuellt göra att jag kunde skapa ännu bättre? Eller knäcka skapandet, som det nog gör hos mången författare, skådespelare, konstnärer, som avsäger sig, eller drar sig undan, sitt värv, sitt uppdrag. Eller, alternativt, anpassar sig och säljer sig ännu mer?

Nej, istället hör min läsarkrets nog mest till de som inte hörs hörs så mycket i samhället vad gäller dessa åsikter. Eller, som samhället kanske inte heller vänder sig till för att lära sig något nytt av.
Det skulle kunna vara så mycket mer. Och kanske det också kommer. Att det som vi idag kallar för "alternativt" kommer växa sig starkare och få mer och mer inflytande.

I mitt fall tänker jag på den "själsliga psykologin", en större, mer omfattande psykologi baserad på en djupare människoinsikt. Alla de människor med "nya" perspektiv och kunskaper. Som i många fall kan vara "annorlunda", i förhållande till det "äldre, det ingrodda, det etablerade, ofta maktstyrda.
Kunskaper om en större människa med fler möjligheter, som har så mycket att ge, visa, tala om, berätta.
Dessa röster som sällan får möjlighet hur de ska omsätta sina inre kunskaper till ny handling mer etablerat i samhället.
Som sällan når ut mer med det de ser, det de upplevt.

Det är en svår bransch i vår tid, så oönskad av det allmänna och det etablerade vad gäller sin vision och sina djupare funktion. Där yta har blivit finkultur och säljs för miljoner på affärsmännens bakgårdar.

Istället har denna anda, den nya tidens tankar, blivit mer av en sub-kultur. Den når ut genom sina egna kanaler och har spridit sig vad belackare, motstånd och girighet än har siat. Hån och baktaleri har inte kunnat stoppa denna härdade lilla växt från att fortsätta växa sig stark och bred, in i folklagren.

© CMM Nya Tiden, sept 2010

Den behagliga Jungfrun ger riktning i formen och fyller oss med kärlek och glädje inför det kommande

2010-08-23T23:09:00.008+02:00

Välkomna till Jungfruns energiperiod!
Så kan det kännas nu när vi definitivt tagit steget in i denna fas av året, 23 aug-21 sept. Men som så ofta börjar den nya periodens energier märkas av ganska markant cirka 5-6 dagar innan den mer vedertagna övergången satts ut.

Denna fas började för cirka en vecka alltså, och ett tecken på detta för min egen del, var att jag märkte att jag började använda ordet "detaljer" ganska ofta. Att jag fick mer intresse för detaljer, speciellt i det materiella, ordning och reda. Detta kan ses som ett mer ytligt uttryck för dessa energier, men ändock en typ av signal.
För i Jungfrun är en effekt att vi får mer fokus på det materiella, på form, och hur vi ska använda formen, inte minst på detaljnivå. Här finns vilja till kontroll, eller att få saker och ting gjorda som vi strävar efter, drömmer om, men ofta på ett kämpande, födande sätt. Hur man kan skapa sitt liv, fylla dess form med det innehåll man längtar efter.

Förslag på nyckelord kan vara: Skapande - Mottagande - Vårdande/födande
Energier som kan formuleras: Kärlek genom harmoniaspekten. Glädje i det växande själsliga inflytandet. Styrka och vilja genom tankekraft, medvetet riktande och noggrannhet.

Jag skrev nyss här ett inlägg om att rensa ut, att skapa "detaljplan" för ny ordning och sortera ut gammalt i hemmet och i det materiella. Det är exempel på att "vårda materien", vårda den födande formen. Också öppna flödet mer, genom etern, städa ut, klarna upp, rikta in.
Vi går in i en ny fas av hur det vi sått ska lysa fram nu, ta plats och få sin nya riktning. Allt överensstämmande också med ljusets gång från sommar till höst, från sådd till skörd.

Att möta Jungfruns energier är väldigt behagligt, så upplever jag det just nu, när vi nästan är mitt i fullmånetiden (tisdag 24/8).
Det är en pådrivande energi samtidigt, enormt stark (Vulcanus - läs mer nedan, intressant). Framtvingande, obändig, men samtidigt i denna harmoniaspekt som Jungfrun ofta kan ge upphov till. En ljuvlig värme och enhet med det växande. Inom sig själv, i alla reflektioner och väsen.

Det är en glädje över att vara vid liv, i att se alla detaljer i naturen. Idag t ex upptäckte jag en liten syrsa sittandes på det vita fönsterbläcket. Jag lade fram mitt finger och efter en stund klättrade han upp på det och satte sig tillrätta. Där satt han och verkade njuta av utsikten och rörelsen. Det var mycket behagligt.

Samtidigt har många haft en hel del turbulens, som jag nämnt tidigare, beroende på många starka inflytanden på himlavalvet, men också av den pådrivande "uppstigningsprocessen" eller omvandlingsresan vi befinner oss mitt i, hela tiden mitt i.
De som nyligen vaknat upp mer behöver komma ihåg att detta är ett faktum och att de inte ska gå tillbaka i sin medvetenhet.

Egentligen är detta omöjligt, men många kan lätt tro att allt rullar på som vanligt bara. Eller att man ska vara som vanligt, dvs falla in i gamla mönster, sociala spel osv. Det gäller att hela tiden vara vaken, se sin större natur, uppleva den större ljustyngden inom sig men också i omvärlden.
Det större sambandet finns där hela tiden.

Jag tar också med några äldre intryck från äldre nyhetsbrev under denna period som speglar detta på olika nivåer, inte minst på ett mer själsligt, övergripande plan:
"Under Jungfruns zodiakperiod kommer de energier in som symboliserar men också rent konkret föder fram det nya.
Jungfrun står för den kvinnliga aspekten, formen som tar emot, vårdar och föder fram ljuset. Detta brukar symboliseras i den tidlösa visdomen av hur ”Kristusbarnet föds i hjärtat”.

Jungfrun representerar Mariaaspekten, eller från andra kulturer och tider, t ex egyptiska gudinnan Isis, eller Eva, urmodern. Det är därför Maria kallas ”Jesu Moder”. Det är modersaspekten som föder fram och värnar, håller och ger näring. Denna aspekt står för materien och är lika gudomlig som de övriga, ”sonen” (medvetandet) och ”fadern” (viljan, syftet). /.../

Under Jungfruns energier öppnas den själsliga impulsen och aktiveras mer tydligt. Den har väckts i Lejonet och fått form som en egen individ, en egen själslig form. Nu i Jungfrun tänds denna låga (om igen) och börjar sitt arbete med att lysa upp den grövre materien och attrahera den högre materien som ska bygga och förvalta dess hem, samtidigt som den lägre aspekten föds in i omvandling.

Denna inkoppling förstärker och förtätar punkten eller fasen då personligheten möter sitt större gensvar inom sig. Det är tiden då fröet har mognat och kan slå ut i blom. Den krävande tiden för förberedelser och mognad kan övergå i en ny fas, då personligheten släpper efter på sitt tag om (den fysiska) materien och kan inse sin närhet och sitt beroende av en större verklighet och därmed börja övergå till en större form.

Hela nio olika zodiakenergier strömmar genom Jungfrun och skapar intryck på vår planet. Det sker genom vårt solsystem och en rad planeter, framförallt Merkurius, Jupiter och Neptunus. Det är därför Jungfrun ses som ett ”mottagande” och feminint tecken i första hand.
Denna siffra nio kan också associeras med födslotiden, innan fostret kan födas fram. Denna symbolik återfinns i Jungfruns hela innebörd, av att materien föder fram barnet, ”sonen”, medvetandet.

Under Jungfrun möter oss samtidigt återigen Vulcans första-stråle-energier (Gudomlig vilja), som vi fick uppleva och använda under Oxens period i maj. Denna första stråle har karaktären av att arbeta djupt inom formen, i materien. Därav Vulcans symbol av ”smeden” som hamrar formen för att använda den för sitt högre syfte. Vulcans energier kommer in genom Månen.

Under denna period blir Vulcans energier dock inte förmedlade på samma sätt som tidigare, därför kombinationen av energier är annorlunda. Nu möter vi främst den andra strålens energier (kärlek-visdom) och den fjärde (harmoni genom konflikt).
Jupiter står för andra strålens inflytande och Merkurius har en viktig funktion som brobyggare mellan det lägre och det högre, och förmedlar också fjärdestråleenergi, men genom sinnet, dvs genom kontemplation, förståelse och kommunikation (3 stråle).
Den intresserade kan läsa mer om detta i DKs astrologiska undervisning (Esoterisk astrologi, Alice Bailey).

Denna fjärdestråleenergi står också för ”kamp”, att överbrygga, att skapa syntes mellan det lägre och högre, mellan olika motsatser, att ”kämpa” sig till den högre kontakten (”harmoni genom konflikt”).
Fjärde strålens uttryck av konstnärligt skapande markerar också detta, att använda den fysiska materien för själens skönhet, att gå ner i materiens djup (och människans) för att avtäcka dess ”hemligheter”, egentligen dess ljus! Det är en intressant tanke, som man kan utveckla mycket.

Kampen här är inte emotionell i första hand (även om den tycks utspela sig där för de flesta av oss), utan snarare själslig.
Det handlar om att ”stå” i sin kontakt, stå mellan motsatserna, som den fjärde aspekten handlar mycket om, lär oss Tibetanen. "

© CMM Nya Tiden, aug 2010

Att rensa ut och låta det nya ta plats. Att frigöra vårt fysiska livsrum och öka det högre livsflödet

2010-08-22T12:59:00.023+02:00

Igår var vi på loppmarknad utanför Järna. Det är ett större evenemang som anordnas med musik, café och lite allt möjligt. Det är lite som ett folkarrangemang med anor från 70-talet kanske man kan associera med, avspänt och många olika slags människor, många förstås från den antroposofiska livsstilen.

Ja, vi var inte bara där, utan stod faktiskt och sålde själva. Det var riktigt kul, trots lite regn och ganska trötta ben efter en hel dags bärande och stående.

Efter att ha rensat ut grejer i flera dagar och att vi sagt upp ett förråd med sparade möbler och saker vi haft sedan många år, kändes det dags att göra oss av med mycket. Det kom helt spontant, så det var ännu enklare på det sättet, inifrån.

Att göra sig av med saker också innebär ökad hälsa och välmående är numer ganska välbekant för de flesta. Vi behöver då och då sortera ut och göra oss av med saker vi inte använder, men som ändå håller energi.
Det är inte bara av utrymmesskäl vi gör detta, vilket är positivt i sig att skapa mer fysisk plats. Utan också ännu mer när det gäller att frigöra och höja den eteriska energin, den flödande livskraften som finns i rummet, överallt i alla ting, också hela rymden.
Genom att vi rensar ut och också skapar ny ordning, t ex städar, sorterar och lämnar det gamla, så frigörs också eterenergi. Det har jag märkt många gånger- Även t ex att bara möblera om kan ge exempel på det.

Där finns också kopplingen till feng-shui, den gamla kinesiska placerings- och energikonsten kring människans fysiska liv i hem, arbete och i städer. Jag ägnade mig en del åt detta under några år runt 1997-99, men märkte sedan att det yttre ramverket inte var så viktigt egentligen, utan jag kunde mer följa det intuitiva flödet och energin i sig. Det är också så jag arbetat länge med människor.
För mig var det ändå intressant då att upptäcka hur energin också tog sig uttryck genom möbler och en rad olika ting vi ofta tar för givet i vår närmiljö.

Detta gäller förstås inte bara materiella ting, utan överlag att vi bär på gamla mönster, rent psykiskt.
Dessa kan också ses som "gamla ägodelar" som vi kan göra oss av med, egentligen omvandla. Detta är också en del av det miljömässiga "tänket" egentligen, något allt fler börjar inse. Städa i vårt hus, och likaväl som i det fysiska rummet, också städa vårt psykiska hus, vårt "jag". Eller snarare det vi identifierar oss med som jag, våra trådar, bindningar.

Jag menar inte att vi ska bara kasta ut allt när vi får dessa impulser. Nej, utan genom att vi ökar vår medvetenhet ser vi och uppfattar vad som är överflödigt, vad som vi kan släppa taget kring. Ofta behöver vi också stöd i denna process, vad gäller vårt eget inre.
Precis som en del människor i de numer återkommande tv-programmen om folk som samlat på sig grejer och knappt får plats själva rent fysiskt. De köper och köper, ofta skräpgrejer, och fyller sina hem, som en psykiskt obalans uppenbarligen.
Likadant behöver människor stöd med att sortera och rensa ut i sitt inre.

Det vi också tänkte på som lite intressant under loppmarknaden, är den här miljön utanför Järna där många människor ägnar sig åt olika alternativa aktiviteter och livsmål. I och med att vi fått jobba med ganska många från denna trakt och många med antroposofisk bakgrund på olika sätt, har vi också fått stifta bekantskap med denna vackra trakt och många fina människor.
Jag går inte in på själva frågan om antroposofin i sig, även om det finns mycket att säga om dess roll som kunskapsmedel, hur den brukas idag och vad för resultat den skapar.
Jag tror att mycket kan behöva uppdateras där, t ex inom dess former av pedagogik. Och liksom i flera andra äldre andliga åskådningar, att man behöver undersöka mer inifrån sig själv, inte bara följa en lära så bokstavsmässigt och stanna inom ett begränsat, ofta ålderstiget och kanske också i vissa fall rädslostyrt grupptänkade.
Jag tror samtidigt mycket av den miljömässiga näring som denna tradition erbjuder, är av godo, t ex ekologisk odling, respekten för naturen.

Den ekologiska näringen vad gäller mer miljömedveten, helhetsriktig odling tror jag står inför en revolution inom kort. Att lämna giftindustrins dogmer och den överdrivet livsförvridande tekniska inriktningen kommer bli alltmer populärt. Detta för att öka hälsa och välmående hos människan men också naturen.

T ex läste jag nyligen om hur bina i många världsdelar, bl a Kina, börjar försvinna alltmer. Många tror detta beror på gifterna som sprids i naturen, kanske inte bara i odlingssammanhang utan överlag. Försvinner bina upphör en enormt viktig länk i naturens kedja. Det får inte ske.

© CMM Nya Tiden, aug 2010.

USA lämnar Irak - och vad lämnar man kvar?

2010-08-19T15:20:00.017+02:00

Såg nyligen en actionfilm (Green Zone) med ungarna om kriget i Irak. Den utspelar sig i inledningsskedet 2003.
Såg den mest för att det var intressant att se vad Hollywood nu hade hittat på kring detta krig. Vad är intrycket man vill skapa för världen nu? Och det var ett mer öppet ifrågasättande. Men det är så dags, sju år senare...

En officer (Matt Damon) kommer på att det inte står rätt till med uppgifterna att förintelsevapen finns. De letar och letar men hittar inget, vilket gör honom upprörd. Han tar upp det med sina överordnade - som en förlaga till Wikileaks? - men blir nedtystad.
Det som kan sägas att filmen skildrar bra, är det förvirrade tillståndet i hela denna manöver. Att hela operationen tycks vara en täckmantel för något helt annat och att dess inblandade dels förs bakom ljuset, dels får utstå lidande på båda sidor i vad som tycks vara något helt onödigt.
Men det är ju en amerikansk hjälte, så mot alla odds slår han sig fram mot någon sorts "sanning". Som ändå gäckar honom. Och då går han ut med hela storyn till pressen. Jaha.

Ja, och så gick historien, det känner vi till. Men det kom fram genom en viss svensk vapeninspektör (Hans Blix) och säkert flera andra, som påkallade uppmärksamhet kring detta. Och ändå fortsatte invasionen av Irak programenligt.

Att denna film släpps just nu sammanfaller förmodligen också helt lägligt med det officiella tillbakadragandet av de amerikanska trupperna från Irak. Ändå kommer USA tydligen ha kvar cirka 56 000 man i landet på obestämd tid, uppger AB (19/8 10), även om Obama sagt att alla soldater ska vara ute senast 1 jan 2012.

Vad syftet med detta krig var blev heller aldrig tydligt i filmen. Och frågan är om det nånsin blivit klart för USAs soldater, befolkning eller världen överlag heller.
Oljan var förstås en viktig fråga. Men har man nu plockat ut det man ville ha, eller handlar det helt enkelt om andra saker?
Och varför har Iraks kulturskatter och fornlämningar, och landets intellektuella och läkare och andra viktiga yrkesgrupper, slagits i spillror på ett vad det verkar systematiskt sätt, egentligen "utanför" kriget?

Filmen var lika skraltig som den allmänna informationen, eller mörkläggningen, om vad som står bakom.
Den hoppiga kameran som skulle försöka skapa trovärdighet med något slags ihoprafsat, schablonmässigt manus. Ungefär som verklighetens manus.
Bara en så mycket större fråga, hur världen kunde luras tro på motiven för en invasion?

Det var säkert bra att landets forne diktator med sin fruktansvärda regim störtades. Men det sägs att USAs regering stod bakom denne i en tidigare fas och understödde hans verksamhet, liksom man gjort med många andra diktaturer i olika skeden, t ex shahen i Iran.

Låt oss hoppas att det nu kan bli fred, till sist, i Irak.

© CMM Nya Tiden, aug 2010

En diamant bland skolor stärker mänskliga värden, självkänsla och kommunikation. Grunden för den mänskliga alkemin

2010-08-17T19:48:00.016+02:00

Skolan Diamanten utanför Norrköping tas upp som ett "skolexempel" - i flera bemärkelser - på hur man kan motverka mobbing och öka elevers och lärares självkänsla, samverkan och utveckling. Det berättade Rapport ikväll (17/8 2010).

Underbart att höra hur man arbetar med dialog, men också med ett avtal som man kallar "Pax" där varje elev får reflektera och skriva under om man vill. Där förbinder man sig att respektera integritet och personliga val hos sina kompisar, att inte kränka andras rättigheter och åsikter.

Man stärker också barnens vilja och insikt i hur uppmuntran och förstärkning av det positiva hos andra och hos sig själv, fungerar helande och ökar ett kreativt, fredligt klimat i skolan.

Skolinspektionen rekommenderar denna skola som ett framstående exempel på hur detta arbete kan bedrivas framgångsrikt.

Ett passande namn på denna skola ger också kopplingen till mineralriket, som ibland tas fram som både en viktig symbol men också som en fullvärdig allegori för den mänskliga utvecklingen.
Det finns flera intressanta kopplingar i denna tankebana, som först kan verka ytterst abstrakt, men nyckeln ligger i ordet "förädling" och "transmutation". Dvs hur stenar/mineraler gradvis skiftar form och blir alltmer renodlade, förädlade och förfinade i sin strålning och skönhet.

Detta är förstås ett samband känt från alkemins vetenskap, som egentligen handlade om den inre transmutation hos människan.
Jag tänker på hur viktigt det är med barns lärande, hur vuxna bemöter och respekterar barn, på allt djupare nivåer.
Med tiden ökar det vuxnas samhällets ansvar och förståelse för barnets större bakgrund, som egentligen har en själslig grund.

Jag nämnde nyligen detta sammanhang som hastigast här. Du kan också läsa om barnpedagogik i perspektiv av den här nya tidens växande här, som Nina Matthis skrivit om så bra.

© CMM Nya Tiden, aug 2010

Är du i kärlekskontakt? Om inte... find your "Way back into love"

2010-08-16T17:45:00.005+02:00

Här en underbar liten låt som återkommer då och då i mitt sinne, helt spontant.
Det är förstås en bagatell. Men det är bagateller som kan ha stor betydelse i våra liv då och då.

Hämtat från filmen Music and lyrics från 2007 med Hugh Grant och Drew Barrymore, också en bagatell, men en väldigt trevlig feeling-good-film som kan rekommenderas om man är på det humöret.
Här sjunger Hugh och Haley Bennett, som i filmen spelar en stor popstjärna som fastnar för denna låt och efter många förvecklingar till sist uruppför den i "kärlekens namn". Detta var också Haleys debut som filmskådis.

Notera gärna Buddha-statyn i bakgrunden i videon som stage-dekor. Något man lätt kan ta in som en ytterligare nivå på en del kärleks-låtar och överlag skapandet, där kärleken handlar om "det eviga"m "den oförstörda energins saninng", "kärleks-energin" inom oss alla, i alla livsformer.

En parantes i sammanhanget; jag har märkt att många filmer inte är det de utannonseras att vara. T ex en "feeling-good" som gärna kan vara en riktigt hemsk drama-tragedi - ! Vad är det för marknadsföring?! Eller annonsering av en film som "bästa komedin" och så samma sak, värsta tragedin.
Det är förstås delvis en smakfråga, vad man anser roligt, eller spännande, eller fängslande dramatiskt osv. Men det är också en kvalitetsfråga, att man bör kunna falla tillbaks på vissa grundläggande nivåer av humor om en film annonseras som komedi.

Ett exempel jag återkommer till ibland och som jag och min son brukar skratta över då det nämns, är filmen "Masjävlar" som hyllades så enormt på sin tid, men som innehöll hur många skratt? Snarare klassiska svenska uppsättningen spya, skrika, självmordsförsök osv.
Det är något som verkligen borde tas tag i av filmindustrin. Varför förvrida innehållet så flagrant? Det räcker ju med alla lögner ändå som sprids i sig.
Som om världen såg ut så.

© CMM Nya Tiden, aug 2010.

Up in the air - den verkliga människan föds, långsamt, på sin resa genom overklighet

2010-08-13T16:57:00.010+02:00

Jag nämnde nyss den här bilden av ett flygplan som startar, vrålande motorer, trycket, suget när man lyfter. Hmm, att vi är i en sån period nu.
Vi människor trotsar ju faktiskt gravitationslagen varje gång ett flygplan lyfter.
Vill man inte använda ordet "trotsar", för det handlar ju knappast om det, kan man förstås säga "omvandlar".

Så det passar bra med fortsätta på temat kring filmen Up in the air som jag var inne på för ett tag sedan i ett inlägg.
Verkligen bra film på sitt sätt. Blev positivt överraskad. Starkt tempo i mellantonerna. ”Budskapet” medryckande och känslig närvaro i gestaltningarna.

Ingen helt förutsägbar film, även om en hel del förstås känns igen i storyns upplägg. Men den fungerar mer än så. Den tar oss med i olika djup, samtidigt med sin charmiga, lite skruvade och samtidigt på gränsen till skoningslösa inblick i den stereotypa företagsvärldens likriktade mening, eller meningslöshet.

Det är så människor stöps, i dessa köpande former. Och får skapa mening, i detta stilla kaos av icke-kontakt med det verkliga, med det sanna, både inom sig och med andra.
Detta gestaltas av Ryan Bingham ( George Clooney i sitt esse), konsult i företagshjälp när man ska avskeda folk, ständigt på resande fot. Här i en högaktuell miljö av konkursdrabbade USA med milsvida problem, frmaställd i hård blåtonad belysning. Denne man med sin identitet snyggt paketerad i en expertutvald minimal resväska på hjul (förstås), har som sin hemliga dröm att nå ett ofattbart högt antal resmil på sitt kort.

Hela hans värld förändras när hans företag får upp ögonen förr en ung medarbetare, Natalie (excellent spelad av Anna Kendrick), som kan rationalisera ännu mer, tycks ännu mer effektiv, avskeda folk ännu mer besparande via tekniska lösningar på datorn.
Men även hon visar sig mer levande. Hon blir hans utmaning, men också del av hans uppvaknande, att se det fruktlösa i det meningslösa, det omänskliga i detta omänskliga system i helhet.

Bingham tror också ett tag han har hittat "den ultimata kärleken" (spelad av Vera Farmiga, mycket bra). Någon lika rotlös som han själv, som han törs ge sig hän åt. Därmed den fasta punkten, "meningen" kanske. Han vågar släppa på sin roll av meningslöshet, som han tränat sig in i under många långa år, ständigt på resande fot.
Men som jag trodde, kvinnan har redan familj. Allt var bara ett äventyr för henne, också på sitt sätt i hennes överlevnadsstrategi. Hon menade att de hade kommit överens om "det knapplösa knullet", att han levde i en illusion som inte såg hur han själv var, hans val.
Det var nog sant, han levde sin roll, på sitt sätt till fulländning. Så bra att den blev tom, icke-levande. Och hon? Tydligen också i sin illusion. Alla dessa illusioner…

Slutet aningen korthugget kanske, men ska förstås ge fria associationer och utrymme för möjligheter. Han blev en inre resenär kanske? Kanske han träffade en kvinna som verkligen kunde matcha hans inre potential, som han nyss själv började upptäcka och värdesätta.

Och hans jobb? Knappas något han kom tillbaka till.

© CMM Nya Tiden, aug 2010

Energin intensifieras - och skräpet ryker

2010-08-11T12:48:00.012+02:00

Ja, det blev stökigare än jag hade trott. Det är "blåslampan" i energin, som ökat sedan nymånen i måndags.
Och samtidigt en del "rotborste" som drar upp gammalt skräp. Om än i ganska milda former jämförelsevis med hur det kan vara, iaf här.

Men jag har hört från flera som har det riktigt tufft. Energin rullar upp olika dramer och svårigheter inom oss, i världen. Mycket spänning tycks ligga på.

Samtidigt tror jag detta signalerar en ny start! Får lite känslan av "brusande Vingar", ett plan som lyfter!

Hela denna process som vi upplever nu är förstås övergående, även om energierna kommer fortsätta vara intensiva överlag. Som alltid är det olika faser. Energin byter uttryck och snart är det ett annat flöde.
Kom ihåg det alla ni som stångas i motvind och upplever er ensamma eller avklädda "bortom sans eller förstånd".

Och solen skiner idag, bara en sån sak.

© CMM Nya Tiden, aug 2010

Lejonets nymåne - Energierna just nu o sommarens höjningar

2010-08-09T10:49:00.012+02:00

Denna notering har jag uppdaterat idag 10 augusti:

Nymåne i Lejonet. Känns rätt, lite mer piggt. Ta nya steg, planera, värna om ditt jag som kan blomma ut ännu mer.
Nymåne markerar alltid en ny start.

Det är bara det att en hel del kan vara aningen segt just nu för många. Det verkar ligga på ett "bälte" eller en linje med vissa inflytanden i energin som gör att det hela tar sig trögt framåt. Det är ofta ett slags tryck, som kan upplevas "tungt".
Det märkliga är att ofta när dessa energier uttrycker sig på det sättet, är det för att de är så stora och så täta. Det är inte våra känslor som i sig som skapar trycket, utan det är mer en reaktion, har jag märkt då och då.

Samtidigt just nu är det mycket oppositioner och kors på himlavalvet (astrologiskt) som kan stå bakom detta.
För min egen del är det ok ändå, även om jag upplevt det just tryckande. Det gäller att försöka följa med i sin egen rytm, och framförallt den större. Att fortsätta expandera på olika sätt ändå, och att ta emot det nya som sker.
Nu kan man passa på att än mer noga sondera och undersöka, var fokus ska ligga mest, öka ihärdigheten (om det behövs) och uppleva viljans möjligheter.

Lejonet står trots allt mycket för viljan, även om den kanske inte syns så tydligt i det personliga uttrycket när man talar om lejonkaraktären. Men Lejonet drivs av Solen, och det är en stark kärleksenergi. Bakom denna solenergi finns också viljeaspekten. Så det är bra att ha med när man gör beräkningar i den här tiden, tror jag.
Sen gäller det förstås att inte låta lägre inflytanden som självupptagenhet och martyrskap ta över, några uttryck bland flera som kan vara starka i lejonets fixering på hur det egna jaget ska ta plats.

För oss som alltid jobbar med själsinkoppling (där var o en är i denna ständigt pågående process) med de högre energierna och deras mer opersonliga syften, är det personliga något som både kan förstärkas vissa perioder men också tona bort och försvinna under andra. Båda rörelserna kan vara svårhanterbara på sina sätt, men förstås också väldigt befriande och kreativa.
När vi tappar mer av vår personlighet kan vi uppleva oss som mer fria, men också mer tomma. Ambitioner och drivkrafter som vi, inte minst i samhället i stort, är vana vid, minskar.

Då gäller det att kunna mobilisera syftet, det verkar vara en stor nyckel.
Syfte - det är något vi kanske inte så ofta tänker på vad som är den mer djupgående innebörden. Vi säger "syftet med det här och det här är såhär" och menar då oftast något materiellt som ska utföras t ex.
Men syftet är något helt annat. Det är en kraft, egentligen en högre energi som ingår i Viljans aspekt.

Nu har det varit mycket inkoppling denna sommar. och det gynnar det högre syftet för många, även bara att tänka i dessa termer, att koppla in sitt högre medvetande, jordens högre medvetande.
Men alla perioder och utannonserade datum har inte känts lika aktuella eller viktiga för vår del. De fyller säkert sin roll och kan nog vara klart genuina för många andra förstås.
T ex 17-18 juli som sades vara en stor global energihändelse, mkt med Maya-kalendern som bakgrund. Ja, vi kopplade in då också, men kände inget direkt. Men det var en fin dag, absolut, mkt mjuk, feminin energi.

Sen att helgen nu 7-8 skulle vara mkt speciell med det stora korset astrologiskt och 8:8-energier etc. Ja, det är kanske så att detta stämmer och är väldigt viktigt. Och jag tror jag märker av dessa effekter mer nu, efter helgen, än precis under.
Jag tror samtidigt som jag säger om igen, att denna process pågår hela tiden. Att det är olika faser inom denna ihållande pånyttfödelse, men att höjning och förnyelse tar plats successivt, inte bara vissa datum.

En del har också förkärlek för att utbasunera stora budskap och några fokuserar också mycket på väldiga hot om allt elände som kan inträffa. Det kan vara bra förstås att fästa uppmärksamheten på det.
T ex om det är svåra händelser som vi gemensamt kan rikta stöd till, om inte annat ljusa tankar och medkänsla. Som nu i Pakistan och Tibet, det är en katastrof.

Jag tycker samtidigt det är onödigt och ibland dumt att betona det negativa så mycket på ett generellt sätt, och ofta hur det ska komma, alltså förutspå detta. Att slå människor "i huvudet" för att de ska vakna upp med olika eländes-profetior, kan vara effektivt ibland, om det finns grund, ett större syfte. Annars blir det inte framgångsrikt utan bidrar mer till oro, rädsla och de negativa tankefält som redan finns.

Det vi upplevde främst som en mycket stark energiinkoppling skedde under drygt en vecka, dels under Sirius inkopplng med Lejonets fullmåne 26 juli, och dels därefter med en större energiinkoppling som höll i sig länge och jobbade väldigt speciellt.

© CMM NYa Tiden, aug 2010

Up in the air -

2010-08-08T20:44:00.004+02:00

Nej, det här stämde inte riktigt. Tekniken... Fullständiga, klara texten kommer snart.

Jane Austens liv exempel på författarens hårda villkor. Också om möjligheterna att välja och skapa sitt liv

2010-08-06T10:02:00.016+02:00

Det har blivit en del filmtittande senaste veckorna, som avkoppling, men också intressant se olika miljöer, gestalter, vad som påverkar och ger genklang på olika sätt.
Såg t ex en ny film Up in the air med George Clooney i huvudrollen, faktiskt mycket bra på en rad olika sätt. Engagerande, på det psykologiska planet - ett öde där förändring tar plats. Socialt och politiskt; en film om relationers betydelse och krisen som manglat USA (och västvärlden) där folk avskedas på löpande band. Ja jag får nog återkomma till den.

Igår hade vi ingen ny film att titta på, så vi hittade en i vår dotters filmarkiv, om den unga Jane Austens liv. Den var riktigt bra. Tänkte först att det här har vi sett förut, den tiden med alla sina stela sociala regler, sina snäva livsmöjligheter. Men filmen tog tag i oss och berörde faktiskt.

Anne Hathaway i huvudrollen som Austen, mkt kvick, levande, bra närvaro. Överlag bra engelsk skildring med den lite tunga andan, men också inom dessa snäva sociala konstellationer en rad finurligheter av mänskligt drama; lek, passion, spänning, svek, lojalitet och höga ideal.

Författarens villkor på den tiden var knappa, liksom överhuvudtaget skapandets "sändebud" i den konstnärliga meningen. Och att dessutom vara kvinna och skriva "romaner", som på den tiden ansågs högst ofint tydligen, var ytterligare utmaningar.
Men Jane Austen tycktes ha haft en särdeles kraft att genomföra sin dharma, även om hon fick offra sin stora kärlek. Och det var ju av heder och medkänsla hon gjorde det, enligt filmen, inte pga skrivandet. God karma.
Å andra sidan, hade hon trott ännu mer på sin begåvning och sitt inre kall hade hon kanske kunnat valt sin man som hon älskade så hett. Och samtidigt hjälpt försörja hans fattiga familj som han hade lämnat bakom sig, men ändå sände vidare pengar till, av sin förmyndares bidrag till honom själv. Ja, ser ni filmen förstår ni bättre.

Ja, vilken tid. Eller vilka tider, då de flesta tider tillbaks varit så bundna.
Man föddes i sin roll, sitt samhällsstånd, sin plats, sina möjligheter. Förstås på gott och ont. Allting för att lära.
Idag säger en del ungdomar att valmöjligheterna är så enorma att man drunknar vad gäller utbud av utbildning, linjer och kurser. Friheten i samhället att vara vem man vill (inom egentligen ändå snäva ramar) och välja sin stil, sitt innehåll, har expanderat ofantligt sedan Austens tid.
Samtidigt har rotlöshet, ersättningsmönster av destruktiva vanor och falska identieter och negativa lockelser också exploderat i omfång. Är det inte intressant? Att valmöjligheterna också skapar oro och otydlighet, som kanske också zinkar utvecklingen än bara bejakar den.

Egentligen kanske det är så att även om vi uppnått en enormt högre prestanda vad gäller utförande i den fysiska formen (tekniken t ex) kvarstår alltid ändå ett stort arbete för oss hur vi ska utveckla vår medvetenhet. Hur vi ska skapa fred, äkta frihet, tolerans, samförstånd, samarbete osv. Att människors utveckling genom det tekniska överflödet på många sätt gynnats. Men frågan är hur långsiktigt det är. snarare verkar dessa "existentiella lösningar" genom materien verka i första hand på rudimentära sätt, t ex tidsmässigt, att försöka "spara tid". Men blir vi klokare av det? Nja, ofta verkar det som mer stressade. och då blir det ineffektivt ändå.

Tidsbesparingar, t ex att kunna använda en dator istället för att skriva för hand, är ju något fantastiskt, inte minst för en författare. Så det är inte att förakta. Men heller inte överskatta värdemässigt i längre perspektiv, som att vi verkligen har uppnått en högre grad av kvalitet eller nått närmare tillstånd av "odödlighet" genom att skapa "mer" tid.

Ur detta kaos idag med alla dess val, av värdeförskjutningar och kriser inom de flesta mänskliga områden, och samtidigt alla slags förtryck som kvarstår och ropar efter nya lösningar, kommer födas ny ordning, med nya regler.
Dessa nya regler kommer baseras mer på människans inre natur, t ex hennes erfarenheter, tidigare val och möjligheter som hon har med sig, hennes karaktär och själsliga väg.

Redan i yngre skolåldern kommer det finnas redskap och metoder för att undersöka och stötta barnet i denna självupptäckt och öppna, respektfulla vägledning.
Det kommer ske mycket på en psykologisk-andlig basis, inte någon religiös form, ingen trosförkunnelse eller liknande. utan baserad på enhet, att alla har en god plats, alla kan och ska ges möjligheter, om de också kan verka för sin utveckling och för det gemensamma.

Det kommer sålunda bli alltmer tydligt vilka vi är, vad vi har med oss, hur vi kan välja vår väg mer tydligt och därmed eventuellt reducera lidande och skapa med mer förnuft. Både för oss själva och för omvärlden, våra relationer.
Att tvingas leva i en roll, en position, hög eller låg, blir alltmer uppluckrat och nyanserat.
Tack för det.

© CMM Nya Tiden, aug 2010.