Vad är det vi tror oss sakna - vad är det vi behöver?

Denna korta men tankvärda strof som är formulerad här i rubriken, stod fram idag helt spontant vid frukosten i samtal med min fru. Skillnaden mellan "saknad" och "längtan". Detta apropå hur vi människor hanterar våra känslor när vi upplever att vi "sitter fast". T ex "fast" i en känslovirvel som drar nedåt, inte kommer ur den.

Ofta uppstår "saknaden" i ett bortträngt behov, att vi inte är i riktig kontakt med oss själva, med vår genuina livsrörelse. Det är då vi "saknar". Vi blir mer passiva på ett väntande sätt. Kanske för att vi tror oss sakna kraft, möjligheter. Kanske för att vi för tillfället tappat bort vår kontakt. Vi upplever därmed inte riktigt vad vi behöver, vad vi längtar till (som uttrycker rörelsen framåt/uppåt).

Jag skrev såhär i en äldre artikel, som nu återfinns i sin helhet på sidan Solar Wisdom:

"Många känner sig dåliga därför de tror sig sakna något. Egentligen är det något inom oss som påkallar vår uppmärksamhet. Det är en sorts signal, ungefär som en förkylning eller kanske som en diffus smärta i kroppen vill berätta något för oss. Att det finns någon obalans inom oss, i vårt livssystem, att vi kanske behöver något inifrån oss själva. Det är signaler om att vi behöver undersöka vårt inre, fylla på med ny energi, med närhet, med kontakt. Kanske med uttryck, med befrielse, med formulering. Eller med kunskap, insikt, förståelse."

För ofta när får denna känsla av saknad, tror vi att något är "fel" - fel på oss själva eller på något yttre. Det kan vara en person men det kan också vara något materiellt vi tycker oss sakna. Vi kan tro oss vara "offer" för omständigheterna. vi kanske tänker tillbaks på något och tänker att vi borde gjort annorlunda. Det kan kanske vara sant i sig, men är det för sent att ändra det nu?
Så istället för att "sakna", kan vi "längta". Vi kan känna efter, även mentalt undersöka, vad vi vill, vad är behovet djupare inifrån vår livskärna!

Då kan vi upptäcka att det vi egentligen behöver, längtar efter, är "bara" - kontakt!
Kontakt med oss själva, vårt centrum, vårt livsflöde, vårt eget inre.

Denna sorts kontakt leder oss alltid framåt, inåt, till vårt eget centrum. När vi är i kontakt med vårt centrum, vår genuina jag, vår kraft, strömmar också livsimpulsen in från vår själ, från högre livsnivåer. Det är då vi i olika grad kan fyllas på och det är då vi återigen upplever kontakt med vår omgivning, med vårt syfte, med våra handlingar.

Plötsligt får allt överensstämmelse, igen. Det är faktiskt ganska magiskt.
Och samtidigt är det världens enklaste, mest naturliga grej. Bara man lär sig det.
Och det går att lära sig.


Detta med olika typer av "inre kontakt" och utforskande av energier, kvaliteter och tillstånd som skapar kontakt, är något vi jobbar mycket med i SoulWork-metoden. Också det som hindrar kontakt, hur vi kan förstå och omvandla dessa lägre mönster, är en viktig del. Det gäller både de individbaserade mönstren och behoven, men också förståelsen för känslor och hinder i ett större mänskligt, gemensamt perspektiv.

Många andra utvecklingsformer jobbar med dessa ingredienser också förstås, men SW gör det så metodiskt och så konkret. Också att vi för in kopplingen både till "jaget" i vår vardag (det sanna jaget i "inkarnation", i formen), och leden till våra högre livsnivåer, som kan sammanfattas i "själen". Själen här är alltså ett eller flera steg ytterligare i livskontakten, ett större fält.


© CMM Nya tiden, okt 2009.