Den nya tiden tar vid där den gamla slutar. Konflikten vi ser öka i världen är också en reaktion på mötet med "det högre".

Fortsättning från förra inläggens olika tankebanor.
Att vi står inför helt nya steg inom mänskligheten. Detta brukar ofta kallas för "en ny tid".
Dels att inse materiens "heliga" liv, som vi inte ska missbruka, för då missbrukar vi oss själva egentligen (!). Dels de krafter som både utnyttjar och också förstärker människas rädslor, bekvämlighet, högmod, känslor av isolering och separation, hur dessa missbrukar och missanvänder olika mänskliga organ i samhället och i världen.


Tänk såhär: Planeten med allt dess liv håller på att förändras. Vi kan se det som en högre tonart, kanske t o m en högre oktav, som hela mänskligheten och också det övriga livet får kontakt med.
Många miljontals människor svarar an till denna höjda frekvens, på en rad olika sätt. Även om man inte upplever detta i konkreta termer inom sig, kanske man upplever att förändring behövs eller är på gång, bara genom att se sig omkring i världen, där mycket tycks nå ett slags "slut".

Med "slut" här menas inte "världens undergång" eller något annat väldigt dramatiskt! (se vidare inlägg på etiketten "2012" om du vill läsa mer om dessa perspektiv). Här menas slutet på ett slags tänkande och agerande inom mänskligheten. Det kanske inte kommer försvinna över en natt, uppenbarligen inte, utan mer genomgå en successiv förändring.
Vissa intressen kommer i detta skede som vi idag kallar för en "ny tid" - oavsett vad vi nu lägger in i detta - inte kunna fortsätta som vanligt att missbruka mänskligheten.
Både missbruka människors lägre sidor, som stimuleras i onödan, för att stärka den gamla ordningen men också för att tjäna pengar på dessa enklare, "råare", ofta egoistiska begär. Men också missbruka planeten, naturens resurser, också missruka människans syfte, hennes väg, hennes möjligheter.


Detta "slut" tycks därför i många fall krampaktigt. Detta är en reaktion hos två kategorier av människor.
Den ena är den stora "massan", som tycks ha svårt att vakna upp och se och tänka mer självständigt, även om nog många gör det alltmer idag ändå jämfört med bara för tio-tjugo år sedan, med tanke på vad som händer i världen. De flesta vill mest ha det bra i stunden och tänka på sitt eget lilla jobb, sin egen inkomst och att allt rullar på som vanligt.
Inget fel med det i sig förstås.

Men många lider också av att bindas upp för hårt i denna till stor del illusoriska verklighet.
Illusionen här handlar om flera uttryck och nivåer. Sammanfattningsvis kan man uttrycka det som att människor tror att detta är det enda livsinnehåll som existerar. Många är också till olika del involverade i denna mer slumrande eller tillvaro på olika nivåer. vissa är också mer uppvaknade, känner på sig att mycket nytt är i görningen, men vet inte hur de ska kunna agera eller tänka annorlunda.



Kanske är det ett försök att... undvika döden, det som tycks vara "avslutande" men kanske snarare är omvandling? Att hålla fast vid formens uttryck som ett eget livsvärde kan verka vara naturligt för många. Och då menas inte bara materiella ägodelar och ekonomiska tillgångar, även om det är nog vad vi förstå tänker på, utan snarast ett slags tänkande och agerande överlag. Det mänskliga sinnets användning och styrning i denna form, med denna "materiella tro", som en självuppehållande strategi. Detta inbegriper också den egna personens ställning som något överlägset andra människor och livsformer. Istället för att verka med livet, med livet i formen, och följa med i ständiga helhetsprocesser i förnyelse-

Så har vissa intressen trott sig kunna befästa och manifestera detta mer medvetet och uttalat (om än inte så tydligt avslöjat för massorna än, även om det blir alltmer påtagligt) genom att man vill styra människor enligt denna modell.
Man låter alltså människor inte få välja själva, utan anger helt enkelt en verklighetsmodell. Och inte bara anger, utan också vidmakthåler den så starkt och fortsätter inpränta den i mänsklighetens medvetande, så den ska uppfattas som "den enda" världen och "det enda normala", som att det inte finns några andra vägar.

Denna "väg" är dock inget verkligt alternativ. Här cementeras materialismen och blir ett självändamål. Vad händer med utvecklingen då, på alla plan? Vad händer med människans fria vilja? Vad händer med människans kontakt med det eviga, det odödliga?
Återigen, inte utifrån någon höger-vänster-politik. Det är ingen ideologisk fråga i sig, utan snarare existentiell.
Dessa frågor kan ingå i mänsklighetens alla områden, men gör det sällan så tydligt ändå. Istället absorberas de i olika mer kvasiintellektuella debatter eller i strider som inte handlar om helheten. Sålunda förloras värdet av den "inre kontakten".
Det är genom den egna inre kontakten - i sig själv, med andra, med enheten - som ökat mervärde skapas.

Detta går bortanför filosofins resonerande. Bortanför partipolitkens tjabbel om dessa evinnerliga "sakfrågor". Bortanför traditionella psykologins förenklade känslobearbetning och psykiatrins och läkarvårdens resoluta, ack så avstängande åtgärder genom "medicinering" (neddrogning).


Parallell: Läs gärna ett tidigare inlägg här på bloggen Är livet bara en drom. Det är en aspekt av hur illusion framträder på sitt "normala sätt" i mänskligheten, dvs förgängligheten och dess olika sorters kval eller svårigheter.


Ju mer vi lär oss, får högre nivåer av kunskap, sann mental orientering, bortanför lägre intellektets blinda inlärning - och ju mer vi erfar genom egen inkoppling, meditation, spontana upplevelser, kärlek, sanna relationer, god vilja osv och därmed ökad enhet, så kommer vi inse stegvis att "evigheten bor i oss".

Vi lämnar inte livet för att vi utvecklar oss. Vi förlorar inte "formen" utan tar den med oss, men i högre aspekter, högre former.
Vi går mer liv till mötes när vi tar steg in i det som frigör och förändrar oss till ökad medvetenhet.


© CMM Nya tiden, sept 2009.