torsdag 29 januari 2009
Välkommen till denna samtids-blogg kring ”en ny tid”
Tankar kring växande och vision, förverkligande och förnyelse.
Jag tänker mig att du som läser här har ett slags sökande behov av ett eller annat slag. Många söker idag via information, inte minst på nätet. Och många tenderar förstås att först och främst söka efter det som kan bekräfta deras egna tankar och känslor. Inget fel i det.
Men det finns också människor, idag alltfler, som medvetet eller omedvetet, dras till vissa nya spår (”spårljus”, som poeten Tomas Tranströmer talade om?). Dessa behov är än så länge relativt oreflekterade i vårt samhälle, i alla fall på ett mer genombrytande plan. Och samtidigt är de tidlösa. De återspeglas i alla religioner och i all psykologi, egentligen i alla mänskliga uttryck som önskar skapa något gott för människor; konst som skönhet och inspiration, politik som riktning och värden, vetenskap som lösningar i materien, utbildning som lärande och kunskap osv.
Kanske är det ett spår som leder in i något nytt, något man känt på sig finns där sedan länge, men inte haft ord för. Eller som man känner till men behöver och vill utveckla, söka mer kunskap kring.
Jag kallar det för att vi söker en kontakt, kontakt med ett utökat liv, kontakt med oss själva i en större rymd, en större förståelse…
Dessa tankar kring hur vi som människor kan utvecklas och leva mer sanna, öppna och levande liv, ökar i snabb takt överallt i världen idag.
Det tar sig uttryck inom politik, världsutveckling och ledarskap. Inom religion, mystik och nyandlighet. Inom utbildning, pedagogik och kunnande. Inom företagsutveckling, ekonomi och handel. Inom kommunikation och media. Inom terapi och psykologi. Inom konst och kulturella uttryck. Inom forskning och naturvetenskap. Genom olika ideal och ideologier, genom symboler och ritualer.
Det är en stark ökad medvetenhet om våra inre möjligheter till växande som tar alltmer tydlig form i världen idag. Även om formerna och uttrycken är olika präglas många av dessa uttryck (men inte alla) av en vilja till enhet, en önskan om samverkan och ökad kunskap genom utbyte, dialog och möten. Relationer mellan människor kommer alltmer i fokus och hur vi kan tillvarata den mänskliga potentialen allt mer.
Jag tänker mig att på ett sätt finns redan allt inom oss som människor. Men att vi endera inte vet om det, inte själva har upptäckt en sådan dimension av vårt eget inre. Eller att vi insett att detta är ett faktum, men ändå inser att det finns så oändligt mycket mer att upptäcka och praktisera.
Vi kan väcka upp detta inom oss. Vi kan närma oss rent praktiskt vår egen utveckling, som därmed också är utveckling för världen.
Vi är ständigt på väg. Och vi kan vara lugna i detta, hitta vår glädje och vår förnyelse i ett ständigt nytt nu, även om det ofta känns som att det går så fort att vi lever liksom flera liv i ett.
Många fortsätter därför att söka och vänta, hoppas och längta, efter något mer. Men fortsätter också att vakna upp, att bli mer klarseende. Och att börja praktisera det man redan vet.
Man märker att enbart materiella ägodelar och utbyten, hög standard och nya steg på karriärstegen, inte alltid leder till ökad välmåga och insikt i sig.
Vi söker därför lära oss mer, om oss själva, om livet, vad allt detta är för något egentligen. Vi gör det också för att utvecklas, för att kunna välja det bejakande, det som ökar utbytet, som bekräftar det goda inom oss och mellan människor. Som förstärker förståelse, tolerans och grundläggande värden.
Förståelse för oss själva. Förståelse för vår riktning, våra mål, vart vi är på väg. Förståelse för oss själva och för mänskligheten, för denna tid, vår gemensamma resa och dess många utmaningar, men också väldiga möjligheter.
Jag tänker mig att du som läser här har ett slags sökande behov av ett eller annat slag. Många söker idag via information, inte minst på nätet. Och många tenderar förstås att först och främst söka efter det som kan bekräfta deras egna tankar och känslor. Inget fel i det.
Men det finns också människor, idag alltfler, som medvetet eller omedvetet, dras till vissa nya spår (”spårljus”, som poeten Tomas Tranströmer talade om?). Dessa behov är än så länge relativt oreflekterade i vårt samhälle, i alla fall på ett mer genombrytande plan. Och samtidigt är de tidlösa. De återspeglas i alla religioner och i all psykologi, egentligen i alla mänskliga uttryck som önskar skapa något gott för människor; konst som skönhet och inspiration, politik som riktning och värden, vetenskap som lösningar i materien, utbildning som lärande och kunskap osv.
Kanske är det ett spår som leder in i något nytt, något man känt på sig finns där sedan länge, men inte haft ord för. Eller som man känner till men behöver och vill utveckla, söka mer kunskap kring.
Jag kallar det för att vi söker en kontakt, kontakt med ett utökat liv, kontakt med oss själva i en större rymd, en större förståelse…
Dessa tankar kring hur vi som människor kan utvecklas och leva mer sanna, öppna och levande liv, ökar i snabb takt överallt i världen idag.
Det tar sig uttryck inom politik, världsutveckling och ledarskap. Inom religion, mystik och nyandlighet. Inom utbildning, pedagogik och kunnande. Inom företagsutveckling, ekonomi och handel. Inom kommunikation och media. Inom terapi och psykologi. Inom konst och kulturella uttryck. Inom forskning och naturvetenskap. Genom olika ideal och ideologier, genom symboler och ritualer.
Det är en stark ökad medvetenhet om våra inre möjligheter till växande som tar alltmer tydlig form i världen idag. Även om formerna och uttrycken är olika präglas många av dessa uttryck (men inte alla) av en vilja till enhet, en önskan om samverkan och ökad kunskap genom utbyte, dialog och möten. Relationer mellan människor kommer alltmer i fokus och hur vi kan tillvarata den mänskliga potentialen allt mer.
Jag tänker mig att på ett sätt finns redan allt inom oss som människor. Men att vi endera inte vet om det, inte själva har upptäckt en sådan dimension av vårt eget inre. Eller att vi insett att detta är ett faktum, men ändå inser att det finns så oändligt mycket mer att upptäcka och praktisera.
Vi kan väcka upp detta inom oss. Vi kan närma oss rent praktiskt vår egen utveckling, som därmed också är utveckling för världen.
Vi är ständigt på väg. Och vi kan vara lugna i detta, hitta vår glädje och vår förnyelse i ett ständigt nytt nu, även om det ofta känns som att det går så fort att vi lever liksom flera liv i ett.
Många fortsätter därför att söka och vänta, hoppas och längta, efter något mer. Men fortsätter också att vakna upp, att bli mer klarseende. Och att börja praktisera det man redan vet.
Man märker att enbart materiella ägodelar och utbyten, hög standard och nya steg på karriärstegen, inte alltid leder till ökad välmåga och insikt i sig.
Vi söker därför lära oss mer, om oss själva, om livet, vad allt detta är för något egentligen. Vi gör det också för att utvecklas, för att kunna välja det bejakande, det som ökar utbytet, som bekräftar det goda inom oss och mellan människor. Som förstärker förståelse, tolerans och grundläggande värden.
Förståelse för oss själva. Förståelse för vår riktning, våra mål, vart vi är på väg. Förståelse för oss själva och för mänskligheten, för denna tid, vår gemensamma resa och dess många utmaningar, men också väldiga möjligheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken sann och vacker inledning... Hit kommer säkerligen många sökande läsare att hitta. Själens Glädje, så sant, det märks.
SvaraRaderaEllinor