Del 5: "Fettdieten" och perspektiv på hälsofrågor. Hur naturvetenskapen riktas med olika syften

Bra att ha med sig tidigare resonemang i denna serie. Se därför tidigare inlägg här nedan (del 1, del 2, del 3, del 4)

Likadant med "fettdiet" eller "låg-kolhydrat-diet", som nu diskuteras i många medier. Här anförs olika argument från båda sidor om att deras "tro" är den bästa. Å ena sidan att fettdieten frammålas som en "mirakelkur" för alla behov och "lösningen på alla sjukdomar" näranog. Å andra sidan att detta snarare är "galenskap" och att den traditionella forskningen minsann vet bäst.

Båda sidor verkar överdriva "hotbilden" från sin "motståndare" och fastna i en ömsesidig strid som slår över i trosformuleringar. Detta fastän man från båda håll anser sig ha "vetenskapliga fakta". Det är också det som är så intressant i sig, hur båda parter kan uppfatta att de har de enda rätta sakargumenten när tydligen ingen av dem har nått "objektiva fakta"?
Här bollas angrepp fram och tillbaka, mest på ”fettförespråkarna” av den mer traditionella läkarvården som håller fast vid de vad de anser ”objektiva fakta” kring kolesterolets farliga inverkningar på hjärtat osv.

Kanske vore det enklare och bättre att inse att vi har inte de färdiga svaren ännu? Att det handlar inte bara om materiella perspektiv, inte bara om materiell forskning i sig, utan också om medvetandets utveckling hos människan överlag. Och kanske därför samarbeta och mötas kring de olika frågorna istället för att käbbla och sprida splittring?

”Fettdietens” rörelse slår tillbaka genom att tydligen alltmer systematiskt fortsätta sin självvalda propagandakamp.
Där har dr Annika Dahlqvist blivit något av en rebell-gestalt. Hon värnar om den mänskliga principen att få föra fram något nytt och hon möter klassiskt motstånd för nya idéer från etablissemanget, så som det alltid varit. Där är Dahlqvist inspirerande, även om jag inte håller med om allt hon påstår.
Man kunde t ex läsa i AB nyligen att dessa fettråd skulle ha gett en patient hjärtinfarkt. Detta är förstås väldigt taget ur luften och svårbevisat. (http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6878687.ab)

Mycket av dessa tankars innehåll är väl inte helt nytt, men Dahlqvist verkar så engagerad och övertygad om att hon har rätt i sin sak, att hon kanske går in i en roll som en sorts ny "martyr" för sin tro. Det menar jag inte som något direkt negativt (även om det förstås kan slå över i negativa konsekvenser), utan mer som att det kanske utgör ett sådant steg för henne och de människor som omger denna lära.

Att inte äta kolhydrater i så stor mängd, att godis och socker inte är nyttigt har ju tagits upp länge nu, även genom vissa mer radikala dieter som Atkins, medelhavsmaten m m.
Men att helt ta bort potatis och pasta verkar lite överdrivet. Även om en reducering säkert kan vara nyttigt, speciellt vad gäller pasta. Och dessutom den här ”skräcken” för allt slags socker, som t ex i frukt.
Och att ersätta detta med fett – så originellt. Men inte helt nytt heller. Och varför inte. För det ska vara ”bra” fett säger man, inte margarin, vilket ju varit känt länge av vegetarianer och överlag mer insatt hälsofolk.
Men här förordas även gärna grädde och mjölk. Och mycket kött!

För mig låter det inte så konstruktivt med allt detta köttätande. Jag tänker inte så mycket på bantningsaspekten, som tydligen ändå har stort fokus här, utan mer ur allmän hälsoaspekt, även utvecklingsmässigt. Människan har redan lämnat djurstadiet. Och även om många ändå kan behöva äta kött, så är det frågan om det är "framtidens diet" som man här vill frammåla det.
Sedan är det förstås ur diabetessynpunkt som dessa dietkämpar talar. Det har säkert sina poänger, men risken är förstås att andra problem dyker upp på sikt. Det återspeglar återigen den naturvetenskapliga problematiken att inte se eller förstå och använda helheten mer. Istället tror man att en eller vissa utvalda aspekter styr hela förloppet när bilden rymmer så många fler nivåer.

Jag tror det finns många andra aspekter på dessa dieter, överhuvudtaget att människor tänker så mycket på vad de äter och inte ska äta osv. Det kan bli lätt tvångsmässigt och speglar då andra sidor av en människas psyke och känslotillstånd. Det kan handla om frågor kring näring, regler, tillåtelse, sötma, hälsa osv. Det är nog inte alltid bara själva ”maten” som det handlar om.

Jag ser det som väldigt viktigt att se på fler hälsoaspekter, inte bara mat- och dryckmässigt. Känslorna och tankarna, dvs egentligen mer omfattande influenser för vår mänskliga del, har stor betydelse på vår hälsa. Vår självbild, hur vi kan skapa våra liv, hur vi kan utvecklas. vad vi när oss med i medvetandemässiga aspekter.
Det inser många och mycket forskning görs också i det. Dr Candace Pert och hennes forskning inom neurofysiologi om känslornas och överlag våra tankars påverkan av vårt hälsotillstånd, är en viktig bit. Bruce H Lipton som ansågs som en av de mest framstående dna-forskarna innan han lämnade den traditionella inriktningen har visat på i sin forskning vad han anger som bevis för kopplingen mellan hälsa, vår dna på olika nivåer som snarast påverkas av vårt medvetande, våra tankars innehåll och deras känslokopplingar. Det finns många andra exempel, Deepak Chopra t ex.

Det är förstås viktigt att tänka på sin hälsa, inte minst genom det vi äter. En bra grund för många (men inte alla) är att inte äta kött. Bra förstås att undvika socker, men jag tror inte alla måste bli ”sockerfanatiker”, dvs maniskt undvika varje minsta kolhydrat. Då har det blivit en tro istället!
Och som alltfler inser idag och som jag tagit upp på flera ställen här på sidan, så ”blir” vi det vi tror på, det är en viktig aspekt.
Många behöver köttförtäring och mår inte bra av enbart vegetarisk kost. Själv äter jag sedan länge inget kött, men gärna fisk. För mig är det heller ingen moralisk fråga, utan baserat på att jag följt mina inre direktiv.
Därför är det helt enkelt – olika! Och alla får bestämma själva.

Därför ska myndigheterna och massmedia ändå låta Dahlqvist och andra helt enkelt få pröva sina metoder i fred. Myndigheter och läkare ska också låta de som vill få äta vegetarisk kost och de som vill äta vitaminer få göra det utan förbud eller restriktioner.
Alla får göra sina erfarenheter. Och för vissa kanske det de vurmar för är jättebra och kan hjälpa dem på olika sätt. Och för andra passar det inte alls.
Att dessa anhängare av denna fettdietkost samtidigt vill verka som några ”korsriddare” för en ”revolutionerande insikt” kan jag tycka känns överdrivet. Och jag tror inte det är bra att propagera för mer köttätande som en filosofi eller hälsolösning.
Inte heller att vara emot vitaminer, motion, och att uppmuntra till ökad alkoholförtäring och ökat kaffedrickande, som jag skrev om i förra inlägget (läkaren som propagerar för detta anammas också starkt av fettdietens anhängare, så de ingår tydligen i samma propagandarörelse). Men det är ändå deras sak.

Ser vi på myndigheternas ageranden nyligen som också gällde en stor hälsofråga, finns vissa likheter kring hur naturvetenskapen används i officiella massreaktioner och maktgrepp på människors val och utveckling.
Då gällde det den ”skapade” (?) epidemiska influensan med så många utmålade fruktansvärda farsoter, att många länders befolkningar ”tvingades” mer eller mindre att vaccinera sig. Detta har sedan kritiserats enormt i flera omgångar, inte minst WHOs ageranden, där ekonomiska och maktmässiga kopplingar påtalats i massmedia kring samröret mellan denna organisation med stort inflytande och läkemedelsbolagen. Att det finns fler nivåer av detta är också ganska tydligt och kommer förmodligen speglas fram på sikt.

I denna veva blev tydligen också dr Dahlqvist sparkad av Landstinget för att hon privat hade tagit ställning emot influensavaccinet, vilket måste ses som ett led i utfrysningen av hennes arbete överlag och också som ett slags brott mot frihetslagen, att få uttrycka sin egen åsikt. Där angavs också att Dahlqvist inte längre levde upp till ”naturvetenskaplig nivå”
(http://www.expressen.se/halsa/1.1743278/fettdoktorn-annika-dahlqvist-far-sparken )


Ser vi i ett större perspektiv av världen och dess olika skriande behov av lösningar på problem, står fattigdom och svält som en bjär, nästan absurd kontrast, till dessa perspektiv kring olika matfrågor, dieter, recept, matlagningsprogram.
Här handlar det om överlevnad och om att lösa dessa miljontals människors problem att få någon mat - alls!
Det ena utesluter förstås inte det andra. Men att fokusera så mycket på matfrågor i vårt samhälle med allt dess materiella överflöd kan också kännas överdrivet och felriktat kan jag tycka ibland.

Bild: Från flyktingar i Tanzania. Se vidare sidan http://werievents.wordpress.com/2009/01/03/global-needs-assessments-refugee-reality/

Vi kan förstås vara enormt tacksamma att få leva i det här materiella överflödet. Och samtidigt är det också vårt ansvar hur vi ska bruka det, inte bara för egen del - t ex hur vi ska äta, inte äta, äta mest nyttigt, äta ännu mer nyttigt.
Det kan också bli ett till synes illusoriskt lyckosökande, nästan som ett beroende; att bli ännu nyttigare, ännu mer hälsosam rent fysiskt.

Men alla de andra mänskliga sidorna då, som också behöver tas om hand, som också behöver rening, kärlek, utveckling?
Jag tycker vi ska hjälpas åt att sprida den informationen, att sann, mer djupgående utveckling behöver fler nivåer; vårt känsloliv, vårt mentala sinne.
Våra kvaliteter av medkänsla, helhetsförståelse, sanning, glädje och många andra goda, viktiga livsenergier.
Egentligen vår själsliga natur, vår helhet.

(För den som är intresserad av detta helhetstänkande, kan denna bakgrund fungera som stöd: läs mer här.)


© CMM Nya Tiden, apr 2010