YesMan - med hjärtat

YesMan har ni kanske sett. En härligt rolig film med Jim Carey. Vi såg den redan vid nyår nångång. Faktiskt mycket skojig- Vi kanske skrattade mest i salongen (?) där väldigt många ungdomar hade infunnit sig. Alla hade märkliga små trånga mössor på sig, neddragna över öronen... och verkade allvarliga. Men de kanske skrattade inombords? Hoppas det.

Jim Carey har vuxit till sig. Såg en kort intervju med honom på nätet där han berättade om att han gått i terapi och fått mer stadga och säkerhet i sig själv. Skönt. Det märks. Borta är (i alla fall nästan helt o hållet) de ansträngande grimaserna och hysteriska utloppen för nervös energi. Han blir faktiskt bara bättre och bättre tycker jag.

Zooey Deschanel är också mycket bra här som Careys motspelerska. Hon har något annorlunda över sig i den amerikanska skådespelerischablonen. Lite våghalsig, oförstörd, samtidigt ganska nära barnet, öm.

yesMan...att våga ta fram lite mer "säga ja"... men också (som man fint och pedagogiskt påpekar i slutet av filmen, jag gillar det!); det är bara när det stämmer i ens eget hjärta som man verkligen kan och vill säga ja.