Kris som möjlighet för uppvaknande och positiv förändring

Detta är ett inlägg om hur vi kan se fler perspektiv på "kris".
En längre artikel kring samma tema, men med något djupare, själsligt perspektiv ("Omvandling genom kris - men bakom står ett större livsuttryck") ligger nu uppe på sidan Solar Wisdom.
Hur vi kan bejaka våra inre behov och egentligen vår inre kärna av uttryck och en rad positiva kvaliteter.

Vad är en kris, oavsett hur stor eller liten den än är, hur den än tar plats och vad som än tycks stå bakom?
Jo, det är en förändring, egentligen skapat av livsflödet som tidigare på ett eller annat sätt stagnerat.
Krisen är, även om den är tillfällig och grundad i enkla känslor, ofta en separation som blir tydlig. Krisen skapar inte separation, som vi kan tro. utan den försöker läka det som varit en separation i vårt medvetande.
Människan återupplever egentligen en äldre separation och famlar nu i det som är mellanrummet, tomheten mellan det som var då och det som är nu.



Ofta är den spontana, mer mänskliga definitionen att det är när vi mår dåligt av olika skäl och tappar fotfästet.
Kaos uppstår och marken skakar. Plötsligt känns "allt annorlunda". En utomstående som inte inser vikten av vad en kris kan innebära för möjligheter, kanske säger "Jamen inget är annorlunda, allt är som vanligt, skärp dig nu!".
Det kan vara bra i vissa lägen att "skärpa sig". Ibland behöver vi det, samla oss, inse att det inte alls var så farligt som vi trodde och helt enkelt fortsätta där vi var.
Sunt bondförnuft, jättebra!

Men det kommer också lägen för många, inte för alla, men för alltfler människor i den här tiden, då man möter ett helt annat perspektiv. Nästan som en dörr vräks upp till en annan värld och vardagen vänds upp och ner.
När det inte handlar om att "skärpa sig" utan mer vara i det nya, utforska vad som händer med stillhet, tålamod och gå igenom en mängd rädslor och andra märkliga känslostormar, som man kanske aldrig ens anat fanns där.

Att tappa fotfästet kan alltså vara välgörande och kreativt för vår större utveckling.
Filosofen Kirkegaards ord känner många till: "Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv".
Här finns en direkt valsituation angiven. Man står och väger. Hur ska jag göra, ska jag våga kasta mig ut i det nya, eller ska jag hålla mig tillbaka, men känna mig trygg med det som varit?


Det är den enkla valsituationen, även om den kan nog av de flesta av oss vara nog så svårbemästrad och utmanande, beroende förstås på vilken slags situation vi står inför.
Men är det inte så att vi har detta val hela tiden?
Varje dag, varje stund erbjuder oss valmöjlighet. Vi kan ständigt välja mellan det som påverkar oss negativt och det som påverkar oss positivt. Vi kan höja eller sänka vår energi.

Vi kan bidra till ett större läkande, mer samförstånd, ökat växande inom oss och i vår omvärld och därmed till hela mänsklighetens utveckling genom att ta hand om vårt eget inre. Det kanske låter som att gå långt att vi skulle påverka hela mänskligheten, kanske förmätet? Men det är faktiskt sant, vi ingår i samma enhet och påverkar därför mycket mer än vi tror, bara genom hur vi agerar, hur vi tänker, känner, reagerar.

Många som genomgått olika symtom av panikångest, haft stressreaktioner eller överlag mött olika krissituationer i sina liv, kan känna sig som ett "offer". Då är det viktigt att inse att vi har alla möjligheter att lära oss hur dessa kriser verkar och hur man kan gå igenom detta.
Det finns ett växande här, som sker i rörelsen, som en födelse, som kommer inifrån oss själva. Vi kanske inte förstår detta först, kan inte se det, men det går att lära sig förstå och också ta emot mer medvetet.
Har man en gång genomlevt en sådan resa är det något man lär sig av, växer av, men också kan ge vidare som stöd till andra.

Även för en person som kanske jobbat länge och sedan blir arbetslös, eller som väljer att ompröva sitt liv och därför får mer tid i sin vardag, kan möta en långsamt påtryckande kris. Överlag när förändringar träder i kraft, verkar det skapa rörelse inom oss, som kan utlösa känslor som egentligen har hållits tillbaks innan.
Även om personen inte upplever någon stor förändring i sig själv, utan menar att det är omgivningen snarast som kanske blivit mer "grå" eller "instängd", så är det något som sker inom personen själv. Det är viktigt att försöka inse.
Detta sätt att skjuta över känslor från sig själv till andra personer eller sakförhållanden i omvärlden är ett känt sätt för att slippa möta sina egna "tomma hål" som egentligen bottnar i behov, vilja och kraft. Det sker helt enkelt därför människor är vana vid detta sätt, att blunda eller stänga av, och är ofta rädda för sina egna känslor eller andra tillstånd inom sig.


Dessa förlopp handlar om hur människans personlighet identiifierat sig med vissa uttryck, roller, känslor och tankemönster under en längre tid, som hon tror att hon är.
Även om hon känt att hon kanske behöver förändra sitt liv eller om hon mått dåligt av olika skäl, så har hon inte lyssnat på detta, utan mer kört på.
Ofta verkar det som livet - eller om det egentligen är vår egen inre kärna, vår själsnatur, vårt sanna urspurng, kalla det vad du vill - som sätter en gräns. Det sker därför det medför för stor ohälsa. utvecklingen går inte åt det hållet, du måste stanna upp, förändra dig!

Gränsen kan upplevas som "orättvis" eller "odemokratisk" osv av personligheten. Det är de vanor som jaget identifierat sig med, kanske vissa ambitioner, kanske hävdelsebehov, prestige, eller rädsla, oro för att bli ensam t ex, vad det nu kan vara, som reagerar med en rad försvar mot detta.
Först är det ofta irritation och upprördhet. Sedan med uppgivenhet. Sedan mer ilska eller frustration. Sedan tomhet och sedan sorg, som kan leda in på mycket djupa områden av gamla känslor. Kan man genom sin inre vägledning, genom energin, eller genom stöd på andra sätt gå igenom dessa stadier, når man frigörelse, en större frihet.

Överlag är det viktiga här, att försöka inse och även ge perspektiv till andra, att dessa reaktioner egentligen inte kommer från den fysiska händelsen i nuet i sig själv!
Reaktionerna är en rening! De kommer från det förflutna. De består av gamla känslor och tankeformer som frigörs.
Det är ofta (men inte alltid) en själslig öppningsprocess som tar plats!
Det är också då en högre eller starkare inre kontakt kan uppenbara sig. Människans högre medvetenhet skapar ett utbyte, som blir nytt för människan i formen. En ny öppning av liv sker, ofta som en ny födelse.

(En till del kommer framöver...)


© CMM Nya Tiden, nov 2009.