All mänsklig utveckling är beroende av helhetens större liv. Så även den traditionella naturvetenskapen.

Dessa rader här nedan uppstod i samband med att jag fick tillsänd mig en bok om en svensk läkares åsikter om mat och hälsa. Författaren använder sin roll som professor, dessutom "i folkhälsa", och påstår på fullt allvar tydligen, att det är "meningslöst att äta vitaminer, motionera, och bättre att dricka vin, kaffe och äta jordnötter".

Detta är ett problem, att värdeförskjutningen ökar så drastiskt i samhället, värre för varje år tycks det. Ofta tycks många inlägg i olika samhällsfrågor och debattämnen vara mer till för att provocera, skapa rubriker för personen själv, eller hans/hennes ämne på ett väldigt kortsiktigt plan.
Detta är delvis också ett "tidsproblem" eller kanske med ett bättre ord del av det "kollektiva förändrings-problemet". Det har med vår kollektiva mänskliga förnyelseprocess att göra i denna tid när mycket vänds upp och ner för människor och man inte kan orientera sig på samma sätt som tidigare. Mycket förvirring, men också självcentrering och narscissism frodas hej vilt.

Dessa reaktioner uppstår, i alla fall delvis, därför människor har svårt att hålla sin egen mentala fokusering mer stadigt i sitt eget centrum. Eller - som kanske är mer fallet än vad man tror - att väldigt få ens vet om denna möjlighet?
Många människor, kanske en majoritet av jordens befolkning fortfarande, har inte insett sin "inre kärna", dvs inte fått en mer tydlig jag-form.
De förändringar vi är mitt uppe i och fortsätter in i allt snabbare, ökar denna medvetenhet, denna rörelse av kontakt, både individuellt och samtidigt kollektivt.
Där kommer naturvetenskapen att fylla en viktig roll på sikt, tror jag, under helt andra förutsättningar och med en ny medvetenhet om sin roll som delaktighet i en större helhet.

Jag återkommer till det här snart i kommande inlägg (som jag ofta säger, och det gör jag också, om du fortsätter följa bloggen). Det blir en del 2 och en del 3 snart.



Vår samtid ser ofta människan som väldigt framgångsrik och utvecklad genom de tekniska landvinningar som uppnåtts genom naturvetenskapen i vår tid. Men hur mycket säger det om människans utveckling, egentligen? Inte så mycket.
Det mänskliga utvecklas, som vi vet, framförallt genom hennes medvetande och genom förfiningen av dessa medvetandenivåer och kvaliteter.

Det är en viktig aspekt där naturvetenskapen i många fall tycks ha missat poängen. Den traditionella, materialistiska naturvetenskapen vill ofta bevisa sitt egenvärde genom ständigt nya rön, men tycks sällan vilja eller kunna inbegripa en större helhetsförståelse.
Man gräver sig in i en sten, en atom, en urna i en grav, ut i rymden bland stjärnor och solar, ner i havets botten. Men framförallt från den fysiskt materiella aspekten. Man glömmer då, eller snarare är helt omedveten om, de många fler materiella livsnivåerna, som alla inbegriper och förmedlar högre typer av medvetande.

Vad är det man söker egentligen? Livets mening i den fysiska formen? Men kommer dessa perspektiv verkligen att ge människan de svar hon söker överlag? Eller ska det främst ge oss ännu fler nya tekniska lösningar, och i så fall för vilka syften?

Detta sökande är förstås inte ”fel” i sig. Det finns inte minst idag en mängd forskning som söker mer helhetsbaserade svar, som har mer etiska och mänskliga perspektiv i förgrunden. Många rön leder framåt i utvecklingen och skapar nya möjligheter för medicin, vård, hälsa, kommunikation, kreativitet, miljö- och energilösningar.
Det finns samtidigt en rad etiska frågor i dessa sammanhang; ekonomiska, miljömässiga, politiska/maktmässiga, men också livsmässiga.
Många politiker talar om att vi som land måste ”satsa på traditionell forskning, annars kommer vi långt efter och det drabbar ekonomin”. Frågan är förstås om det alls stämmer. Forskning är förstås bra i sig, men frågan måste hela tiden ställas på vilka sätt, vad syftena är. Värdet av en rad tekniska lösningar i sig verkar inte alltid gynna människans ökade utveckling helt enkelt.

En annan aspekt av denna ofta förekommande vårdslösa självöverskattning hos den traditionella naturvetenskapen, är frågan om ursprunget till kunskap.
Naturvetenskapen säger sig kunna ha ”patent” på verkligheten, att ständigt ”veta bäst”, dels vad som är sant, dels också bestämningen av vad ”folk behöver”.
Som det är nu hyllar man den materialistiska livssynen där kunskap endast kommer från fysiskt materiella rön. Där materien ses som något ”dött” som man ”bestämmer över” hur som helst, utan delaktighet med eller hänsyn till några större livsmässiga lagar.

Exempel är den genetiska forskningen med stamceller och att ta patent på olika dna:n. Förlängningen är t ex genmanipulerad föda som har mycket liten back-up vad gäller säkerhetsrisker på längre sikt. Eller dna-kontroll av foster och de etiska problem det medför. Eller att skapa ”artificiell life” genom klooning osv.
Ett återkommande exempel på denna mentalitet att inte inse materiens livsvärde och hur helhet styr våra mänskliga liv, är förstås storföretagens ofta tekniska skövling av naturen. Skog, djungel, vatten, djur, mark skövlas för produktresultat som ska gynna vinst, men också som det heter länders ”utveckling” genom ekonomisk tillväxt.
Handel är förstås bra, men behöver vi inte omvärdera en rad områden för vad handeln leder till? Krigsindustrin t ex med sina destruktiva följder och dess propagandamaskin för konflikter i världen, kan inte ha ett gott syfte egentligen, hur man än vrider och vänder på det. Där är även Sverige genom Saab-Bofors del av verksamheten, trots vårt lands många etiska strävanden.

Andra etiska frågor som framförallt handlar om hälsoaspekter, är t ex strålning från mobilnät och mobilmaster. Också frågan kring näring, matindustrin och odling. Dels de övergripande globala problemen kring fattigdom och odlingsmöjligheter, dels i västerlandet vad man gör med maten genom kemiska tillsatser och dränerade jordar bland mycket annat.
Eller demokratifrågor som övervakning, FRA och individens rättigheter där teknikens utveckling alltmer tycks missbrukas.
För att inte tala om läkemedelsindustrin, vårdindustrin, klädindustrin, underhållningsindustrin – listan kan göras lång.

Tekniken och forskningen behöver sättas in i ett större förståelsefält som gynnar människans växande och planetens liv, också på lång sikt. Men hur ofta sker det nu?
Tekniken behöver humaniseras, vi har hört det ofta. Men vad innebär det i praktiken?

Detta kommer också ske allt mer i framtiden tror jag, men då framförallt genom mänsklighetens medvetandeutveckling i en helt annan omfattning. Att kräva företagens ansvar genom socialt ansvar räcker en bit. Att påtala oetiska förhållanden och svåra miljöföljder är en god sak.
Men det som verkligen kommer revolutionera dessa frågor tror jag kommer uppstå genom att människors medvetandenivåer faktisk kommer förändras mer drastiskt. Dvs fler människor med dessa förhöjda nivåer kommer kunna påverka både kollektivt och genom samhällets kanaler.

Reaktionen under 1600- och 1700-talen, som sedan eskalerade hastigt under 1800-talet, mot framförallt den kristna religion och dess dogmtänkande, fyllde förstås sin roll genom vetenskapens frammarsch. Detta var ingen slump, utan del av en mer överbryggande rörelse. Mycket skulle städas ut som var livsfientligt.
Men nu har vi nått nya kollektiva nivåer. Människor söker fler samstämdhetsfält av helt andra slag. Att bara tänka ”teknik” som livsmål är inte möjligt längre, precis som det inte längre är försvarbart att tänka att kristendomen eller någon annan religion skulle fungera som en envåldsmakt i samhället med sina styrande principer, tidigare ofta genom förtryckande ideal och pålagor.

Det kan jag undra är om inte hela naturvetenskapen i sig skulle vara "betydelselös" om man inte hade haft tillgång till ett mer omfattande kollektivt medvetande.
Detta är nu förstås helt omedvetet från vetenskapens sida i de flesta fall, om än inte inte alltid. Det finns förstås mängder av forskning och vetenskapsmän,-kvinnor som har andra perspektiv, som är mer ödmjuka och nyanserade. Som inser den mänskliga litenheten och också kan inse vårt beroende av en större verklighet, delaktigheten med en större enhet av liv som egentligen ”står bakom”.


Hade man inte haft den så kallade intuitionen (på olika nivåer, ofta omedvetet) med sig i olika fall, hade man förmodligen inte kommit någonstans.
Egentligen är alla mänskliga framsteg en gåva från högre utvecklingsnivåer. Nej inte så att någon sorts "gud" kommer och lägger fram en fin idé eller uppenbarar ett materiellt föremål som därmed är lösningen. Utan att människan får vissa idéer till skänks som han eller hon sedan får föra vidare, ofta till andra som i sin tur kan förverkliga och manifestera. Bakom Einstein stod flera andra forskare som innan honom börjat uppdaga det han nådde fram till sedan, och många andra exempel.

Många nya rön har skapats i ett annat tillstånd av högre inkoppling. Dessa ögonblick av en expanderad nu-kontakt har förstås föregåtts av ihärdigt arbete som sedan kan kopplas samman med de högre idéerna. Detta är "samarbetet" mellan det personliga sinnet och dess vilja och möjlighet till inriktning, och det större, själsliga medvetandet.


© CMM Nya Tiden, mars 2010