Jag har här använt delar av ett tidigare Herkules nyhetsbrev (april 2006, nr 4), som jag har redigerat och lagt till en hel del nytt i, som jag bearbetat tidigare.
Det är en bra sammanfattning av flera viktiga saker, som ger ytterligare perspektiv på "det feminina" och varför så många av oss dras mot denna "energi" eller detta slags uttryck i denna tid, inte minst på ett andligt sätt.
Målning: Gilbert Williams
Som jag ser det är det här inte något som bara attraherar kvinnor, utan egentligen män också (förstås), alla människor.
Det är snarast en ökad medvetenhet som uppstår i vår kontakt med det större livet, med högre energier (även om vi inte tänker i de banorna), med en expanderad medvetenhet.
Men det handlar egentligen inte om det "mänskliga kvinnliga" eller om "jordmedvetandet" i sig. Även om detta sammanhang stärker många kvinnor och har med det kvinnligas identitet att göra också, så handlar det om mänsklighetens "andra hälft"; devamedvetandet eller formens inneboende liv.
Det är detta slags medvetande som vi är på väg att få kontakt med igen! Det är den kopplingen som jag tror många kvinnor, och också män i vissa fall, uttrycker och söker, om än ofta i ganska trevande och oklara bilder.
Det här är ett mycket spännande, och också omfattande kapitel, som behöver mycket mer förklaring. Det jag tar upp här är bara som en enkel inledning på ett mer översiktligt sätt.
Det här ämnet har jag haft med mig egentligen hela mitt liv sedan tonåren då jag fick uppleva ljusets enhet, men också i mitt medvetande märkte och insåg hur allt hängde samman, både genom naturens fantastiska liv, människorna, och en större livsrymd. Jag fick då också förnimma och på sikt också möta "det kvinnligas kraft" genom vissa andliga upplevelser.
"Gudinnan” som en livsaspekt - mänskligheten vaknar upp till formens inneboende liv
Det vi dras med i vår tid är arvet av en överbetoning av ett mer materiellt slags tänkande där det egoistiska sinnet styr i det främsta rummet på ett kollektivt plan. Denna egoism har ofta i vår kända historia fått en “manlig prägel”.
Det finns flera förklaringar till detta, speciellt i en större esoterisk historiebild. Man kan kort bara säga att det kvinnliga har dominerat i äldre, tidigare epoker (förmodligen på det manligas bekostnad då) och att poler byter plats under de enorma tidsepoker som utvecklingen går framåt.
Oavsett hur man vill se på det, så sker en ompolarisering nu igen. Och det är inte nya strider vi söker.
Det som tagit sig uttryck som det styrande genom det manliga elementet och dess uttryck för kraft på ett mer “traditionellt sätt”, håller gradvis på att förändras. Man måste komma ihåg att vissa krafter i vår jordutveckling har använt denna kraft, på jorden, men också den manliga kraften i mänskligheten överlag (!), för att styra med sina mer materiella, trångsynta, egoistiska mål. Det ger ett helt annat perspektiv.
"Mjuka värden", att arbeta med sin egen person och sina känslor, att omvandla sitt personliga ego, verka för en mer rättvis ekonomi, fördelningen av jordens resurser, värna om miljön osv, ökar stadigt på en mängd olika sätt, inom alla mänskliga områden.
Detta är en på flera sätt “kvinnlig” medvetenhet som ökar, “Gaia-filosofin”, “Gudinnans återuppvaknande”, att livet på jorden är “heligt” men också helande.
Vi såg det tydligt under 60-talet hur en hel generation unga tog ett helt nytt steg i denna riktning. Detta var på flera sätt ett uttryck för “gudinnan” kanske man kan säga; att värna om jorden, att skapa fred, att älska allt liv. Många nya terapiformer uppstod, politiska frihetsuttryck exploderade; frigörelse för svarta, andra minoriteter och för kvinnor.
Där kom också drogerna och den så kallade “fria” sexualiteten in som ett sätt att slå sönder de gamla tankeformerna på. Allt detta bidrog till starka, uppöppnande effekter, även om mycket också blev missriktade frihetsförsök där många människor gick vilse i missbruk av olika slag.
Missbruk är dock något som människor överlag ägnat sig åt genom historien, inte minst missbruket av makt.
Skeendet i sig var en effekt av en uppöppnande effekt som pågått under flera decennier redan sedan 1920-talet. Astrologiskt var det både en period av stark Uranusinflytande, men också Neptunus. Uranus som står för snabba förändring och en stark frihetskraft. Neptunus med sitt andliga inflytande som löser upp gamla gränser och ökar mottagandet av fler och högre impulser genom "rymden".
Det finns ju många aspekter av Gudinnan; Mariagestalten vördas i många kulturer. I öst brukar hon kallas Kwan Yin, eller Isis i Egypten. Långt innan kristendomen fanns höll Isis ett barn i sin famn. Bl a de gamla druiderna, den keltiska kulturens präster och helare, bar med sig denna kunskap från avlägsna tider, från Atlantis.
De grekiska gudinnorna t ex ger uttryck för andra aspekter, t ex Pallas Athena. Eller de sumeriska, där Inanna är välkänd som den som återföder genom mörkret, själens nedstigning i den lägre materien, både för att födas, men också under en inkarnation, för att förnyas, om igen.
Alla dessa gudinnor tycks stå för en och samma livsaspekt men i olika faser och med olika kvaliteter för livets olika uttryck. I hinduismen kallas denna aspekt för Brahman, i kristendomen för Helig Ande, eller i ett mer esoterisk perspektiv Kundalini, materiens eld. Det är “materieaspekten” som föder fram medvetandet genom Anden (“Fadern”). Det kvinnliga är ju formen, det är devaaspekten, hur livet använder formen.
Därför, när man talar om ”Gudinnans återkomst” och liknande främst kvinnliga epitet, som också kan vara mycket känslomässigt laddade eller uppblandade för en del kvinnor (rättvisetänkande, revansch osv), tror jag att det ibland också blandas samman med dessa mänskliga känslor.
Men ”Moderns återkomst”, ”Gudinnans återkomst” osv, är egentligen som jag förstår det, ett större helhetssammanhang som avser ”devakontaktens återkomst” - !
Det handlar om en större förening inom människan själv, men också inom mänskligheten med sin "förlorade hälft".
Detta blir också den egentliga innebörden av att vi har kommit in i den tid då materiens rätta värde som kan hedras på ett nytt sätt, då helhet upprättas igen, livet blir funnet i formen!
Då också kvinnan hedras för den hon är, som "föderska" (inte "bara" att "föda barn", utan överlag föda fram liv) och som "livsbejakerska". Det är dock en plats som hon behöver dela med mannen i en ny gemenskap, i ”helig andakt”.
Mötet mellan kvinnan och mannen, kärleken och utvecklingen av livet, det sexuella mötet, befruktandet och födandet, är bådas ansvar och rättighet. Detta kommer alltmer att uppmärksammas och besannas i ett själsligt perspektiv i samhället framöver, inte minst i relationer där båda parterna ingår ”heligt giftermål”, dvs fungerar och verkar samman i själslig utveckling, verka åt samma håll, ha en gemensam grund och vilja.
Devahierarkin är alltså kvinnligt fokuserad, medan mänskligheten (både kvinnor och män) är manligt polariserad som en helhet.
Därav att devahierarkin, men överlag materieaspekten kallas för ”negativ” och mänskligheten och själsaspekten för ”positiv”. Detta är inga värderingar, utan har att göra med olika energipoler.
Ett perspektiv på detta kan vara att kvinnan i mänskligheten under vissa stadier lättare identifierar sig med formen och ”Moder jord”, dvs naturen och dess skapelser, eftersom hon föder barn, och är en aspekt av denna princip.
Det här är något som har många, viktiga innebörder för oss människor. Inte minst vad gäller den tid vi nu går in där denna kontakt kommer börja bli alltmer tydlig och framvisad på vissa nivåer som framförallt har med de lägsta eternivåerna att göra. Detta kommer vad den tidlösa visdomen berättar, att revolutionera människans hälsa, sjukdomar kommer att upphöra inom de närmaste hundra-tvåhundra åren. Många uppfinningar och ökad förståelse inom ny energi, kommunikation, helande, utveckling överlag, kommer att träda fram alltmer, något som vi egentligen redan nu ser effekter av.
Ser vi tillbaks i den större historien (esoteriska skildringen) så ser vi flera epoker då mänskligheten missbrukat sitt inflytande, missbrukat sin kraft. Och detta i vissa fall med just devorna. Denna kontakt har därför varit stängd under många tusentals år sedan allvarliga missbruk omöjliggjorde detta.
Jag tror detta förhållande mellan dessa poler i det förflutna därför blivit tilltrasslade, något som sedan har utnyttjats av destruktiva krafter, men också som vissa grupper av godtrogna människor ensidigt följer utan att reflektera djupare.
Det är också detta som gör att människans kontakt med devor och dessa väsen kommer utvecklas relativt långsamt i vår tid ändå. På vissa nivåer kommer det som sagt bli mer uppenbart, medan på många andra nivåer kommer det fortsätta vara fördolt.
Detta kan nog också vara en bakgrund till många människors upplevelser av att de tror sig vara eller ha kontakt med "en deva" eller "en ängel". Det kan förstås vara något mycket fint och vackert i sig, men tycks oftast vara en känsla, en bild för en större inkoppling inom den mänskliga utvecklingen ändå. Det är en begynnande kontakt med vår egen högre medvetenhet som kan ta sig sådana och andra uttryck. Det är en begynnande kontakt med vår egen högre medvetenhet som kan ta sig sådana och andra uttryck.
Denna högre kontakt, även i fallet om vi ska träna på genuin devakontakt, går ju alltid egentligen genom vår Solängel, vårt högre ljusväsen som vi lär igenom till vi lärt oss själva att förverkligas mer som en "ljus-själ" på jorden.
(Som jag nämnde tidigare finns en del av dessa perspektiv med i min tidigare bok Bröllopet mellan polerna (slutsåld).
(Koppling andra inlägg på Nya Tiden: Femina energin ökar - Planeten vår Moder, men också vår Fader - Livet i formen också gudomlig )
© CMM Nya Tiden, mars 2010
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar