Att "älska sig själv" - att omvandla lägre mönster i tanke, känsla och handling

I samband med de många reaktioner och diskussioner kring Michael Jacksons död och hur hans liv gestaltade sig, föds en del parallella tankebanor hos mig, några som jag tar upp här. Det är en fristående fortsättning på temat kring "det kollektiva", hur människan ofta fastlåses i sina egna, men också det allmännas spegelbilder kring vad som är verkligt, vad som är förnuftigt, vad som är utveckling.

En av de kanske mest viktiga grunderna för vår större ("andliga") utveckling, är att vi kan urskilja olika medvetandenivåer. Vi kan se dessa i vår egen person, vad som är lägre och vad som är högre nivå. Vi kan därmed också förstå detta förhållande i världen, i allt vad vi möter.

Detta brukar i början ta sig uttryck genom att vi blandar samman denna iakttagelseförmåga och vår persons inympade föreställningar. Vi kan t ex döma oss själva och tro oss vara "dåliga" på en rad olika sätt, fastän vi egentligen inte är det. Eller vi dömer andra och ser oss själva som bättre osv.
Vi urskiljer alltså en nivå, men är fortfarande i identifikation med den och tror oss vara den.
Vi dömer ett beteende inom oss som "dåligt" medan vår inre kärna och vår grund alltid vilar i en större sanning, enhet, visdom, glädje. Detta är egentligen vägen till eller kontakten med vår egen högre medvetenhet (på olika nivåer), det vi ofta kallar med ett ord för "själen".

Så att urskilja vad som är vårt "sanna jag", vår kärna, och vad som är föreställningar, lägre känsloreaktioner, negativa mönster osv, är en lång process som allt fler människor inser är viktigt för deras utveckling. Inte för att älta detta, utan för att frigöra sig från det.

Att urskilja är därför att frigöra sin egen medvetenhet.

Steget därefter är också att medvetet välja bort (sålla bort) och förändra de tankar, känslor och handlingsmönster som påverkar oss själva och också ofta andra i vår omgivning på negativa sätt.
Det betyder inte att vi ska trycka undan eller förneka dessa känslor och mönster, t ex genom att "låtsas vara bättre än vi är".

Man kan alltså säga att "Älska sig själv" handlar om att omvandla det lägre vi bär på inom oss för att nå kontakt med och förverkliga (manifestera) det högre inom oss och därmed i världen.
Detta kan också ses som en del av "det opersonliga tjänandet". Dvs att vi verkar med vår högre naturs intentioner och de högre livslagarna för att bistå världen i dess frigörelse från det som hindrar människan att utvecklas.

Jag tror många artister, offentliga personer, men förstås överlag mänskligheten vad gäller mer självständigt tänkande individer, kan vinna enormt på att inse och tillämpa denna enkla träning. Både för sin egen skull, att kunna upprätthålla sin egen genuina jag-utveckling, trots sina uppdrag som "tjänande kollektiv speldosa". Men också för det kollektivas egen skull, att bidra till dess förnyelse och omvandling.

Att både frigöra sig från sina egna felaktiga föreställningar och därmed de reaktionskedjor som tillhör dessa. Och att samtidigt tillämpa denna frigörelse mer konkret, genom sin konst, musik, politik, sitt budskap, vad det nu är.
Att nå det gemensamma som samtidigt är det individuellt riktiga. Och därmed kunna ge lättare, kanske helare, sundare, enklare av det man nu vill ge.


© CMM, Nya Tiden, juni 2009.