(Detta är i mycket nyskrivet, men också hämtat från Herkules Nyh-brev dec 08)
Nu finns ett annat slags program där tittarna får följa med in i terapirummet i HBOs tv-serie "In treatment". Det är en serie med skådespelare som agerar klienter och terapeut. Det har nu också kommit till Sverige. Verkar gå kl 19.00 på 1:an i tät följd.
Denna idé kommer från ett israeliskt program, Be 'Tipul, där man haft inblick i och filmat riktiga sessioner tydligen, om jag förstod det rätt.
I programmet Kobra (avsnitt 8/08) visades genom olika intervjuer hur den israeliska inställningen börjar förändras hos folk. Hur man långsamt kan titta på sina känslor, inte bara följa en mer dogmatisk tro på ett lands överhet. Och hur man ska handskas med problematiken i ett sådant land som Israel, med en sådan historia, t ex förhärligande av krig, tog den israeliske psykoterapeuten bakom programmet upp. Mycket händer i Israel som vi tyvärr inte får så mycket inblick i i övriga världen.
Jag har nu själv sett några av dessa program (juni 09), och en intressant iakttagelse är att även om de är amerikanska, så har de som en annan atmosfär med sig, en annan påverkan. Detta är nog den israeliska, antar jag. Den är tyngre, mer allvarsam i sin existentiella inriktning, samtidigt också väldigt dramatisk och oförlöst på något sätt. Samtidigt är närvaron väldigt intensiv, mycket skicklig regi och skådespeleri.
Och ändå... det är något överdrivet i dessa sessioner som jag inte riktigt kommer ifrån. Det speglar något, funderar jag.
Dels kan det vara denna typ av psykoterapi som förs fram här. Den kan kännas i vissa fall levande och humanistiskt, men också tungrodd, överdrivet lidande och gammeldags fasthållen.
Ett annat perspektiv (kanske i kombination med detta förra) kan vara inslag från Israels stora problematik med främst dess politik, men också hur dess folk tycks ha fastnat i detta slags gamla lidande...? Det är förstås samtidigt något högst mänskligt, men som denna folkgrupp (som tydligen ändå tillhör den arabiska folkgrenen i ett större perspektiv) kanske också fått stå för, men också som de "tagit på sig" denna roll, med olika konsekvenser.
Frågan är om denna historiebild är verkligt sann, dvs om israeler/judar är "mer utsatta" eller "mer utvalda" än andra folktyper? De flesta folk har genomgått stora lidanden. Många folkgrupper i modern tid har utsatts för enorma förföljelser och massmord.
Jag tror överlag att israeler eller människor med en judisk bakgrund i många fall får lida av denna uppdrivna polarisering. Och i många fall önskar befria sig från den. Och istället Ingå i det enhetligt mänskliga bara. Men vissa intressen tycks också rida på denna bild av "utsatthet" och vilja fortsätta utnyttja den i ett politiskt maktspel.
Hur det ska gå för staten Israel och överlag mellanöstern är fortfarande ett stort frågetecken, eftersom landets politik kvarstår som ett hot mot ständigt nya fredsförsök i regionen. Den omdebatterade muren som ännu mer åtskiljer och splittrar är en av dessa handlingar, förutom de ständiga humanitära kränkningarna, t ex tvångsövertagande av bostäder och mark, avstängning av all el, ständiga razzior, våld mot oskyldiga osv. Obama tog också upp detta nyligen på sitt besök i Egypten.
Naturligtvis behöver också våldet från raketbeskjutning upphöra från extrema (eller förmodligen snarast desperata) arabiska inflytanden. Men dessa tycks helt ha upphört nu, och även innan var deras militära effekt marginell.
Ett perspektiv kring detta kan bottna i hur denna politik tycks härstamma från den gamla myten kring denna folkstams utvaldhet av ”gud” och dess ”överhet” i förhållande till andra.
Kristendomen och därmed den västerländska civilisationen har i stora mått anammat den äldre judiska mytologin som den uttrycks i gamla testamentet, vilket länge skapat problem på olika nivåer. Dels för att den kristna läran, liksom alla religioner, egentligen borde vila på Kristus genuina ursprungliga budskap om enhet, frid och tolerans för alla människor oavsett ras eller tro. Dels för att den ”hämndlystna guden” som beskrivs där inte verkar vara en gud alls?
”Gud” (oavsett vilken nivå som avses av det gudomliga) kan endast älska allt liv, eftersom detta högre väsen är en aktiv del av sin egen skapelse och det gemensamma livet genomströmmar alla livsformer. Många av dessa tankebanor och symboler hämtades vid tiden för den babyloniska fångenskapen. Vissa symboler är uråldriga och belyser mänsklighetens äldre dolda historia, t ex om ”paradiset” och ”syndafallet”. Men de har tydligen förvrängts och omtolkats till ett annat sammanhang.
Olika slags förtryck av den mänskliga själen kan endast förlösas genom en ökad ny kunskap. Det är den kunskapen vi får till skänks genom dels vår egen inre kontakt av ljus och kärlek (allt livs själsliga gemenskap). Dels genom den högre livsvisdomen (tidlösa kunskapen) som kan ge direkt upplysande perspektiv.
Det är fortfarande centralt för hela mänskligheten att lösa frågan om fred i mellanöstern. Detta sägs enligt esoteriken vara en nyckelfråga för att ”Kristus återkomst” ska kunna manifesteras och därmed att den nya tidsåldern kan manifesteras allt snabbare och mer öppet.
Den amerikanska politiken under Bush-adminstrationen visade sig inte vara någon ”lösning”, vare sig för mellanöstern eller för Israel i sig. Frågan är om det ens var avsikten, vilket är tveksamt med tanke på de uppenbara ekonomiska intressen som uppdagats varit del av USAs syften. Och nu får vi se hur det går för Obamas alltmer tydliga försök att skapa förändring och tryck på Israel.
Att kalla detta, som Bush och hans administration gjort otaliga gånger, för ett ”heligt krig” eller att man ”skyddar freden”, verkar som hämtat från de gamla korsriddarnas budskap. Denna koppling sägs också ha använts som en aktiv metafor av Bush i dessa sammanhang.
Att världen idag får möta andra slags israeliska skildringar som tar upp andra värden hos detta lands folk, som visar på en gemensam sårbarhet och också en mer ödmjuk önskan om fred och samarbete, är lyckosamt.
Det sägs också pågå väldigt mycket av olika fredsförsök och samarbeten inom Israel och tillsammans med palestinier, men tyvärr får dessa sällan mer belysning.
Kanske är detta en avgörande del av den förlösande utvecklingen, förr eller senare, att behovet av förändring och frid måste komma inifrån folket självt. Israels många problem och dess regim av i många fall långvarigt förtryck kommer inte kunna fortgå utan allt större reaktioner även inifrån Israel.
Och där behovs nog mängder med "terapi" för att läka dessa gamla sår, inte bara i traditionell mening, utan snarast på ett själsligt omvandlande sätt.
© CMM jun 2009
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar