Att känna sig "dålig" fastän man är så bra - gör upp med "skulden", öka själsinkopplingen!

Här några utvalda stycken från en längre artikel jag skrev i början av 2000-talet, som jag nu uppdaterat en del.

Det här är både intressanta och matnyttiga tankebanor. Det handlar om hur vi kan förändra våra inställningar, känslor och tankar, genom att öka vår själsliga medvetenhet, genom att förstå mer vilka vi egentligen är i vårt inre.

Det är ingen helt lätt uppgift, men många idag bearbetar sina personliga liv på detta sätt. Man frågar sig vad som leder till utveckling, om det är rätt att trycka ner sig själv, att ha skuld för olika saker osv. När detta sker enbart på ett mer materiellt plan, dvs att vi vill kasta av oss mönster och ok för att få mer vinning i våra liv, då kan det lätt bli lite obalans eller tokigt. När vi därför tar in de mer djupgående själsliga värdena och dessutom också kanske kan praktisera dessa genom inre kontakt med vårt större medvetande, då blir det mer konstruktivt och också mer bärkraftigt på längre sikt.

Den här artikeln kan du läsa i sin helhet på min andra sida, Solar Wisdom. (Klicka kommer du dit direkt).


"VARFÖR KÄNNA SIG “DÅLIG” NÄR MAN EGENTLIGEN ÄR SÅ “HIMLA BRA”?!

Perspektiv på mänskliga psykiska mönster och hur dessa kan omvandlas med själslig psykologi/terapi och SoulWork-metoden.

Den här artikeln beskriver olika psykiska mekanismer, framförallt “skuldens börda”. Detta i ett sammanhang av större själslig grund där känslo- och reaktionsmönster kan lösas med ökad medvetenhet.
”Själslig” här ska ses som en högre medvetenhet som alla människor har med sig helt naturligt, även om kontakten behöver väckas upp och utvecklas i en rad steg. SoulWork-metoden är ett sätt att skapa denna ökade kontakt, tillsammans med den personliga integreringen. På så sätt ger också SoulWork möjligheten av att utgöra en utökad psykologi/terapiform.

Att använda skuld som en “avledningsmanöver” för vår sanna utveckling kan ofta lätt spåras i vår sociala och mänskliga bakgrund som lätt gör att vi trycker ner oss själva. Vi tror oss vara “dåliga” fastän vi egentligen inte gjort något “fel”. Vi känner oss dåliga för att vi tror oss sakna egenskaper eller kraft att leva så som vi vill. Vi kanske blir ”använda” av andra människor som använder sitt ego för att trycka ner andra och tar på oss ”skuld” istället för att stå upp för vår rätt.
Varför inte stärka vårt eget inre, följa den autentiska tonen inom oss, och sluta med att känna oss som “offer”?

Även inom den traditionella psykologin och psykoterapin börjar man få upp ögonen för det “friska” och rikta intresse mot vad det är som egentligen skapar välmående snarare än “älta eländet”.
Detta synsätt är en av många infallsvinklar som inleder en själslig psykologi. Att se och uppmuntra det friska i människan, är att börja bejaka det själsliga.

Ett exempel som tar flera steg vidare är metoden SoulWork där vi kombinerar det terapeutiska med andliga perspektiv på ett väldigt praktiskt sätt. Där ser man själskontakt och närvaro som ett direkt läkande och förverkligande för människan. Detta utan att ”trosformen” (religion eller andra former) behöver vara den drivande kraften, utan snarast som ett direkt upplevande och en kontinuerlig förändringsprocess.


Många människor känner sig mer eller mindre värdelösa inom sig själva.
De kan känna sig dåliga som människor, eller dåliga i sitt yrkesliv, dåliga i sina relationer, mot sin familj osv. Många, kanske speciellt kvinnor, dras med ett konstant “dåligt samvete” när det gäller de egna barnen.
Detta “samvete” ska man lyssna på i vissa lägen. Det kan vara viktigt att höra om man ska ändra sina rutiner och skapa mer balans i sitt familjeliv t ex. Samtidigt är det förödande att styras av skuld, då den hotar att ödelägga vår självkänsla och vår livskraft.

Därav följer att vissa typer av ”samvete” snarast är en social konstruktion, och egentligen inte från vårt eget inre. Skuld, medveten eller oftast omedveten, yttrar sig som osäkerhet. Eller tvärtom, som ett kompenserat självförtroende. Man kompenserar för det som man upplever saknas och överdriver, blir osann, bullrig, överdriven. Eller förtryckande gentemot andra, för att ”tvinga dem” att tro på denna falska bild. Det kan låta långsökt kanske, men det är faktiskt inte så ovanligt.

Att “känna sig dålig” är därför inte samma sak som att “må dåligt”, även om tillstånden kan likna varann. “Må dåligt” är något pågående, kan vara en del av en läkande process, som vi kan uppmärksamma och på så sätt förstå tillståndet.
Där har vi möjlighet att bli mer medvetna.
Att “känna sig dålig” är egentligen svårare, därför det ikläder sig oftast mer karaktären av undvikande och att inte kunna eller vilja ta mer direkt ansvar. Många lägger också över sitt ”dåliga mående” på andra. Endera genom projektioner, som skapar deras ”illamående” och därmed ofta reflekterar det, så att de ändå på sätt och vis tvingas möta detta inom sig. Eller genom att skuldbelägga sig själva, och tappa kraft, gå in i ”offerrollen”.
(Text vidare i artikeln)


Vi jämför gärna med andra och tycker oss se att de har något vi själva tror oss sakna, som vi gärna skulle vilja ha. Många av oss projicerar vår saknad på det yttre, på tingen omkring oss. Det sker ofta i form av prestige, av statussaker, att känna att man får tillhöra genom att använda symboler som är tecken på framgång och materiellt värde. Men det kan lika gärna vara andra värden, egenskaper, möjligheter, relationer, närhet.
Vi kan se här, att samma sak gäller när vi betraktar våra medmänniskor. Vi önskar gärna ha deras egenskaper, deras lugn, deras energi, deras framåtanda, deras tålamod. Vi tycker oss vara sämre, ofta därför att vi tror oss vara utan det vi ser att andra har. “Varför är jag inte sån?!” frågar vi oss upprört självanklagande och samtidigt bedjande martyriskt.
Den mer konstruktiva frågan vore: “Varför tar jag inte mina behov på allvar och ser vad jag kan göra för att utveckla de här egenskaperna hos mig själv? Om jag nu saknar det här så mycket, vad behöver jag då för att kunna bli sån själv?!”

Detta är ingen omöjlighet att skapa. Detta kan vara ett ämne för meditation eller strukturerat tänkande där dessa kvaliteter eller egenskaper frammålas inom personens medvetenhet. Också viktigt är det att känna detta, leva sig in i detta tillstånd, inte bara ”se” som något yttre, avlägset. Upplev det direkt inom dig, i ditt hjärta, i det pågående medvetandet. Därmed används den mänskliga känslo- eller begärsfunktionen, men medvetet och med ett större syfte.


Att bära på osynligt dåligt självförtroende – när livsenergin inte når sitt ”syftesflöde”
Att känna sig “dålig” eller ”utan värde” kan vara tillstånd människor bär på ofta utan att reflektera över det närmare. Många människor märker det först vid en kris eller vid en behandling, t ex i terapi eller genom annan utveckling, t ex en själslig eller andlig typ av kontakt. De flesta kör på “så länge det håller” och hoppas ingen ska ”märka” att de bär på dåligt självförtroende.

Många människor (t ex inom “kändisskapet”, artister, filmstjärnor osv) kan man läsa om och jag har ibland även stött på det hos klienter, att de tror att de snart ska bli “avslöjade”, gjorda till åtlöje. Detta därför de egentligen ser sig själva som så misslyckade, att de egentligen inte kan utöva det de gör.

Men det intressanta är att oftast (så gott som alltid) gör de det de kan väldigt bra. Detta visar på hur människor ofta använder “en omvänd kraft”. Det sker en omvänd formulering av personens uttryck. Man vill göra något bra, man gör också något bra, men man ser det inte själv eller kan inte ta emot att andra uppskattar det.
Man straffar sig själv genom att klanka ner på sig själv genom att vara rädd, orolig. Man straffar sig genom att bära på ”skuld”, kanske helt omedvetet.

Man kanske på detta sätt fyller ut något inom sig där det finns ett tomrum. Istället för att möta tomrummet och verkligen gå ”till botten” med dessa konstruktioner, dessa mönster och deras kärna, cirklar personligheten runt dessa. Det skapar ofta ”tyngd” helt enkelt därför dessa tankeformer drar ner energin. Den sanna, genuina livsimpulsen, som egentligen genomströmmar alla människor från en större livskälla (själen m fl olika benämningar), fastnar i gamla hjulspår, kan man säga. Energin, som övergår i mer personlig kraft, ”centrifugerar” inte riktigt som den ska.


Olika mönster av skuld
Människor använder ofta olika former av skuldkomplex för att omedvetet hålla sig tillbaks. Genom att “ha skuld” skapar det lägre jaget (oftast känslokomplexet) en legitimitet för oss att inte gå vidare i vår utveckling, inte ta ansvar för vår inre kraft, vår inre vilja.
Det är vårt undermedvetna, det förflutnas ouppklarade “lagringar” i våra energifält/vårt psyke/vår personlighet, som påverkar och styr oss.
Genom att namnge skulden och se hur familje- och/eller gruppmönstret fungerar med sina förtryckande, repressiva punkter och band, kan individen på sikt återerövra sin egen frihet.

Många depressiva mönster handlar om att vi omedvetet inte vågar ta ställning för vår helhet. Inte kan eller vågar ta ställning för vår inre kraft, det som vi inom SoulWork kallar vår ”jag-punkt” (som vissa mer helhetsinriktade psykologiska utvecklingsformer kan kalla t ex ”självet”).
Jaget och dess odödliga länk med själen är egentligen vår grund, vår lösning på alla våra problem. När vi kan aktivera och medvetandegöra dels vår egen jag-kontakt, och därmed också vår egen inre och högre själskontakt, hittar vi ett nytt fokus. Det sker ofta spontant. Detta innebär samtidigt en ständig träning, att bli medveten och skapa en allt mer varaktig kontakt.

(Hela artikeln kan läsas här)

© Mikael Matthis, aug 2001. Uppdat. feb 2008, juli 2009. "



© CMM, Nya Tiden juli 2009.