Är vulkanen del av ett större "återfödelsedrama" nu? Energipåslag och olika signaler för mänskligheten.

26 länder har nu stängt ner sin flygtrafik idag lördag (17 april 2010) på grund av vulkanutbrottet på Island.
Vulkanen ligger under glaciären Eyjafjallajökull, cirka 12 mil från Reykjavik. Det senaste vulkanutbrottet i glaciären Eyjafjallajökull var 1821-1823, alltså nästan 200 år sedan. Men då pågick det tydligen i nästan två år!
Omgången innan dess var 1612.

I morse när vi satt och såg ut genom köksfönstret kändes det faktiskt ganska märkligt.
En tunn sol lyste genom en mjölkvit hinna. Ett kyligt, blåaktigt ljus.

Känner igen det från en eller två solförmörkelser, av olika grad.
Det uppstår en sorts tomhet i denna stund. Det är som naturen håller andan ett tag.
Kanske detta också visat sig i den enorma energi som pågått nu i några dagar, som i sig varit märklig också (om än inte överdrivet "extraordinär").
Det kan hänga ihop med denna händelse med askan etc.
Det kan vara ett slags frigörande som sker nu. Människor måste stanna upp. Mycket i samhällets vanliga gängor skakas om plötsligt. Människor kan kanske vakna till lite och se sig omkring.

För min del har det varit både ett utpräglat tryck, men också en upplösande effekt i energin. Mycket stark tidsförskjutning eller nu-läge.
Detta är inget onormalt alls i sig för min del. Det är tillstånd som funnits med länge, men också ökat med åren, egentligen sedan 2002-2003 och framåt.
Nu har dessa tidsupplevelser varit väldigt markanta dock och överlag tillstånd av både mycket stark energi i form av viljeladdad kraft (som exempel Vädurens period som vi nu är på väg att lämna precis och som jag skrivit om tidigare här). Men också en enorm trötthet just igår. Var tvungen sova flera gånger på dagen, väldigt ovanligt. Och sov ändå bra på natten innan och natten efter, till idag.
Detta tangerar en annan aspekt i denna energi som jag inte riktigt fått tag på, men som idag när vi satt vid frukosten kunde härleda eventuellt till denna händelse med vulkaanskan och dess moln.

Foto: Anna Dóra Pálsdóttir
Det kan knappast vara en slump att detta händer, även om det är helt naturligt att se det så också förstås, utifrån "naturens nycker", som en del säger.
Naturen gör som den vill. Jordens innanmäte i de rent fysiska termerna reagerar och förflyttar sig utan möjlighet att påverka.
Samtidigt följer detta i övergripande perspektiv ändå en plan förstås. Och då menar jag inte detaljmässigt, utan på lång sikt.
Ett vulkanutbrott hit eller dit är förstås ingen stor sak i jordens egen "tanke".

Men sett från mänsklighetens perspektiv är det knappast någon slump. Både rent praktiskt förstås, men också symboliskt och kanske också existentiellt, beroende på hur detta skede utvecklas.
Jag tror naturen och jordens böljningar ligger bortanför människans räckvidd i det stora hela. Samtidigt används dessa former för att ge mänskligheten olika möjligheter men också utmaningar. Detta är förstås lagstyrt, men återigen på väldigt övergripande plan.

En aspekt är människors vardag med ofta ständigt jäkt och fläkt. Och vad det kan innebära att leva i en sorts "bubbla" av en egentligen ganska overklig eller artificiell miljö. Jag tänker först och främst på alla företagsfolk, politiker och andra som kanske utan så mycket tid eller vilja till egna funderingar ständigt beger sig från möte till möte i det globala landskapet.
Kanske utan att hinna stanna upp och se på sig själv och sin situation med nya ögon.

Men också förstås alla turister som svämmar över sina breddar på jakt efter upplevelser av avspänning, vila, festande, nya turistmål, vad det nu kan vara som ska utgöra en guldkant på den kanske annars ganska rutinmässiga tillvaron av plikter och icke-reflekterande.
Dessa människoflöden stannar nu upp och det blir så tydligt hur sårbart det moderna, teknologibaserade samhället är.

Vissa tolkar tydligen in mer omfattande existentiella förändringar. Såhär skriver Aftonbladet i sin ledare (utdrag 17/4 10): "En känsla av ödmjukhet. Runt om i världen finns nu strandade europeiska flygpassagerare som tvingas vänta på att vinden ska föra bort askan. En antydan om den stora katastrofen. Precis så här skulle en undergångsskildring kunna inledas."

Hmm. Ragnarök, ni vet myterna med de fornnordiska gudarna och deras strider. Detta speglar dock något som redan har hänt, hur världen då gick under genom översvämningar.
Men trots denna dramatiskt ödesmättade anspelning - kanske inte helt fel. Även om det känns överdrivet att betona "katastrof" här.
Detta kanske snarare kan ses som en del i en process av "uppvaknande". Ett reningsbad som mänskligheten håller på gå igenom, även om många inte tänker i de banorna dagligdags, så tycks ändå allt fler människor inse att mycket nytt står och stampar i hallen.

Vulkanaska... hmmm, apropå hälsa, så minns jag plötsligt att jag tagit något medel nån gång som kallades "vulkansand", men också prövat olika sorters aska tidigare. Det sägs vara renande för innanmätet. Och det var det nog.
Kanske den här askan också kan ses som ett slags kollektivt "reningsbad"? Inte bara just nu i sig, utan mer som ett uttryck för detta.
Kanske både för jorden och människorna. Att vulkanen är en sorts symbol men också även rent konkret kanske, en sorts förlösning, att släppa ut "känslor" eller gammalt skräp som förtärs i elden och hettan.

Och askan som sprids kanske inte alls är negativ? Den kanske är läkande?
Om inte annat i energiflödena som frigörs.

© CMM Nya Tiden, april 2010