Många inom nyandligheten och överlag inom miljörörelser och andra forum för engagemang och gott tänkande, ser på vår planet som ett levande väsen. Och många människor överlag kallar jorden gärna för en "hon", Moder Jord.
Detta epitet rimmar också med den tidlösa visdomens tankar kring att vår fysiska materia, men också andra nivåer av materia, tillhör och uttrycker den feminina aspekten.
Det är Modern som ger liv och bär fram liv, genom formen, genom materien.
Materien är alltså liv. Det finns inget "dött". Ingen "död sten", inga "låtsasträd". Alla insekter, fåglar, djur känner och upplever liv på sitt sätt. Alla har sin plats i denna ordning.
Respektive nivå och rike har sina materieformer: mineralriket - växtriket -djurriket -människoriket. Men även högre riken med dess högre världar har sina materieformer, även om de är annorlunda än de vi är vana vid.
Varje typ av materia bär fram sin unika frekvens, sina vibrationer som är energi, som skapar och alstrar medvetenhet - på sin respektive nivå, med sina respektive tillhörande former av liv.
Och även rymden, alla planeter, solar, system, har sina livsformer i olika nivåer och former.
.jpeg)
Samtidigt när man talar om att vi "måste hjälpa vår jord", så inser man sällan att vår planet inte är en passivt mottagande form. Det är förstås helt sant att som människor har vi ett enormt ansvar som egentligen bara får låna denna natur, vår fantastiska planet. Vi varken "äger" eller "besitter" den på något sätt.
Detta är en del av den stora mänskliga illusionen, att tro att förhållandet skulle vara det motsatta. Att vår jord är till enbart för människan, speciellt människor som tror att denna form är till enbart för deras egoistiska utnyttjande i större skala.
Detta är en viktig grund, men det finns fler.
Vår planet är inte bara ett kvinnligt väsen i sin formnatur, utan också besjälad och manifesterad av ett högre väsen, vår planets liv i en högre form.
Detta väsen har också en gestalt i denna tid med en manlig pol. Han har sitt ursprung på en högre kosmisk nivå. Samtidigt har denne "Världens Herre" också medvetenhet om allt som händer i denna förlängning och gestaltning av honom själv, denna värld av liv där mänskligheten är ett centrum för uttrycket av liv, medvetenhet och form.
Det är denne gudomlige representant för hela vår planetära utveckling som den kristna bibeln omtalar med orden: "Inte en sparv faller till jorden utan att er Fader vet det.” (från Matt. 10:29 - finns olika återgivelser).
Med detta menas: Allt i människans värld och i de övriga världarna är känt i högre världar. Inget sker utan att det noteras och "vägs".
Allt sker dock enligt lag. Inte av någon tillfällighet, heller inte av "straff eller synd".
Ingen Gud delar ut "straff", utan verkar förstås enbart för det högre godas verkan inom allt och alla. Allt är ju redan en del av denne själv!
Det senare med "skuld och straff", den "avundsjuke guden" ("du skall icke ha några andra gudar jämte mig"), är snarast den judiske guden i gamla testamentet som inpräntats hos många, inte minst på ett psykologiskt plan, vilket fortfarande också backas upp t ex genom många kristna och judiska fundamentalisters missförstånd och negativa krafter som medvetet använder sig av dessa uttryck för att fängsla människors medvetanden.
Denna "jehoviska" tankeform har sin grund inte i någon högre livsnivå, ingen högre värld. Utan den återspeglar - människan själv, menar flera förmedlare av den "tidlösa visdomen" (t ex Blavatsky påvisade detta på flera sätt).
Därför är det minst sagt avlägset att försöka återbilda "Världens Herre" vare sig som konstnär eller som många medier tror sig kunna göra genom att påstå sin personliga kontakt med detta väsen och denna nivå. Väldigt mycket missförstånd eller vilseledande information florerar kring detta (liksom överlag vad gäller olika andliga innebörder, t ex "kontakt med mästarna")
Få människor har mött denne gestalt på något sätt och få skulle överhuvudtaget klara av den energi som han förmedlar.
Hans många olika, mer eller mindre kända namn, finns ändå spridda i vår värld, vilket tyder på att hans närvaro (sedan många miljoner år, uppger esoteriken) är ett faktum. T ex Melchizedech, som var judarnas namn på "Världens Konung", som de i sin tur förmodligen hämtade från de äldre tidernas historia genom sin tid i Babylonien, i kontakt med den kaldeiska visdomen.
Och även om han varit länge dold (som "Fadern" är dold, både i denna livsaspekt, den högsta verkande energin inom vårt planetsystem, och som gestalt), så sägs och tycks denna energi få en allt större effekt i vår värld. Detta är den "gudomliga Viljans" energi, som tillsammans med de andra högre gudomliga aspekterna, står bakom all utveckling i vår värld.
Samtidigt som denna fördoldhet alltså finns och ska försöka inses på ett mer omfattande plan, så blir denne gestalt och överlag många av de gudomliga och andliga vägledande individerna i högre riken, alltmer kända för mänskligheten.
Detta är förstås ingen slump, utan del av den högre plan som vi långsamt, men ändå så enormt snabbt, ser träda i verket i vår tid. Det är en plan som verkar för allt livs bästa, som tillvaratar essensen i alla livsformer på bästa möjliga sätt, bara varje människan enligt lagen om fria val också vill och kan samverka med denna förnyelse och förändring.
"Gud Fader på Himmelsbågen" (eller "Gud Fader på Regnbågen" av Carl Milles, Nacka Strand, Sthlm.
Planen, i alla dess nyanser och dess enorma mångfald och för de flesta människor helt okända natur, är egentligen det som leder oss framåt, utan några krav på en specifik tro eller tillhörighet. Det är snarast livsflödet genom enhet och samverkan, respekt och tolerans för alla livsformers olika natur och karaktärer, som visar sig mer tydlgit, som vill öka sin verkan, genom oss, för lviet.
Många andliga, inte minst inom många religioner av alla de slag, erkänner att "Gud är Kärlek". Detta är början på vägen för högre insikt och att börja leva den innebörden genom att inse sin egen "ande", den andliga kärleken inom sig själv och i varje människa som en odödlig livsenergi. Att respektera och hedra detta hela tiden i vardagen (utan att det måste utgöra en specifik tro).
Detta är också själens grundelement.
Samtidigt som vi vördar den kvinnliga principen som okränkbar, det "heliga i formen" (heliga anden, heliga andan), så ska vi som människor och själar gå en annan väg än den materiella. Vi utvecklas genom formen och får använda materien, men materien tycks inte vara vårt "ursprung" eller vår egentliga väg.
Vi lär oss på "återvändandets väg", som leder till en allt mer ökad kontakt med successivt högre livsnivåer, att förenas allt mer medvetet med vår närmast högre medvetenhet, vår själsnatur.
Detta fortsätter sedan i högre nivåer av kontakt och integrering och uttryck livsspiralen efter det.
Vi lever inte bara en gång, som många tror inom flera religioner. Vi lever inte för att kunna genom ett enda liv kunna uppnå ett himmelrike, t ex genom ett "moraliskt liv" med goda gärningar eller att "återuppstå på domens dag" .
Livsutvecklingen i människan som ett uttryck av successivt ökat medvetande, är något som tar lång tid. Den stegrande föreningen med enheten är inget som sker under ett liv, utan är ett mödosamt verk.
Och samtidigt, i vår tid, i denna övergångsfas under ett antal år på cirka 300-400 år (från slutet av 1700.talet ca), så stegras denna utvecklingstakt enormt! Bara i efterkrigstiden har denna utveckling mångdubblats många gånger om.
© CMM, sept 2009
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar