lördag 26 september 2009
Vänner från "yttre rymden" - eller inre rymden?
Fortsätter som hastigast på temat "rymden" här ett tag till. Ett tidigare inlägg här på Nya Tiden handlade bland annat om en film som "Sveriges ufo-pappa" bekräftade faktiskt inte var en bluff (som så ofta görs, utan att egentligen alltid kunna veta).
Detta att ha olika "experter" kanske skapar en atmosfär av trygghet och säkerhet för många, som en förälder, som min fru klokt gjorde en parallell till i ett samtal med några vänner på deras balkong häromdagen, då vi kom in på ämnet kring olika fenomen och uttryck för "det okända".
Här tar jag upp en annan omtalad sida av "rymden"; "cropcircles" - sädefältscirklarna. Dessa som uppstod från början framförallt i England, men också i en mängd andra länder under årens lopp, även några i Sverige då och då.
Tar med en film här också, en bland otaliga andra om dessa fenomen som uppstår i sädesfält och några av de förmodligen tusentals olika symboler, "meddelanden" och geometriska former som skapats genom åren.
Det här är något som alltfler människor intresserar sig för och som blivit alltmer uppmärksammat genom åren. Kanske är det för att det sker så konkret. Och oavsett vilken sorts varelse eller samlad intelligens som står bakom detta, så verkar det handla det om någon sorts kommunikation, det är ju uppenbart.
En del har varit bluffar, som en tv-film visade för några år sedan. Två gubbar som sade sig ha åkt runt och gjort alla dessa mönster. Hmmm... Det var också en bluff, visade det sig senare. De hade väl försökt göra en eller två formationer, som var så klumpiga jämförelsevis med de som uppstår spontant, att det var lätt att se skillnaden. Vem som stod bakom deras blufförsök kom inte fram, vad jag hörde om då iaf.
En väsentlig skillnad på de äkta cirklarna och bluffarna sägs vara att när människor gör dessa så bryts axen i fälten, medan de annnars böjs utan att gå av. Det är tydligen en så exakt avvägd rörelse som skapar dessa formationer.
En annan är att många kan känna och också mäta den förändrade energin i dessa cirklar. Och det finns många fler kännetecken.
Se film här. Från youtube.com. Vill du se fler exempel, sök bara på "cropcircles"
Vi vet inte vad dessa cirklar är för något, hur de uppstår, vilka som gör dem. Men många tolkar det som att de har med "utomjordiska intelligenser" att göra.
Ja, kanske det. Det skulle inte vara otroligt, eftersom dessa formationer är så enormt sinnrikt utvecklade, sker i ett ögonblick och lyser med en väldig skönhet och samtidigt inneboende innebörd.
Att rymden är full av liv är ett faktum, i alla fall för mig och med mig miljontals människor i denna tid. Det betyder dock inte att alla dessa intelligenser av olika art och också olika nivåer, är här just för att skapa sädefältscirklar.
Dessa krafter gör säkert mycket annat i det "osynliga". På många sätt verkar de kunna bidra och stötta människor och vår planet även utan farkoster. Farkoster är på sitt sätt kanske egentligen en ganska "grov" företeelse.
Detta var något som jag tog upp mycket förr om åren, bl a på föredrag runtom i Sverige, då denna aktivitet var mer aktuell och pågående. Efter omkring 1996 tycktes detta fält av inverkan ha trappats ned. Inte för gott, utan som en fas.
Ett skäl till detta är förstås människans fria vilja. Ingen högre kraft eller intelligens (oavsett vad vi nu vill kalla det för) kan eller vill bryta denna lag. Människan måste gå vägen själv.
Samtidigt kan mänskligheten genom sin egen utveckling och sin åkallan av det högre (i olika former) tilldra sig uppmärksamheten och ett utökat utbyte med högre livsnivåer. Detta är vad som sker i vår tid, även om det är mycket litet känt som ett faktum på en mer officiell nivå. Samtidigt är det miljontals människor som inser detta, endera omedvetet instinktivt eller mer medvetet.
Men för mig är just dessa yttringar med cirklarna något som handlar om vår planet. Kanske kommer dessa typer av "meddelanden" rent av inifrån jorden själv? Det låter väl väldigt "spacigt" och kanske helt främmande, speciellt om man aldrig hört talas om att jordens inre skulle vara befolkat av en annan typ av liv, en människoliknande ras som lever helt i fred och som i denna tid så sakteliga kommer göra sig mer bekant med "jordmänskligheten" på ytan.
Det finns en rad skildringar kring detta, bl a genom namn som Agharti, "jordens inre liv", som ett stort tunnelsystem täcker upp och fungerar som kommunikationssystem för, menar en del.
Dessa livsformer kan bestå av en eller flera andra typer av utvecklingformer, andra så kallade utvecklingskedjor som mänskligheten inte ens känner till.
Det finns en hel del litteratur om detta, även det som verkar vara seriös, empirisk forskning.
Denna är dock inte erkänd förstås av den till stora delar "matrix-formade" sedvanliga, främst materialistiska naturvetenskapen. Den som gör anspråk på att vara den "enda vetenskapen" och den som utmålas vara den enda människan behöver.
Detta är förstås ett felaktigt utgångsläge. Både för vad vetenskap kan och bör vara, som sakdefinition, men också i sin etiska innebörd; i sin tjänst till mänskligheten.
Som jag återkommer till då och då, så är vetenskapens främsta uppgift att bistå mänskligheten i dess utveckling, vilken man ofta tycks glömma bort i utdunstningarna av ekonomisk jakt, prestigefrågor och heliga statusnivåer.
Vetenskapens dilemma uppstår då man inte kan studera olika livsuttryck (och deras annorlunda nivå i förhållande till den vardagliga människans medvetande), helt enkelt för att de inte passar in i en tidigare gjord teoribyggnad. Eller snarare kanske, att de inte passar in i vetenskapens arbetsgivares planer och ideologi om vad som anses vara nyttig information för den övriga mänskligheten. Därav sållas information, kunskap och upptäckter väldigt hårt, speciellt den som visar på alternativa livsförhållanden. Detta sker bl a genom att inte ens beaktas.
Jag ska återkomma till detta, för det är en viktig fråga.
© CMM Nya Tiden, sept 2009.
Etiketter:
Agharti,
Forskning,
jordens inre,
Rymden,
Sädesfältscirklar,
ufo,
vetenskapskritik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag har av mina guider fått veta att ingången till tunnelsystemet skall ligga vid antarktiskt(kajmal)
SvaraRaderaDet sägs finnas flera ingångar. Det finns som sagt en hel del forskning och skrivet kring detta, t ex Alec Maclellans bok The lost world of Agharti från 1982, som samlat en hel del uppgifter.
SvaraRaderaÄven om en del av dessa uppgifter är ofullständiga och sammanblandade, är det intressant för oss människor att ta del av i denna tid. Det ger perspektiv.