Gärna fysisk hälsa, rätt vikt osv - men måste vi "tillbaks till stenåldern"?

Att äta lite kolhydrater och mer fett har blivit något av en hälsofluga.
Och de som boostar denna diethållning påstår också att det är helt naturligt för oss människor, "för det var så vi åt när vi var stenåldersmänniskor".

Ok, så får man naturligtvis tro om man vill det. Och som jag nämnt tidigare så finns en hel del positiva saker med denna kost, som med många andra kostidéer. Men också en del "skumma" grejer.
Som att man här säger att vi egentligen inte utvecklats någonting sen stenåldern, fysisk sett, och därför ska fortsätta äta kött och mycket fett. Och att det är onaturligt att äta vegetarisk kost, vilket skulle vara "emot våra gener" osv.
Men stämmer det verkligen?

Detta kan låta tokigt i sig på flera sätt.
Dels när många är så vana vid att fett (speciellt mättat fett) ska vara "hälsoboven" nummer ett.
Många bantar och svälter sig, framförallt unga kvinnor, genom att äta lättmargarin och snåla med kalorier (fett) för att uppnå skönhet och social status.
Detta verkar vara fel väg, något jag alltid känt rent spontant. Där håller jag med, använd hellre riktigt smör eller bregott. Men också olivolja är förstås bra.

Jag går inte in på dessa rön i sig så mycket här. Och jag är absolut ingen "näringsexpert" - det finns det tillräckligt många av i alla dessa olika dietläger, som gärna "skriker" på varandra vad som är "rätt och fel".
Grunden för denna metod (med deras hänvisningar till sina forskningsresultat) hävdar att fett inte är skadligt i sig. Fett omvandlas av kroppen automatiskt då man inte intar så hög nivå av kolhydrater. Kolhydrater behövs, men inte i så stor mängd, menar man.

Det verkar ligga en hel del i detta. Speciellt vad gäller det socker/kolhydrater som i godis, läsk, bakverk, men också till viss del i pasta, bröd m m. Dessa kallas för "snabba kolhydrater" och höjer insulinnivån i kroppen väldigt snabbt. Medan långsamma kolhydrater höjer denna nivå mer balanserat.
Tanken är här, menar dessa former av dieter (Atkins, stenålderkost, low-carb m fl), att ju mindre insulin som produceras, desto fortare förbränner kroppen överflödigt fett (tar av sina fettdepåer). Det kan kanske vara så.
Hur detta sen påverkar på längre sikt och på fler nivåer är en annan sak dock. Och jag törs inte uttala mig om det.
Alla gör sina egna erfarenheter. Och man får pröva sig fram.

Andan är fortfarande hårt driven bland dessa utövare av denna diet. Som om det handlade om ett politiskt manifest, en verklig rättvisefråga - .
Och det kanske det är för många.
Och samtidigt är det nog också vanligt att man bara använder sig av kostidéerna på ett mer avspänt sätt, allt efter eget huvud, och inte bryr sig om allt argumenterande och de trosmässiga frågorna runtomkring,

Det är förstås inte fel att tro och kämpa för ideal (idealvikten?) och sin tro. Men risken är att man istället för öppenhet och kommunikation mellan olika typer av hälsa, rön, effekter blir mer trosstyrd. Och att det därmed slår över i en eller annan form av fanatism.
Så har det kunnat vara tidigare med vegetarisk kost t ex. Och förstås den "vanliga" kostens många olika direktiv genom åren som också styrts på näranog "fanatiska" sätt (om än mer nedtonat) genom livsmedelverkets och andra instansers styrning av vad som anses som hälsosam mat.

Som jag skrev förut i två tidigare inlägg om detta (läs här och här) så finns en del att säga om detta. En hel del är bra med denna metod tycker jag, inspirerande och nyttigt, framförallt det här med att reducera sockerintaget. Men även tankarna om fettets funktioner och hur detta kan ha blivit felaktigt använt av myndigheter och traditionell läkarvård, är intressant. Missförstånd eller missbruk är svårt att avgöra.

Perspektiven med det raffinerade sockrets och de ogynnsamma kolhydraternas ohälsosamma effekter är samtidigt inget nytt, bara att nu har denna kost fått större genomslagskraft. Många vegetariska hälsoinspiratörer och -ätare har framfört ungefär samma sak under decennier, förmodligen ännu längre tid; Ät mindre bröd, ta bort pasta, ät överhuvudtaget inte så mycket mat med kemiska tillsatser och E-märkning.
Och ät förstås inte socker genom godis etc.

Denna dietlära påstår, tillsammans med flera andra former av dieter som t ex Atkins, att människan är inte gjord för vegetarisk mat, heller inte för kolhydrater. Att människan egentligen är en sorts "grottmänniska" som ska äta "som man gjorde då".
Dessa ganska märkliga argument stämmer förstås såtillvida att vår tids manipulation av näring genom industriell tillagning av vår föda har försämrat hälsovillkoren markant. Masskonsumtionen av mat genom ökad tidspress leder in våra matvanor i helt missriktade banor.
Det kan därför anses oetiskt överlag vad gäller matindustrins profilering med sockerförstärkning i så många matvaror. Som dessutom i sin tur göder konsumtionen av dessa varor ännu mer - sockerintaget skapar begär efter mer socker.

De här frågorna är viktiga i sig.
Men frågan är om lösningen ligger i identifikationen med någon svunnen "stenålder"? Nej, jag tror inte det.
Det känns för tokigt, helt spontant. Det är heller inte rent värdemässigt och tankemässigt rätt riktning.
För att förstå det behöver man ha en egen insikt vad en människa är och vad mänsklighetens syfte är i större perspektiv.
Frågan om hälsa t ex handlar egentligen inte bara om vår fysiska kropp, även om den är väldigt viktig.
Det handlar också om var vi är i vår egen utveckling.

Som jag skrev nyss (se här) så är våra liv i den fasta fysiska formen av enorm vikt, därför det är här vi kan frigöra oss från det förflutnas präglingar på alla nivåer (inte minst fysiskt). Vi lär oss behärska och använda vårt medvetande genom våra olika medvetandefunktioner som också har sin respektive materia (höljen eller "fält").
Vi är på det sättet helt beroende av och inställda på att fungera genom form, genom materia - men i olika nivåer. Vi har också tillgång till högre livsnivåer, om vi lär oss om dessa, kan integrera dem i vår egen varelse och på så sätt göra dem till del av vår egen medvetenhet.

Att bara säga att hälsa är att "nå sin idealvikt" är för enkelspårigt och gynnar inte människors behov av en mer nyanserad utveckling.
Att bara säga att om vi uppnår rätt vikt och en god hälsa i den fysiska kroppen, så löser det alla våra problem, är förstås befängt och orealistiskt.
Och att påstå att bara vi äter kött och fett så blir vi "mätta och lyckliga" är inte bara en förenkling, utan kan också vara ett steg i fel riktning.

Vi behöver utforska mer vad som är "näring", på fler nivåer av vår utveckling och av mänsklig aktivitet.
Vi behöver lära oss mer om vad vårt större helhetssammanhang vill lära oss, även i fysiska termer vad gäller vår hälsa.


© CMM Nya Tiden, apr 2010.