Ibland kan det låta mer lättvindigt när man talar om mänsklig utveckling, både vad gäller andliga tillstånd eller t ex något mer vardagligt som "positivt tänkande".
Det kan gå inflation i detta. Och därför är det förstås viktigt, tycker iaf jag, att belysa olika sidor.
En sådan sida är att det kan vara väldigt tufft ibland att utvecklas. Det krävs en hel del, mod t ex, att våga släppa efter på gamla mönster som trixar och hotar och överdriver. Kanske säger "att om du utvecklas mer så råkar du illa ut" eller som vill skapa skuld.
Dessa det förgångnas "röster" kan på ett sätt ses som illusioner, naturligtvis. Men de kan också ha starkt inflytande, genom det omedvetna hos oss människor.
Kopplade till olika former av separation-smärta, men också våra egna misstag i det förflutna och vårt egos begär, binder de upp olika delar och nivåer av vårt medvetande. Därmed hindras vårt jag i sitt flöde, att ta emot helhet, ta emot själens impulser.
Och jag respekterar verkligen alla som jag får möta genom SoulWork (terapi/coaching, kurser) som ger sig i kast med sina inre utmaningar och vill utvecklas.
Och jag respekterar mig själv för allt jag fått gå igenom på min väg. Framförallt då jag fått "nåden" att ta inre steg som jag inte trodde var möjliga. Då jag varit tvungen att genomgå sådana reningar och omvandlingar att jag inte trodde det skulle gå att klara mig igenom dem.
Men det gjorde det, förstås.
Dessa skedde ändå därför att jag måste varit mogen för det, på något sätt, det har jag kunnat inse senare.
Och så kanske det är med oss alla. Vi får möta mycket som vi inte kan tänka ut innan.
Som själen eller livets inre mening, vad vi nu vill kalla det för, ger oss som vi kan växa igenom.
Därför, alla som går igenom sin utveckling oavsett vilken fas det nu kan röra sig om, behöver på olika sätt möta sig själv, möta gamla illusioner, möta gamla "spöken", även från djupa kollektiva fält inom den mänskliga familjen och historiens gång.
Detta som jag också tagit upp förut, hoppas jag gör det klart, att jag är inte en anhängare av "luftslotts-tänkande" inom personlig utveckling eller förenklad, snabbhets andlighets-utveckling.
Varför jag tar upp detta just nu, är bl a för att min fru tidigare idag läste en artikel för mig från en hälsokosttidning (reklam) om en traditionellt framgångsrik "mental tränare" som sägs som så många vara "expert" på dessa frågor.
Hans tips, säkert helt ok för den som vill mer "kämpa" genom att skapa mål och uppnå "framgång" på dessa sätt, kändes väldigt syrefattiga och onyanserade. Dels därför så många nästan "tjatat" sönder dem, dels därför att de inte riktigt ger utrymme för livets oväntade händelser och den innebörd och också möjlighet till växande som kan ligga i dem.
Missförstå mig rätt nu. Jag håller med om att det är bra med mål på sitt sätt, det behöver de flesta av oss. Vi verkar med vår vilja och därför med "strävande". Dvs vi söker göra det vi får energi av och också som vi ser ger något till andra. Vi önskar ta reda på mer hur vi kan öka dessa framsteg, både inom oss och i världen, absolut.
Men det som slog mig då som Nina o jag också pratade om nu, är att det förstås finns så många olika nivåer av detta "positiva tänk".
Vissa har det mer som drivande affärsidé, för att i första hand skapa lycka genom pengar, materiella tillgångar, för att lyckas med sin karriär osv.
Andra har det mer som personlig utveckling, affirmationer t ex, för att omvandla rädslor, skuld osv. Ofta mer fokus på relationer än bara egna personen.
Också mkt bra, det höll jag på med en hel del på tidiga 80.talet tillsammans med frigörande andning och den då relativt nya rörelsen i Sverige av "helhetstänk" och att själv ta ansvar för sina känslor och sitt liv. Sondra Ray var en stor föregångare då, Leonard Orr, och förstås många andra.
Sedan kommer vi till en tredje övergripande grupp (med många nivåer också) där det "andliga" inslaget ökar alltmer.
För min del har detta alltid varit tongivande, även om jag utforskat många andra "stilar" eller nivågrupper också.
Här handlar det mer om att vi inte strävar i första hand efter ekonomisk vinst, utan mer taggar ner, tar livet som det är, och riktar in oss mer på inre värden.
Detta grundar sig på liknande principer förstås och det "positiva tänket" är självfallet med här också, som en viljekraft. Men det är inte lika "uppblåst" om jag får säga så utan att degradera andra uttryck. Detta helt enkelt därför detta moment är mer i bakgrunden, mer självklart.
Det är också då vi märker att vårt "positiva tänkande" också gärna innefattar alltmer av andra. Andras välgång, framgång, relationers utveckling. Världens utveckling.
När vi dessutom märker att vi innefattas alltmer i ett större luftrum av vår existens, då kanske vi också inser att vi redan är där, i denna kontakt, detta flöde.
Sedan om det inte alltid blir så som vi tänkt, nej, hur skulle det vara möjligt egentligen?
När livet är så omfattande, och vi har så mycket material med oss egentligen som vi inte ser eller kanske ens anat i vårt medvetande.
(Tidigare inlägg som anknyter till detta tema; här och här)
@ CMM Nya tiden, feb 2011
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar