Fortsättning del 2: Naturvetenskapens blinda fläckar där "tron" snarare regerar än "den objektiva ofelbarheten"

Läs gärna del 1 först av denna lilla "serie" om naturvetenskapens behov av ökad humanisering och insikt i den större helhet av liv som också den ingår i.

För att studera fakta anser naturvetenskapen oftast att man endast kan utgå från tidigare kända teorier och att dessa måste passa in i samma fysiskt materiella utgångspunkt. Oftast betyder det att kunna väga, mäta, se, dvs uppfatta med sina fysiska sinnen.
Mycket av detta är förstås sunt och logiskt och tränar människans sinne att tänka i dessa banor. Problemet uppstår för denna typ av vetenskap då man ofta styrs av en ideologisk och psykologisk barlast genom sina lojalitetsband med t ex olika ekonomiska intressen (som t ex med läkemedelsindustrin, läkarvårdens ömsesidiga beroende), bidragsberoende, prestigeformer osv.

Dessutom tillkommer de subjektiva föreställningsvärdena, dvs vilken verklighetssyn forskaren/läkaren/ vad det nu kan vara, har.
Denne persons tro är inget som tas med i sammanhanget, i bedömningen av dessa ”fakta”, men tron har faktiskt en stor betydelse här.
Dessutom tillkommer det som brukar kallas för ”Heisenbergers osäkerhetsprincip”, en mycket intressant vetenskapligt belagd iakttagelse. Detta skedde främst inom fysiken, detta ämne som ofta går i bräschen för nytänkande i vår tid och också en expanderad livssyn. Heisenberger menade att människan som utför ett experiment alltid påverkar dess resultat genom sin medvetenhet, dvs genom sina tankar, bilder, föreställningar osv.

Man kan allmänt tro att forskare, läkare, psykiatriker, tekniker, överlag människor med en mer materialistisk hållning som sin utgångspunkt för sin gärning, inte bygger sina handlingar och åsikter på ”tro”. Men den omtalade ”objektiviteten” är ofta skenbar och bygger på antaganden och sociala och ekonomiska överenskommelser och trender snarare än enbart fakta.
Dessa fakta är ofta också kortsiktiga i sina intressen och framtida perspektiv, vilket därmed inte rimmar med forskningen etiska inriktning att verka för det mänskligas allmänna bästa.

Kanske är det därför många tekniska och naturvetenskapliga rön missbrukas? Hur detta avspeglar människans lägre natur och den felaktiga förståelsen för vad materien innebär (ingen materia är "död"). T ex genom krigsutrustning, försök att styra livets grundstenar (dna m m), miljöförstöring genom skövling och kemisk industri, de många problemen med odling, näring och överlag mat till världens svältande och mycket annat.
Kanske är det därför t ex som så många felaktiga utföranden sker inom vården trots all dyr, fin utrustning (samtidigt som enormt mycket bra görs också förstås). Kanske är det därför många mediciner till dyra pengar inte har någon effekt, eller ännu värre, en skadlig effekt (Cochrane insitutet, USA, har gjort flera stora studier på detta)
Kanske är det därför många så kallade alternativa hälsometoder, vitaminer, överlag sunt förnuft vad gäller mänsklig utveckling, motarbetas av intressen som säger sig ha ”vetenskapliga fakta” i ryggen, men egentligen mer förvränger dessa?

Där träder t ex olika sorters läkare fram och påstår att ingen forskning har gjorts om bland annat vitaminers goda effekter för hälsa. Detta är ovetenskapligt och verkar dessutom skenheligt, eftersom det inte är sant. Många studier har gjorts t ex om c-vitamin med goda resultat (se t ex översikt med källreferenser av dr Bo H Jonsson, tidningen 2000-talets vetenskap 4/2008, sid 21-22)
Andra läkare påstår att t ex akupunktur och andra alternativa hälsometoder inte har någon bevisad effekt, vilket också är en osanning.
Här ser man exempel på hur dessa personers tro, deras personliga övertygelse av vad som är ”rätt och fel”, eller om de styrs av prestige eller personliga förmåner, påverkar deras objektiva förmåga att bedöma utan att bli partiska.

Detta är förstås inget konstigt på sitt sätt. Detta ser vi överallt i samhället. Alla har rätt till sin egen åsikt, det är självklart. Samtidigt vore det förstås bra för helheten och människors allmänna utveckling om fler läkare och forskare t ex inom medicin och hälsa skulle kunna öppna sina ögon lite mer för fler nivåer av vad "god hälsa" innebär. Och hur den kan skapas genom enklare, billigare och mer hälsosamma produkter och metoder.

Ofta är det fortfarande kortsiktiga perspektiv som ”lönar sig” mest i det självcentrerade, vinstorienterande belöningssystemet.
Sett från ett mer övergripande både psykologiskt, men också existentiellt perspektiv är detta uttryck för en del av den mänskliga ”skuggan”, de lägre mänskliga nivåerna som vi alla måste gå igenom och transformera. Först och främst inom oss själva, sedan också i det kollektiva, att lösgöra oss från dess bindningar och präglingar.

Alla människor tillhör en och samma enhet, men befinner sig samtidigt på olika utvecklingsnivå. Graden av denna nivå bestäms av människans möjligheter att tillgodogöra sig sin utveckling och att inse hur livslagar bygger upp och verkar i vår värld såsom i alla högre världar.
De människor som inte kan eller vill se en större verklighet har ofta (men inte alltid) en grund i ett slags tänkande som utgår från deduktionstänkande (ibland kallat ”civilisationsstadiet”). Dvs man lägger ihop ett plus ett utifrån tidigare resultat. Man läser in fakta och följer en normkurva sett ur vissa, i det här fallet främst materialistiska, perspektiv.
Man tänker egentligen inte själv speciellt ofta, därför denna medvetandenivå är ännu inte aktiverad och heller inte riktigt eftersökt heller (även om man säger det t ex inom den akademiska världen, skolan osv). Det som inte är eftersökt verkar därför inte gynnsam heller för människor här, eller kan t o m verka ”hotande” för dessa grupper.

Detta blir tydligt överlag hos oss människor när vi står inför olika förändringar och kanske utmanas på ett eller annat sätt i vår person. Det kan ske genom livets händelser, genom relationer, eller att vi går igenom en inre förvandlingsprocess, t ex i en terapi eller genom vår andliga inkoppling.
Att möta och se sin egen "skugga", dvs sina negativa mönsters olika tvingande uttryck kan vara smärtsamt och därför föda motstånd. Detta brukar kallas för "bortträngning" eller "avledning". Genom det lägre sinnets aspekter undviker man att gå igenom det som hindrar.
Det finns stora likheter mellan dessa reaktionsmönster hos individer och hos det kollektiva på dessa nivåer.

Dessa premisser av "blinda fläckar", omedvetenhet om det egna jagets intrasslingar och negativa mönsters påverkan, styr många människor, ofta helt omedvetet. Samtidigt har vi alla ansvar för våra egen medvetenhet. Djur lastas inte för att de som instinkt dödar ett annat djur, det är deras gruppmässiga reflex och deras överlevnadsinstinkt. Men människor är inte djur.

Människan har med sig djurnaturen som arv från äldre utvecklingsfaser, framförallt som uttryck genom den fysiska kroppens instinkter. Medvetandemässigt är människan på väg att bli något annat, egentligen sig själv, den mer omfattande människan, på sikt den fulländade människan. Denna livsresa fortsätter sedan bortanför detta stadium med nya, högre medvetandeformer.

Människan måste välja sina handlingar och kan därmed se vissa konsekvenser i framtiden, som baseras på erfarenhet. Ju större medvetandeutveckling hos en individ eller en grupp, desto större insikt i och framförhållning vad gäller konsekvenser och förståelse för ansvar, medkänsla, vad som är "sanning" (egentliga innebörden av "etik").
Detta gäller även om många vetenskaper fortfarande uppfattar att "människan är ett djur", också som en verklighetsreferens. Och detta inte bara inom naturvetenskapen, utan även inom humaniora, konst, politik osv.
Denna sammanblandning är inte enbart ett missförstånd som spritts i den moderna vetenskapen och det mänskliga kollektivet. Det är också en problembild som har sin verkan (även sett i termer av energi på olika nivåer) och som tycks hållas vid liv av vissa starkt materialistiska intressen.

Dessa svårigheter och livslagar gäller alltså även dessa personer som kan ha en gedigen utbildning, som sägs "garantera" deras objektiva kunskap och därmed också etiska förståelse.
Den etiska medvetenheten, t ex empati, samverkaninstinkt och -kunskap, grupptänkande, förståelse för människors värde i en större omfattning, medvetenhet om en större helhet, även om andliga värden, utvecklas sällan genom akademisk utbildning i sig. Inte heller genom främst teknisk utbildning.

Dessa förmågor finns inom alla människor, men mer eller mindre medvetet. Det är därför det är så viktigt att belysa och påtala att mänsklig utveckling, också i ett större perspektiv av själslig utveckling (utan religiös trosbundenhet), gynnar all utveckling, även den samhälleliga, även den naturvetenskapliga.
Det gynnar alla sociala funktioner, kunskapsområden, samhällsfunktioner, livsfunktioner.


© CMM Nya Tiden, apr 2010