Att välja en högre medvetenhet - att ta ett steg till i sitt tänkande

Det här är en fristående fortsättning på föregående inlägget, som tar upp frågan hur långt det personliga tänkandet av framförallt själv-suggestion kan sträcka sig, hur pass starka och djupgående effekter detta slags tänkande egentligen kan ha.
Här tar jag upp lite kring föreställningar, men också hur man kan se bortanför dem, hur vi kan lära oss mer om vår större natur och därför använda fler redskap inom vår egen medvetenhet.


Ett allmänt spritt uttryck i den här tiden har t ex blivit att man kastar ur sig att någon är för mycket ”i huvudet”. Att någon "tänker för mycket" och därför blir denna person förvirrad eller känner sig låg eller blir isolerad eller mår dåligt osv.
Detta har blivit något av nästan ett slags "skällsord" i en del nyandliga kretsar; ”Du måste ner i kroppen, du är för mycket i huvudet!”. Man skyller då på ”huvudet”, ungefär som att huvudet eller tänkandet i sig är ”boven” eller utgör hindret i sig.

Det kanske stämmer att personen behöver mer grundning på ett djupare sätt, inom sig. Men det är egentligen en fråga om energins förankring, inte bara en "tankefråga". Och frågan är om han/hon får det genom att "inte tänka"?

Tänker gör vi hur som helst, vi stänger inte av våra tankar så lätt. Och är det verkligen målet?
Den bakomliggande meningen är förstås att dessa tankar inte når så långt, eller inte kan omsättas i en mer energirik handling. Att människans inre avsikt inte får ett starkare, mer sant uttryck.
Det man menar i de flesta fall, är snarast att personen behöver frigöra sig från vissa känslobindningar som uttrycks genom isolerade tankeformer.

Men problemet kanske inte bara är tänkandet i sig, utan att personen snarast är låst i sitt känsloområde. Hon är inte medveten om detta, ser inte det. Därför försöker hon tänka sig ut ur detta virrvarr.
Men det är inte rätt sätt att använda tänkandet. Tänkandet är en väldig kraft som riktar vårt livsinnehåll.
därför ger vi (vårt medvetna jag) de tankar till tankeverksamheten som vi vill förmedla till oss själva och till omgivningen. Vi föder oss inte med destruktiva tankar. Heller inte oklara tankar, utan vi försöker skapa mer klarhet och tydlighet.

För att detta ska få ett större djup - inte bara "positivt tänkande" som jag tog upp en del av i förra inlägget - behöver vi också utvecklas som personer. Vi behöver integrera våra känslor, de som blivit isolerade av olika skäl t ex från barndomen, men också tidigare.
Dessa "tomma (eller mörka) hål" eller "blinda fläckar" kan vi lättare acceptera, förstå och ta till oss medvetet genom vår högre inkoppling, det vi kallar själsenergins inflytande.
Det här är något överlag som vi arbetar mycket med i SoulWork.

Det handlar därför mycket om ett ännu djupare behov; att knyta an mer till den inre källan, människans tidlösa medvetande av kärlek, frid, glädje och tillit. Detta når hon genom att aktivera energier i sitt hjärta, egentligen genom att tänka och skapa och verka enligt dessa "inre lagar". Men också genom att nå ökad kontakt med sin högre livskälla, högre nivåer av själsmedvetandet. Effekten av detta når oss genom nedströmmande energi.

Därför, dessa uttryck av "att vara i huvudet" handlar snarare om olika former av känsloblockering, att inte kunna medvetandegöra och räta ut sina känslor mer tydligt. Att inte se, förstå eller kunna använda sin inre kontakt mer tydligt, som går genom känslor och tankar, men också bortanför dessa instrument.
Också att inte kunna eller veta hur man skapar inre kontakt med sin högre medvetenhet som kan bistå både i situationen och i ett längre perspektiv.

Tankarna i sig är inte instängda, för personen kan ju redogöra för dem, men får inte ihop dem med känslan, därför blir det inte så mycket genuin och förändrande drivkraft i dem. Det blir mer ett slags iakttagande.
Det kan vara bra i sig, men leder sällan till några mer omfattande resultat därför handlingen uteblir.

Att integrera känslan med tanken, eller integrera båda med ett större själsligt flöde, tror jag är den bakomliggande lösningen.


Det är egentligen med vårt högre tänkande vi kan skapa nya perspektiv, se klarare, resonera, förstå från en högre nivå av medvetenhet. För att kunna göra det behöver vi öka vår inre kontakt, öka vårt direkta inflöde från det vi kan kalla "själen" eller andra ord, vårt inre ljus, högre livsnivåer.
Vi kan också ha stor nytta av att reda ut både personliga och allmänna nivåfrågor inom den mänskliga utvecklingen, få en klarare översikt vad som gäller.
En sådan är att majoriteten av mänskligheten styrs av känslor, känslomedvetandet, som kan delas in i högre nivåer och lägre nivåer. Människans tänkande rättar sig till stor del efter hennes känslor och styrs av hennes begär. Det gäller många slags grupper, även de med akademisk skolning, affärsmän, politiker, intellektuella, även psykologer, terapeuter, som kan verka ha ett starkt utvecklat mentalt sinne och "ordning" på sina känslor på ett "perfekt sätt".
Dessa kan ofta behöva integrera sina känslor mer. De är inte klara med det, utan har ofta hoppat över dessa nivåer.

Dessa grupper, och människor överlag, skulle man kunna säga att de i vissa lägen "tänker för mycket" eller att de skulle behöva "komma ner". De har gått upp så mycket i sina egna tankeformer och blivit i viss mån mer eller mindre "isolerade" i dem. Det ingår också i deras "jobb" så att säga. Men samtidigt missar de många perspektiv, t ex livsglädje, möjligheterna till en ökad inre frihet, att tillvarata den här tidens andliga förnyelse.

Det kan förstås gälla oss alla i olika perioder. Då brukar "livet" och våra olika ödesinstanser, egentligen vår högre medvetenhet, se till att om det går för långt och vår utveckling inte går framåt, utan vi har isolerad oss i olika begär som skapar dessa tankeformer, att vi ruskas om och får komma ner på jorden.



Vi kan lära oss förstå flera perspektiv av tankens kraft. Denna skapande kraft, denna mentala energi som har sin grund i en enormt mycket större livskälla förutom i våra egen tankeförmåga, är sann i sig (!). Genom att undersöka och lära oss mer om tanken kan vi också träna oss i att samarbeta allt bättre med vår högre medvetenhet. Inte för att i första hand skapa våra begär, utan för att rikta våra liv enligt denna större livskälla och därmed kunna inse vår delaktighet med allt liv och dess gåvor. Detta är också ytterst befruktande för oss själva, men skapar framförallt större insikt i hur vi delar allt liv med andra människor och hela utvecklingen. Detta är förstås kärlek, eller enhet.

Man kan på så sätt säga, att tänka mer medvetet är att uppleva och skapa mer kärlek.

Vi inser att tankekraft är verklig, att vi så att säga "skapar" eller formar våra egna sinnesstämningar genom tankens innehåll. Det vi riktar vår tanke på, det vi använder vår medvetenhet till, det ökar, det förstärker vi. Det är en energilag.
Det är så vi bygger vår egen person genom olika val, genom att bejaka olika värden som är uttryck för energier och krafter.
Det är så vi "skapar vårt eget öde", rent konkret, just nu men framförallt på sikt. Detta är en tidlös andlig (esoterisk) sanning som går igen också i många religioners allmänna budskap.


© Carl Mikael M, Nya tiden febr 2010.