Jordbävningen i Chile - har ändrat jordaxeln?

Inte långt efter den fruktansvärda jordbävningen på Haiti kom nu alltså ytterligare en, ännu starkare eruption inifrån jorden. Många undrar nog om detta är "tecken" också på jordens förändrade tillstånd.

En del tror att det är jordens reaktioner på allt som planeten får utstå. Ja, det kanske det är. I alla fall vad gäller att mänsklighetens kollektiva försurning och olika former av "mörka moln" påverkar hälsotillståndet i atmosfären och därmed också vår jordetillvaro.
Samtidigt sker ständig rening och förnyelse. Och att det är i den processen vi befinner oss, vilket förstås också kan påverka jordelden och friktionen.
Samtidigt kan det vara bra att ha med perspektivet att jorden ständigt förändras, i alla tider. Och det tycks inte vara mycket vi kan göra åt det, rent geologiskt, det är en del av naturens gång och detta stora väsens rörelser som tycks mer eller mindre omedvetna.

Men förändringar handlar det ändå om förstås.
Ett annorlunda perspektiv såg jag idag: Har den väldiga jordbävningen i Chile också påverkat jordaxeln och därmed tiden? Det påstår i alla fall vissa forskare på Nasa, USAs rymdforskning, berättar Aftonbladet idag (2/3 10).
Det låter tveksamt, men är ändå en intressant tanke. Det är i så fall en marginell förändring i storleksordningen en miljondels sekund lite drygt. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6704711.ab)
Men det skulle innebära i så fall att vi kan "byta tid", även genom dessa former av påverkan i rent fysiska mått mätt.

Jag minns för många år sedan då jag tog upp för en äldre man jag mötte som hade en mer fast, materialistisk världsbild, att vi går in i en "ny tid". Den tanken förargade honom tydligen, för han grymtade "Ny tid!? Det finns ingen "ny tid". Tiden är som den är och den förändras inte. Så är det med det!"

Detta kan man kalla för ett lite mer gammeldags perspektiv, kanske också "stereotypt äldre manligt tänkande" i viss mån.
För visst förändras tiden. Eller snarare våra olika punkter av perception påverkar hur vi uppfattar tid.
Men det finns också olika slags tid, tror jag. I andra, högre medvetandetillstånd går tiden långsammare. Vi åldras inte på samma sätt, verkar det som i den tiden. Tiden sträcks ut, brukar jag ibland kalla det för.
Många som upplevt "döden", som ju egentligen tycks vara snarast ett annat medvetandetillstånd i andra höljen (eller kroppar), berättar om andra tidsupplevelser.

Vi vet att jordaxeln håller på att förändras, men att det sker gradvis. Det blir inte en tippning i denna tid, som en del befarat i olika perioder. Att denna tippning skulle markera slutet på denna tid och ingången till den nya. Det skulle i så fall innebära en ny istidsperiod och ett förintande av allt liv, vilket inte är enligt planen nu, som jag förstått det.
Istället sker det en gradvis förskjutning av polaxeln. Vi byter långsamt pol, vilket jag tagit upp tidigare på andra håll.

Detta är också en av innebörderna, vad jag förstått, av att vi "byter tid", dvs går in i dels ett nytt, mer omfattande medvetandefält, dels rent astrologiskt och astronomiskt byter stjärnperiod med allt vad det innebär sett i ett medvetandemässigt perspektiv.


Bakgrund jordbävningen i Chile
Med 8,8 på Richter-skalan är det väldiga skalvet i Chile, med epicentrum ute i havet cirka 30 mil från huvudstaden Santiago, "det femte största i modern tid", rapporterar nyhetsmedia. Andra liknande stora skalv uppges vara i Ecuador och Bolivia 1906. Och nästan lika kraftigt som den högst uppmätta jordbävningen, som också tog plats i Chile 1960, då 1 655 dog och två miljoner blev hemlösa.

Förödelsen är omfattande, framförallt i Concepcion, Chiles andra stad.
Över 711 personer har dött. enligt nyheterna idag 2 mars 2010.

Över 50 efterskalv uppmättes, "flera av dem över 6,0 på Richter-skalan. Det rapporteras att skalvet kändes av ända till Buenos Aires, Argentina och i andra delar av kontinenten. Jordskalvet varade i tre minuter natten till i går och chockade miljoner chilenare. Över 1,5 miljoner byggnader uppges vara drabbade, minst en tredjedel av dem är svårt skadade."

© CMM Nya Tiden, mars 2010

Lite om Fiskperiodens inflytande och om högre energiers syften och verkan

Fiskarnas fullmånetid, just nu idag själva fullmånen.
Det är något i energin som tar tag i mig under denna period, som är underbart men också aningen svåruttryckt.
Jag ska återkomma till det snart.

(I den här fina bilden som jag spontant hittade nu, såg jag att den visar på ett lite annorlunda sätt en aspekt av Fiskarnas symbol. Den påminner om "Vesica Pisca", som användes framförallt längre tillbaks i tiden.)

Min fru och jag har verkat med dessa uppifrånkommande energier i många år, dels i vår egen utveckling, dels genom att få omsätta dessa erfarenheter och insikter för att ge vidare till andra.
För min del skedde detta genom spontana inkopplingar dels i tonåren, dels senare i 20-års åldern och framåt i olika perioder. Jag nämner det här för eventuellt nya läsare som kan kanske ha nytta av att veta att de tankar och perspektiv som tas upp här på sidan också har sin förankring i olika genomgående typer av omvandling och träning under många år genom ljus och genom högre energier.

Detta är också något som alltfler människor får uppleva och gå igenom i vår tid på olika sätt som del av det kollektiva uppvaknandet som vi alla är mitt uppe i. Även om mycket ser ut "som vanligt" med en värld fylld av både outhärdlig smärta och samtidigt outhärdlig sömn, så sker det en väldig omorientering just nu.
Det är en gåva, en fantastisk rikedom, även om det också kan vara mycket påfrestande att förnyas så mycket, som att "födas igen".

Detta kan låta märkligt eller kanske "overkligt" för någon som inte varit med om det eller saknar referenser alls för dessa tankar och deras innebörder, men jag kan garantera att det är något högst reellt och påtagligt. Det är att förändra sitt medvetande och därmed komma mer "på plats" i ett störrre livssammanhang.
För mig och också för min fru skedde dessa perioder helt av sig självt, utan att vi fick någon lärare, gick med i någon skola eller var troende på något sätt inom någon form av andlighet innan. Detta har vi också beskrivit i några av våra böcker (framförallt Befruktelsen av Nina och Uppstigningens tid av Mikael)

Först en allmän bakgrund (som jag tagit upp många gånger i olika sammanhang, men det skadar inte att repetera)

Det är som alltid för varje period under året olika inkommande energier som kommer in till oss där fullmånen för varje månad och zodiaktecken utgör ett slags klimax.
Var och en av oss, men också i olika gruppformationer, tar emot dessa energier från högre livsnivåer och assimilerar dem i våra egna system. Det sker fysiskt, eteriskt, det sker känslomässigt och mentalt (eller på lägre nivåer intellektuellt). Det sker i en helhet som är vår själsliga rörelse och vårt större ljus. Det är också inkoppling till högre nivåer som kan vara helt okända för oss, men som vi kan varsebli ändå, även om vi inte har ord eller bilder för det, just genom energin.

Det som är genomgående för vår tid och för vissa grupper av mer andligt eller själsligt uppvaknande människor (inom alla mänskliga uttryck, inte som främst "troende" eller religiösa), är att vi börjar förnimma energiflöden uppifrån. Vi kan ta emot dessa energier utan att exakt förstå vad som händer i början, men allteftersom märka och förstå deras effekter. Vi märker deras enorma goda effekter - helande, inbegripande, uppenbarande, stärkande, framåtdrivande, fridsamma osv. Vi kan så också lära oss om olika energier.
Alla dessa energier är "goda". De kommer från en högre form av enhet och når oss genom vår högre natur, genom själsmedvetandet. Genom att vi i första hand kopplar in oss via vår själ, dess högre ljuskälla, är vi naturligt i balans med denna högre avsikt och dess större syften, även om vi inte har exakta ord för det.

Vi tränas så i att vara mottagare av energin, som också förmedlas vidare genom oss, till världen, till mänskligheten. Överlag är all utveckling befrämjad av denna högre inkoppling. Det är egentligen den som leder allt ändå, men i vår tid och förstås tidigare också under olika faser, har människor kunnat vakna upp alltmer och ta emot dessa innebörder mer och mer aktivt. Det gör att de blir "medskapare" som i en väldig plan av liv. Inte skapare av vad som ska hända för andra människor, inte i materiella termer av "vinster", utan medskapare i goda, mer omfattande syften, utan att tänka på resultaten.

Alla dessa högre energier är kärlek, men de kan vara kärlek på olika sätt. Kärleken uttrycker sig i sina högre former genom visdom, som också är en egen energi. Den är inte en känsla i sin grund, utan uttryck för ett "högre förnuft", egentligen en energi från enhetsvärlden ("buddhiska").
Dessa energier kan ta form genom insikt, mer högre mental förståelse, klarhet, enhetstänkande som är mer än "bara" tänkande i sig, det sker snarare som "uppenbarande" än att personen tänker fram saker.
Vi har också alla positiva kvaliteter t ex av glädje, kraft, mod, styrka, harmlöshet, frid, sanning osv. Dessa uppenbarar sig också inom oss allteftersom denna kontakt livger oss sin verkan. De brukar kallas för "själens kvaliteter" och både bygger upp vårt hjärtcentra men också förmedlar genom hjärtat dessa högre förmågor och energier.
Vi har också viljans energier, som har med vårt större syfte att göra, också planetens syfte, som är en väg för oss att gripa tag i, att använda, som är en ofattbar kraft i högre värld även om den inte är så känd ännu i människans värld.



Dessa kommer till oss därför att all högre medvetenhet "stiger ned" i sin rörelse hela tiden. Det är ett sånt flöde vi lever i. Vår planet är ett naturligt centrum för denna rörelse. Men planeten i sig är inte aktiv som utsändare av högre energier, utan är i sig också främst en mottagare.
De högre nivåerna av planeten, precis som hos en människa, är av en helt annan art. Det är detta som är planetens "själ" eller "högre jag". Detta kallas ofta för ett planetlogos. Det är planetens själva väsen i sin högre form.
I vår tid är planetenes väsen inkarnerad dessutom mer tydligt. Bara det är en fantastisk händelse som väldigt få "andliga" är medvetna om, ens som en tanke. Ändå är det något som nämns t ex i kristendomens bibel.

Dessa tankar ska jag återkomma till snart i kommande inlägg, och fortsätta med intryck av själva energin i sig.
Det jag har tagit upp här speglar ändå väldigt väl vissa aspekter av Fiskarnas energi just nu och i allmänhet- Sedan är det förstås upp till var och en som individer hur vi kan ta emot och förstå dessa energier. Det viktigaste tror jag är att fokusera på enheten, på kärlek och den goda viljan som en gemensam energi som vi kan verka med, inom oss, men också för att ge vidare till omvärlden.
Detta är definitivt ett starkt uttryck för fiskarnas energi, som jag förstått det.


© CMM Nya Tiden, febr 2010.

Fullmåne i Fiskarnas period

Det är fullmåne i Fiskarna imorgon söndag, 28 februari 2010.

Jag vill bara snabbt belysa att när vi mediterar under fullmånen (oavsett vilken period) bidrar vi till att ta emot och föra ned högre energier till jorden och framförallt till mänskligheten, som behöver all utveckling och stöd.
Vi gör det dels genom vår egen medvetenhet, dels genom att vi fokuserar på planetens högre nivåer, som alltid bistår mänsklighetens utveckling.

Att fokusera på lägre nivåer, lägra energicentran, att försöka återskapa eller aktivera "jordenergier" genom fullmånen kan kanske vara bra för vissa människor som önskar det, men det är inget som rekommenderas.
Vi arbetar genom ljus, därför ljus är egentligen allt liv, men i olika stadier och i olika nivåer av liv.
Högre nivåer av ljus strömmar alltid, hela tiden, till mänskligheten. Det är vår glädje och kärlek att ta emot ljuset och väcka vårt inre ljus genom det. Detta är också jordens glädje.

Medvetenhet är ljus. Våra tankar bär på ljus i sin kärna (men kan förstås också bära på lägre nivåer, och då undanträngs ljuset). Likadant med känslor, högre känslor bär på mer av de positiva, livsbefrämjande krafterna, medan lägre känslor inte gynnar vår större utveckling. De lägre känslorna höjs snarare till högre genom vår ökade medvetenhet och genom att rikta och förstå våra tankar, våra djupare, sanna behov, genom att verka för något större.

Låt alltså ljuset flöda - under fullmånen, men förstås hela tiden! Det finns inget fel eller problem med att ta emot högre ljus eller högre energier "uppifrån", tvärtom, det är en mycket positiv riktning om du upplever detta.


© CMM, Nya Tiden febr 2010.

Att välja en högre medvetenhet - att ta ett steg till i sitt tänkande

Det här är en fristående fortsättning på föregående inlägget, som tar upp frågan hur långt det personliga tänkandet av framförallt själv-suggestion kan sträcka sig, hur pass starka och djupgående effekter detta slags tänkande egentligen kan ha.
Här tar jag upp lite kring föreställningar, men också hur man kan se bortanför dem, hur vi kan lära oss mer om vår större natur och därför använda fler redskap inom vår egen medvetenhet.


Ett allmänt spritt uttryck i den här tiden har t ex blivit att man kastar ur sig att någon är för mycket ”i huvudet”. Att någon "tänker för mycket" och därför blir denna person förvirrad eller känner sig låg eller blir isolerad eller mår dåligt osv.
Detta har blivit något av nästan ett slags "skällsord" i en del nyandliga kretsar; ”Du måste ner i kroppen, du är för mycket i huvudet!”. Man skyller då på ”huvudet”, ungefär som att huvudet eller tänkandet i sig är ”boven” eller utgör hindret i sig.

Det kanske stämmer att personen behöver mer grundning på ett djupare sätt, inom sig. Men det är egentligen en fråga om energins förankring, inte bara en "tankefråga". Och frågan är om han/hon får det genom att "inte tänka"?

Tänker gör vi hur som helst, vi stänger inte av våra tankar så lätt. Och är det verkligen målet?
Den bakomliggande meningen är förstås att dessa tankar inte når så långt, eller inte kan omsättas i en mer energirik handling. Att människans inre avsikt inte får ett starkare, mer sant uttryck.
Det man menar i de flesta fall, är snarast att personen behöver frigöra sig från vissa känslobindningar som uttrycks genom isolerade tankeformer.

Men problemet kanske inte bara är tänkandet i sig, utan att personen snarast är låst i sitt känsloområde. Hon är inte medveten om detta, ser inte det. Därför försöker hon tänka sig ut ur detta virrvarr.
Men det är inte rätt sätt att använda tänkandet. Tänkandet är en väldig kraft som riktar vårt livsinnehåll.
därför ger vi (vårt medvetna jag) de tankar till tankeverksamheten som vi vill förmedla till oss själva och till omgivningen. Vi föder oss inte med destruktiva tankar. Heller inte oklara tankar, utan vi försöker skapa mer klarhet och tydlighet.

För att detta ska få ett större djup - inte bara "positivt tänkande" som jag tog upp en del av i förra inlägget - behöver vi också utvecklas som personer. Vi behöver integrera våra känslor, de som blivit isolerade av olika skäl t ex från barndomen, men också tidigare.
Dessa "tomma (eller mörka) hål" eller "blinda fläckar" kan vi lättare acceptera, förstå och ta till oss medvetet genom vår högre inkoppling, det vi kallar själsenergins inflytande.
Det här är något överlag som vi arbetar mycket med i SoulWork.

Det handlar därför mycket om ett ännu djupare behov; att knyta an mer till den inre källan, människans tidlösa medvetande av kärlek, frid, glädje och tillit. Detta når hon genom att aktivera energier i sitt hjärta, egentligen genom att tänka och skapa och verka enligt dessa "inre lagar". Men också genom att nå ökad kontakt med sin högre livskälla, högre nivåer av själsmedvetandet. Effekten av detta når oss genom nedströmmande energi.

Därför, dessa uttryck av "att vara i huvudet" handlar snarare om olika former av känsloblockering, att inte kunna medvetandegöra och räta ut sina känslor mer tydligt. Att inte se, förstå eller kunna använda sin inre kontakt mer tydligt, som går genom känslor och tankar, men också bortanför dessa instrument.
Också att inte kunna eller veta hur man skapar inre kontakt med sin högre medvetenhet som kan bistå både i situationen och i ett längre perspektiv.

Tankarna i sig är inte instängda, för personen kan ju redogöra för dem, men får inte ihop dem med känslan, därför blir det inte så mycket genuin och förändrande drivkraft i dem. Det blir mer ett slags iakttagande.
Det kan vara bra i sig, men leder sällan till några mer omfattande resultat därför handlingen uteblir.

Att integrera känslan med tanken, eller integrera båda med ett större själsligt flöde, tror jag är den bakomliggande lösningen.


Det är egentligen med vårt högre tänkande vi kan skapa nya perspektiv, se klarare, resonera, förstå från en högre nivå av medvetenhet. För att kunna göra det behöver vi öka vår inre kontakt, öka vårt direkta inflöde från det vi kan kalla "själen" eller andra ord, vårt inre ljus, högre livsnivåer.
Vi kan också ha stor nytta av att reda ut både personliga och allmänna nivåfrågor inom den mänskliga utvecklingen, få en klarare översikt vad som gäller.
En sådan är att majoriteten av mänskligheten styrs av känslor, känslomedvetandet, som kan delas in i högre nivåer och lägre nivåer. Människans tänkande rättar sig till stor del efter hennes känslor och styrs av hennes begär. Det gäller många slags grupper, även de med akademisk skolning, affärsmän, politiker, intellektuella, även psykologer, terapeuter, som kan verka ha ett starkt utvecklat mentalt sinne och "ordning" på sina känslor på ett "perfekt sätt".
Dessa kan ofta behöva integrera sina känslor mer. De är inte klara med det, utan har ofta hoppat över dessa nivåer.

Dessa grupper, och människor överlag, skulle man kunna säga att de i vissa lägen "tänker för mycket" eller att de skulle behöva "komma ner". De har gått upp så mycket i sina egna tankeformer och blivit i viss mån mer eller mindre "isolerade" i dem. Det ingår också i deras "jobb" så att säga. Men samtidigt missar de många perspektiv, t ex livsglädje, möjligheterna till en ökad inre frihet, att tillvarata den här tidens andliga förnyelse.

Det kan förstås gälla oss alla i olika perioder. Då brukar "livet" och våra olika ödesinstanser, egentligen vår högre medvetenhet, se till att om det går för långt och vår utveckling inte går framåt, utan vi har isolerad oss i olika begär som skapar dessa tankeformer, att vi ruskas om och får komma ner på jorden.



Vi kan lära oss förstå flera perspektiv av tankens kraft. Denna skapande kraft, denna mentala energi som har sin grund i en enormt mycket större livskälla förutom i våra egen tankeförmåga, är sann i sig (!). Genom att undersöka och lära oss mer om tanken kan vi också träna oss i att samarbeta allt bättre med vår högre medvetenhet. Inte för att i första hand skapa våra begär, utan för att rikta våra liv enligt denna större livskälla och därmed kunna inse vår delaktighet med allt liv och dess gåvor. Detta är också ytterst befruktande för oss själva, men skapar framförallt större insikt i hur vi delar allt liv med andra människor och hela utvecklingen. Detta är förstås kärlek, eller enhet.

Man kan på så sätt säga, att tänka mer medvetet är att uppleva och skapa mer kärlek.

Vi inser att tankekraft är verklig, att vi så att säga "skapar" eller formar våra egna sinnesstämningar genom tankens innehåll. Det vi riktar vår tanke på, det vi använder vår medvetenhet till, det ökar, det förstärker vi. Det är en energilag.
Det är så vi bygger vår egen person genom olika val, genom att bejaka olika värden som är uttryck för energier och krafter.
Det är så vi "skapar vårt eget öde", rent konkret, just nu men framförallt på sikt. Detta är en tidlös andlig (esoterisk) sanning som går igen också i många religioners allmänna budskap.


© Carl Mikael M, Nya tiden febr 2010.

Om personlig utveckling - räcker självsuggestion eller behövs något mer?

Området av personlig utveckling har exploderat de senaste decennierna.
Det gäller både inom den personliga, folkliga sfären framförallt, men lika mycket inom företagsvärlden och även många andra samhällsgrenar.
Denna näring har också kallats för "självhjälps-fabriken" eller ingått i den alternativa läkekonsten där tankekraften har sin speciella plats för att ska pa hälsa, välmående och inre balans.
(Bild ©: Leni Lindermark, adr se längst ned)

Detta har också med åren tangerat och blandats med andliga uttryck och kallas därför ofta för ett luddigt gemensamt ord för "new age". Detta begrepp - som egentligen direkt anspelar på "en ny tid", ett nytt slags medvetande för mänskligheten överlag - har dock med tiden urvattnats och missbrukats en hel del.
Därför är det bra att försöka skapa distinktioner och klargöranden mellan olika former av självhjälp, läkekonster, terapier, andliga metoder och de ibland mer renodlade, materialistiska metoderna av personlig utveckling.

Jag skriver nu om fem olika böcker på SoulBooks som handlar om detta personliga skapande.
De är alla intressanta var och en på flera sätt. Dels för att de har det gemensamma att de, liksom många andra böcker och olika metoder, framhåller tankens kraft, nästan som en mirakulös metod för att skapa "vad som helst". Dels för att de är positiva, framåtriktande, säkert genuint menade och kan nog hjälpa en hel del människor. T ex med att tro på sig själv, öka sin hälsa, sina relationer och sitt välmående på flera nivåer, även med ett ökat helhetstänkande bakom.


Samtidigt har de nästa alla (utom en) en näranog övertro på tankens kraft och den personliga viljan att kunna (och också vilja) genomföra och skapa positiv framgång på alla sätt genom egen suggestion.
Man behöver skilja på suggestion och egen högre inkoppling. Suggestion, som är ett positivt och verkligen välanvändbart redskap för att t ex stärka olika sidor hos sig själv, egenskaper och tankar, kan samtidigt innebära väldigt kortlivade effekter. Detta på grund av minst två skäl.

Dels för att människan i sin personlighet inte har så stor överblick och räckvidd egentligen vad gäller hennes förmågor, framtid, resultat. Dels för att hon inte alltid vet vad som är bäst för henne, om hon inte ökar och levandegör sin inre kontakt och sin mer permanenta insikt och omvandling av sin lägre natur. Dessa processer behöver gå hand i hand.
Hon har heller inte så stor insikt i de livslagar (inte fysiska lagar) som är gällande. Därför kan hon inte se eller förstå att det finns andra fält av påverkan.
Detta lär hon sig allteftersom, ofta den hårda vägen. T ex genom lagen om "sådd och skörd", effekterna av "det man ger ut får man tillbaks".
Om en person har t ex ett väldigt materiellt flyt i ett liv, kanske många tror att denne enbart skapat detta själv genom sitt "enorma kunnande" eller sitt "exemplariska, hårda arbete". Det bidrar förstås, den personliga viljan, att sätta mål, att inte ge upp vad som än händer osv.
Men framförallt har denna person en sådan erfarenhet att "inkassera" i detta liv. Det ska samtidigt prövas och se vad denne person kan göra med en stor förmögenhet t ex. Eller genom en stor karriär som artist eller politiker eller vad det nu kan vara.

Det handlar i grund o botten bara om två saker - att utvecklas och att ge vidare till andra.

Att det vi vinner själva delar vi med oss av till helheten, till andra människor, på de sätt som vi själva anser är bäst.
På så sätt skapar vi också förutsättningar för utveckling, hos andra och för oss själva.

Människan tror sig vara "ensam". Mycket av det västerländska, isolerade tänkandet inom vetenskap, religion och samhälle bygger på denna tro och uppfattning. Den har därmed präglat hela det moderna livet som vi idag upptäcker alltmer inte räcker så långt, som behöver och också kommer att förändras starkt i en nära framtid.
Ensamhets"tron" och dess verklighetsbild som den också förmedlar och sprider, tycks bekräfta den materialistiska människans rättmätiga begär. Att göra det bästa av sina förmågor och situationen - framförallt för sin egen del.

Men människan är inte ensam. Hon är del av ett väldigt kollektiv; den mänskliga familjen.
Hon är dessutom del av högre världar, framförallt genom sin "egen" själ" (sitt odödlighetshölje, sin högre ljuskropp, det kausala m fl benämningar) del av "själens rike" eller femte dimensionen. Denna värld är också kallad "ljusets värld", odödlighetsriket, planetens kärleks- och visdomsenergi.
Detta är den sant vägledande instansen för mänskligheten. Den är också "befolkad" av de individer som kunnat genomföra sin "mänskliga resa" till denna högre själsnivå och förverkligat sig som "mästare"

(Bild nyckelpiga: Leni Lindermark, http://www.stimmerbokeramik.blogspot.com)


© CMM Nya Tiden, feb 2010

Historiska lopp i rutan - underhållning kring suverän laganda och segerkämpande

Vinter-os - inget som lockat mig under årens lopp. Skidtävlingar - gäsp. Vem som vinner av Sverige och Norge - ja, det är ju också något att intressera sig för?

Men två kvällar i rad nyligen råkade jag slå på tv:n bara för att kolla om det var något. Båda kvällarna ganska sent. Skulle jobba dagen efter, men blev helt fascinerad. Först när damernas längdåkningslopp gick, och svenskan, Blom tror jag hon heter, nej Anna Haag tydligen, vann silver i en enorm finnish. Där hade norskan säkrat förstaplatsen med god marginal, men i spurten kom Haag från en seg fjärde plats och tog sig förbi på upploppet. Den här tjejen hade ett väldigt starkt go, mkt kraft, mkt glädje också.

Andra kvällen var det ett speciellt gäng svenska killar som tog hem en lagseger i en vanligtvis väldigt individuell skidgren, 3 mil (2 x 15 km) längd med varvad klassisk och fri stil. Kändes som de hade något speciellt som var synbart redan innan loppet, en sorts lyster.
Här var det Marcus Hellner som låg taktiskt i bakgrunden under lång tid i loppet i toppskiktet och tydligen "offrade" sig för laget. Han höll distans till de andra så takten hölls nere och släppte därmed fram lagkompisen Johan Olsson, som höll en makalös tät under mer än halva loppet, men inte orkade på slutet.
Det var precis innan slutet som det blev tydligt för mig att det var denne andre svensk med sin speciella energi, värme och glöd som skulle ta hem guldet. Han tycktes ha ett fint ljus i sig, som kändes lite nytt för mig vad gäller idrottspersonligheter.

Det blev en enormt spännande finnish på ett överlag otroligt spännande lopp där Hellner tog guldet och Olsson fick en minst lika glittrande bronsmedalj.

Efteråt sade Hellner att han hade slappnat av då han tänkte att han lät sin lagkompis Olsson ligga i toppen och att han räknade med att denne kunde få hem medaljen. Men så när han på slutet märkte att det inte höll för Olsson kunde ta sig fram och säkra segern.

Av detta lär vi som så ofta i liknande situationer inom livts alla områden, att när vi släpper taget, inte strävar på ett envetet, självcentrerat sätt, utan släpper fram det gemensamt bästa - på olika nivåer förstås - så kan vi också ibland själva få del av den överraskande positiva framgången som plötsligt bara uppenbarar sig!

Dessa lopp var tydligen "historiska" för svensk skidsport, ja, överhuvudtaget för dessa os-grenar i världen och i tiden.
Kul, inte visste jag det. Vi i familjen var bara med i denna härliga känsla av segeranda och vardagsspänning utan några speciella förväntningar eller "krav" på dessa åkare, utan att veta vilka de är, eller intresserade av sport egentligen alls.
Det vackra var själva glädjen, engagemanget, det strålande solljuset i Vancouver, de majestätiska bergen.
Och Hellners "släppa taget".