del 2; Den nya tidens tänkande gynnar god och utökad samhällsutveckling.

Den nya tiden är egentligen inget enkeltydigt begrepp, utan snarare ett brett, men ändå diffust folkligt förankrat uttryck för en förändring som tar plats inom alla möjliga mänskliga områden i vår tid.

(Del 1 kan du läsa här: Vårt inre utvecklingsarbete gynnar demokrati och framåtskridande...")

Det markerar egentligen ett slags uppvaknande inom människan, både som individ och som kollektiv, där man ser sig kunna använda fler nivåer av det mänskliga medvetandet än förr för positiva effekter.
Den nya tiden har blivit så missförstått och ofta också smutskastat som innebörd. Ibland med rätta (när människor utnyttjar detta på felaktiga grunder), men ofta orätt, pga rädsla, missförstånd, egoism.

En del uttryck inom det etablerade samhället tycks oroliga för att dessa nya metoder där man ofta kombinerar fri andlighet med terapi och praktiska metoder för växande, ska kunna vara "farliga" eller hotfulla på olika sätt.
Detta är ganska intressant på flera sätt. Dels därför det etablerade alltid gärna vill behålla sin makt, av personliga skäl (status, prestige, pengar osv). Dels pga av lojalitetsfrågor med olika styrande krafter. Dels därför man ofta tror sig ha en "objektiv" utgångspunkt att kunna bedöma helt och hållet "rätt", och det för alla människor över en kam.

Samhället, kanske speciellt i Sverige (?), vill skydda sina medborgare från faror. Det är förstås mkt fint och bra. Men det kan ju också bli väldigt överbeskyddande. Och kan också egentligen vara en maskerad maktfråga, där man snarast vill styra människors medvetande än ge de bästa redskapen och det bästa stödet för utveckling.
Det är därför sant genuina mänskliga växande former oftast hittar nya vägar än de traditionella.

Ser man på den traditionella vården finns enormt många goda möjligheter och effekter. Men också många problem och felaktigheter.
Några exempel är den stora mängden felbehandlingar inom både fysisk och psykisk vård. Också att den tekniska utvecklingen inom vården skapat många svårigheter vad gäller ekonomi, och därmed också med andra faktorer bidragit till att man inte kan ha så god personalbemanning som förr. Detta skapar stress för personalen, sämre vård i vissa fall, och kan bidra till ökad ohälsa överlag.

Andra problem är den ökande betoningen av kemisk läkemedelsbehandling, där alltfler fakta visar på hur läkemedelsbolagen styr denna riktning väldigt hårt i samhället. Och hur politiker och läkare tycks tvingas anpassa sig till detta, och/eller får egna fördelar av det.
Ett exempel nyligen är hur begreppet "pandemi" felaktigt överanvändes för en mer vanlig folklig influensa förra året (vintern 2009) och skapade näranog panikstämning i många länder världen över. Där hade WHO missbedömt eller av andra skäl gått med på vissa mäktiga läkemedelsbolags diktamen kring uppgifter som sedan visade sig inte stämma.
Här tycks många politiker vara handfallna och ha svårt acceptera att situationen kräver annorlunda inställning, fler kunskapsnivåer och ett bredare lyssnande till olika samhällsröster och vad folk överlag vill och känner.

Kanske det samtidigt skulle kunna gå att ändå öka samarbete och tillit mellan dessa olika "världar"?
Ja, kanske, om man ökar tolerans och öppenhet från olika etablerade samhällsinstanser, t ex socialstyrelsen, sjukvården, politikerna.

Kanske också att de som arbetar med och verkar för nytänkande idag (inom till synes otaliga olika fristående former förstås) också kan se sin tillhörighet mer med enheten vad gäller samhällets utveckling i större drag. Och kanske ha större självkänsla och tro på att man kan och också får påverka samtiden och världen genom att vara tydlig med sin röst.


© CMM Nya Tiden, nov 2010.