Översättningsfel utslag av kulturell felprägling; barn föds inte som ´tomma blad´, säger Holly Hunter

Råkade se en intressant sak nu senast i Skavlan-programmet (19/11 2010).
Det avsnittet var ovanligt bra. Spännande gäster med bl a härliga Lill-Babs och sympatiske Petter från succéprogrammet i 4:an. Där var också trevligt distingerade diplomaten Jan Eliasson som verkar vara en vettig person. Och Holly Hunter inte minst förstås, som jag återkommer till strax.
Det var bra samtal, om än ganska lättsmält förstås. Temat kretsade kring hur hantera konfliktsituationer i världen, men också inom sig själv.

Inget direkt djupare existentiellt perspektiv, som man kunde använt sig av mer uttryckligen här. Men ändå vissa glimtar, som när Holly Hunter, känd amerikansk skådespelerska som jag tycker gjort många starka, levande och fina rollinsatser genom åren, knyter an till människans "odödliga jag", med sina egna ord. Jag ska strax belysa det avsnittet litet mer, speciellt denna översättningfadäs, vad den säger.
Men jag vill också bara nämna att detta är nog vad många önskar sig mer av i tv, film, möten och samtal i det massmediala forumet och överlag i samhället. Iaf gör jag det. Ett mer nära uttryck, där livsfrågorna, existensens villkor, kan få mer tydlig plats. Och hur vi kan ta hand om dessa behov mer öppet.

Holly Hunter, som tycks ha mycket existentiell närvaro, var alltså med på slutet av programmet. Och en av hennes meningar översattes helt tokigt. Och det är ju inget konstigt med det, det händer hela tiden att översättningen i tv är ganska si och så i olika program. Och det är ändå hyfsat ok, det är säkert svårt att få allt exakt. Och jag skulle inte bry mig om det alls i det här fallet, om det inte var för den blixtbelysning som tog plats där, som ju snarast är kulturellt och socialt intressant.

Man samtalar kring hur barn och ungdomar behöver ha sin tid i sina faser i livet. Att inte axla för mycket ansvar som vuxen för tidigt, t ex som att bli barnstjärna. Och att inte bli utbränd (som en norsk ungdomsstjärna som var där hade blivit).
Det Holly sade var: "Ett nyfött barn är det det är." Och fortsatte med att barnet HAR redan sin personlighet, sitt inre med sig vid födseln. Och säger vidare "Men jag tror att det finns en kärna i oss alla som förblir oförändrad".

Och översättaren översatte detta till: "Ett nyfött barn är ett oskrivet blad".
Vilket speglar den gamla kulturella missuppfattningen och därmed sociala betingningen, som fortsätter påverka den kollektiva felpräglingen. För vi föds ju inte som tomma blad.
Sedan om Locke (filosof som sägs ha myntat detta begrepp) verkligen menade så, är en annan fråga. Jag tror att det blev en ytterligare förskjutning där av syftet, att denna innebörd snarare missbrukades.

För visst är det så, att vårt genuina jag, vår inre kärna, är densamma. Vad vi än går igenom, hur svårt livets omständigheter och utmaningar än kan vara, så har vi vår kärna där ändå, som en gnistrande rubin. Eller kanske en lysande diamant, på sikt. Speciellt då vi börjar inse jagets ursprung och dess direkta koppling till vårt högre medvetande, själen.

Som tar plats allt mer inom oss, även rent fysiskt och konkret, med sitt lysande ljus, sin utsträckta kärlek, sin allomfattande vishet.


© CMM Nya Tiden, nov 2010.