Att bistå barn och ungdomar med diagnoser genom t ex kostomläggning. Men också genom försoning i familjens släktled

Skrev nyligen på min Facebook sida om debatten kring hur man kan bistå personer (främst barn, ungdomar) med diagnoser av adhd, autism etc genom kostomläggning.

Allt fler, framförallt föräldrar till barn med dessa symtom, menar att mjölk är en stor "bov" i dramat. Genom att reducera eller ta bort mjölk, men också socker, gluten (vetemjöl) och även onödiga kemiska tillsatser, har många sett att deras barn mår bättre och minskar dessa symtom genom att äta annorlunda helt enkelt.

Det är inte säkert att det hjälper alla, eller att det botar helt och hållet. Men i och med att det ändå tycks hjälpa så många, skulle vetenskapen, i detta fall läkarkåren men också andra intressenter, t ex sociala myndigheter, ha stor glädje av att undersöka detta mer och se vad som skapar de positiva resultaten.

Såg en intressant debatt på SVT (27/1. 2011) för ett tag sedan där flera föräldrar deltog som konkret sett deras barn må bättre, ofta på väldigt drastiska, snabba sätt, genom denna typ av kostomläggning.
En bakgrund till detta (men det finns förstås fler) är den uppmärksammade danska boken "En kärnfrisk familj" skriven av paret Mauritzon. Morten Mauritzon var med i debatten och berättade om deras helt oväntade positiva erfarenheter med deras autistiske son Bertram. Jag skrev tidigare om boken på vår sida SoulBooks (se här)

Morten gav ett väldigt sansat, coolt intryck, och kunde lugnt konstatera att detta hade faktiskt fungerat i deras familj. Detta trots att de läkarrepresentanter som var med i rutan inte var speciellt öppna för detta. De var faktiskt direkt negativa till det och påstod att det inte är möjligt eller "vetenskapligt belagt".

Det finns tydligen många som prövat detta och nått goda resultat. En av dem jag råkade på är skådespelaren Jenny McCarthy, (tillsammans med Jim Carrey), vars son Evan blev botad genom ändrad kost (Bild här ovan. Läs här)

Sedan finns det förstås olika nivåer och former av autism och dessa många andra diagnoser, t ex adhd. Och alla kan nog inte förbättras så lätt. Jag har själv jobbat med autistiska personer för många år sedan (och andra med den äldre allmänna samlande diagnosen "utvecklingsstörda) och förstått att det finns olika slag.
Därför är det förstås ännu viktigare att barn/ungdomar, men också vuxna överlag, inte klassas i onödan med dessa diagnoser, inte minst adhd som blivit så "populär". Man bör inte sätta etiketter och förskjuta barn/ungdomar med olika sorters problem, t ex för att de är utagerande, arga eller okoncentrerade, och ge dem massor av olika sorters nervlugnande eller andra preparat utan att undersöka deras sociala bakgrund och emotionella behov.

Många personer med dessa diagnoser kan vara väldigt väl utvecklade (utan att "romantisera" dessa svårigheter på ngt sätt), men i större behov av lugn och ro. Andra kan ha "tagit på sig" dessa symtom som reaktioner för en problematisk uppväxt eller en oförstådd eller oförsonad familjebakgrund i flera led.
Detta blir inte så mycket belyst längre i vår tid där tydligen en klinisk diagnos ska fylla alla frågor och behov.

I vissa fall kan säkert terapi och t ex den ovanligt läkande men ännu så länge okonventionella metoden Familjekonstellationer kunna bidra med hjälp och förlösning.
Autism, adhd och andra diagnoser är något man jobbar mycket med i detta fält, inte minst internationellt, men det kommer sällan fram.
När det gäller metoden Familjekonstellationer arbetar man främst med föräldrarna och deras bakomliggande påverkande fält av släktled. Genom det helande och den försoning som kan skapas, kan detta också positivt påverka barnen.
Detta gäller förstås inte enbart barn med dessa diagnoser, utan överlag olika svårigheter och utsattheter som kan balanseras, omvandlas och integreras.

Allt fler reagerar också på denna snedvridning där naturvetenskapen lätt kan missbrukas. T ex en blänkare genom kvinnoföreningen 1,6 milj klubben med Alexandra Charles m fl.

Den traditionella, ofta kemiskt läkemedelsbundna läkarkåren, tycks måla in sig i ett hörn istället för att välkomna nya möjligheter och goda rön.
Hur stor del som är prestige och hur stor del som beror på bundna avtal och dolda lojaliteter med läkemedelsbolag, vet vi inte.
Inte heller hur mjölkproducenterna i detta fall tycks ägna stor lobbying för att få människor fortsätta överlag att dricka mjölk. Att påstå att det skulle vara "farligt" för hälsan att inte dricka mjölk tycks i sig vara ytterst ovetenskapligt.


© CMM Nya Tiden, feb 2011.