Vi styrs inte främst av våra fysiska gener - ny forskning om "tankens kraft"

Inte heller bara miljön är den största påverkaren. Denna gamla "konflikt" mellan "arv eller miljö" är egentligen en akademisk karusell. Dels barnslig i sin uppfordrande hållning att endast en kan ha rätt (så kallat "principtänkande". Dels att det går bara runt, runt, kommer inte vidare.

Vi bör ha förståelse för den akademiska världens ansträngningar, absolut. Mycket gott görs där förstås. Men mycket slösas också bort tidsmässigt och resursmässigt vad gäller dels hur man studerar och forskar, dels vad som anses viktigast och vad som prioriteras med forskaranslag osv. Det är en annan historia, men väldigt intressant och viktig.



Här tar jag upp en annan intressant bok, ”Tro, dogmer och biologi”, skriven av genforskaren Bruce H Lipton. (Detta material togs upp tidigare i Herkules Nyh-brev nr 5/09). Lipton menar att genetikens budskap i dess etablerade form i samhället idag är felaktig. Vi styrs inte av våra fysiska gener, slår Lipton fast och tar också upp de bevis han har för detta. Det är något jag själv alltid känt en spontan olust och motvillighet att tro på. Det är därför också befriande att ta del av denna expansiva naturvetenskapliga och samtidigt så enkelt förklarande redogörelse.

Lipton menar snarare att hur vi använder vår mentala kapacitet, vår tro och livsinställning, återspeglas genom generna. Även om denna uppfattning är en förenkling, för det finns förstås fler lagar än ”tankens skapande” i stunden, så är Liptons rön mycket stimulerande och viktiga. De är också förankrade i forskning. Han har påvisat och också fått officiellt vetenskapligt erkännande för sina resultat. Tanken påverkar mycket mer än vad den gängse vetenskapen vill eller kan ta till sig.
I den här boken tas också upp den utbredda användningen av psykofarmaka och hur denna kan ersättas med andra former av behandling, här framförallt mer allmänt presenterad genom den egna tankens kraft.

Lipton tar upp den kända ”placeboeffekten” inom vården. Att en patient sägs ges ett medicinskt preparat som ska ”bota” en åkomma eller ett symtom, men egentligen bara är ett sockerpiller. Och hur många olika patientgrupper ändå tillfrisknar av detta, helt enkelt därför de tror att de tagit medicinen som ska ge den verkan. Detta är ett utslag av tankens kraft, men framförallt det Lipton kallar ”trons kraft”, dvs våra föreställningar och bilder, vad vi uppfattar som ”sant”.

Lipton berättar om en knäspecialist, dr Bruce Moseley, som i en rapport i New England Journal of Medicine (2002) beskriver hur han genomförde ett experiment på en grupp patienter som alla hade knäskador och som alla skulle opereras. Han ville veta mer vad som verkligen skapade läkning för dessa patienter. Och hans inställning innan var helt klar: ”Alla bra kirurger vet att det finns ingen placeboeffekt i kirurgin”.
Gruppen delades in i tre avdelningar där två av dessa fick två olika sorter, men ändå traditionella behandlingsformer av kirurgi. Den tredje avdelningen fick dock ingen operation alls, utan patienterna fick en lokalbedövning och proceduren utfördes på ett liknande sätt, men ingen operation skedde egentligen.
Resultatet blev en chock för läkarna. Alla avdelningarna av patienter tillfrisknade – även de med placebo. Detta blev en stor nyhet i media.

På liknande sätt skildrar Lipton hur många andra fall av placeboanvändning genomförts, som alla visar samma sak; det vi tror är sant skapar vi också. Detta har också genomförts vad gäller psykofarmakabehandling.
En aktuell not i det sammanhanget, är att svenska socialstyrelsen nu gått ut med att terapi (framförallt KBT inriktning) hjälper bättre än psykofarmaka (Rapport 4/3 2009).
Denna positiva nyhet tycks vara ett led i den nu snabbt förändrade inställningen till dessa ofta beroendeframkallande och biverkningsfyllda och därför ofta destruktiva medel.

KBT och överlag terapi handlar förstås om att skapa nya ”överenskommelser” genom insikt, psykisk kontakt, genom ökad tankeklarhet och en större livsnärvaro.
Detta innehåll blir faktiskt alltmer använt inom KBT, ofta kallat ”mindfulness”. Även om det är på mer enkla nivåer påverkar detta patienten/klienten positivt och inkopplande, inte minst omedvetet.

Läkandet finns redan inom människan själv och behöver snarast aktiveras.
Denna insikt och dessa redskap är vanliga inom mer själsligt inriktad terapi och coaching. När vi arbetar med SoulWork är dessa innebörder ständigt närvarande, på olika nivåer, beroende på var klienten befinner sig och har behov av.


Denna innebörd kring placebo eller olika former av mental utveckling kan som sagt nyanseras mycket mer, och ska egentligen inte översättas till ”mirakeltro” tycker jag. Men det hjälper oss att se hur vi är del av något mycket större och att vi också har redskap inom oss kan hjälpa oss mycket mer effektivt än vad som hittills förståtts i samhället och vår tids västerländska kultur.
Hela detta område är snabbt på väg att sättas in i ett större system av förståelse kring vad en människa är, vad livet är, och hur vi kan utvecklas mer.
(Denna bok, ”Tro, dogmer och biologi” från Sorena förlag, kommer att recenseras snart på vår sida SoulBooks.)