Nyfiken på SoulCoaching? Alternativ till psykofarmaka kan vara ´medveten utveckling´ - !

Är du intresserad så kan du läsa senaste numret av tidningen Leva som är ute nu (nr 2/09). (De har t o m x-pris på just detta nr.)
Där är jag med i en intervju som handlar om hur det finns olika mer själsliga, djupgående former av coaching.

Artikelförfattaren hade från början en väldigt bra och viktig inledning till denna serie artiklar, som sedan tyvärr togs bort, antagligen av redaktionen (?).
Hon skrev att detta ämne skulle spegla hur det finns praktiska alternativ för människor som genomgår kriser och svårigheter, men inte vill ta det som kallas för "mediciner". Dessa nervlugnande medel som blivit alltmer populärt att skriva ut, ofta på slentrian, ger dels ofta svåra biverkningar.
Dels tycks själva växandet och "budskapet" i krisen undvikas. Flera läkare och andra har berättat om hur det alltför överdrivna användandet av dessa preparat, leder till ökad ohälsa.

Tyvärr har psykvården (återigen?) blivit mer förråad och också kemiskt beroende av dessa preparat som ofta bidrar till hemskt svåra bieffekter och svårigheter att vänja sig av med.
Det sägs att över en miljon människor i Sverige tar dessa medel just nu. Det låter orimligt många, men kan säkert stämma med några felprocent upp eller ner.
Idag klassas depression och även nedstämdhet som "sjukdomar", vilket måste anses som helt felaktigt.

Att människor i olika lägen genomgår "tyngd" och då upplever "depression" av olika slag, ibland av mycket allvarligt slag, även t ex panikångest m fl andra yttringar, måste inte vara destruktivt. Vi kan se detta som en del av livet, att vi ibland både behöver och också kan se det goda i att gå igenom kriser.

Ofta tycks en riktigt djup del inom oss vilja frigöra sig, något som våra yttre vanor och kontrollerande bekvämlighetstankar, speciellt i denna ofta självupptagna tid, kan reagera emot. Vårt motstånd att utvecklas efter en större helhet inom oss kan också bidra till att vi kämpar emot förändring, inte vill se och följa en större rörelse. Ibland verkar det som vi därför också tvingas in i kriser, som en helandeprocess egentligen.

Detta kan förstås vara mycket svårt att se i stunden, Och det blir inte lättare om vi mer eller mindre "tvingas" (eller övertalas, som "den enda vägen") ta nervlugnande medel av en läkare. Istället skulle dagens psykiatriska och överlag vår moderna läkarvård kunna se nya möjligheter och lära sig mer om människans större bakgrund och alternativa behandlingsvägar.


Tre utgångspunkter som sammanfattar en mer nyorienterande syn på hur dessa idag väldigt vanligt förekommande tillstånd kan behandlas på ett mer hälsosamt sätt, både psykiskt och fysiskt.
Jag har jobbat med detta och studerat det på olika sätt sedan 1979 och tycker mig vara fullkomligt övertygad om det goda i dessa mer omfattande perspektiv:

• Reaktioner och tillstånd av kris och "tryck" (depression) kan oftast förstås i ett större perspektiv, både i människans egen historia och hennes nuläge, men också i ett större själsligt perspektiv.

• Terapi av olika slag (eller mer djupgående coaching), gärna med ett större helhetsfokus, möjlighet till ett äkta möte och mer praktiska behandlingsformer, kan ge ökat stöd, ny insikt och konkret förlösning.

• Att samhällets värderingar och vårdens bestämmande norm för vad som anses "normalt" också påverkar. Det påverkar läkarna, det påverkar den hjälpsökande. Ofta stängs båda parter in i en för begränsad form, som leder till mindre konstruktiva utvecklingsmöjligheter.
Idag har vi en ganska låg tröskel för att människor ska bedömas och hanteras som "psykiskt instabila" eller klassas som sjukdomsfall. Synen på människans sunda och naturliga utvecklingsmöjligheter i en större helhetsprocess bör istället förstärkas.

Detta behöver förändras och det kommer också att förändras.