Mellan dröm och verklighet... Pre-Rafaeliternas protest mot den "gamla tiden"

Apropå detta tema som jag här tagit upp kring "Är livet en dröm?"

Ur text från utställningen som nu går på Nationalmuseum i Stockholm:

"DRÖM OCH VERKLIGHET
Prerafaeliternas bilder är suggestiva och fyllda med allvar och skönhet. De präglas av motsatser. Fascinationen för medeltiden förenades med ett starkt socialt engagemang i nuet. Radikal politik kombinerades med djup religiositet. Fantasier om svunna tider mötte realism i närgångna naturstudier.

Genom århundraden hade den italienska konstnären Rafael betraktats som en utgångspunkt för den västerländska konsten och format idealen vid konstakademierna ända in på 1800-talet. Prerafaeliterna ifrågasatte akademien och gick i opposition mot den rådande normen. Prerafaeliterna sökte istället någonting mer ursprungligt i den konst som föregick Rafael.

Existentiella teman och mötet mellan verklighet och dröm gav Prerafaeliternas bilder en spänning som upprörde deras samtid. Samma spänning gör dem intressanta än i dag."

Att återfinna den "feminina energin"
Vad är så fascinerande med denna konst? Dels färgerna, klarheten, det stilistiska dragen. Dels det romantiska, tidsförflyktigade, stilla ögonblicket.
Jag kan tänka mig att många fångas av detta. Det talar om tidens gång, men samtidigt om det som är "evigt", som inte förgås, en skönhet, en närvaro.
Men det är också något mer som talar här.

Här är det den kvinnliga närvarons röst som kommer till uttryck. "De har fångat det kvinnligas natur...", sade min fru spontant. Det är sant. Det är det kvinnliga i dess mottagande form, naturen, det mystiska, det andliga, som utandas här.
Detta är också en del av den äldre medeltidens arv, där kvinnans roll var mer andlig och insiktsfull, som en del av och kanske också uttryck för den feminina världssjälen. Detta som senare kom att slås ner av den mer orthodoxa kyrkans påbud i Europa.

Här var riddarsagorna och myterna kring Graalen en del av en levande kultur som gick tillbaks längre i tiden.
Dagens behov kring den kvinnliga andligheten - hos både kvinnor och män - återspeglas också i ett explosionsartat intresse för de gamla katarkulturerna i södra Europa, Maria Magdalena, Graalens innebörder osv.

Det finns ofta ett element i dessa målningar av en sorts märklig förskjutning mot att upphäva historiens gång, också associerad med upplösning. Vissa kanske ser detta som "hotfullt", ett "passivt inslag", kanske som "döden". Jag tänker att dessa känslor uttrycker en annan brytpunkt än den man kanske direkt associerar till.
Den kända målningen av Millais av den drunknande Ofelia, är en ytterlighet av detta inslag och man bör nog inte utgå från denna målning på ett enkelspårigt sätt vad gäller denna periods "budskap".
Denna målning i sig talar om sorg, det förgängliga. Men kanske också om att minnas sorgen från en äldre tid då de feminina och själsliga kvaliteterna och även mer konkreta uttrycken hade en annan, mer fri position i världen. Kanske den också talar om att transformera sorgen genom vattnet, genom tiden, som bär vidare...


Denna tro på livskraftens odödlighet vittnar många andra inslag om från denna period; de växande rosorna, de medeltida inslagen som har en annan grund, påminnelsen om de rödhåriga kvinnorna...


Mer text från Nationalmuseum i Stockholm:

"Gruppens främsta företrädare är Dante Gabriel Rossetti, John Everett Millais och William Holman Hunt." (Även Waterhouse, trots att han var senare/ mitt tillägg)

"Konstnärsgruppens bildvärld präglades av motsatser. Politiska uppfattningar kombinerades med djup religiositet. Samtidigt som prerafaeliterna blickade bakåt i historien, så var de också högst moderna för sin tid. Deras revolt mot den etablerade viktorianska konstscenen har jämförts med de radikala rörelserna inom 1900-talets modernism - man ville ge konsten ett högre och allvarligare syfte. Man eftersträvade därför ett tvärt och radikalt brott med alla rådande konventioner.

Fotografiet som uppfanns och utvecklades kring 1850 var en stor inspirationskälla för prerafaeliterna. I utställningen visas drygt 30 foton från denna tid. Gruppen inspirerades av händelser i samtidens England. Flera av konstnärerna var djupt engagerade i de sociala problem som präglade det viktorianska samhället. "

Utställningen pågår till den 24 maj 2009

http://www.nationalmuseum.se/sv/Besoka-museet/Utstallningar1/Aktuella1/Prerafaeliterna
http://www.newsdesk.se/pressroom/nationalmuseum/pressrelease/view/nationalmuseum-oeppnar-vaarens-stora-utstaellning-prerafaeliterna-272583

Nättidningen Axess skriver om denna utställning och denna grupps måleri från mitten av 1800-talet:
"Det Prerafaelitiska brödraskapet tog avstånd från det samtida, viktorianska måleriet och vände sig istället till den tidiga renässansens konst för inspiration. Trots att de snabbt övergav sina egna högt ställda ideal fortsätter deras bildvärld att fascinera efter 150 år."
Här gör man också, ett milt experiment vad gäller eventuella kopplingar mellan denna stil och svenskt måleri, att föra in Prins Eugen som en svensk "arvtagare" i någon mån. Det är inte så dumt. Eugen är f ö en mycket god konstnär, som jag ser det.

William Morris underbara tyg- och tapettryck är också något från denna tid som många känner igen, även om man oftast förmodligen inte känner till kopplingen till detta "prerafael"-koncept.