Samtal i rutan om olika vägar till lycka (och icke-lycka)

En intressant illustration av dessa tankebanor (som jag tagit upp en del här på Nya tiden) kring människans möjliga tankekraft och förmågor att själv påverka sitt liv och leva "lycklig", kunde man ta del av i programmet "Annas eviga" (SVT, 8 dec 2010).

Sedan beror det förstås på hur man vill definiera "lycka". Kanske att leva mer "harmoniskt", "utvecklande", "givande", "kärleksfullt" och säkert många andra kvaliteter.
"Lycka" kanske inte är något statiskt mål i sig, utan en process av växande - så tänker jag iaf. Och lyckans "substans" sas tycks vara ytterst elusiv (gäckande).
Jag såg snuttar av programmet medan min fru tittade på hela, jag gjorde lite annat mellan varven. Hann ändå få en bra bild av dessa helt olika temperament och tydligt olika uttryck.

Jag vet inte hur väl programidén går fram i sig, om det beror på intervjutekniken eller valet av gäster, som gör att upplägget kan kännas lite traditionellt i sin samtalsform. När jag tittat då och då har det känts, trots den säkert goda viljan till det nära personliga greppet, lite för tillrättalagt, lite för "putsat" engagerat.
Om man vill att det ska skapas mer "evighet" genom dessa inslag - och det är en bra tanke tycker jag och som programmets namn vill antyda, får man förmoda - så får nog redaktionen ändå kanske våga sig ut lite mer på okänt vatten?

I detta avsnitt fanns ändå lite mer stuns, tydlighet och också ett intressant, spännande och aktuellt ämne.
Programmet lyfte mycket tack vare Pia Johansson, som med sin rättframma glädje och nyfikenhet, tog ut svängarna. Samtidigt gjorde hon det på ett lyhört och engagerat sätt, så det inte kändes som någon "roll" (som skådisar ibland lägger sig till med).

Bakgrunden är alltså följande till detta "kammarspel" (i en akt):
Skådespelaren Pia Johansson presenterades med att hon "valt lyckan", som hon sade det själv också. Och detta, som programledaren säger, "...trots att hon haft mkt svårigheter i sitt liv." Hon vill också bland annat träffa ngn att dela sin kärlek med. Hmm, att vara lycklig skulle alltså vara i ett slags motsatsförhållande till svåra erfarenheter? Nej, menar Pia senare i samtalet, tvärtom.

Författaren Carina Rydberg, som sägs vara "borrande och sökande" tycker att "lycka är överskattat" och att det är "ett hån att påstå att alla skulle kunna välja lyckan". Rydberg känd från sina "avslöjande, mörka och tunga romaner" - som jag aldrig känt någon dragning till - har utvecklat sin vad jag förstår ganska mörka livssyn med stort engagemang ändå.

Filosofen Bengt Brynte har skrivit böcker om detta ämne och anses tydligen vara "experten". För som så ofta i detta program vad jag kunnat se, och överlag i liknande tv-former, så ska det ofta vara någon "skolad" person som med lite trött eftertänksamhet och en aura av sträv, självupprättad expertis-pondus, ska fälla de "riktiga" kommentarerna och försöka vägleda de tydligen förmodat förvirrade tittarna genom detta "moras" av subjektiva upplevelser och kanske nya tankar.

Jag påstår förstås inte att denne filosof skulle haft dessa avsikter i programmet, iaf inte medvetet. Kanske inte heller från programdirektionens sida. Men något aningen ansträngt och lite ängsligt är det i hela detta slags tv-koncept generellt sett.
Roligare vore väl att låta människor mötas mer fritt som människor, utan "expertroller" som egentligen inte säger så mycket. Släpp taget lite och låt det blommiga blomma och de udda människorna få vara udda (om de nu är det).


Men vad hände då i programmet? Jag ska inte recensera hur de olika personerna förmådde uttrycka sina åsikter i sig. De gav alla en klar vinkling där de själva befann sig (även om det förstås finns andra perspektiv också).
Jag upplevde som sagt Pia Johanssons inlägg som spännande, mycket därför det kändes så genuint. Att få höra en så rättfram och samtidigt personligt förankrad åsikt kring detta område, kändes befriande!
Jag tycker också att generellt sett var det uppfriskade och positivt att höra hur en människa bejakar sin inre potential och överlag den mänskliga utvecklingen på sitt eget sätt. Sedan kan man förstås ha olika tankar om hur man kan skapa denna goda utveckling, men det är en annan fråga (som heller inte blev så belyst i det här sammanhanget vad jag minns).

Att kunna välja sin "lycka" - hur man nu vill definiera det - tycks ju bottna till stor del i att kunna känna sig själv mer, acceptera de svårigheter man möter och får tampas med. Inte att välja bort svårigheter, som vissa vill få det till i dessa sammanhang. Utan som man kan genomkorsa och omvandla och lära av.
Där tycker jag Pia hade en mycket värdefull poäng hur hon beskrev att man själv kan gå igenom dessa "mörka moln" och släppa taget om det gamla. Där blir förstås lyckan högst konkret.

Programmet Annas eviga kan ses på SVT Play t o m 7 jan 2011.


© CMM Nya Tiden, dec 2010.