Kognition och möjligheterna med tankens skapande

Hade igår kväll ett litet samtal kring betydelsen av ”cognition” på engelska. Detta i ett sammanhang av ”positivt tänkande”. Balansen mellan den ytliga självsuggestionen ofta använd i mer materiella termer (som jag skrev om tidigare här), och det mer fördjupande, insiktsbaserade och självmedvetna utvecklingsperspektivet på tankens enorma möjligheter.

Kognition – den spontana tolkningen av ordet som först dök upp för mig var ”förståelse”. Tänkte förstås på den ”kognitiva psykologin”, en specifik gren som blivit alltmer modern idag. Också tidigare på ett speciellt instrument inom den kognitiva psykologin, att tankemässigt påverka och styra sina tankar och därmed sina känslor och handlingar. Återkommer till det strax.

Tänkte också på engelskans ”re-cognize”; att känna igen. Det vi förstår och kan tänka, känner vi igen. Det kan vi återhämta i vår medvetenhet, alltså är det något vi uppfattar som ”känt”, förståeligt, vetbart.
Och att vara ”in-kognito”, dvs okänd, dold, hemlig; egentligen ”känd, men inte förstådd”, inte känd och därför inte möjlig att ”känna igen”.
Även ”re-kognos-era”, alltså samla informationen, utforska ett område (från början inom det militära). Att åter-samla information.

Dessa olika associationer och härledningar av ordet/-en, bildar en bra grund för vad kognition innehåller på ett mer omfattande plan. ”Att samla information/kunskap som skapar medvetande”, även i sociala termer, kan bli en mer övergripande betydelse för ordet (även på engelska). Detta sammanfaller mycket nära den officiella tolkningen av ordets innebörd om man slår upp det på olika ställen.
Speciellt slog en ton an för min del i denna längre, intressanta tankebana, kring det här med ”känna igen” (- och ”inte känna igen”).


Den kognitiva terapin har ju egentligen sina rötter i en rad skolor och överlag ett mycket äldre tänkande inom mänskligt och andligt utvecklande längre tillbaks i tiden. Inom kognitiv psykologi kallas den stärkande, styrande tanken, för ”validiering”. Jag har nämnt det i flera olika sammanhang tidigare, kanske också här på sidan.
Detta innebär den positiva bekräftelsen som kan påverka vårt sinnelag, vår känslomässiga frekvens och därmed överlag vårt ”mående” och vår fysiska hälsa i en ny, god riktning. Denna validiering kan ge oss en ny utsiktsplats, en ny tillgång i vårt medvetande i stunden, som befrämjar vår balans, harmoni, kraft, självtillit, livstillit

Min tes här, i perspektiv av detta faktum som dock inte är så känt inom psykologin överlag, är att det vi ”känner igen” skapar en överensstämmelse, en god respons, egentligen i ett ”andligt” eller mer omfattande livsperspektiv.
Våra tankar och deras innehåll skapar olika sorters vibrationer. Dessa vibrationer korresponderar med olika frekvenser av ”verklighet”, egentligen av olika nivåer av materia. När våra tankar (som också har sin materieform) når den omgivande materien bildas fält, tankefält. Ofta är vi som människor redan ”fångade” eller uppbundna i rader av komplexa tankefält; i vår personliga historia (barndom, skola m m), i våra föreställningar, i våra band och relationer med människor, platser, i samhället i stort och med den mänskliga världen.


Samtidigt är vi framförallt en återverkan och ett flöde av en större verklighet (”själens ursprung”, ett större liv). Även om detta slags medvetande inom oss kan vara helt okänt, eller i hög grad oupptäckt eller oförstått, verkar dess kärna som en sol inom oss. Den lyser alltid där, som hjärtat slår och blodet pumpar.
Den håller samman livet i människan i formen, och uttrycker sig genom vårt jags innersta väsen. Vårt jag agerar och orienterar sig genom tankar, känslor och handlingar, men vilar egentligen i en större rymd, en större kontakt (även om den ofta är omedveten).

Denna kontakt, när den utvecklar sig mer självmedvetet för jaget, blir det tydligt att den bär på en sorts ”livsplan”. Denna livsplan är både allmängiltig enligt livets lagar (övergripande opersonliga medvetandemässiga lagar, inte främst fysikaliska lagar) - men också individuell, unik i varje ögonblick. Vi brukar lagarna under eget ansvar, och vi brukar vår egen självmedvetenhet, vår upplevelse av livsplanen och dess högre impulser, under eget ansvar.

När vi förstår vikten av våra tankars innehåll, hur vi formar våra tankar, vad vi tror på, så inser vi på sikt alltmer att egentligen kommunicerar vi med både vår egen livsplan och allt livs plan och verkan i det stora hela.
När vi så riktar och stärker vårt jag i denna större kontakt och vårt utbyte av våra tankar ökar från en högre frekvens, medför det också att vi reflekterar och återskapar detta tillstånd i oss själva. Men också på sikt i vår omvärld. Detta dock under vissa förutsättningar, som jag ska ta upp snart.

Först, fäst bara tanken på att detta är verkligt; vi kan påverka vårt sinnestillstånd och därmed också vår hälsa och vår riktning överlag i vårt liv genom hur vi använder och riktar våra tankar.
Återkommer snart i ett nytt inlägg med den konkreta fortsättningen.


© CMM Nya Tiden, mars 2010