Med lite hjälp av mina vänner...vår högre själskontakt

Vänner...en underbar sak. Jag fick just en gammal fin låt i huvudet (se nedan för video). ibland kommer låtar som små "tankar" eller intryck. Inget speciellt i sig kanske, ändå ofta som en liten påminnelse om något som kan betraktas eller reflektera över.
Kopplingen vardag-det högre, finns alltid, finns alltid, finns alltid...

Så talande med denna text i låten. Det är något speciellt med vänskap. Och jag pratade med en av min äldsta vänner här precis, fint. Vår familj är också en underbar källa till vänskap.

Men jag tänker faktiskt först o främst på "vännerna däruppe". Jag tänker på vår egen själsinkoppling. Lyssna på orden i sången och byt ut kopplingen från horisontell till vertikal, alltså uppåt.
Den kommunikationen. Den längtan. Den samhörigheten. Den erkänslan. Den kontakten.

Den finns alltid där, även om vi inte vet om det. Själen kanske inte är så intresserad av allt vi gör som personligheter, ofta aningen vilsna i våra mer mondäna och materiella funderingar och åtaganden. Men det är inget problem. Processen går ständigt vidare. Vi är levande, alltid.

Nu menar jag inte kontakt med de avlida eller mystiska andar eller något sådant. Utan helt enkelt med vårt eget högre livsursprung, som också finns inom oss, hjärtat, huvudet, den stora kanalen...
Också alla de "själsvänner" som hjälper oss i vårt värv, med stöd, med kärlek, med energier, med god kraft.
Jag tänker på de "vägledare" vi alla har på ett eller annat sätt, även om vi inte behöver ha personlig kontakt med dem.



Jag tror alla människor i första hand är knutna till sin egen själ. Ja så måste det ju vara, för vi är ju egentligen vår själ.
Och själen är inte bara "en själ", utan snarast ett högre gemensamt tillstånd som vi alla delar. Alla är del av denna högre värld. En enorm visdom och kärlek. Så ser jag det.

Många människor tror att när själen kommer på tal så handlar det om något religiöst, ofta kristet. Eller de som ofta säger att när någon mår dåligt (kanske de själva) så är det "själen" som lider. Frågan är om detta är själen? Inte som jag ser det iaf. Själen för mig är mitt eget "högre jag", även om det begreppet också är aningen missvisande.

De som är mer bevandrade i sin andliga utveckling tolkar i vissa sammanhang själen som det personliga jaget, dvs "det inkarnerade jaget". Den del av själen som tar form, som föds, genomgår erfarenheter i den mänskliga världen, lär sig, gör misstag osv, och sedan lämnar denna form igen.
En del filosofier, t ex Steiners läror, påstår tydligen har jag hört från många antoposofer som tagit del av våra utbildningar etc, flera som jag också räknar som mina vänner, att själen är det emotionella (känslomedvetandet, känslokroppen, emotionalhöljet) jaget. Så ser inte jag det.

Som jag upplever det och genom de kunskaper jag tagit del av under många år, mkt genom en tibetansk stor lärare (Tibetanen och hans undervisning) så är själen dels vår egen högre mentala förmåga, "det högre sinnet". Det är också lite högre upp vår sanna intuition (inte bara mag-känslan). Det är också vår kärleks-visdoms energi. Sedan finns fler nivåer och aspekter, men detta räcker bra för många av oss.

Själsmedvetandet är den förmedlande, mittersta delen. Den tar plats mellan vår högre aspekt "anden" och den lägre, "personligheten". Själen är mottagande från högre livsnivåer (en del kallar det för "atman", de "atmiska planen, och även ännu högre upp). Och samtidigt är själen förmedlande till sitt "instrument" dvs den del som är i inkarnation, som är i formen.
I treenigheten blir själsmedvetandet lika med "Sonen".

Jag återkommer till det här. Men tänk lite på det. Själen ser allt, vet allt, hör allt. Samtidigt är själen aldrig dömande. Inte otålig. Inte lidande.
Själsmedvetandet är vår egen naturliga högre livsinkoppling, som vi långsamt realiserar och stegvis blir upplysta genom. På så sätt ger vi också till världen av detta ljus, av denna kärlek.

Att vara "iakttagaren" är en gammal andlig teknik för att få mer mental själslig inkoppling. Den frigör oss från äldre låsningar och hindrande mönster. Vi blir mer "opersonliga" i bemärkelsen som en högre kvalitet; fria, sanna, öppna, obundna.

Här kommer låten... (gamla fina klassiker - men tänk på själen/högre inkoppling istället)



© Nya tiden, apr 2009