Idag när vi alltmer tydligt lämnar den zodiakperiod som kallas "Fiskarnas tidsålder" som Jesus (och Kristus) var ett starkt uttryck för under 2500 år, lämnar vi samtidigt den kvalitet som förmedlats under denna period genom den så kallade "sjätte strålens energi", hängivenhetens kvalitet.
Den tidlösa visdomen berättar om att varje zodiakperiod, både kortare och längre, styrs av en av de sju strålarnas energier. Den sjätte strålen lämnar nu sitt inflytande och den sjunde tar alltmer plats. Detta är en (bland flera) förklarande bakgrund till det stora skifte vi idag upplever.
Mycket dogmatism, missbruk och fanatism, inte minst genom religionernas misstolkningar som mänsklighetens mer negativa gensvar på denna energityp, skapades under denna tidsperiod. Samtidigt måste man också komma ihåg de väldigt många goda uttryck, t ex steget för många in i en mystisk-andlig utvecklingsfas.
Ett annat uttryck var också Kristus-impulsen att "offra det lägre för det högre". Detta utan någon egentlig bindning till någon religion, även om kristendomen kom att se sig som "patentinnehavaren".
De övergripande tendenserna som Fiskarnas energier förmedlar handlade också om ”offer och död” (Plutos inflytande i Fiskarna för den mer utvecklade mänskligheten, tillsammans med sjätte strålen. Detta tillsammans med Neptunus "mystiska" inflytande, egentligen något mer oförstått).
Fiskarna står esoteriskt för devisen ”Jag lämnar Fadershuset och på vägen åter frälser jag”. Dessa ord markerar ett stort utvecklingsförlopp, ingen personlig ”tro”.
”Frälsningen” här anger processen av omvandling inom varje människa när den tiden kommer. Alla aktiva ”ljusbärare”, oavset "tro" eller inriktning, uttrycker och följer denna process på en själslig nivå och bidrar därmed till omvandlingen av den mänskliga fysiska och psykiska världen.
Dessa ord uttrycker också Världslärarens roll på ett mycket mer omfattande plan. Denne såg vi träda fram i denna epok, för 2000 år sedan, som kom att symboliseras genom just ”fisken”, Kristus och den tidiga kristendomens tecken. "Fisken" är också kopplad till "gudinnan" dvs materiens liv. Detta syns i den stående fisk-symbolen, "vesica piscis".
Kristus roll i denna period krävde ett drama av ”offer”. Delvis skedde detta som en stor kollektiv undervisning, för att ge mänskligheten ett outplånligt minne av hur en människa kan ”offra” sig för en större sak. Samtidigt som detta skedde förankrades och spreds för första gången enligt den tidlösa visdomen de opersonliga Kärlekens energier på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare i mänsklighetens historia.
Kristus blev därför ”Kärlekens budbärare”, en Kärlekens vägbanare, Fridsfursten. Han kom både med Visdom och med Kärlek. Att han också långsamt kunnat bygga upp kontakten med Shamballa, ”Faderns hus”, genom sin närvaro, visar hur stor hans uppgift varit, och är fortfarande. Genom Kristus och genom planetens vägledande råd och de så kallade "uppstigna mästarna" förankras så också Viljeenergin, det planetära syftet, i mänskligheten alltmer.
Det visar också hur framgångsrik denna tid trots allt lidande och elände ändå varit. Annars skulle mänskligheten inte kunnat börja ta emot denna väldiga energi som kallas för ”Viljan”, där den planetära Planen” är ett avgörande uttryck.
Detta drama – och denna enorma energihändelse som fortfarande påverkar oss - handlar om hela mänsklighetens utveckling. Den då nyfödda kristna religionen byggdes upp mycket kring detta, från början med en sann, god tanke. Men den förvanskades och förföll till stora delar, som många andra goda stora insatser och förmedlade upplysningar (t ex som Buddhas insikt om ”allt är lidande” vilket inte avsåg att ta avstånd från livet eller glädje, kärlek, njutning i sig, utan att se igenom illusionen om vad som skapade lidande).
Men det är inte hela historien. Denna händelse visade också något högst konkret och påtagligt genom Kristus energier och Jesus ”lidande, död och återuppståndelse”.
En intressant och belysande aspekt av detta tar Alice Bailey upp i sin egna bok Jesu invigningar, där hon också refererar till Annie Besant, att hela denna händelse egentligen inte var ny i sig. Tidigare kulturer och äldre så kallade ”solgudar/-hjältar” genomgick samma lidande och återuppståndelse tema. Som exempel nämns Herkules (som är en mycket äldre gestalt än vad som återges genom den grekiska myten), Balder (nord. myt.), Mithra, Bacchus (som senare kom att förvanskas till en ”vingud”, liksom Dionysos), Osiris (egypt.).
Druiderna liksom många andra äldre andliga traditioner kände till och praktiserade de bevarade hemligheterna inom ”solmysteriet” som gestaltades kring vårdagjämnings-punkten, då ”mörkret omvandlas av det frambrytande ljuset”. Dessa olika kulturer och tidsepoker hade sina invigningsmysterier där neophyten fick genomgå ”döden” och vakna upp i det högre ljuset, och ta med sig denna kontakt med den odödliga källan tillbaks till det fysiska livet – som en ”återuppstånden”.
Detta markerar alltså egentligen inte på något sätt kristendomens tro i sig, och visar det omöjliga i att man skulle kunna ”ta patent” på Jesus eller Kristus eller på denna händelse i sig.
Det är snarare en allmänmänsklig erfarenhet på den andliga upplysningens väg! Den visar oss hur vi kan ”dö” från det lägres inflytande, egot, våra begräns-ningar, personlighetens hinder och dess materierformer, för att återanknyta på sikt mer och mer med vårt odödliga sanna jag, till sist övervinna den fysiska dödens uttryck.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar