Och sedan går Amelia Adamo ut i pressen nyligen för att kritisera och göra sig lite lustig på bekostnad av en yngre generation, 80-talisterna, och kalla dem för "lata" och "arbetsskygga".
Denna "fight" är helt ointressant för den är en schimär. Det finns ingen konflikt mellan generationer i sig.
Det finns konflikter inom och mellan människor överlag, det är vi vana vid, men det är en annan sak.
Att blåsa upp konflikter massmedialt är dessutom extra lågvatten. En person med inflytande, viss makt (iaf massmedialt), och kanske lite sunt förnuft bör inte skapa konflikter dessutom!
Gustav Fridolin, tidigare aktiv inom miljöpartiet och 80-talist, har skrivit en bok där han ger en helt annan bild av 80-talisternas situation. Den heter ”Blåsta! – Nedskärningsåren som formade en generation” och där vill han slå hål på myten om sin generation som bortskämda valpar. Allt beror i stället på nedskärningarna under 90-talet, menar han.
Vem som har rätt eller fel, är ointressant, det råder alltid en viss tidspress mellan generationerna i skiften. De yngre vill få ta plats och komma till sin rätt. De äldre vill inte glömmas bort och helst undvika att stirra sig blinda på ålderdomen. Det är naturligt på sitt sätt.
Detta är dock inte den verkliga ansträngningen i sig, som jag ser det, utan det skifte som mänskligheten överlag står mitt uppe i. Där skulle generationerna kunna ha glädje och nytta av varann snarare, samarbeta kring erfarenheterna istället...
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar