Midsommar - den ljusfyllda formens glädje

Glad midsommar till er alla!

Det är en härlig tid på året. Ljusets högtid på ett sätt med sommarsolståndet snart (den 21 juni).
Allt blommar och grönskan står tät. Det nordiska ljuset som är så speciellt, utdraget (som "förlängd tid"), ibland nästan högtidligt, kanske också "ödesmättat" vid den här tiden.

Vi går från mörker till ljus. Ljuset fyller formerna mer och mer. Allt slår ut i sin prakt.
Den "mogna" känslan i naturen som redan börjar komma efter syrenernas sista farväl. Förgängligheten som finns där samtidigt. Formerna så levande i stunden, och sedan lämnas. Det inre livet som bara fortsätter, i det osynliga.

Nu har det samtidigt regnat mycket, nästan så vi undrade om "syndafallet" är här? Hallå, var är "arken"?
Men så kommer solen. Allt blir med ens annorlunda.

Syndafall ja...sådana har vi genomgått flera stycken i vår långa mänskliga historia. Och nu kanske det snarare är tvärtom, uppståndelse från syndafallet.
Dvs mänskligheten kommer att återinta sin "rättmätiga" plats i sin högre kontant med livet, med själen, med enheten igen...

Detta firar vi idag, i alla fall. Även om molnen drar ihop sig ett tag nu igen och mycket omvandling återstår för oss alla på olika nivåer, så går det verkligen framåt, det är helt klart.

Vi firar det också genom den energi som är här nu, som är enorm. Den är nog en del av Kräftans zodiakperiod, som vi nu går in i. den kopplas också till Tvillingarnas period som vi lämnar med sin luftiga Kristus-energi som varit så god men också bitvis mycket stark och förnyande!

Kräftan som i sin andliga aspekt står just för att "ta form", att låta ljuset fylla ut formen. Att verka med ljuset i formen. Dels formens eget inneboende ljus (den eteriska substansen) som kan väckas och stråla alltmer. Dels det högre ljuset, "själen", allt det högre ljus som vi bär på i våra högre former, men också i vår högre kanal till högre världar - att låta det "stiga ner på jorden". Låta det ta form, använda det.
Rörelsen som fortsätter ge näring, men också befriar.

Vi firar också genom att sända vidare den glädje, välsignelse och kärleksström vi kan uppleva i allt det lila, som samtidigt är så stort.

Nu bakas en sockerkaka. Sedan ska vi jobba vidare med några saker, midsommar eller inte.


© CMM Nya Tiden, juni 2009