Kommer moderaterna orka med trycket? Smarthet räcker knappast hela vägen.

Ett intryck jag fick häromkvällen vad gäller den politiska arenan var att Reinfeldt inte kommer vara kvar som statsminister sådär jättelänge ändå.

Vad jag baserar denna tanke på är mer av känslo-intuitiv art och därför förstås en sorts spekulation i sin förlängning här.
Ändå känns det som ett intryck med viss tyngd, iaf just nu.

Undrar hur moderaternas väldiga framgång kommer gestalta sig framöver? Kanske det inte är helt lätt nu, dels med blå alliansens partikamrater, dels att leva upp till detta förtroende från svenska folket. Hur ska man förvalta det, förverkliga det allmännas bästa, inte bara en liten klick människors maktsyn?

Bakgrunden till valutgången tänker jag kanske hör ihop med att människor är trötta på socialdemokraternas tröghet och ovilja att förändra sig. S verkar ha tappat enormt i sin förankring hos folk och förmåga att verka trovärdiga i sin politik, men också i sin visionära framställning.
Men också att många ideal som s haft "stulits" eller övertagits av moderaterna t ex att vara ett "arbetarparti". Detta har tydligen m utnyttjat, men också bidragit till genom sina skickliga manövrar, hur osmakliga de än kan tyckas.

Denna värdeförskjutning, som tyvärr blir alltmer vanlig i dagens läge, verkar urgröpa den mänskliga naturliga förståelsen för medkänsla och samhörighet, förståelse för andra och för en större gemensam riktning.
Om allt fler enbart tänker på materiell livsinriktning och fördelar och förnekar eller glömmer bort de mänskliga och därmed också de inre aspekterna, ökar obalansen. Det är inte dit vi är på väg, egentligen. Nu behövs att allt fler människor somv aknar upp också uttrycker sin inre sanning, detta oavsett parti eller tro.

Denna märkliga upp-och-ner-vändning av begreppen och deras innebörd kan kännas aningen olustig, även om den också har sina komiska poänger. Jag är egentligen inte riktigt oroad över detta, eftersom det finns så många fler perspektiv av den pågående utvecklingen, som jag brukar nämna.

En del skyller nedgången för s på samarbetet med vp, vilket känns som klart syndabockstänkande, man har inte så mycket annat att skylla på.
M försöker marginalisera vp i förhållande till s, utmåla dem som "extremister". Det är klart m ogillar deras politik, eftersom de är mer tydliga än andra. Tyvärr blir också vp:s retorik ibland ganska betungande och gammeldags enkelspårig, men i sin syn på utlandsfrågor har de ofta en välbehövlig direkthet. Vp:s traditionellt sett ändå mycket nära position med s i sina värderingar, dock inte alltid i praktiken, torde ändå kunna hålla i samarbete framöver.

Mp sviker sina väljare tycks det, i det annalkande samarbetet med de blå. Detta är som jag tagit upp förut inte bra, av minst två skäl. Dels för att man gått till val på detta ställningstagande med samarbete och plats i den röd-gröna alliansen. Dels att man knappast kommer få igenom sin politik vad gäller de sociala värdena, dock kanske vissa miljömässiga eftergifter.
Att isolera miljöfrågorna i sig och tro att deras förverkligande på längre sikt leder till allenarådande framgång för alla, låter allt mer som en sorts illusion för mig. Var är helhetsengagemenget och värdet av visionenen från mp:s sida?
Att sälja sig i EU-sammanhanget och lämna övertygelsen om utträde kändes som ett steg i den riktningen att ideologi spelar allt mindre roll, bara att få igenom sina paroller.

Moderaternas framsteg kommer kanske snart upplevas både betungande och alltför bindande till sin form av många i partiet och väljarna. Att man å ena sidan gärna vill behålla sin självklara "frihetliga" syn, men samtidigt tvingas till svåra beslut, tuffa samarbeten och också alltmer snäva politiska ställningstagande framöver. Dessa kan snarare begränsa för människor i deras frihetliga strävan än lyfta denna gemensamma önskan.


© CMM Nya Tiden, okt 2010.