fredag 6 augusti 2010

Jane Austens liv exempel på författarens hårda villkor. Också om möjligheterna att välja och skapa sitt liv

Det har blivit en del filmtittande senaste veckorna, som avkoppling, men också intressant se olika miljöer, gestalter, vad som påverkar och ger genklang på olika sätt.
Såg t ex en ny film Up in the air med George Clooney i huvudrollen, faktiskt mycket bra på en rad olika sätt. Engagerande, på det psykologiska planet - ett öde där förändring tar plats. Socialt och politiskt; en film om relationers betydelse och krisen som manglat USA (och västvärlden) där folk avskedas på löpande band. Ja jag får nog återkomma till den.

Igår hade vi ingen ny film att titta på, så vi hittade en i vår dotters filmarkiv, om den unga Jane Austens liv. Den var riktigt bra. Tänkte först att det här har vi sett förut, den tiden med alla sina stela sociala regler, sina snäva livsmöjligheter. Men filmen tog tag i oss och berörde faktiskt.

Anne Hathaway i huvudrollen som Austen, mkt kvick, levande, bra närvaro. Överlag bra engelsk skildring med den lite tunga andan, men också inom dessa snäva sociala konstellationer en rad finurligheter av mänskligt drama; lek, passion, spänning, svek, lojalitet och höga ideal.

Författarens villkor på den tiden var knappa, liksom överhuvudtaget skapandets "sändebud" i den konstnärliga meningen. Och att dessutom vara kvinna och skriva "romaner", som på den tiden ansågs högst ofint tydligen, var ytterligare utmaningar.
Men Jane Austen tycktes ha haft en särdeles kraft att genomföra sin dharma, även om hon fick offra sin stora kärlek. Och det var ju av heder och medkänsla hon gjorde det, enligt filmen, inte pga skrivandet. God karma.
Å andra sidan, hade hon trott ännu mer på sin begåvning och sitt inre kall hade hon kanske kunnat valt sin man som hon älskade så hett. Och samtidigt hjälpt försörja hans fattiga familj som han hade lämnat bakom sig, men ändå sände vidare pengar till, av sin förmyndares bidrag till honom själv. Ja, ser ni filmen förstår ni bättre.

Ja, vilken tid. Eller vilka tider, då de flesta tider tillbaks varit så bundna.
Man föddes i sin roll, sitt samhällsstånd, sin plats, sina möjligheter. Förstås på gott och ont. Allting för att lära.
Idag säger en del ungdomar att valmöjligheterna är så enorma att man drunknar vad gäller utbud av utbildning, linjer och kurser. Friheten i samhället att vara vem man vill (inom egentligen ändå snäva ramar) och välja sin stil, sitt innehåll, har expanderat ofantligt sedan Austens tid.
Samtidigt har rotlöshet, ersättningsmönster av destruktiva vanor och falska identieter och negativa lockelser också exploderat i omfång. Är det inte intressant? Att valmöjligheterna också skapar oro och otydlighet, som kanske också zinkar utvecklingen än bara bejakar den.

Egentligen kanske det är så att även om vi uppnått en enormt högre prestanda vad gäller utförande i den fysiska formen (tekniken t ex) kvarstår alltid ändå ett stort arbete för oss hur vi ska utveckla vår medvetenhet. Hur vi ska skapa fred, äkta frihet, tolerans, samförstånd, samarbete osv. Att människors utveckling genom det tekniska överflödet på många sätt gynnats. Men frågan är hur långsiktigt det är. snarare verkar dessa "existentiella lösningar" genom materien verka i första hand på rudimentära sätt, t ex tidsmässigt, att försöka "spara tid". Men blir vi klokare av det? Nja, ofta verkar det som mer stressade. och då blir det ineffektivt ändå.

Tidsbesparingar, t ex att kunna använda en dator istället för att skriva för hand, är ju något fantastiskt, inte minst för en författare. Så det är inte att förakta. Men heller inte överskatta värdemässigt i längre perspektiv, som att vi verkligen har uppnått en högre grad av kvalitet eller nått närmare tillstånd av "odödlighet" genom att skapa "mer" tid.

Ur detta kaos idag med alla dess val, av värdeförskjutningar och kriser inom de flesta mänskliga områden, och samtidigt alla slags förtryck som kvarstår och ropar efter nya lösningar, kommer födas ny ordning, med nya regler.
Dessa nya regler kommer baseras mer på människans inre natur, t ex hennes erfarenheter, tidigare val och möjligheter som hon har med sig, hennes karaktär och själsliga väg.

Redan i yngre skolåldern kommer det finnas redskap och metoder för att undersöka och stötta barnet i denna självupptäckt och öppna, respektfulla vägledning.
Det kommer ske mycket på en psykologisk-andlig basis, inte någon religiös form, ingen trosförkunnelse eller liknande. utan baserad på enhet, att alla har en god plats, alla kan och ska ges möjligheter, om de också kan verka för sin utveckling och för det gemensamma.

Det kommer sålunda bli alltmer tydligt vilka vi är, vad vi har med oss, hur vi kan välja vår väg mer tydligt och därmed eventuellt reducera lidande och skapa med mer förnuft. Både för oss själva och för omvärlden, våra relationer.
Att tvingas leva i en roll, en position, hög eller låg, blir alltmer uppluckrat och nyanserat.
Tack för det.


© CMM Nya Tiden, aug 2010.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar