En större människobild växer fram redan idag

Själens helande energier heter min nya bok. Den kan än så länge köpes enbart via nätet (se vidare www.herkules.nu). (bild © Sara M)

När en bok eller vad det nu kan vara som man skapat och släpper ut, finns förstås alltid ett intresse av mottagande. Det ligger i skapandets natur att det finns en mottagare, iaf som vi människor ser det. Men är jag egentligen beroende av detta? Nja, det vore nog aningen hycklande att säga att det inte spelar någon roll alls. Men i mitt fall hoppas jag, och tror också, att de bärande idéerna i sig kan ha sin verkan, om inte annat i det allmänna tänkandet.

Hur ska det gå till om det inte finns mottagare som läser och tar till sig idéerna? Skulle de spridas på något underligt, "mystiskt" sätt ändå?
Ja, kanske det är så. Jag tror faktiskt våra tankar påverkar och bidrar till olika nivåer av helhet. Och om vi under längre tid ägnar åt oss att bygga tankeformer, som man definitivt gör när man skriver en bok eller skapar en pjäs, ett verk av något slag som man har ett syfte med, ett inre budskap, så bidrar det på ett eller annat sätt.

Hur bokens "resultat" blev i mitt fall? Ja, jag ska själv förstås inte avgöra det, utan läsarna. Och det är egentligen alldeles för tidigt att ens fundera på det.
Och känns det verkligen som något "omdöme", som en "dom"? Nej, det gör det inte.
Det säger också den jovialiske författaren som inte varit i hetluften på det sättet; inte recenserad, smädad, illa behandlad, ifrågasatt, missförstådd. Heller inte hyllad i det allmännas ögon.

Tvärtom, min läsarkrets är vänlig, varsam och godhjärtad. Dit hör inte tidningar, murvlar, Aschberg-typer som ska vräka ur sig allehanda egetgods från källarens vimmelkantiga minnesbanker och ingrodda agg, förklädd till tidsandans hederlighet och "avslöjandets röst". Som om detta vore förnuft?

Och var det så, att jag skulle möta dessa röster, skulle det kanske ha sin funktion och eventuellt göra att jag kunde skapa ännu bättre? Eller knäcka skapandet, som det nog gör hos mången författare, skådespelare, konstnärer, som avsäger sig, eller drar sig undan, sitt värv, sitt uppdrag. Eller, alternativt, anpassar sig och säljer sig ännu mer?

Nej, istället hör min läsarkrets nog mest till de som inte hörs hörs så mycket i samhället vad gäller dessa åsikter. Eller, som samhället kanske inte heller vänder sig till för att lära sig något nytt av.
Det skulle kunna vara så mycket mer. Och kanske det också kommer. Att det som vi idag kallar för "alternativt" kommer växa sig starkare och få mer och mer inflytande.

I mitt fall tänker jag på den "själsliga psykologin", en större, mer omfattande psykologi baserad på en djupare människoinsikt. Alla de människor med "nya" perspektiv och kunskaper. Som i många fall kan vara "annorlunda", i förhållande till det "äldre, det ingrodda, det etablerade, ofta maktstyrda.
Kunskaper om en större människa med fler möjligheter, som har så mycket att ge, visa, tala om, berätta.
Dessa röster som sällan får möjlighet hur de ska omsätta sina inre kunskaper till ny handling mer etablerat i samhället.
Som sällan når ut mer med det de ser, det de upplevt.

Det är en svår bransch i vår tid, så oönskad av det allmänna och det etablerade vad gäller sin vision och sina djupare funktion. Där yta har blivit finkultur och säljs för miljoner på affärsmännens bakgårdar.

Istället har denna anda, den nya tidens tankar, blivit mer av en sub-kultur. Den når ut genom sina egna kanaler och har spridit sig vad belackare, motstånd och girighet än har siat. Hån och baktaleri har inte kunnat stoppa denna härdade lilla växt från att fortsätta växa sig stark och bred, in i folklagren.


© CMM Nya Tiden, sept 2010