Att reducera socker - ett bra hälsotänk

Tar ett inlägg mellan här om kostens betydelse för hälsa (fortsättning på tidigare inlägg, se längst ner för kopplingar). Återkommer till "Den goda viljan" och detta tema snart.

Att folk vill gå ner i vikt är ingen nyhet. Vi har för länge sen vant oss vid reklam och olika livsstilsbudskap som manar till "smalhet".
Med tiden har dessa också fått en alltmer tydlig hälsoprofil. Att äta "rätt", och gärna lätt, och träna mycket, har blivit en stor del av branschen. Också ofta en självklar tankeform i samhället med många olika tv-program, tävlingar etc. Detta kan vara positivt både för konsumenter och förstås för de som driver dessa områden med affärssyften.

I alla fall om det verkligen leder till ökad hälsa och inte "bara" bantning på ett överdrivet, hysteriskt sätt. Detta som snarare verkar ha mer psykiska orsaker (både bantning och vissa drag av övervikt). Egentligen ett nedtryckt eller oförstått behov av att möta sig själv mer, också sina möjligheter, sitt större, friare jag.

För egen del har jag inte haft speciellt starkt fokus på kost, dieter och intresse överlag för matlagning genom åren. Kanske helt enkelt för det finns så mycket annat i livet, utveckling t ex.
Visst är det härligt att äta en god middag. Och överlag är det härligt att äta när man är hungrig, hur enkelt det än är, tycker jag det är ofta något jag verkligen kan njuta av.
Och visst kan det vara viktigt att äta nyttigt, sunt och tänka på innehåll, kvalitet osv. Men för mig har olika "dieter" uppstått mer spontant i stunden, ofta när jag gått igenom olika inre förnyelse- och omvandlingsprocesser.

Det är faktiskt något intressant, som jag också delar med min fru och andra som genomgått liknande upplevelser. Att kroppen ställer om sig efter dessa faser när vi inte kan eller behöva äta så mycket eller på samma sätt.
Därför tror jag det är viktigt att följa sin egen rytm, sin egen "intuition" (som ju kan innebära så mycket mer på högre stadier) och lyssna, framförallt på var man är i sin utveckling.

Vissa perioder har jag också ätit mycket sockerprodukter mer av slentrian och ibland också säkert som känslomässig tröst, för att fylla ut något annat behov. Men för mig har det inte varit något problem som jag har brottats med. Jag har inte haft dåligt samvete för det. Och jag känner heller inte att jag kommer ha någon fanatisk livshållning framöver som helt utesluter olika söta smaskigheter då och då.

Däremot har jag senaste åren blivit allt mer intresserad av hur socker påverkar mig och om det är så att jag håller en bättre energinivå överlag, genom att reducera socker.
Alltså inte bara fysiskt med viktnedgång, vilket kan vara viktigt också, absolut. Förra året t ex gick jag ner 14 kg på sju månader genom att ta bort socker, äta mer sunt, men ändå äta ganska vanligt. Samtidigt sprang jag tre km nästan varje morgon under ett halvår, ända fram till jul nästan.

Jag är verkligen inget träningsfreak, men det här var en skön vana som jag hade stor glädje av, inte minst för tankeriktandet och för ökad känslobalans. Detta kommer sig inte bara av muskelträningen i sig. Utan framförallt av att vara utomhus och få in mycket eter.
Eter kan förenklat ses som "livskraft". Genom vår andning och fysiska rörelse tar vi in en typ av eterkraft, som fyller på vår egen fysiska livskraft (se tidigare artiklar här).

Därför har jag vid flera längre perioder senaste åren uteslutit socker så mycket jag kunnat. Jag har tidigare ändå ätit bröd, pasta och potatis etc. Det här var innan dessa dieter med lågt kolhydratintag nått fram till mig, även om jag var väl bekant med tankegångarna från vegetarisk kost.
Denna veg-kost har jag praktiserat spontant under många år, men ändå ätit en del fisk. Också periodvis levt mer på frukt och grönsaker och också fastat litegrann då och då.

Jag vill påstå att reducerat socker får mig att känna mig bättre. Det är som att min energi går igenom bättre rent fysiskt och att det också tycks påverka min inre balans positivt till viss del. Jag har dock märkt att det inte på något sätt "tar bort" alla känslomässiga symtom som en del verkar tycka eller tro.
En del människor jag mött och också läst om menar att deras sockerintag är roten till "allt ont" som de kan uppleva. Detta låter som det skapar nya problem för den enskilde.

Dels blir det förstås väldiga krav att leva upp till "nivån", både fysiskt och känslomässigt - som överlag med olika dieter - att det är en "kamp" - och vad är det man kämpar med egentligen?.
Dels kan det vara förenklat och också kanske "bekvämt" att skylla på sockret (eller något annat "yttre") hela tiden. Då finns risken att man inte möter andra orsaker inom sig, kanske svåra relationer, destruktiva vanor, känslor och tankar, överlag den egna personlighetens hindrande mönster.

Jag förstår att människor kan ha mer allvarliga symtom av sockerberoende och att det är ett problem för många med ett slags tvångsätande av socker, även genom snabbmat som ju ofta har mycket socker inlagt. Man kan inte ta en eller två kakor och sen är det bra, utan bara fortsätter äta. Och då behöver man ta hand om det. Där kan terapi hjälpa, också att meditera eller hitta andra vägar för att skapa djupare kontakt inom sig själv.

En viktig lösning är förstås att minska eller sluta äta godsaker och bakverk etc. Det är som sagt något jag prövat flera längre perioder (sist 10 månader) och det fungerade bra för mig. Jag saknade det inte efter ett tag.
Jag vet heller inte om ett ökat fettintag, som låg-kolhydat-dieten förordar, är en helt bra lösning i sig, även om det är en intressant tanke. Då får man tänka på att det är inte margarin eller andra former av kemiskt fett som är passande.
Att ersätta socker med köttätande verkar heller inte vara rätt väg, om man nu inte älskar kött så mycket. Köttätandet har sina problem på längre sikt.

Tidigare inlägg om diet/kost: 1 (Om lågkolhydratdiet), 2 (Om kost, motion m m)


© CMM Nya Tiden, maj 2010.