söndag 24 maj 2009

"Själens visdom" - om tidlös visdom och själens perspektiv; en ny blogg


Som en del av denna sidas läsare redan sett förmodar jag, så har jag startat en till "blogg". Denna är dock ännu mindre en traditionell blogg än vad denna sida är. På denna kommer jag lägga ut längre artiklar som mer direkt och konkret berör själsliga ämnen sett från "den tidlösa visdomens" perspektiv.

Denna visdom är som jag uppfattar det "tidlös" därför den inte kommer från någon mänsklig nivå i sig. Den är till för mänskligheten, som redskap att utvecklas med, men dess bakgrund och verkan har ett större omfång än våra tolkningar. Därav namnet förstås.
Vissa kan kanske tro att denna kunskap är en sorts filosofi skapad av en person i historien, eller utgör en specifik "mystisk tradition". Eller är en sorts "religion" eller trosåskådning med efterföljare.
Detta stämmer dock inte. Denna kunskap har ingen ledare, ingen person som "guru" och heller ingen sådan önskan eller vilja att skapa detta. Det finns ingen speciell uttalad grupp med sin orden eller vad det nu kan vara. Det finns istället fristående individer och grupper som tolkar och tillämpar denna kunskap, helt under eget ansvar.

Ibland kallas denna kunskap också för "esoterik". Det namnet har blivit missbrukat en hel del redan och är ofta missförstått. Man menar med esoterik inte något "hemligt" i bemärkelsen "exklusiv", "främmande", att verka "mystisk" eller världsfrånvänd.
Tvärtom är denna kunskap högst praktisk. Den handlar om människans utvecklingsväg genom olika stadier av tillblivelse. Den är på sätt och vis bakgrunden till människans psykologi och tänkande. Den visar människans mål på olika nivåer och hur hon enklast kan lära sig förstå och tillämpa livets och sin egen själs lagar. Detta är med andra ord egentligen en väldigt konkret andlig, avskalad olika former av mystik och självcentrering.


Alla religioner, trosformer, sökande och skapande uttryck återfinns egentligen i denna kunskap, därför denna tycks vara av ett äldre datum i sitt ursprung än människan själv. Denna kunskap tillämpas på en rad olika sätt i världens olika kulturer, men dess kärna går igen i alla tider, ofta dold, men vissa perioder också öppen och tillgänglig för alla som söker och finner den.

Basen i denna kunskap är att människan i sin essens är ett uttryck för ett högre varande, en del av högre världar med dess högre medvetenhet och energiformer. Människan är i sin högre form en "själ", som deltar i en större enhet. Denna enhet uttrycks genom det vi kallar kärlek och visdom.
Detta enkla påstående rymmer dock så oändligt mycket mer. Där finns alla högre kvaliteter vi önskar och strävar efter. Där återfinns gemensamheten där all ensamhet inte längre existerar. Där finns lösningen på alla våra mänskliga livsproblem.
Av detta följer därför att det är denna kontakt och dess förverkligande inom oss som fysiska, mänskliga varelser som vi vill uppnå. Vi gör det genom att praktisera dessa "tidlösa sanningar" inom oss, bl a genom själsmeditation, högre mental träning, urskillning, opersonlighet, grupptänkande, tjänande av enheten, livet, det växande inom allt och alla.

Människan som person är snarast ett samlat uttryck av själens "ålder". Dvs ju mer vi har utvecklats, desto längre har vi också levt i ett själsligt perspektiv (haft fler inkarnationer). Och tvärtom, ju mer vi utvecklas i vårt pågående liv, desto lättare är det för oss att erinra oss själens visdom i framtiden.
Själen är ett mycket luddigt begrepp för många, eftersom man lätt kan tolka det som ett kristet uttryck. Andra tolkar det som något enligt sin egen lära, t ex utifrån en österländsk syn med olika advaita eller veda-inslag. Där har man inte med något riktigt konkret själsbegrepp, utan snarare ser det som att personen (människan) kan bli förvandlad och uppgå i "nirvana" eller "atman" bara genom att lämna "illusionen".

Inget fel med en sådan tro, inte alls! Jag tycker denna åskådan (och andra) är värda all respekt. Grunden i dessa tankar är djupt sanna. Och det har inte heller med människor i sig att göra, att bedöma "bättre-sämre", som vissa kan tro ibland.
Utan det handlar om olika möjligheter att se och kunna tillämpa fler perspektiv.
Det som advaita, många skolor i Indien med en guru osv, vill lära ut, har sitt berättigande, det är steg på vägen. Men det verkar inte vara hela sanningen.
Det är väldigt stora steg på en gång, förklarar esoteriken, som snarare visar på hur många fler stadier existerar och behövs bemästras innan en människa når "upplysning". Fler behov av förnyelse, omvandling och införlivanden på vägen behöver ta plats och i en viss ordning som sträcker sig under mycket lång tid.
Detta är också vad många inser helt spontant, oavsett vad de läst eller tror på innan, när de själva går igenom olika uppväcknings- och omvandlingsfaser i sina liv.

Eftersom jag gjort detta själv till viss del - något som uppstått spontant med olika rytm och intervall under flera år sedan jag var i tonåren och som jag till viss del försökt beskriva i en del av mina böcker - har jag för min del kunnat undersöka och finna ut hur den tidlösa visdomen snarast ger klarhet i dessa processer.
För min del började jag alltså inte studera dessa kunskaper och började "tro" på dem, utan jag genomgick en hel del omvandling i mig själv, och i efterhand kunde (i olika faser) konstatera att det som här lärdes ut var mycket matnyttigt och inspirerande. Inte bara en gång, utan om och om igen, på olika nivåer.

Det verkar vara så att vår själsliga intution (högre mental och sedan på sikt ännu högre nivåer) tränas och öppnas genom att använda denna kunskap. Dels genom att vi genom vår mentala aktivitet, vårt eget tänkande, aktiverar dessa typer av materieslag i våra höljen (en del säger "kroppar" eller medvetandefunktioner). Dels genom att förstå och praktisera dessa kunskaper så gott vi kan, där vi befinner oss i vår utveckling.


Ju mer vi förstår spontant, av denna kunskap och av vårt inre liv, livsfrågor på olika nivåer, desto mer visar det att vi har med oss detta latent. När vi tar del av t ex denna kunskap (eller andra former) väcks dessa gamla insikter långsamt eller ibland väldigt snabbt till liv igen. Så är det med allt vi gör; det vi har lätt för har vi praktiserat och tränat förr. Det som är svårt och oförstått, är mer nytt och otränat.

Allt är en gåva från högre livsnivåer till lägre nivåer. Från de som gått före mänskligheten, som bidrar och stöttar den att växa. Genom att lära människor förstå genom sin egen själskontakt; vem är jag i en större verklighet. Att jag kan och ska ta eget ansvar för all min aktivitet i "mitt" medvetande (jagets uttryck genom tanke, känsla, handling).


@ CMM Nya Tiden, maj 2009.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar