måndag 18 maj 2009

Vad är det som händer? Människor växer så det knakar. (Del 1).



Detta växande och knakande är förstås inte något direkt nytt. I alla tider har människor förstås utvecklats, även om vi inte tänker på det. När läste du om någon person på 1700-talet som tog stora inre kliv? Eller minns någon lektion i skolan då man tog upp hur egyptierna under någon period lärde sig mer om sin mänskliga natur, sitt växande som människor, kanske om att leva i fred?


Det är ganska kul, men dessa perspektiv finns inte med i vår historiska världsbild så mycket. Det finns säkert bra exempel som någon klurig historiker kan vaska fram, t ex hur Bellman älskade att samtala kring stjärnorna och drog vitsar med ett undervisande innehåll för Fredblad och andra. Men överlag är detta ett ännu inte upptäckt kapitel, helt enkelt därför människan har hittills inte förstått så mycket av vad "inre utveckling" innebär på ett mer renodlat sätt.

Man tolkar oftast detta i termer av religion, att söka "gud". Och det är ju inte fel, i sig. Men heller inte hela sanningen. Man har sett till äldre folks olika religionsbildning, deras symboler och värderingar. Man har sett att de "dyrkat solen" t ex. Men man har sällan i forskning och naturvetenskap insett vidden av dessa kunskaper, eftersom man oftast inte trott de innebär något verkligt. Man har därför heller inte förstått det gemensamma hos människor i alla tider, att söka den högre kontakten inom sig.
Man har heller inte från naturvetenskapen sida förstått att det finns en gemensam grund i alla dessa äldre traditioner, som inte har uppstått från människan i första hand, utan från högre livsnivåer.
Så har det alltid varit och så är det fortfarande.

Skillnaden idag är att mänskligheten tagit stora steg i sitt kollektiva uppvaknande. Inte för att den är så enormt "avancerad" medvetandemässigt, utan för att den till sist kunnat ta emot det som under lång tid varit planerat att genomföras, en högre in-put. Också för att tiden nu är inne på en annan, högre skala. Förr i tiden på 90-talet kallade jag denna mer omfattande tidsberäkning för "Den kosmiska väckarklockan". Den ringer nu!

Skillnaden är också att en rad olika konkreta instrument har kunnat erbjudas mänskligheten, speciellt för dem som är på en mer mogen nivå för detta, att börja upptäcka och samarbeta med livet med i en större omfattning. Ett av dessa redskap är den omfattande esoteriska kunskapen och dess undervisning. Denna sker inte genom dogm på något sätt, utan genom förmedling och eget ansvar.

Ett annat uttryck och område av redskap är den egna utvecklingen. Att människan kan själv genom kunskap, erfarenhet, förståelse, kärlek-enhet, visdom osv, praktisera kunskapen i sitt eget liv. Hon kan utvecklas bättre och enklare om hon så orkar göra de behövda ansträngningarna.
Effekten av detta ser vi på ett otal nivåer inom den mänskliga familjen på vår planet idag. Det sker inte minst inom psykologi, terapi, nytänkande, andlighet, sökande, personlig utveckling osv. Dessa områden korsbefruktar sig också och fröar av sig inom all mänskliga aktivitet, inom massmedia, affärsverksamhet, politik, forskning, sjukvård osv.

Så har de senaste 1000 åren tagit sig uttryck i västerlandet (framförallt Europa) mycket genom klostertraditionen och andra uttryck för mysteriet, att söka gud genom kristendomen, men också andra, mer ursprungliga former av mysterietraditioner, t ex gnostiker och katarer.
I österlandet har dessa traditioner av sökande ett mycket äldre mått och en helt annan karaktär av tidsmässig tyngd och erfarenhet, om än även där insvept i stora sjok av döljande mystik.

Mystiken har varit denna senaste tidsålders främsta uttryck, att söka "gud" inom sig, men oftast genom ett tro, ett ganska ofta fanatiskt uttryck. Denna typ av kosmisk energi (sjätte strålens uttryck) brukar kallas för "hängivenhetens kraft". Den håller på att i ett alltmer förhöjt tempo förnyas och försvinna in i ett annat uttryck, den sjunde strålens energi som ska verka i de kommande 2500 åren cirka.


Det som händer idag, som säkert hände då och då förr i tid-fen också, men kanske inte så ofta ändå, är att människor får egna, spontana upplevelser av ett större livsrum. Dels genom sitt eget inre i en renande, förnyande process, kanske genom en kris eller en stark omruskning av olika slag. Dels av sitt eget inre men samtidigt också insatt i en större verklighet som plötsligt tar plats genom en medvetandeexpansion. Dessa två olika, men inte alls motsatta typer av inre uppvaknande, blir alltmer vanliga. Faktum är, att de ofta uppträder samtidigt, men i lite olika skeenden.

Jag återkommer snart med en fin historia från vardagen, något som hände för ett tag sedan i vår omgivning...


© CMM Nya Tiden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar